Fem lärdomar efter tre år med portföljen

Minesto har ökat med 30 procent den gångna veckan och det innebär att min portfölj brutto med hävstång är värd mer än 1,8 miljoner kronor. Hisnande eftersom det till midsommar bara är tre år sedan jag startade min aktieportfölj.

Jag har tidigare skrivit om ytterligare finansiering till Minesto (länk) och skrivit flera inlägg om aktien under fliken Minesto. Dagens ökning skedde när aktien nu noteras i ett First North 25-index som en av listans mest omsatta aktier. Det innebär i sig ett ökat intresse och större handel. Det är också kulmen på veckans uppgång som beror på att finansiering är säkrad i kommersialiseringsfasens kritiska skede varför emissioner nu kan uteslutas av det skälet.

För egen del har jag sett det som tillfälle till reflektion då jag under de här tre åren har lärt mig en del från varför jag har lyckats så bra med just Minesto när jag har misslyckats med en del andra aktier (Minesto är ironiskt nog ett undantag från min utdelningsstrategi). Sammanfattar i fem lärdomar.

Sälj inte vinnare - öka istället när läge ges

Det är lätt att frestas att ta hem vinsten i aktier när de har ökat en tid. I fallet Minesto rör det sig för min del om möjligheten att realisera en vinst på flera hundra tusen kronor. En viktig lärdom nu var att jag vågade behålla den ökning med 10 procent ytterligare jämfört med mitt tidigare innehav som jag gjorde i måndags. Aktien är upp hela 30 procent sedan dess. Den allra viktigaste lärdomen här är att jag flera gånger - även när jag ibland har tyckt att aktien på intet sätt har varit billig - har ökat när utrymme har funnits. Det har hittills belönat mig rikligt. Jag inser förstås att en nedåtrekyl kan följa och att aktien kan vara värd vad jag senast ökade för igen om några dagar. Jag inser förstås också att Minesto måste lyckas med sin kommersialisering för att aktien ska vara försvarbar på nuvarande nivåer där detta redan kalkylerats in i aktiekursen. Men jag tar med mig inför framtiden att jag - så länge aktien är rimligt värderad - bör våga fortsätta öka kontinuerligt i aktier som jag tror på och inte ska frestas att ta hem kortsiktiga vinster så länge företaget fundamentalt utvecklas som jag vill.

Sälj surdegarna istället om du behöver likvider

Jag har länge haft ett motstånd mot att sälja aktier som underpresterar. Framförallt för att de oftast fortfarande uppfyller mina grundantaganden från när jag valde att gå in i aktien (Multiconsult och Serneke är två bra exempel från min portfölj). Därtill innebär min relativt defensiva utdelningsstrategi med ett mål om 4 procents årlig utdelning och 5 procents avkastning per år att det skulle ta många år att ta igen en förlust. Eftersom aktier som värderas till förlust fortfarande ger nog så god utdelning är mina incitament att behålla i regel starkare. Men mitt ägande i Minesto och att jag sneglar på fritidshus har fått mig att börja omvärdera, svälja stoltheten och sälja surdegar. Det är ju nämligen så att det vore kapitalförstöring att sälja Minesto även om det skulle realisera min bästa vinst någonsin. Det beror helt enkelt på att jag tror att aktien har förutsättning att vara värd det dubbla på några års sikt. Då är det helt enkelt rimligare att sälja till exempel MQ som är ned 85 procent eftersom förutsättningarna för att få igen de pengarna är lägre på några års sikt (även om jag bestämt tror att MQ kommer återhämta sig och generera utdelning igen på sikt). Nyckeln för mig är nu hur mycket likvider jag vill använda till något jag tror mer på - oavsett om det är bättre aktier eller fritidshusköp. Därför har jag bestämt mig för att i ett sådant läge se surdegen som att den är värd just vad jag får ut idag och istället räkna på vad dagsvärdet är värt omsatt i andra aktier eller lägre bolån till bättre ränta.

Gör din hemläxa i lugn och ro - det vinner du på i skarpt läge

Något jag mer och mer har lärt mig värdet av är att göra min hemläxa och läsa på ordentligt om företagen jag äger. Det innebär naturligtvis inte alltid att aktien utvecklas som jag hoppas. Men det innebär att jag vet hur jag värderar aktien och varför jag tror på aktien oberoende av hur marknaden agerar. Det gör att jag kan våga öka också i tider när aktien är nedvärderad. Jag märker mer och mer att jag har bättre koll på några aktier i portföljen än andra just för att jag aktivt läser allt som skrivs om dem. Serneke är ett annat exempel där jag tycker att jag fattar välgrundade beslut just för att jag noga följer hur företaget utvecklas. Just Minesto är ett särskilt lyckat exempel eftersom jag har bildat mig en egen uppfattning om aktiens värde och vilka parametrar som styr dess framtida värde. Det gör att jag lättare förstår vad marknaden reagerar på när det sker kraftiga rörelser. Då kan jag lättare bedöma om det finns substans bakom eller är en överreaktion. Nu är det väl i och för sig en överreaktion uppåt men jag förstår att man testar ATH när företaget har säkrat finansiering genom den kritiska kommersialiseringsfasen och inte kommer behöva genomföra en emission av detta skäl vilket lockar till sig större investerare. Likaså förstår jag när aktien - utan synbar anledning - plötsligt tappar väl mycket i värde. Därför har jag vågat öka längs vägen eftersom jag inser att min grundtes fortfarande håller och att ingen väsentlig negativ information har tillkommit som har förändrat det scenario som låg till grund för att jag gick in i aktien från första början. Framöver funderar jag på att sälja av några småinnehav - även några av de som går bra - för att fokusera mer på de aktier som jag verkligen följer ordentligt. Jag tror att det lönar sig i längden.

Köp inte fallande knivar men med hemläxan gjord vet du varför du ökar 

Jag har varit ganska flitig i att öka på vägen ned i aktier eller under nedgångar. Ibland har det blivit fina vinster men det har också inneburit några rejäla surdegar. Jag har dock märkt att jag tenderar öka för tidigt på vägen ned och sedan ibland dras med i pessimismen väl på botten när det bästa läget att öka om man tror på en vändning finns. Här vore det mer rationellt att ha mer is i magen och spara möjligheten att öka större i ett senare skede. Man vet förvisso aldrig när botten inträffar men det är oftast bättre att öka på ett uppåtrally till priset av några procent dyrare än botten än att öka för tidigt när man inte vet hur långt fallet till botten är. Min senaste ökning i Serneke och Clas Ohlson är bra exempel - jag såg i rapporten och orderingången konkreta exempel på bättre tider som jag inte tyckte att marknaden hade värderat in. Därför kunde jag öka tidigt och belönades för det eftersom marknaden upptäcker samma sak. Återigen hemläxan och den egna analysen som gör skillnaden.

Håll koll på portföljandelen men låt inte en hög portföljandel i vinnare avskräcka dig

Jag förstår verkligen inte dem som minskar i sina bästa aktier för att portföljandelen blir för hög. Min portföljandel i Minesto är i skrivande stund 35 procent. Ja, jag inser att det är galet högt. Men min poäng är att det som egentligen är mest relevant är hur stor portföljandelen var räknat i inköpspris. Där är portföljandelen förvisso fortfarande osunt höga 15 procent men i det här fallet har det en rimlig förklaring. Det är nämligen så att jag allt mer går över till en filosofi där jag ökar stort i aktier när tillfälle ges men då utifrån en vision om hur stor portföljandel som är försvarbar på sikt. Jag har helt enkelt frågat mig hur stor portföljandel som är försvarbar när min aktieportfölj är värd 3 miljoner kronor. Då har jag kommit fram till att jag inte kan ha en portföljandel över 10 procent i en enskild aktie. I just fallet Minesto har jag velat öka med ännu mer men här går den faktiska smärtgränsen för hur mycket jag kan öka i en enskild aktie. Det här är också viktigt för naturligtvis ska jag inte sticka med en stol med att det hade varit gott att äga tre gånger så många Minestoaktier men genom att återgå till den här principen ser jag att jag har fattat ett rationellt val baserat på tydliga principer om hur mycket som är som maximum försvarbart att äga på sikt. Det gör också att jag lättare kan försvara att ibland öka med belåning. Där finns också komponenten att det inte vore försvarbart att öka så mycket att räntan skulle bli så hög att den äter upp en för stor del av kurstillväxten. Huvudpoängen är till syvende och sist att om Minesto inte hade utvecklats så fint som aktien har gjort hittills hade jag inte haft huvudbry från början över att portföljandelen är så stor.

Till sist ska det också fortsättningsvis bli spännande och roligt att följa Minesto. Jag ser an på aktien med tålamod och min utgångspunkt är att inget avgörande händer än på ett halvår, allt annat vore en glad överraskning. Det viktiga är att företaget lyckas bevisa att det levererar el på kommersiellt gångbara grunder såsom man har förespeglat i projekten i Wales och på Färöarna. Lyckas det är framtiden ljus. Skulle marknaden börja svikta om nyheter dröjer kan ni lita på att jag ökar - igen.