Några tankar om utdelningsinvestering

Något jag har velat skriva om en längre tid är min syn på utdelningar och tillväxt. Jag har planerat en serie inlägg i ämnet och det lär komma så småningom. Man får som utdelningsinvesterare ofta bemöta frågor om varför man istället inte gör si eller så för att maximera sin avkastning. Därför kommer här några hörnstenar kring varför jag resonerar som jag gör.

Utdelningsinvestering är ett aktivt val i en investeringsfilosofi

Att utdelningsinvestera är ett aktivt val av investeringsfilosofi. Det innebär att man gillar flera egenskaper av strategin och därför har valt bort andra investeringsstrategier.

Utdelningsinvestering innebär att du fattar färre säljbeslut

En utdelningsinvesterare har i regel en köp-och-behåll-strategi. Detta är inte unikt för utdelningsinvesterare utan vanligt hos indexsparare, värdeinvesterare och de som investerar i investmentbolag också.

Den viktiga poängen med en sådan strategi är dock att man fattar färre beslut. Eftersom varje beslut är förknippat med risk för missbedömning minskar man därigenom risken. Min filosofi är att jag nästan uteslutande säljer aktier av två skäl: det finns bättre alternativ och jag behöver likvider eller något fundamentalt i aktien har förändrats. Det senare är inte detsamma som att aktien går ned utan har med orsaken till varför aktien går ned att göra. Förutsättningarna som gällde när jag köpte aktien gäller inte längre.

En trendinvesterare eller fondsparare måste i något skede i regel ta ett aktivt säljbeslut. Må så vara att det kan vara många år fram i tiden men jag har själv sålt fonder när jag var yngre och gillar inte att behöva fundera på om det är rätt tajming eller inte. Det här är en viktig poäng som ofta går förlorad. Jag vill inte behöva bestämma när jag vill ta hem vinsten. Jag vill ha mina 4 procent per år i kapitalinkomst och att de ska hålla jämna steg med inflationen. Uppnår jag det är jag nöjd.

I mitt fall hänger det ihop med att jag sällan har tid att aktivt bevaka börsen i realtid eller löpande. Därför lägger jag all min energi på köpbesluten genom att försöka analysera aktierna jag köper så bra som möjligt och löpande följa upp rapportering och nyheter. Jag vill få bekräftat att företagen fortsätter på inslagen väg men vill däremot inte behöva lägga tid på att fundera på tajming av sälj.

Jag har själv sparat i fonder och det är ett utmärkt alternativ att köpa t.ex. Avanza Zero. Problemet är att du måste sälja den dag du vill realisera din kapitalinkomst. Det behöver du faktiskt inte som utdelningsinvesterare så länge du inte vill ha ut en större kapitalinkomst än själva utdelningen. Jag är relativt ung men har varit med såpass länge att jag har upplevt 3-4 finanskriser i Sverige och andra länder. Det är inte självklart att en fond har ett bra värde just när du vill sälja. Mina föräldrar månadssparade i ett par fonder till mig när jag växte upp, det ena var en räntefond som ansågs ha låg risk. Den återhämtade sig aldrig efter finanskrisen på 90-talet och stod alltjämt på minus när jag sålde den som vuxen. En investering i aktier i företag som har en sund affärsidé och god marknadsposition har i regel förutsättningar att fortsätta ge utdelningar också över tid. Axfood kan t.ex. behöva sänka utdelningen i framtiden vad vet jag men att jag någon gång ska få mindre än 3% från aktieportföljen som helhet förefaller högst osannolikt så länge jag gör min hemläxa. Det är därför ett defensivt val.

Ett annat exempel är Minesto som jag äger. Det kan bli min bästa affär i hela livet. Självfallet hade det varit en bättre affär att sätta hela mitt aktiekapital i Minesto (om man bortser från risk och diversifiering och endast tittar i optimeringstermer). Men poängen är att jag vet inte det förrän jag har realiserat affären genom att sälja. Det gör jag förstås inte så länge jag tror att företaget kommer vara mer värt i framtiden än idag. Men att mina aktier har ökat med mer än 200 procent är helt oväsentligt och främst trevlig kuriosa. De kommer sannolikt vara värda det dubbla om några år om kommersialiseringen lyckas. Om kommersialiseringen däremot misslyckas kommer värdet halveras till vad helst värdet på patenten bedöms vara. Vad jag tjänar eller förlorar på affären vet jag först den dag jag säljer. Det här är ett perspektiv många glömmer bort. En del luttrade sparare har ett uttryck jag gillar: "jag är miljonär i högkonjunktur". Det visar att man är miljonär när det går bra men hur förgängligt det är eftersom värdet inte tenderar bibehållas i sämre tider.

Om jag istället köper en utdelningsfond som XACT högutdelare är det därför viktigt för mig att den uppfyller de egenskaper jag är ute efter som utdelningsinvesterare, dvs. jag måste kunna få en kapitalinkomst på normalt 4% och lägst 3% per år. Man får förmoda att fonden levererar det och betalar ju i så fall för att de gör jobbet åt mig att analysera aktierna. Poängen är dock att det faktiskt inte är intressant för mig vad fondens värde är eftersom jag ändå inte tänker sälja mina andelar (på motsvarande sätt är min aktieportföljs värde egentligen inte heller relevant, jag redovisar det mer för att det sporrar mig och förhoppningsvis er läsare i vårt sparande). Naturligtvis avskiljs utdelning från fonden varefter andelarna tappar i värde precis som aktier tappar i värde när utdelning avskiljs men under normala omständigheter ska fonden återhämta detta värde till nästa år förutsatt att de underliggande aktierna presterar som de ska. Naturligtvis beräknas detta på ett annat sätt för en fond än en aktie precis som investmentbolag och fastighetsbolag värderas på ett annat sätt en andra aktier.

Utdelningar innebär en buffert

Nu kanske någon invänder att du behöver använda kapitalet till något när det realiseras för att det inte ska förlora värde och sakta inflateras bort. Det är ju just det som är det fina med utdelningar är att de skapar en slags ekonomisk buffert. Du vet att du med stor sannolikhet får en viss kapitalinkomst varje år. Om jag t.ex. vill finansiera mina löpande utgifter så vet jag att jag klarar det. Behöver du pengarna kan du antingen välja att ta av utdelningen eller att successivt minska insättningarna och istället endast återinvestera utdelningen. När jag var yngre använde jag ofta utdelning från ärvda aktier till engångsutgifter och resor.

Jag ska återkomma till min syn på tillväxt, ränta-på-ränta osv för den förklarar varför jag investerar som jag gör. Många tar idag efter en lång högkonjunktur för givet att aktier och fonder per automatik går upp. Ränta-på-ränta-effekten är fantastisk men ändå beroende av att den underliggande ekonomin och makrotrenderna levererar, noterbart befolkningstillväxt och tillgång till energi och resurser. Mitt mål är att försäkra mig om en förutsägbar kapitalinkomst över tid om 4 procent inflationsjusterat, inte att få maximal avkastning.