Portföljen efter ett år

Under sommaren fyller portföljen ett år. Den har tack vare flitigt sparande vuxit till snart 500 000 kronor och från 5 till 40 aktieinnehav. Jag tyckte därför att det var ett fint tillfälle till avstämning för att följa upp mina mål och dra viktiga lärdomar också i det längre perspektivet.

Portföljens genomsnittliga yield on cost är 4,25 procent. Det är ganska precis vad jag förväntar mig. Räknar man bort mina IPO-innehav som inte ger utdelning har resterande aktier en YOC på 5,17 procent. Mitt mål är att nå 5 procents avkastning årligen i form av utdelning och kurstillväxt. Jag är helnöjd med att nå mitt avkastningsmål enbart genom utdelningar. I skrivande stund uppskattar jag minst 16 000 kronor i utdelningar under 2018 från mina nuvarande innehav. Portföljutvecklingen är 18,85 procent enligt Avanza och i absoluta tal når jag i slutet av augusti en halv miljon i aktier. Min totala förmögenhet överstiger nu 1,25 miljoner kronor.

Min sharpekvot är nu stadigt över 1,5 procent med över 2 procent som rekordnotering. Min standardavvikelse är i skrivande stund 7 procent. Det reflekterar att jag prioriterar defensiva innehav med lägre kursrörelser men god utdelning framför att försöka slå index.

Svenska aktier utgör 75 procent av min portfölj och utländska aktier (Norge, Finland, Kanada, USA) utgör 25 procent av portföljen. Det tycker jag är en ganska bra balans men jag strävar efter att växla upp utländska aktier till närmare en tredjedel av portföljen för att sprida risken bättre.

Andelen aktier har minskat till 90 procent och jag har 10 procent i korta räntor. Jag har varit fullinvesterad när det har funnits kontinuerliga bra köptillfällen i många aktier under den uppåtgående trenden. Allteftersom långräntan försiktigt börjar krypa uppåt, tecken på en tillfällig nedgång har synts i väntan på återbekräftelse från tredje kvartalets rapporter och allt fler aktier blir dyrare, åtminstone i proportion till hur stor portföljandel jag redan har, har jag helt enkelt valt att börja bygga en liten krigskassa. Jag är fortfarande tungt investerad i aktier och ser det som en återgång till en mer normal balans för att ha utrymme att köpa större poster när bättre köplägen uppstår i framtiden.

Portföljen efter ett år

Serneke har varit portföljens största innehav sedan noteringen. Mitt mål har hela tiden varit att ha 500 aktier i mitt ISK - varken mer eller mindre. Jag har nu sålt hälften av de aktier jag fick tecknat i KF och Serneke kommer vid årsskiftet därför sannolikt inte längre vara mitt största innehav. Jag tror lika stenhårt på Serneke som när jag köpte aktierna i anslutning till börsnoteringen. Jag vill dock inte vara alltför tungt investerad i byggsektorn när vi nu ser tecken på att konjunkturen vänder - om än ännu inte i just Serneke. Kommer därför sälja av de återstående aktierna i KF.

H&M är just nu mitt största egentliga innehav. Från början var H&M ett av fem kärninnehav som porföljen bestod av. Nu har jag reviderat min portföljrisk och vill egentligen högst ha ett innehav på fem procent på längre sikt. Jag har dock ökat kontinuerligt allteftersom aktien har gått ned under våren och tillåter mig att just nu ha en ganska stor portföljandel. Som jag har skrivit mer utförligt om i tidigare inlägg är min enda målsättning med H&M-innehavet att räkna hem mina fyra procent i utdelningar årligen. Efter att dollarkursen försvagats är mina H&M-aktier endast ned tre procent. Det tycker jag är en försvarbar risk för ett långsiktigt innehav. Framtida rapporter får utvisa om det är klokt.

Axfood är ett av mina kärninnehav. När jag satte ihop min ursprungliga portfölj var Axfood för dyr varför jag istället köpte ICA. Nu har jag istället sålt mitt innehav i ICA och ersatt det med en stor post i Axfood. Fungerar fint som defensivt ankare i portföljen. Jag har dessutom en YOC på 4,27 procent varför aktien inte drar ned genomsnittsutdelningen.

Castellum har vuxit fram till ett kärninnehav. Den relativt låga belåningen i företaget gör att jag vågar ta en position på mellan 2,5-5 procent på längre sikt. Just nu är positionen något större men det beror på att jag har tagit sikte på hur många aktier jag vill äga vid årsskiftet. Hemfosa har kommit bli ett liknande innehav där jag har en YOC på över 5,25 procent. Värt att notera är att mina kvartalsutdelande aktier i övrigt har minskat sin portföljandel allteftersom jag har ökat i andra aktier. Det är precis så som jag tänker mig att minska portföljrisken inför att räntan så småningom stiger.

Clas Ohlson var ett rejält lyckokast. Det är också en av mina fem ursprungliga aktier. Jag köpte ordentligt när dollarkursen var som högst och aktiekursen var låg. Så här i efterhand ångrar jag bara att jag inte vågade ta en ännu större portföljandel när det var ett såpass bra läge. Det är min kanske största lärdom det här året: att våga köpa ordentligt när jag tror att det finns ett bra köpläge.

Multiconsult är något av en favoritaktie. Ett underskattat och underanalyserat norskt konsultföretag. När norska kronan varit värd lika mycket som den svenska samtidigt som oljepriset var lågt passade jag på att köpa på mig en större post på lång sikt för att dra lärdom av misstaget som jag gjort i andra aktier tidigare. Avsikten är att ha ett par procent på längre sikt.

Handelsbanken var en av mina ursprungliga aktier men där har jag fortfarande en ganska liten portföljandel. Så också i Investor som kommit att bli ett bra indexfondsliknande komplement till portföljen.

En annan lärdom är att det inte är värt att lägga tid på IPO-aktier som inte ger utdelning. Alligator Bioscience tror jag fortfarande på men Ripasso Energy var sannolikt en förhastad och dålig affär. Bägge innehaven är såpass små att det inte spelar någon större roll och just nu behöver jag inte pengarna för att köpa bättre aktier. Minesto tror jag däremot starkt på och har passat på att öka under våren - jag vidhåller att företaget är på rätt väg nu när de genomför sin första storskaliga anläggning och inga egentliga negativa nyheter har dykt upp. Ahlsell har jag låtit vara kvar mycket för att jag köpt aktien så billigt men den kan komma bli en buffert som jag säljer när jag någon gång i framtiden vill investera i något som jag tror mer på.

Det jag vill öka i framöver är fortfarande månadsutdelare och kvartalsutdelare. Jag har den senaste tiden ökat i Realty Income och TransAlta Renewables men inväntar ett bra läge att köpa mer i mina amerikanska innehav. Kanske kan den mer normalt värderade dollarkursen göra att jag ändå bör bita i det sura äpplet och öka lite på lång sikt.

Telia är på väg ur portföljen och jag har under våren sålt 60 procent av innehavet. Har förvisso en hög YOC men jag är osäker på var de ska hitta sin tillväxt på längre sikt. Dessutom är det en sektor som jag är dålig på. Därför har jag beslutat mig för att istället växla in Kinnevik på lång sikt som ett fondliknande komplement och ni kan redan nu se en liten aktiepost i marginalen.

Andelen aktier börjar bli väl många men några aktier är rena köp-och-behåll-aktier där jag har utnyttjat fina köptillfällen. Beijer är ett sådant exempel.  Kopparbergs och till och med Cloetta har jag gått in i under sommaren. Dessa är aktier som jag tycker är för dyra att öka i kontinuerligt och inte har tid att följa men som jag samtidigt anser mig ha köpt med såpass god säkerhetsmarginal att det egentligen inte finns någon anledning att sälja. Jag låter dem helt enkelt vara.