Utdelningar och aktieköp i januari

Utdelningsåret 2023 har börjat bra med en rekordstor utdelning under januari på hela 6 936 kronor. 

En bidragande orsak var att Castellum trots allt delade ut i januari som enda kända månad i år samt en extrautdelning stor nog att motsvara en helårsutdelning totalt sett från Clas Ohlson. Därutöver är det månads- och kvartalsutdelare. Elva aktier delade ut totalt i januari.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det gäller portföljbelåningen har jag äntligen gjort slag i saken och sänkt den ytterligare en räntenivå. Nu är portföljbelåningen på en bra nivå, som lägst strax under 5,5 procent. Den slutade på 6,2 procent vid månadens slut sedan jag gjorde några ytterligare aktieköp. Jag tycker att en långsiktig belåning på mellan 5 till 10 procent är rimlig. Det ger en viss hävstång att kunna köpa utdelningsaktier och få en snabbare ränta-på-ränta-effekt samtidigt som det ger en rimlig marginal för att klara extremscenarion. Jag såg hur nära den gränsen det var under pandemikraschen 2020 och vill inte riskera att hamna där igen. Sedan är det också så att de högre räntenivåerna gör marginaleffekten i ränta-på-ränta mindre varför en högre belåning inte är lika lönsam om räntenettot blir lägre mellan utdelning och belåning. Därför strävar jag snarare åt att hålla mig inom de räntekategorier där jag får en bra differens mellan utdelning och belåning.

Jag har egentligen tänkt sänka belåningen till denna nivå länge men det blev så många bra fyndlägen i framförallt fastighetsaktier i höstas att jag ville passa på att långsiktigt fylla på i innehav som sällan handlas på de nivåerna som Castellum och Wallenstam där jag nu är helt fullinvesterad i bägge.

En annan anledning till att jag vill ha belåningen låg är att Minesto lär ta in mer kapital på ett eller annat sätt under de kommande månaderna. Mitt utgångsscenario är fortfarande inte att de gör en renodlad nyemission till småspararna utan snarare en riktad emission kopplad till deras SPV för deras första parkprojekt på Färöarna eller en kombination samtidigt som de första symboliska intäkterna för företaget verkar komma redan i vår. Senast gjorde de en kombination där den ena halvan var riktad och den andra halvan gav småsparare möjlighet att teckna för att undvika utspädning. Jag har helt enkelt sett till att jag har utrymme att teckna fullt om det skulle uppstå ett sådant scenario.

Trots att jag har minskat belåningen har det också blivit utrymme att göra några större aktieköp. Anledningen är att jag traditionsenligt sätter in decemberöverföringen först i januari eftersom jag tycker att det är onödigt att dubbelbeskattas på bägge kvartalen och eftersom det deklarationstekniskt är fördelaktigt att ha lite högre belåning vid årsskiftet för att kunna utnyttja ränteavdraget maximalt i deklarationen.

Intrum har en hel del problem just nu och risken är hög i aktien. Detta återspeglas i den extrema direktavkastningen på tio procent. Att företaget skulle göra en förlust var väntat och den bör tas på allvar. Samtidigt var den som sagt förväntad och jag var inställd på en sänkt utdelning men beskeden från ledningen var bra där de tror sig kunna minska belåningen bland annat genom ökade affärsmöjligheter. Jag tyckte att det var trovärdigt nog för ett skäl till att jag köper aktien är att företag som Intrum ju tyvärr har bättre möjligheter att tjäna pengar i tider som dessa på grund av deras affärsidé. Att de behöll utdelningen tolkas jag som en tydlig signal om att de månar om oss aktieägare vilket kan bli viktigt om de skulle behöva ta in kapital i en emission framöver vilket jag inte skulle utesluta. Hur som helst fanns det en hel del positivt i rapporten, framförallt att kassaflödet ökar. Även EBIT är stabil över helåret vilket liksom det växande kassaflödet antyder att det mycket riktigt är engångskostnader och amorteringar som sänker lönsamheten, inte själva kärnverksamheten. Därtill har jag fortfarande mitt Benjamin Graham-projekt och faktum är att Intrum i anslutning till rapporten handlades en beskedlig bit under sitt eget kapital. Att köpa aktier till ett börsvärde om 50 procent av eget kapital kan man knappt göra längre men att köpa aktier till ett börsvärde som understiger 90 procent av eget kapital tycker jag ändå ger en god riskmarginal.

Det blev ett större köp i det kanadensiska förnybar energi-företaget Transalta RES. Månadsutdelaren handlas åter på historiskt låga nivåer, endast överträffade av osäkerheten i anslutning till presidentvalet i USA när Donald Trump valdes. Höjer man blicken bortom kulturkriget om energi i den svenska ankdammen gör företaget lönsamma långsiktiga parkinvesteringar i Nordamerika och Australien. En direktavkastning på 8,35% på helåret eller 0,7% per månad är svårt att motstå. Det blev min största ökning hittills i aktien och den bidrar till ett fint kassaflöde av månadsvis utdelningar att återinvestera.

En liten pärla i portföljen är det lilla kanadensiska glasåtervinningsföretaget Vitreous Glass. Mitt innehav är relativt litet då det finns ganska lite information om företaget och rapporteringen är ganska knapphändig. Hur som helst har de en bra marknadsposition i sin nisch och risken är som jag ser det framförallt om marknaden övergår till substitut till glasprodukter i framtiden. Därför handlar jag bara aktien när jag får en god riskmarginal. I januari kom ett sådant tillfälle. Jag såg i anslutning till rapporten att de i februari kommer dela ut hela 19 kanadensiska cent per aktie. Då aktien är liten och relativt obevakad valde jag att direkt passa på att köpa innan Mr. Market hann prisa in den höga utdelningen (det tycker jag att Mr. Market redan har gjort i skrivande stund). Det innebär att jag fick 4,3 procents direktavkastning enbart på februariutdelningen samtidigt som aktien ju delar ut ytterligare tre gånger under 2023. Jag räknar konservativt med en direktavkastning på minst 7,25 procent under 2023 men det kan också bli mer än så. Utdelningsnivån är ojämn men i det långa loppet tyckte jag att det var ett bra läge att passa på att göra en lite större ökning i aktien. Jag får ju tillbaka 4,3 procent av insatsen redan i veckan.

Jag har gjort en påfyllning i Tokmanni som runt årsskiftet åter handlades på trevliga nivåer med en direktavkastning på 8,5 procent och där jag vid första inköpet inte hann köpa så mycket som jag ville. Det blev också en mindre påfyllning i Cibus mer av typen återinvesterad utdelning och avrunda uppåt till närmaste jämnt antal aktier. Risken i Cibus är lite högre nu eftersom företaget trots defensiva innehav fortfarande har en hög belåningsgrad då det unga företaget inte har hunnit beta av så mycket av sina lån ännu och är känsliga för det höga ränteläget. Jag tror det är klokt att vara en aning försiktig.

Till sist har jag också ökat ytterligare i Minesto trots att det kan bli en emission. En symboliskt viktig nyhet var att Minesto fick en kommersiell order från ett asiatiskt företag om en förstudie. Intäkten är relativt blygsam men signalen om seriöst intresse i Asien är mycket viktig. Jag har knappt skrivit om Minestos potential i Asien i mina större äldre inlägg om aktien då det inte var en så reell möjlighet då. Nu har vi sett att Minesto aktivt positionerar sig för att etablera sig i Asien och utöver Taiwan, där det framförallt handlar om havsströmmar, har man konkreta möjligheter att redan göra affärer kring tidvattenparker i Indonesien i väntan på havsströmstekniken. Jag tror ännu att det är ganska få även bland de som följer företaget som fullt ut förstår vidden av potentialen på den marknaden trots att VD Edlund egentligen sa det rakt ut på årsstämman i juni förra året. Skulle Minesto lyckas etablera sig kommersiellt har de möjligheter att sälja parker i Gigawatt-skala årligen under flera decennier framöver. Om man räknar på vad det skulle innebära jämfört med de 30 MW-parker som redan är under planering på Färöarna är det i samtliga scenario där företaget lyckas uppenbart att det kommer att skapa mycket stora värden för oss aktieägare. Jag gillar inte kortsiktig spekulation och vidhåller min princip att aldrig skriva ut mina värderingsscenario men för den som gör sig besväret att räkna är potentialen direkt uppenbar. Vi har också nu fått bekräftat att D4-tekniken fungerar i drift och är färdig att sälja. Teknikrisken har aldrig varit så liten som idag i Minesto och kapitalrisken är därför mer en fråga om att överbrygga perioden in i lönsamhet. Det ska bli oerhört spännande att följa företagets resa under 2023 men än mer under de 5-6 år som följer.

Mitt mål för 2023 är att uppnå 100 000 kronor i utdelningar. I skrivande stund har min utdelningsprognos passerat 85 500 kronor så det finns goda möjligheter att uppnå det målet. Framförallt eftersom jag ju har elva månader på mig att köpa nya aktier och även om merparten delas ut mellan mars och maj kommer det bli en hel del nyinköp i kvartals- och månadsutdelare också som gör att jag får en del utdelningar senare i år. Sedan räknar jag inte med utdelningstillväxt i min kalkyler och det är rimligt att anta att fler företag höjer utdelningen än tvärtom. Det ensamt borde ge ytterligare minst ett par-tre tusenlappar mer än kalkylerat. Jag räknar ej heller med källskatteåtebäring eller valutaeffekter utan har väldigt försiktiga estimat på växelkursen för utdelningar i mina utländska innehav. Som utlandssvensk gynnas jag ju just nu av att få lön i utländsk valuta men spara merparten i svenska kronor (det blir helt enkelt så att jag köper mindre utländska aktier när växelkursen är historisk hög men också så att jag i praktiken får mer än tio procent mer in att spara än normalt). Valutakursen kan ändras men det ser ändå ut som att jag kommer få lite mer utdelning än kalkylerat även där. Till sist finns det på lite längre sikt ett par aktier som just nu inte delar ut fullt men kan förväntas göra det kanske redan 2024. Jag tänker på Castellum och Scandic Hotels. Jag skulle inte utesluta att vi får se utdelning igen från Scandic Hotels redan i år eller att Castellum kanske gör en utdelning framåt årets slut om ränteläget skulle ha lugnat sig till dess men i min kalkyl räknar jag inte med utdelning från dem under 2023. Hur som helst har jag ytterligare över tio tusen kronor i utdelningar att inkassera det år då de bägge börjar dela ut på normala nivåer igen. Det skulle egentligen ensamt räcka för att klara årets utdelningsmål på över 100 000 kronor.

På det privata planet handlar framåtplaneringen just nu mycket om ifall jag kör på några år till utomlands eller börjar planera inför att återvända till Sverige. Just nu har jag ett roligt och utvecklande jobb med en bra lön men det lockar också att kunna träffa släkt och vänner lite oftare. Det mesta talar väl för att jag kör på något år till men har i alla fall börjat titta på att flytta hem till Sverige eller i alla fall lite närmare hem.

Den dagen jag flyttar hem kommer jag i alla fall ha en bra grundplåt med mig. Även om jag just nu inte tittar på att göra en FIRE då mitt jobb är förbannat roligt och utvecklande är det skönt att veta att jag kommer ha möjligheten i framtiden och utdelningsportföljen ger mig möjlighet att gå ned i arbetstid, ta tjänstledigt för att göra långresor eller helt enkelt bara sänka min sparkvot och unna mig mer samtidigt som utdelningsportföljen fortfarande växer. Den sista pusselbiten är att börja titta på en mer permanent bostad i Sverige och det är ett intressant läge nu när det börjar bli köparens marknad på fastighetsmarknaden. Samtidigt vill jag undvika att sälja aktier i onödan och ränteläget påverkar lånelöftet. Därför har jag lite is i magen tills jag hittar något som verkligen känns helt rätt.