Reflektioner vid årets slut

Årsskiftet är en bra tidpunkt att stanna upp och reflektera på lite längre sikt kring sparmål. För egen del har jag brutet kalenderår på portföljen och brukar göra portföljavstämningen kring midsommar men givet att det finns lite tid att reflektera runt helgerna har jag redan påbörjat en översyn av portföljen, mål och hur jag ska fortsätta investera under 2023 (fokus på utdelningar fortsätter).

Jag resonerade mer ingående för ett år sedan om hur det förbluffar mig med detta ständiga fokus på att aktiekurserna ska öka. Då mitt sparande är långsiktigt vill jag se att företagens verksamhet utvecklas, omsättningen, tillväxten och vinsten ökar samtidigt som marginalerna är stabila. Det ger i sin tur förutsättningar för långsiktigt stabila utdelningar. Om aktiekursen i ett sådant läge minskar är det i de flesta lägen tacksamt. Detta är av två skäl. Dels ger det möjlighet att köpa fler aktier till rimliga värderingar. Dels innebär det att skatten på investeringssparkontot och kapitalförsäkringen blir lägre.

I år när räntan har ökat är det desto mer sant. Jag kan ärligt säga att det inte bekommer mig att portföljen är värd ungefär lika mycket som för ett år sedan trots högre insättningar än något tidigare år. För kapitalskatten blir ju nästan dubbelt så hög som förra året ändå men tack vare den svaga börsen blir den något lägre. Tvärtom spar jag flera tusen kronor i kapitalskatt på det. Utdelningar överstiger kapitalskatten men då flera av mina innehav inte ger någon utdelning känns det faktiskt rätt onödigt att betala mer skatt innan de börjar göra vinst och börjar dela ut. Därför är jag som sagt rätt nöjd med det låga portföljvärdet.

Däremot utvärderar jag förstås portföljinnehaven vilket blir extra viktigt i tider som dessa. Har jag varit för optimistisk relativt ränteriskerna i fastighetsaktier? Kanske, just nu håller caset men jag bör nog hålla ett extra öga på kommande kvartalsrapporter. Har jag varit för optimistisk inför hur snabbt Scandic Hotels återgår till lönsamhet? Kanske, trenden har varit fin men består den om vi går in i en svagare konjunktur? Har jag varit för optimistisk till Clas Ohlsons möjligheter att återgå till historisk lönsamhet? Kanske men ökningen är en medveten risk då jag får igen nästan en femtedel redan inom ett år i utdelning och extrautdelning. Vad sysslar Swedish Stirling med? Det verkar onekligen inget vidare men det är också en affär där jag skalade ned rätt mycket för många år sedan vilket gör att jag så att säga är i ett läge där jag inte kan förlora något då jag redan kvittat hem investeringen i försäljningen för flera år sedan. När det gäller Midsummer och Soltech behöver de också börja uppvisa lönsamhet. När det gäller Minesto är de i vanlig ordning osedvanligt sega men där är jag mer optimistisk då tekniken nu äntligen är i drift. Där handlar det om att snart få igång D12 och börja få in data över tid i sin minipark för att få med nätaspekten. Det finns naturligtvis alltid en risk men jag tror att man är väldigt nära att lösa den första fasen av parken i Hestfjord. Mycket talar för det om man tar till sig all tillgänglig offentlig information och läser mellan raderna. Sedan är det ingen garanti för att allt klaffar men när den parken är igång är risken mycket låg och Minesto är i en fas där de i princip redan har intäkter nog att bli kassaflödespositiva. Och till sist undrar jag om Avanza på allvar börjar tappa det i konkurrensen med Nordnet. De verkar inte vara förmögna att ha långsiktighet och förutsägbarhet för kunderna utan ändrar hela tiden villkoren.

Något jag samtidigt tycker är klurigt som ger en del huvudbry så här över helgerna är hur man ska förhålla sig till den högre inflationen. Enligt min basstrategi är aktier i regel köpvärda förutsätt att företaget i övrigt visar sund verksamhet och nyckeltal när direktavkastningen överstiger 4,25 procent. Nu är det rätt många aktier det stämmer in på men givet nuvarande inflation blir det i praktiken en utspädning från inflationen. Därför tenderar jag att titta snarare i spannet 5-6 procent. Men jag frågar mig om det inte är en alltför dogmatisk hållning? Det är sannolikt att inflationen toppar någon gång kommande månader och även om det är bedrägligt att sia i ett så exceptionellt läge borde den till sist hamna på en högre nivå där den biter sig fast. I ett sådant läge är nämnda direktavkastningskrav rätt bra. Jag minns hur bra affär det var att köpa Hemfosa på dessa nivåer trots att ränteläget på den tiden egentligen var jämförbart med nu. Det är lätt att fastna i nuet och jag tror det är bra att ta ett steg tillbaka och skaffa sig distans.

Det andra jag funderar på är portföljandelar. Många av mina större innehav börjar jag bli fullinvesterad i och jag har redan övervikt i flera. Samtidigt börjar jag mer och mer resonera som så att jag nog ändå kan koncentrera portföljen till innehav jag gillar och redan följer. Jag har tittat lite på att diversifiera mig ytterligare och det har blivit några mindre poster i bland annat Nyfosa, Profoto och Tokmanni men tycker generellt att det är svårt att hitta bra och stabila utdelningsaktier utanför de sektorer där jag redan har rätt bra täckning. Jag kommer också att titta på utdelningsvikt igen under 2023 när årets utdelningar spikas.

En annan utmaning är att aktier försvinner då och då. I det här fallet är det inte uppköp utan att Avanza än en gång har snurrat till det. Är rätt bedrövad över att den större tårtbiten i Brookfield Renewables tvångssäljs då det var en riktigt fin och defensiv utdelningsaktie som jag hade en väldigt bra yield on cost i. Det innebär att jag inte längre har någon belåning att tala om i kapitalförsäkringen. Att hitta nya innehav att ersätta med är klurigt och jag är motvillig att köpa aktier i utomnordiska valutor just nu när valutadifferensen är så stor (vilket jag på den positiva sidan mycket handfast ser i löneinsättningarna).

När det gäller portföljbelåningen som helhet har jag egentligen både december- och januariinsättningen att göra nu per första handelsdagen. Den slutade på 8,8 procent på helåret vilket är marginellt högre än i november men då har jag som sagt inte gjort mina december- och januariinsättningar ännu vilka torde sänka belåningen en bra bit under 8 procent. Anledningen är att jag vanan trogen inte sätter in lönen det sista kvartalet för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen för både insättning och innehav. Därtill finns en poäng i att inte amortera ned i onödan strax före årsskiftet då det ger mig ett bättre ränteavdrag att räkna av mot kapitalskatten. Hur som helst är läget sådant att jag i princip äntligen kan sänka mig till den lägre räntenivån redan nu i januari. Frågan är dock om jag ska ta allt på ett bräde, förmodligen väljer jag en medelväg där jag ger mig utrymme att köpa aktier för hälften av insättningen om det finns vettiga köplägen i vetskap om att februariinsättningen och vårutdelningarna snart kommer justera portföljbelåningen ändå. Räntan understiger oavsett utdelningarna och då kan det vara trevligt att köpa lite mer vårutdelare för en snabb utdelningseffekt.

En nymodighet är att jag har börjat diversifiera genom XACT högutdelande. Det är en fond som har marginell kursutveckling och därför investerar jag hellre i aktier men samtidigt handlas den just nu till bra direktavkastning varför jag ser det som ett sätt att diversifiera från mina egna bias. Den kan utgöra ännu ett ankare i portföljen då den i regel garanterar god grundutdelning så länge man har köpt andelar på bra nivå.

När det gäller börsutvecklingen bekymrar den mig inte då mitt perspektiv är just långsiktigt. Jag investerar och spekulerar inte. Tyvärr tror jag att många har tvingats sälja på grund av inflationens reallönesäkningar och de höjda elpriserna. Det driver i sin tur ned börsen. Jag tror att det är i lägen som dessa som man ska försöka spara som vanligt och köpa aktier som är rimligt värderade för förr eller senare vänder det.

Min reflektion ifjol att jag har fått mer att göra är att jag finner det allt mindre värt att lägga ned tid på finanstwitter och liknande. Det var en välgärning att Avanza stängde ned placeraforumet men nu är det tydligen tillbaka. Jag är inte aktiv på sådana forum men läser lite ibland. Även under 2023 kommer jag att lägga mer tid på egenanalys av företagens rapporter igen och mindre tid på finanstwitter och liknande.

 

Under december blev utdelningarna 2 174 kronor vilket är något lägre än föregående år.

Jag skrev vid den här tiden förra året att en rimlig målsättning var att jag skulle ha över 60 000 kronor i utdelningar vid helhåret. Det har jag uppnått. Jag väntar fortfarande på den sista hela utdelningen från Brookfield RES men utdelningarna är i skrivande stund över 64 000 kronor. Nu sätter jag ett ambitiöst mål för 2023 då jag vill uppnå hela 100 000 kronor i utdelningar. Det blir väldigt tufft men då ska man beakta att jag före utdelningshöjningar redan kan räkna in över 80 000 kronor i utdelningar på de köp som redan är gjorda under 2022 men som delar ut fullt först under 2023. Sedan finns risk för att valutaeffekten inte är lika förmånlig under 2023 men det brukar jag ta höjd för i mina kalkyler. Då behöver jag klara cirka 15-20 000 kronor ytterligare i utdelningar under 2023 vilket förefaller möjligt med viss utdelningstillväxt.

Jag har redan nu nått en frihetsgrad där jag kan betala mitt boende i Sverige fullt ut med utdelningar. Under 2023 kommer jag om jag klarar mina mål redan att nå en nivå där jag kan göra en FIRE. Men då blir det på leva-som-student-nivå där endast hyra och basala utgifter täcks vilket är för låg marginal. Egentligen har jag redan nu tillräckligt med kapital för en sådan FIRE totalt sett även utan utdelningar.

Samtidigt tittar jag nu på de kommande årens jobb då jag har ett roligt och utvecklande jobb så jag har inga planer på att trappa ned. Men det är en trygghet att veta att jag snart är där att jag har full frihet. Det mesta talar för att också 2023 tillbringas utomlands.