Månadens utdelare: Cibus

Varje månad det kommande börsåret tittar jag lite extra på en kvartals- eller månadsutdelare.
 Eftersom jag i år har snävare ramar kring vad jag kan köpa behöver jag prioritera bättre.

Först ut i den nya serien är fastighetsaktien Cibus.

Inlägget baseras till stor del på den senaste kvartalsrapporten och företagets egen information (länk).

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid. Mitt perspektiv är aktieägarens och även om jag eftersträvar att vara objektiv och kritisk väljer jag subjektivt ut några nedslag som jag fann intressanta när jag läser rapporten. Det är alltså ingen fullständig analys. Du ska alltid göra din egen analys, själv läsa igenom rapporter och annan befintlig information. Du är alltid ansvarig för dina investeringar.

Anledningen till att jag började titta på Cibus är att jag har saknat en ersättare till Hemfosa i portföljen. Alltså ett lite mer defensivt fastighetsbolag med verksamhet i Norden och hög utdelning kvartalsvis. Cibus uppfyller ytligt sett de kriterierna varför jag har tagit upp en bevakningspost.

Cibus har ambitioner om att bli Sveriges första månadsutdelare vilket i sig gör aktien högintressant. Företaget uppger att detta kommer ske under det innevarande börsåret. På stämman i april slogs fast att utdelningen för det kommande året ska vara 0,89 euro, ungefär 9 kronor per aktie beroende på växelkurs. Det är alltså viktigt att notera att utdelningen sker i euro vilket gör att det finns en valutarisk i aktien. Man bör därför ta höjd för att utdelningen kan bli 10 procent lägre än idag. Eftersom jag får lön i euro förstärks effekten av stärkt krona vilket inte är odelat positivt i mitt fall.

På nedsidan är utdelningsandelen hög. Det här är samtidigt inte ovanligt i yngre fastighetsföretag. Anledningen är att företaget har en initialt stor investering med en hög belåningsgrad på 58 procent där mycket av vinsten kommer över tid allteftersom lånet amorteras ned. Därför avskräcker belåningsgraden inte ensam. Frågan är för mig istället hur solida innehaven i fastighetsportföljen är.

Så en titt på portföljen. Till att börja med är den väldiversifierad där inget enskilt innehav utgör mer än 3 procent. Det är klokt. Totalt äger Cibus 250 fastigheter i Sverige och Finland. Det svenska innehavet utgörs i nuläget uteslutande av 111 COOP-butiker. Å ena sidan är dagligvaruhandel inte särskilt konjunkturkänslig. Å andra sidan går COOP minst sagt knackigt och jag ser därför en viss risk i innehavet då det inte kan uteslutas att flera butiker kan konkurreras ut. I Finland dominerar Kesko, Tokmanni och S-Group innehaven. Totalt sett utgörs 96 procent av portföljen av dagligvarufastigheter vilket jag ändå ser som förhållandevis defensivt.

Som kuriosa har jag analyserat finska Kesko för några år sedan men valde att avstå. Aktien handlas ofta till hög direktavkastning men har ojämn tillväxt och utdelningshistorik vilket gjorde att jag avstod. Kesko är dock ett av Finlands mest etablerade dagligvarukedjor, och listades nyligen som det till omsättningen femte största finska företaget. Kesko får därför betraktas som ett innehav med förhållandevis låg risk. S-Group är Keskos konkurrent och tillsammans utgör de ungefär två tredjedelar av den finska marknaden. Liksom COOP är S-Group ett slags kooperativt handlarförbund. Givet oligopolpositionen som Kesko och S-Group tillsammans innehar på den finska marknaden ser jag risken som rätt begränsad. Folk behöver handla mat helt enkelt. Tokmanni är dock mer att likna vid ett finskt överskottsbolaget, en allvarukedja som säljer allt möjligt till låga priser. Det ser jag som  mer riskabelt eftersom den typen av butiker kan utsättas för ökad konkurrens från näthandel.

Sedan kvartalsrapporten har Cibus förvärvat ytterligare 18 innehav i Finland med de tre ovan nämnda företagen som ankarhyresgäster (ofta ingår mindre butiker som apotek, post osv i en mindre del av fastighetsytan - även om de utgör en liten del av ytan kan de ha en högre risk i dessa tider).

Hyresintäkterna är goda och ökade med cirka 26 procent under det första kvartalet i år jämfört med samma kvartal ifjol. Det blir dock viktigt att se om denna nivå kan bibehållas också i nästa kvartalsrapport i augusti när vi ser effekterna av COVID-krisen. Cibus menar själv att de inte påverkades under mars då 90 procent av intäkterna kommer från dagligvaruhandelsfastigheter.

En titt på kassaflödet visar att det har minskat ordentligt främst till följd av mer än tre gånger så stora investeringar genom COOP-förvärvet jämfört med föregående period. I den operativa verksamheten minskar kassaflödet också men merparten av minskningen är hänförlig till orealiserade valutakursförändringar. Eftersom euron var historiskt stark mot kronan det gångna kvartalet utgör det en sannolik förklaring. Jag noterar samtidigt att kassaflöde för operativa intäkter före skatt också minskar vilket jag inte tycker om. Notering således om att det bör följas upp i kommande rapporter.

När man analyserar fastighetsaktiers långsiktiga substansvärde används oftast det standardiserade nyckeltalet EPRA NAV. Jag fäster mindre vikt vid nyckeltalet eftersom jag prioriterar stabila hyresintäkter över tid före fastighetsportföljens värde över tid. Det är hur som helst klokt att hålla koll på hur aktien värderas och förenklat kan man säga att om EPRA NAV överstiger aktiekursen handlas aktien till substansrabatt, det vill säga du betalar mindre än vad fastighetsportföljens tillgångar bedöms vara värda. Omvänt gäller att om EPRA NAV är lägre än aktiekursen handlas aktien till en substanspremie.

Cibus hade efter det första kvartalet 2020 ett EPRA NAV på 11,6 euro per aktie. Historiskt har EPRA NAV befunnit sig i spannet 11,2-11,6 euro per aktie. Omräknat i aktuell valutakurs vid 10,5 kronor per euro blir det cirka 120 kronor per aktie. Det innebär att Cibus i dagsläget handlas till en substanspremie om 10-15 procent. Även om direktavkastningen är god bör man alltså vara medveten om att man betalar substanspremie och först under 120 kronor per aktie får man substansrabatt.

När det gäller ägarbilden är den spridd utan tydliga storägare. Det är främst pensionsfonder och banker som storägare, noterbart äger fjärde AP-fonden 8,9 procent och Länsförsäkringar 4 procent. Marjan Dragicevic, som också är storägare i SBB, sticker ut med ett innehav på 4,6 procent.

Som kuriosa gillar jag att 12 procent av fastigheterna har installerat solpaneler, betalar sig nog på sikt.

Min slutsats är att Cibus är ett rimligt komplement i portföljen och jag kan ta en position på 1-2 procent på sikt men endast när aktien handlas till en riskpremie med en direktavkastning över 6 procent då detta kompenserar för den högre belåningsgraden och valutarisken. Vid en normal direktavkastning köper jag hellre tryggare fastighetsaktier då jag är medveten om den högre risken.