Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt jämte juli en av utdelningsårets svagaste månader. Så också i år men nio aktier delade totalt ut 1 989 kronor.

I skrivande stund har jag för första gången på länge nettokassa i portföljen. Därav följer att det inte är någon belåning alls. Och då har jag ändå inte gjort min senaste månadsinsättning ännu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I väntan på emission, mer om det nedan, har det varit ganska lugn handel men några köp har det ändå blivit. Jag har ökat lite i Cibus som förvisso är räntekänsligt men handlas till aptitlig värdering. Rapporten gav det så här långt rätt. Har ökat mitt innehav i XACT Högutdelande med 20 procent inför utdelningshöjningen då jag förväntade mig en viss uppvärdering efter utdelningsbeskedet och det var uppenbart från några av de rapporter från innehav i den börshandlade fonden att de skulle klara en höjning. Ett nytt innehav har det blivit i TietoEvry. Företaget är rejält nedsnackat av diverse skandaler som nu är i stort fokus men där det är oklart om företaget själva har hela ansvaret (när det gäller IT-säkerhet är inget system säkrare än användarna). Därför tog jag in en grundplåt i portföljen då utdelningen med en direktavkastning på nära 7 procent lockar mig. Samtidigt är konsultbranschen bedräglig i lågkonjunktur. Ett lyckokast var ökningen i Tomra. Det är alltjämt ett av portföljens minsta innehav men faktiskt på väg att passera mina fem minsta innehav. Också Tomra har dragits ned kortsiktigt på liknande negativa nyheter men sådana är av tillfällig karaktär och engångskostnader. I grunden är Tomra ett mycket välskött företag och jag ökade därför under hundralappen vilket i skrivande stund verkligen har belönats med mer än 40 procent upp. Aktier som Tomra är aldrig billiga men man bör tålmodigt försöka hitta sina lägen att öka när de vid sällsynta tillfällen handlas till en mer rimlig värdering.

Den största huvudbryn för mig just nu är naturligtvis nyemissionen i Minesto. Den bistra verkligheten är att det är förseningar som kostar på. De beror rimligen på faktorer som företaget inte har kunnat påverka eller förutse men får ändå som konsekvens att man har behövt skjuta på den första parken med i alla fall ett år jämfört med initial planering varför man behöver ta in kapital för att överbrygga vägen till intäkter.

Jag håller mig till min ursprungliga analys och då ytterligare emissioner är en risk som jag redan från början har accepterat är jag trygg i var jag står. Det blir tyvärr mycket känslor när opportunister flockas kring en emission. Ofta dyker det upp gråterskor också. Därför försöker jag hålla mig till vad företaget och andra relevanta aktörer kommunicerar och strunta helt i känslor, rykten och kortsiktig spekulation. I dessa tider där det blir alltmer gamification och såväl mäklare som andra aktörer försöker tjäna pengar på kortsiktig handel är det för mig principiellt viktigt att påminna mig om att jag investerar i ett riktigt företag som producerar lösningar som i grunden efterfrågas och kan lösa globala utmaningar kring hållbar energiförsörjning och baskraft. För mig är det enkelt. Jag investerar i ett företag som har en förbannat fin teknik och affärsidé. Det är inget dussinbolag inom cleantech och Minesto är redan med i sammanhang där jag inte kan påminna mig om att andra cleantechföretag som har varit på tapeten på senare år har varit med. Det är svensk ingenjörskonst när den är som bäst avknoppat från SAAB. Idén är att producera förnybar energi som givet förutsägbarheten till skillnad från t.ex. sol- eller vindkraft kan leverera fullt planerbar baskraft. Löser man de initiala knutarna in i kommersialiseringsfasen är det helt uppenbart att sådana lösningar efterfrågas. Tekniken fungerar bevisligen och oavsett hur det hela slutar är jag stolt över att vara med på ett hörn och bidra till svensk industrihistoria och innovation. Eftersom jag accepterade risken redan när jag gick in i aktien tar jag det hela med ro. Jag vill vara med på den här resan.

Något som förbluffat mig genom de år jag följt Minesto är att så få verkar förstå hur marknaden och affärsmodellen ser ut även om det mig veterligen har stått svart på vitt i varje prospekt, uppdragsanalys och större rapport. Det skulle egentligen tarva ett längre inlägg som jag inte har tid att skriva men i korthet fungerar elmarknaden på ungefär samma sätt på Färöarna (Danmark) som i andra europeiska länder. Det är alltså en skillnad mellan el och elnät. Jag tror därför inte att SEV är slutkund för kraftverken utan deras roll är att tillhandahålla elnät och få ut elen som produceras till slutkonsument. Med reservation för att ett SPV-upplägg kan se annorlunda ut i de första faserna av parkerna ligger det närmast till hands att jämföra med vindkraftsbranschen, inte minst då Minestos styrelseordförande är handplockad från Vestas. Minesto säljer kraftverk (inklusive underhåll och eftermarknad) och är att jämföra med Vestas eller Siemens. Men mellan Minesto och SEV är det i det längre perspektivet tänkt att det ska finnas en projektör eller parkinvesterare som köper kraftverken och säljer elen till SEV. Så fungerar i allt väsentligt vindkraftsmarknaden där börsnoterade företag som Arise eller Eolus Vind tar risken att söka tillstånd, projektera och planera parken, köpa kraftverk, bygga och därefter leverera till elbolaget. Väldigt förenklat medveten om att resonemanget i några avseenden haltar är det egentligen inte helt annorlunda mot hur byggbolag arbetar när de söker bygglov och börjar bygga. De tar helt enkelt en risk innan huset står färdigt och först därefter säljer de slutprodukten till en långsiktig ägare. På en normal marknad finns aktörer som söker miljötillstånd, köper kraftverk och ansvarar för parkbyggnation. De tar en kalkylerad risk men tjänar därigenom också pengar. Precis som att de som säljer byggmaterial till ett husbygge inte får betalt först när husägaren flyttar in kommer Minesto inte behöva vänta på intäkter intill dess att parken är i full drift. Vidare tror jag att många missar är att när projektörsledet är igång kommer Minesto ta en betydligt mindre risk för egen del i parkprojekten. Deras risk består då i att bygga och sälja kraftverk. Och de kommer antagligen också att frånsäga sig en del av den risken genom licensieringsavtal på den asiatiska marknaden. Det skulle innebära att de får lägre bruttointäkter men samtidigt inte har speciellt höga egna utgifter. Når man dit kan företaget växa rätt snabbt till väsentligt lägre risk än vad som föreligger i nuläget. Utmaningen för Minesto är att projektörsledet är nytt och under uppbyggnad men fördelen är att såväl vindkraftsaktörer som oil & gas-aktörer har kompetens och know how kring alla väsentliga led som krävs för sådana projekt. Därtill är det värt att lägga till att den så kallade marknaden (om den vore rationell och har perfekt information vilket sällan är fallet i den här typen av företag) kommer att kalkylera in sannolikhet för en order långt innan den första parken är färdig. Om Minesto lyckas ta det steget kommer börsvärdet redan ha stigit innan parken är byggd. Det här är mer en fråga om att få en känsla för att det faktiskt finns seriösa investerare som är villiga att gå in. Det är lätt att glömma bort att SEV under flera års tid genom egna uttalanden har bekräftat att de har avtal och tar infrastrukturkostnader för det här projektet så utifrån nuvarande information verkar de sitta med i båten.

Det andra som behöver sägas är att teknikrisken aldrig har varit lägre i Minesto än nu. Vi har ett kraftverk i MW-skala som har varit i drift under i alla fall tre veckor. Därmed har vi en färdig produkt i kommersiell skala. Ett 1,2 MW-kraftverk är designat för att sälja 3,5 GWh el årligen på Färöarna vilket innebär mångmiljonbelopp i intäkter under ett elprisavtal (elpriset på Färöarna är högre än i Sverige). Samtidigt är kapitalrisken fortfarande rätt hög för även om emissionen kommer ge kapital till att driva verksamheten vidare ytterligare något år så är Minesto vid en punkt där de måste skapa konkreta intäkter och bygga upp ett positivt kassaflöde. Zoomar man ut från sina känslor kring kursutveckling och besvikelse över emissionen är det samtidigt så att Minesto, med ett års försening, egentligen inte har hävdat sedan de började sin verksamhet på Färöarna att parkerna skulle stå färdiga nu. Det har varit tal om en första park med 4 kraftverk någonstans mellan 2022-2024 medan SEV redan när det första lilla kraftverket levererade ström i elnät talade om 3-5 år. Såtillvida befinner sig Minesto fortfarande inom det spannet. De har hanterat kapitalintaget på ett olyckligt sätt vilket kostar oss aktieägare onödigt mycket men det är vad det är. Det som är viktigast för mig är att få bättre information kring färdplanen framöver. Och även om de inte presenterar en order innan den är klar tror jag att vi kommer att få mer information. I prospektet förväntar jag mig mest det snömos som är standard för företag i en förkommersiell fas. Men Minesto har säkert ett par-tre uppdateringar som kommer presenteras under teckningsperioden efter att prospektet har publicerats. Jag kan gissa mig till vad det kommer vara men vill inte spoila de eventuella positiva eller klargörande besked som kan komma under mars.

Det tredje som jag finner intressant är att Minesto aldrig har haft ett lägre börsvärde sedan de hade sin första DG500-prototyp i drift. Det gör att jag tycker att risk-reward trots den ökade kapitalrisken alltjämt är god nog för att jag ska teckna. För mig är det även en fråga om att bidra till att företaget får kapital och jag kan bidra till att i marginalen minska garanternas påverkan på utfallet. Men Minesto har lite i skymundan från alla känslor kring emissionen presenterat rätt intressanta siffror där de verkar utgå från 10 miljoner kronor per 1,2 MW-kraftverk i intäkter för Minesto och ytterligare samma belopp i eftermarknad och underhåll under en 20-årsperiod. Notera här att dessa kommer förse Minesto med löpande intäkter också efter att kraftverk har sålts vilket bidrar till att bygga ett starkare kassaflöde. Skulle de lyckas realisera planen på 200 MW på Färöarna räcker det för att ta företaget långt in i lönsamhet och rent strikt räcker redan Hestfjord-parken. Samtidigt slängs det med mycket siffror kring Minestos utgifter men de enda verkligt fasta kostnaderna är hyror och personalkostnader. Skulle de behöva krympa kostymen finns utrymmet men tvärtom nyanställer de personal som ska driva sälj och den kommersiella utvecklingen. Jag tror därför att det finns en tydlig plan för Färöarna där man väntar på att pusselbitarna ska falla på plats innan avtal kan skrivas och offentliggöras. Den var antagligen initialt planerad redan för 2023 men förseningarna gjorde att man inte kunde leverera till finansiärerna. Där är man idag i ett helt annat läge med konkret driftsdata. Jag vidhåller min princip att inte skriva vad jag anser att Minesto skulle vara värt om de lyckas realisera sin kommersiella potential för jag vill inte bidra till att spä på kortsiktiga spekulationer. Bara Minestos initiala intäkter i Färöarna-planen är 2 miljarder kronor (dubbelt så mycket i tillägg från underhåll och eftermarknad). Om företaget tar steg för att realisera den planen kommer de som de flesta växande företag inte värderas till P/E 1. Därav är det uppenbart att företaget om man lyckas på Färöarna kommer värderas upp flera gånger jämfört med dagens börsvärde enbart baserat på Färöarna.

En större diskussion som jag reflekterat allt mer kring på senare år är om börsen verkligen optimalt bidrar till att hjälpa företag med bra affärsidéer att få in nödvändigt kapital nuförtiden? Flera olika fenomen har idag en destruktiv påverkan som försvårar även för seriösa och gedigna affärsidéer även om det i Minestos fall också delvis är självförvållat. För mig är aktier något jag investerar i långsiktigt för att vara del i att bygga upp och stärka vettiga företag och affärsidéer. Och det är jag stolt över.

Jag kommer teckna också i denna emissionen även om jag hade hoppats på något mer konkret besked kring planen framöver till dess och medger att det är svårbedömt om de lyckas realisera planen i tid. Teckningsoptionen som följer med kan om de sköter sin verksamhet det kommande året bli plåster på såren för oss trogna småsparare som skjuter till mer kapital. Jag kommer också titta på möjlighet att teckna aktier med företräde. Som jag ser det vill jag teckna aktier för att bidra till att företaget får in riktigt kapital och på marginalen minska garanters inflytande. Samtidigt uppstår ofta möjligheter att handla med betald tecknad unit och teckningsoptioner vilket utifrån min erfarenhet från tidigare emissioner ofta kan delfinansiera några procent av emissionen retroaktivt genom arbitragehandel.

Nu blev det väl mycket Minesto den här gången men utdelningsportföljen tuffar på i bakgrunden som vanligt och jag har reviderat upp min utdelningsprognos för 2024 till 85 000 kronor. Eftersom jag alltjämt återinvesterar i nya utdelningar tror jag att jag kommer ha goda utsikter att åtminstone uppnå samma utdelning som under 2023 även om jag tror att 100 000 kronors-gränsen kommer få vänta till nästa år.

Nu har vi utdelningsinvesterare årets finaste tre månader framför oss då lejonparten av utdelningarna betalas ut mellan mars och maj månad. I mitt fall betalas mer än två tredjedelar ut och prognosen är minst 65 000 kronor i utdelningar vilket är ett välkommet tillskott som möjliggör att jag kommer att öka i ett par andra utdelningsaktier parallellt med mina teckningsåtaganden i Minestos företrädesemission.

Redan vid utgången av maj månad bör jag därför vara ifatt 2022 års gula stapel över totala utdelningar!