onsdag 1 mars 2023

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt en av årets svagaste utdelningsmånader men i år skrapade jag ändå ihop 2 799 kronor i utdelningar. Elva aktier delade ut och draghjälp fick jag av en ovanligt stor utdelning i Vitreous Glass där jag nyligen ökade innehavet.

Utdelningshöjningarna har blandat och gett i år. Utöver att Castellum håller inne sin utdelning och gör en emission blev det ingen utdelning från Scandic i år, vilket dock är klokt, och Kopparbergs bibehöll sin utdelning på samma nivå som föregående år. Cibus har sänkt något kortsiktigt vilket också är klokt för att få en starkare balansräkning. Mest förbryllad är jag av SBB som höjer utdelningen men väljer att dela ut i aktier. Det är i mitt tycke en aning oseriöst. I praktiken måste man ju tacka ja till aktierna om man inte vill ha innehavet utspätt så så kommer det att bli för min del. Men det ger inga bra signaler tycker jag.

På den positiva sidan gillar jag särskilt utdelningshöjningen till 9 kronor per aktie från Multiconsult. Det brukar sägas att aktiemarknaden omfördelar pengar från dem som är otåliga till dem som har tålamod. I det här fallet kunde det inte vara mer sant. Jag köpte merparten av mitt innehav mellan 60-90 kronor per aktie under 2017-2018. Företaget var underanalyserat och få analytiker följde det trots en stabil och mångårig verksamhet med en trovärdig tillväxtplan genom nyligen genomförda förvärv. Det innebär att jag bara i år får tillbaka mellan 10-15 procent i utdelning på den investeringen. Multiconsult blir nu min tredje aktie där jag passerar en yield on cost på över 10 procent. Och då ökade jag ändå mitt innehav med 20 procent på beskedet i den senaste rapporten till 6,67 procents direktavkastning vilket är nog så gott.


 

Belåningsgraden är återigen nere på låga nivåer och stängde på 4,8 procent. Det är under min normala nivå mellan 5-10 procent. Givet de ökande räntorna vill jag ha en god marginal och undvika att stanna längre på högre räntenivåer i onödan.

Mitt fokus just nu är på nyemissionen i Minesto där jag kommer att teckna fullt. Givet ett stort innehav blir det därför en ytterligare insättning då jag vill hålla belåningsgraden fortsatt relativt låg även om den kommer öka med ett par-tre procent på kort sikt. Jag skrev för några veckor sedan om hur jag ser på emissionen och jag tycker fortsatt att det är ett mycket bra läge. Vi fick en bra nyhet i måndags som bekräftar att en tredje marknad öppnar upp i Asien. Jag tror att det här kommer att bli instegsmarknaden för havsströmstekniken och att det kan röra på sig relativt snabbt med en första testsajt där. Rapporten visade också på en fortsatt god kassakontroll där man hushållar försiktigt med sina resurser vilket inger förtroende. När det gäller prospektet bjuder det inga större överraskningar utan är vad man kan förvänta sig. Jag tycker att sida 14-15 är särskilt läsvärda då de visar hur affärsmodellen fungerar. För att förstå caset är det här nyckeln. Nu tar Minesto in kapital för att medfinansiera de fyra första kraftverken i fas 1a i Hestfjord men det är tydligt att det inte är avsikten på medellång sikt att Minesto ska binda kapital i parker. Det handlar nu om att få Dragon Class 12 i drift eftersom det är den sista bekräftelsen inför den första större parkordern och Minesto behöver antagligen medfinansiera det initiala steget. Men återigen är det här också en tillgång. Varje Dragon Class 12-kraftverk förväntas producera elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen.

Jag vidhåller att risken aldrig har varit lägre i Minesto än den är idag. Teknikrisken är låg såtillvida att vi vet att Dragon Class 4-kraftverket fungerar i drift och i princip är redo att sälja kommersiellt. Kapitalrisken kommer lösas genom nyemissionen givet att den till merparten är garanterad och man har så att säga redan ryckt plåstret så det finns rimligen nog kapital för de kommande tre åren. Och då räknar jag inte med de initiala intäkter Minesto bör hinna få under den tiden. Den potentiella marknaden är så stor att tillväxt inte längre är en fråga. När jag började följa Minesto var det här faktiskt något jag var orolig för - skulle man komma bortom de första 150 MW? Då räknade jag på kanske 50-70 MW på Färöarna och 70-80 MW i Wales inledningsvis. Vi vet idag att bara dessa två projekten nu är 125 MW respektive 100 MW. Därtill har man öppnat upp tre marknader i Asien med konkreta samarbeten och man har även goda möjligheter i Frankrike och USA där initiala kontakter redan är tagna. Tekniken är uppenbarligen mycket mer effektiv idag än när jag skrev mitt första inlägg om aktien. I Hestfjord kan man få ut så mycket som 1,6 MW per kraftverk i märkeffekt vilket är väldigt mycket (även om det till del också beror på goda lokala förutsättningar). Jämför det med DG500 som levererade 0,5 MW per kraftverk för fem år sedan i en någorlunda jämförbar storlek. Tekniken är bättre och de konkreta möjligheterna är större idag än då.

Jag tror att lite av utmaningen är att många är skrämda av aktier som Azelio och Swedish Stirling och är oroade att Minesto ska gå samma öde till mötes. Minesto har skött sin verksamhet på ett mycket mer seriöst sätt och undvikit att lova mer än de kan hålla. De har haft förseningar men verksamheten är i grunden sund. Till skillnad från de ovan nämnda har Minesto inte tagit på sig en större kostym än de kan leverera och de har inte börjat massproducera innan de har verkliga intäkter. De möjligheter man har till produktion och underhåll i Göteborg, Wales och på Färöarna räcker till att producera de olika faserna i planerade projekt på Färöarna och i Wales över de kommande fem åren. Och vi kommer rimligen få fler besked inom ett halvår efter avslutad emission om riktningen framåt både för Hestfjordsparken och för ansökan om contracts for difference-stöd för en första park i Wales. Förhoppningsvis kommer vi ha fått se det första D12-kraftverket innan dess. Vid det laget är det verkligen på riktigt när man bygger ut den första etappen för stora kraftverk i parkskala. Och en hel del talar för att det kommer ytterligare nyheter för att uppdatera kring något av projekten i Asien redan i år. Det är en ovanligt bra risk-reward nu under emissionen då många säljer aktier eller outnyttjade teckningsrätter. Om något av de sannolika projektuppdateringar som nämns ovan faller väl ut bör det lugna sig redan i år. Jag vidhåller att man bör ha is i magen vid emissioner när många agerar irrationellt. Jag är trygg i mina grundkalkyler. Bara Hestfjordparken fullt utbyggd bör rimligen vara värd ett par-tre gånger teckningskursen lite beroende på hur många år man räknar på och hur högt P/E man väljer. Vi har en spännande tid framför oss.

En nackdel med emissionen är att det försenar nyinvesteringar i utdelningar. Inte bara för emissionskostnaden i sig, den har jag utrymme till, utan också eftersom jag planerar att amortera ned belåningsgraden igen före midsommar för att undvika onödiga räntekostnader. Min utdelningsprognos för i år är efter alla besked om utdelningshöjningar 92 000 kronor. Då har jag dock inte räknat med valutaeffekter då jag som vanligt är konservativ i mina estimat. Därför bör jag klara 95 000 kronor utan problem i utdelningar i år. Ska jag passera mitt mål om 100 000 kronor krävs dock nyinvesteringar i aktier som delar ut under det andra halvåret och det är inget egenvärde i sig att investera i sådana utdelningsaktier. Men med allt fler aktier som delar ut åtminstone två gånger per år tror jag ändå att jag kommer att ha en god chans att nå det här målet redan i år. För nu börjar årets höjdpunkt - de tre utdelningsmånaderna. Jag förväntas inkassera över 56 000 kronor mellan mars och april i utdelningar varav hela 31 000 kronor bara i maj månad. Det är i sig en bra grundplåt för att nå årets utdelningsmål.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    I tider som dessa är det svårt att anskaffa nytt kapital för utvecklingsbolag. Det är inte Minesto ensamma om. Seatwirl lyckades avsevärt bättre (även om aktiekursen har gått kräftgång efter genomför emission) men där tecknade också flertalet på ledande position för avsevärt mer respektabla summor än vad Minestos diton gjorde. Att nyckelpersoner säkerligen tror på sin teknik ifrågasätter jag inte men att de inte verkar tro på företaget finansiellt känns bekymmersamt. Jag är såklart medveten om att det är individuellt vad man privat har möjlighet att investera men att i princip alla nyckelpersoner (inte ens Martins teckningsförbindelse var speciellt stor) investerar riktigt små belopp känns oroande.
    När man nu också bra fått in 120 av de 153 miljoner man föresatt sig är ju också frågan hur snart en nyemission kommer att krävas igen och hur kursmässigt pressat de eventuellt kan vara då. Finns naturligtvis många möjliga positiva triggers som kan och/eller bör ha skett innan dess men om jag tidigare har valt och känt att positiva möjligheter har haft tolkningsföreträde vad gäller Minesto så tycker jag att de senaste 1 - 2 kvartalen har ett antal tveksamheter i deras kommunikation och vissa ageranden gjort att ett mer negativt tolkningsföreträde tagit överhand hos mig.
    Jag har en längre tid även tyckt att det borde vara bra om styrelsen fick lite nytt blod genom att man försöker plocka in någon utomstående specialkompetens som kan vara givande med nya infallsvinklar och synsätt. Bortsett ifrån en extrern styrelseordförande så är ju styrelsen annars bara bestående av storägare och min erfarenhet är att styrelsearbetet kan tendera att bli mindre vitalt och nytänkande med tiden när man bygger en styrelsemedverkan enkom på ägande.
    Vore intressant att höra dina åsikter om hur du tänker omkring nyemissionen och kommande året eller två.
    Tack på förhand.
    Med vänlig hälsning
    Per

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte att jämförelsen med Seatwirl är helt rättvis. Seatwirl tog in sitt kapital i januari två månader före Minesto. Jämför istället med det handfull liknande företag som har haft nyemissioner nu i mars varav flera rätt rejäla företag med intäkter. Flera av dem fick lägre teckningsgrad än Minesto vilket förvånade mig. I Minestos fall är den avgörande faktorn som du själv säger att BGA inte tog sin del. Man kan tycka att han kunde tagit en viss del men jag tror faktiskt inte att BGA hade råd utan att sälja andra innehav vilket väl inte är optimal timing just nu för att uttrycka det milt. BGA är ett litet investmentbolag som drivs av ägaren, hans fru och en anställd som sköter bokföringen. Det är tråkigt men i sig inte speciellt underligt att han inte kan teckna för hela sin andel. Jag är kritisk till timingen för emissionen och de borde ha tagit in pengar tidigare men nu är det som det är. Jag tror fortfarande att de hade hoppats på att ta in kapital stärkta av ett SPV eller riktad emission men förseningar och omvärldshändelser försvårade det.

      När det gäller nyckelpersonerna tycker jag att du övertolkar det hela. De kan ju inte teckna en större andel TR än de tilldelas och de har tecknat fullt. Sedan vore det snyggt om de gör insynsköp men de får inte göra det när som helst och blir då begränsade till vad som är tilldelat i emissionen. Håller med dig om att det vore bra att förstärka styrelsen. Det skulle vara nyttigt att ha in kommersiell kompetens.
      Personligen tecknade jag fullt och har även ökat innehavet ytterligare genom företräde och arbitrage.

      Jag håller inte med om att Minesto har haft tveksamheter i sin kommunikation. Det handlar i så fall om förseningen av D12 men det är uppenbart att det beror på förseningar i upphandlingar där vi nu ser att de har avslutat dessa. Jag försöker väga det positiva mot negativa och det är trots allt tydligt att SEV tror på det hela och gör direktinvesteringar i infrastruktur.

      Just nu är det mycket känslor kring aktiekursen och mindre kring vad företaget gör. Jag ser det som jag tidigare skrivit att kapitalrisken nu har minskat. De har kapital att bedriva verksamhet i minst 2-3 år till och ska utifrån sin plan även med beaktande av förseningar ha intäkter till dess (många bortser från att de fortfarande har en bidragsstock att ta ifrån och att de har möjligheter framgent liksom att löpande utgifterna för personal och lokaler historiskt är ungefär 45 miljoner kronor per år varför det finns utrymme att krympa kostymen om det krisar). Jag brukar säga att de inte säljer glasspinnar - varje D12 ger mångmiljonbelopp i intäkter från elförsäljning årligen eller tiotals miljoner i direkt försäljning av kraftverk.

      Radera