Reflektioner efter gångna börsveckan

Börsen fortsätter att vara extremt svajig just nu. Vill därför fortsätta mina dagboksreflektioner för att kunna gå tillbaka i framtiden och dra lärdom av hur jag agerade under börsnedgången.

Bör först understrykas att jag är en mikrosnubbe rakt igenom. Jag tittar på det företagsspecifika och vilka förutsättningar företaget har att klara tuffare perioder. Makroperspektivet kan jag inte påverka.

Är väl införstådd med att det hade varit optimalt att sälja av, parkera kapitalet i något tryggare än aktier och gå in när det har lugnat sig. Men jag håller mig till min långsiktiga strategi för i mitt fall planerar jag inte att sälja av några aktier på många år. Just nu är börsen sjukligt volatil där den kan gå ner tvåsiffrigt ena dagen och göra en rekyl på nästan lika mycket nästa dag. Att som småsparare försöka pricka de kasten är ogörligt och som jag ser det är risken bara stor att jag förlorar pengar. Det är något osunt över hur snabbt det går på marknaden just nu som förstärks av såväl robothandeln som internethandeln. De som kan sådant där kan tjäna hysteriska belopp på volatiliteten.

En annan orsak som jag någon gång planerar att utveckla i ett mer ingående inlägg är att jag inte tror på evig tillväxt. Många ekonomer och sparare ser bara ränta-på-ränta-effekten rent matematiskt utan att titta på hur det faktiskt ser ut i realekonomin. Det är uppenbart att vi de senaste decennierna även har haft en inte obetydlig kapitaldriven tillväxt - ökad utlåning och snabbare omsättning av kapital på ren svenska. Det är å ena sidan bra att kapital frigörs för att underlätta för nya företag att starta och existerande företag att göra investeringar. Samtidigt förutsätter det att lånen som ställs ut går till saker som underbygger realekonomin i något avseende, annars finns risken för en tillgångsbubbla.

Det kan tyckas motsägelsefullt att jag trots den insikten ändå inte säljer men det beror på att jag helt enkelt tror att sunda företag som Axfood, Castellum, Investor och Kopparbergs kommer fortsätta hitta en väg att leverera vinster även efter en lågkonjunktur/depression/recession. Faktum är att min strategi ursprungligen fokuserar på att köpa och bibehålla värde. Jag lägger all energi på att köpa endast då jag tror att värderingen är såpass rimlig att jag har en viss marginal för nedsidan. Jag vill bara ha mina 4 procents direktavkastning från utdelningar från portföljen som helhet. Har redan från start varit väl medveten om att det finns risk att utdelningarna från portföljen som helhet sjunker och räknar därför defensivt på 3 procent för att ha lite extra marginal. I praktiken levererar min portfölj  över 5 procent i vanliga fall varför en utdelningssänkning för portföljen som helhet med 40 procent inte vore någon katastrof.

Om jag gör en FIRE är den tidigast 5-8 år bort och jag behöver egentligen inget kapital det närmaste decenniet så det väsentliga för mig är inte vad börsen är värd vid månadens eller årets slut utan vilket värde som finns kvar i företagen jag äger. Det understryker vikten av att vara långsiktig och ha en sparhorisont på minst ett decennium och det tycker jag att jag har.

Som jag skrev förra veckan har jag samtidigt redan sålt av lite mer riskabla och mindre innehav som bl.a. Azelio, EcoWavePower, e-Work, Saltängen mm. för att fokusera portföljen mer. När det gäller företag som inte har några intäkter är jag lite extra försiktig just nu. Dem kan jag köpa tillbaka i lugn och ro när det hela har lagt sig även om det kan bli dyrare. Det bör också betonas att jag har ett sparkapital på åtminstone en årslön utanför börsen också varför krisen för min del snarare kan komma öppna möjligheter att köpa den bostad i Sverige som jag har planerat en längre tid.

Som utlandssvensk med lön utbetald i euro innebär en växelkurs på över 11 kronor att jag får flera tusen mer över i sparande än vad jag har budgeterat. Nu tror jag inte att den nivån håller i sig året ut men skulle den göra det innebär det i praktiken en trettonde månadslön extra. Befinner mig i ett av dessa länder som tagit i lite för mycket så hemarbetar för närvarande och det har ju den positiva sidoeffekten att utgifterna begränsas till matlagret. Hade egentligen planerat ett par mindre resor på långhelgerna i vår och får därför ytterligare lite buffert över.

Unnade mig årets första maskindisk - naturligtvis halv tablett

En reflektion som utlandssvensk är att debatten hemma i Sverige ärligt talat har drag av bortskämdhet. Befinner mig i ett land där min uppfattning är att läget är bortom kontroll (eller åtminstone kommer visa sig vara de senast innan månaden är slut) med för starka åtgärder som ändå inte ger någon effekt. Noterbart har alla skolor stängt här vilket alltså inte verkar ha hjälpt nämnvärt men däremot lamslogs hela samhället omgående. Även undertecknad som inte har några barn arbetar hemifrån (med beredskap att gå in vid behov) eftersom det helt enkelt inte går att bedriva arbetsplatser på ett normalt sätt när de flesta fullt friska kollegor måste vara hemma med barnen. Min uppfattning är att sådana åtgärder är rätt meningslösa mot viruset som sådant utan främst handlar om att inskärpa en känsla av allvar och krisinsikt hos befolkningen. Det förutsätter förstås att åtgärden inte sätts in för tidigt för då blir konsekvensen, som för undertecknad, att man sannolikt kommer få hemarbeta ganska många veckor helt i onödan. Jag tycker därför att Regeringen, oppositionen, folkhälsomyndigheten och systemet i stort i Sverige har hanterat det på ett seriöst sätt. Visst kan man kritisera bristande vårdkapacitet och så vidare men här hade de inledningsvis knappt kapacitet att testa alls varför mörkertalet säkert är långt större än i Sverige. Ironin är ju att debatten nu svänger och nästa vecka kommer vi diskutera hur länge dessa åtgärder ska vidtas för att inte skada ekonomin. Det framstår ju faktiskt som att Folkhälsomyndigheten och regeringen förstod att alltför kraftfulla åtgärder skulle skada ekonomin. Här vore viss självkritik klädsamt från de många som skrek om stängd gräns, stängda skolor och andra symbolåtgärder i ett stundtals ovärdigt tonläge. Dessa påtryckningar spelade antagligen en inte obetydlig roll för att också Sverige vidtog symbolåtgärder med förhållandevis begränsad effekt. Kommande veckor kommer vi istället se många av dessa personer i ett lika uppskruvat tonläge kritisera hur åtgärderna de själva efterlyst slår mot ekonomin. Tankarna går till Grotescos briljanta moralpaniksketch. Och det finns faktiskt redan en facebookgrupp om att man ska hylla sjukvårdspersonalen som personen i fråga tog oproportionerligt mycket cred för (att så redan sker i minst fem andra EU-länder, mitt inkluderat, framgår naturligtvis inte).

Åter till börsen: Realty Income handlades på fyndnivåer! Man ska dock vara medveten om att den höga dollarkursen just nu innebär att utdelningen i kronor räknat kan vara 20-35% mindre om dollarn värderas nedåt 7 kronor igen i framtiden. Jag tycker dock att yield on cost (handlades mellan 6,5-7%) och kassaflödet av kontinuerliga utdelningar som återinvesteras kompenserar för det och ökade.

Jag valde att ha is i magen och fortsätta öka lite till i Scandic. Mitt bet är helt enkelt att jag inte tror att företaget går i konkurs även om risken är betydande. Det blir ingen utdelning i år och säkert sämre resultat med låg eller ingen utdelning nästa år också men i något skede kommer verksamheten normaliseras där några hotell kanske behöver stängas på vägen dit och andra kanske kommer öppnas i möjligheter som uppstår. Min personliga Lynchspaning eftersom jag ofta bor på Scandic när jag är i Stockholm är att det nog finns utrymme att kapa lite kostnader på hipsterkluddet som man har lagt sig till med på några av de mer trendiga hotellen för att i lågkonjunkturen fokusera på kärnverksamheten. Hur som helst är en yield on cost på 13 extremt vilket som jag ser det innebär att Scandic kan halvera utdelningen om tre år och det skulle fortfarande vara en god affär. Flera storägare har uppenbarligen tagit samma bet som mig med långt större insatser så helt tokigt resonerat är det förhoppningsvis inte. Men som sagt hög risk, garanterat mycket tuffa kvartal framför oss och väldigt stor osäkerhet just nu.

Minesto presenterade sin årsrapport som bekräftar att det första DG100-kraftverket på Färöarna nu är nära sjösättning. Företaget bekräftade mer väsentligt att deras logistikkedjor inte är påverkade av COVID19 och den första draken är mer eller mindre redan monterad där man nu väntar på att arbete med fundament och att dra elkabel ska slutföras före sjösättning. Företaget sitter också förhållandevis tryggt på kapital för 2-3 år framöver vilket är en rätt lyxig situation för ett förhoppningsbolag. Har redan hela mitt långsiktiga innehav men har ändå skalat upp lite, framförallt eftersom aktien nu handlas billigare än teckningsoptionerna så givet att jag tror att Minesto kommer vara värd åtminstone teckningsoptionens inlösen plus ett par kronor i april nästa år tar jag då en lite större kostnad nu på bekostnad av att inte behöva ta en lika stor inlösenkostnad om ett år.

Skulle ha velat köpa ännu mer men kommer avvakta intill nästa lön för att inte ta några onödiga risker. Om vi studsar upp lite, rör oss sidledes eller fortsätter ned är ju omöjligt att veta. Allt beror på hur långvariga åtgärderna mot COVID19 blir och hur väl regeringar och centralbanker lyckas med sina krisåtgärder.

Utdelningarna ser ut att minska men så här långt är jag fortfarande några tusen över fjolårets totala utdelningar. Så här långt är det ATEA, Duni och Scandic i min portfölj som berörs. Räknar inte med att Serneke kommer göra utdelning under dessa förutsättningar och räknar inte med bankerna heller.  Där har risken ökat men jag har gjort mitt val och står fast vid det. Min gissning är att storbankerna kommer senarelägga beslutet till hösten då det möjligen har lugnat sig och åtminstone SEB och SHB nog kommer att pytsa ut utdelning eftersom de värnar sin stabilitet. Nordea och Swedbank tror jag under dessa omständigheter kan hålla inne utdelningen helt i år. Jag äger alla fyra storbankerna, mest i SHB, men sprider risken eftersom jag generellt är skeptisk till sektorn. Så här med facit i hand borde jag ha sålt Duni också som ändå främst är en buffertaktie men bra att ha i bakhuvudet att jag kan sälja den om jag verkligen vill köpa något annat eller minska belåningen. På sätt och vis är det här ändå ett Minestoår i min sparplan så det gör mig inte så mycket om utdelningarna blir lägre i år för jag kommer ändå att behöva sätta av en ansenlig summa för att lösa in mina teckningsoptioner i april.

Som vanligt utgör blogginlägg ingen rådgivning, gör alltid din egen analys. Detta är endast en slags dagboksanteckning där jag reflekterar över mitt sparande.