Utdelningar och nya aktieköp under mars

Av förklarliga skäl är det lite mindre fokus på börsen i dessa tider men då det här är en hobbyblogg som fungerar lite som en spardagbok vill jag ändå göra en månadsuppdatering.

Utdelningarna har trillat in fint och landade på 9 159 kronor i mars. Totalt bidrog fjorton aktier med utdelning. Av dessa stod Handelsbanken ensam för 5 000 kronor vilket på grund av den relativt höga direktavkastningen ger en utdelningsvikt på hela 9,6 procent, näst högst i portföljen. Jag hade förväntat mig utdelning från dem i början av april som tidigare om åren så det var en rolig överraskning. I gengäld kommer aprilutdelningen bli något lägre än i mars i år liksom lägre än både 2019 och 2021. Prognosen är 7 800 kronor, i praktiken blir det lite mer. Jag noterar att mitt näst största marsinnehav Axfood inte längre är den största utdelaren under mars månad. Detta beror dels på att de har delat upp utdelningen på två halvår och dels på att jag har en lägre yield on cost i Axfood. Men det indikerar att jag kanske ska börja titta på att fylla på lite då och då till skillnad från Handelsbanken där jag är fullinvesterad. Utöver de återkommande kvartals- och månadsutdelarna bidrog Kone med en rejäl plåt också trots den höga utländska källskatten. Det är en aktie som jag har sneglat på att öka i en tid men inte helt övertygande rapporter i kombination med hög växelkurs för euron just nu har gjort att jag har avstått hittills.

Portföljens belåning var per den 31 mars 9,4 procent vilket är lite högre än i februari. Anledningen till detta är dock att jag vanan trogen inte gör löneinsättningen under kvartalets sista månad förrän den första dagen kommande månad. Då slipper jag "dubbelbeskattas" då insättningen och portföljvärdet bara beskattas för det nya kvartalet. I skrivande stund är portföljbelåningen nere på 7,6 procent. Tack vare Avanzas nya kreditregler kommer jag dessutom med stor säkerhet få en väsentligt lägre ränta redan när aprilöverföringen görs. Och belåningen tjänade sitt syfte i deklarationen. Som jag tidigare har skrivit begriper jag mig inte riktigt på dem som hela tiden vill att kursen i deras aktier ska gå upp för att det känns bättre så. Så länge företaget har ett stort eget kapital och en solid verksamhet är det väsentliga vad företaget gör. Om Minesto hade handlats över ATH hade jag ju fått en dubbelt så hög skatt men nu har jag kunnat köpa fler aktier istället för att i onödan skatta bort pengar som jag inte har tjänat ännu. I det långa loppet är det bättre och gör företaget vad de ska i sin verksamhet kommer uppvärderingen tids nog ändå.

Just Avanza är också ett nytt innehav i portföljen! Jag har sneglat på aktien länge då jag tycker att deras skalbara affärsmodell har bättre förutsättningar på längre sikt än storbankernas och då de har en etablerad och upparbetad kundbas som successivt breddar utbudet precis som jag själv har gjort. När de nu erbjuder bolån sedan några år tillbaka, vilka dock är lite krångligare än hos traditionella banker, finns en tillväxtpotential även där. Jag har länge tyckt att aktien varit högt värderad då tillväxt har prisats in men när det i början av mars gick att handla omkring 4,5 procents direktavkastning tyckte jag att det var ett bra läge. Hur hållbar årets utdelningsnivå är återstår att se men tillväxtmöjligheter finns på längre sikt som borde innebära att den utdelningsnivån ska kunna hålla. Mitt innehav är inte jättestort än så länge utan knappt en procent av portföljen. Jag hade tänkt köpa lite fler aktier men vanan trogen sprider jag ut köpen och det fjärde och sista av mina köp föll inte in.

I Azelio fortsätter turerna. Nu har deras VD fått sparken. Jag tycker att företaget har en mycket bra affärsidé men det har varit rörigt i och kring företaget på ett sätt som inte inger förtroende. Att lyfta in en VD från egna led behöver inte vara fel och den nya VD verkar rejäl och genuin men det är en i många avseenden relativt ung ledning. Man kan säga att det ger kontinuitet men det tillför ej heller något som inte redan finns i företaget. Det går inte att komma ifrån att det av allt att döma handlade om att lyfta bort Jonas Eklind. Och han hade väl bränt sitt förtroende hos styrelsen som trots allt äger fler aktier än småägare som mig som också har tröttnat. De har väl helt enkelt också undrat vad han har sysslat med. Att gå från att prata om kvalificerade förfrågningar i mångmiljardklassen företrädesvis för att göra solenergi med lagring till en globalt gångbar och dominerande energilösning via att teckna ett antal specificerade och detaljerade MoU till att börja prata om att torka fuktig säd om sommaren i Åmål är helt enkelt inte seriöst och sänder fel signaler. Företaget har helt enkelt tecknat avtal för lättvindigt och att retroaktivt skylla på att kunderna inte levererar är oseriöst. Det är en svaghet att många av kunderna i sin tur måste sälja vidare produkterna till sina kunder men det åligger också Azelios ledning att försäkra sig om att man tecknar någorlunda rimliga avtal som det går att leverera på från bägge parter. Vidare har det skyllts på pandemin och som utlandssvensk som har verkat i tre länder under pandemin är jag väl medveten om att den har inneburit längre ledtider för logistik till högre kostnader. Men grejen är att alla vi andra hanterar det och gillar läget även om det är lite surt. Och grejen är att man som utlandssvensk har ett litet öga på reserestriktionerna utanför Svea och just Mexiko, där Azelio skulle ha börjat leverera ett specificerat antal enheter under 2021 var länge jämte El Salvador det enda landet i världen som inte har haft restriktioner alls sedan i november. Däremot har man uppenbarligen kunnat leverera någon sorts order till ett litet obskyrt jordbruksföretag i Sydafrika med det inte helt förtroendeingivande namnet WeeBee trots att detta skedde under Omicronutbrottet i det värst drabbade landet. Vinnlägger man sig om att släppa sitt confirmation bias är det lätt att se att narrativet från Eklind har skarvat rejält. Jag hoppas att Azelio lyckas för världen behöver den typen av lösningar och skulle de verkligen trimma igång produktionslinan i full kapacitet kommer aktien naturligtvis vara värd mångdubbelt dagens värdering. Men just nu talar det snarare för att det tar längre tid och även om det kanske trillar in någon eller ett par småorders kommer vi få vänta på större genombrott. Verifiering i USA är en god nyhet men också något som Azelio gick ut med att de skulle göra redan för ett par år sedan. Samtidigt behöver företaget ta in finansiering som motsvarar en utspädning i storleksordningen 30-50 procent på den senaste tidens nivåer. Kanske kan de greja ett lån men det innebär också att det tar längre tid att börja leverera vinst. Skulle de inte lyckas finns det ett reellt konkurshot inom en inte alltför avlägsen framtid. Därför avstår jag. Det går alltid att köpa tillbaka aktien när risken är lägre. Naturligtvis är kursen i så fall högre men jag fokuserar som alltid på hur företagens verksamhet utvecklas och inte på hur kursen rör sig (i Azelios fall är volatiliteten dessutom extrem).

Minesto går i väntans tider på sin första installation i kommersiell skala. Den kommer att ske under det andra kvartalet men när vågar jag inte spekulera i. Hur som helst vet vi att alla nyckelkomponenter redan är upphandlade så det ska inte vara speciellt långt bort. Årsredovisningen visade på en soliditet på 96 procent och kassan tillräcklig för att räcka in i vinst. Jag har passat på att öka i det lilla som vanligt.

Under mars månad blev det en del handel inledningsvis men därefter har det varit låg aktivitet. Jag ökade i Cibus, Cloetta och Inwido och i mer blygsam skala med någon enstaka post i Castellum och Investor.

Utdelningsprognosen för 2022 på befintliga innehav har redan passerat 52 000 kronor. Jag har en förhoppning om att kunna passera 60 000 kronor i utdelningar i år men då ungefär hälften av utdelningarna delas ut under mars, april och maj är det inget självändamål. Vi får se om det går vägen.