Sålt Azelio efter dagens rapport

Det känns  synnerligen futtigt att skriva om aktier i dessa tider. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Eftersom jag har skrivit om Azelio tidigare kan det ändå vara på sin plats att redovisa varför jag igår valde att gå ur aktien med anledning av informationen i kvartalsrapporten. Jag har haft en stor position i aktien men samtidigt också haft en del tveksamheter kring företaget vilket har synts i mina inlägg längs vägen.

Det ska först sägas att mina förväntningar på kvartalsrapporter är rätt låga. Det kommer i regel inte kursdrivande information i sig då sådan måste skickas omgående till marknaden i pressmeddelande. Det jag tittar på är ekonomisk stabilitet, dvs. räcker kassan, har man kostnadskontroll, finns förutsättningar för växande kassaflöde och inte minst vilka signaler sänder VD till marknaden. Min förväntan inför rapporten var att kapitalet skulle räcka i minst 12-18 månader utan nya kapitaltillskott samtidigt som företaget i övrigt uppvisar kostnadskontroll. Min förväntan på VD-ordet var inga nya order utan en trovärdig plan för gradvis uppskalning av intäkter där projekt omvandlas till order och produktion startas.

Det är onekligen ett stort gap att prata om kvalificerade intresseförfrågningar i mångmiljardklassen och ett antal MoU där parterna har specificerat femårsplaner med konkreta, stegvis ökande leverans- och installationsmål till att själv finansiera projekt med diffusa jordbruksföretag och inte längre verka ha en susning om hur man ska finansiera sin verksamhet ens innan man når kommersiell produktion. Det inger inte förtroende milt uttryckt. Vad som inger förtroende är att agera som Minesto där man är seriös i sin kommunikation genom att inte lova något man inte kan leverera och att lägga energin på att leverera. De har liksom Azelio en produkt med en mycket stor potentiell marknad men till skillnad från Azelio känner de inget behov av att sälja in caset så. De pratar om vad de gör här och nu och levererar då och då på det.

I utgångspunkt har min tanke hela tiden varit att avvakta utvecklingen för att fatta ett beslut i sommar. Men jag tycker efter det här att kommunikationen från företaget är undermålig. I en emission har jag alltid principen att jag antingen tecknar fullt eller sälja allt. I det här fallet känner jag mig inte bekväm med att teckna fullt. Förvisso skulle det antagligen bara röra sig om någon enstaka månadslön eller två men då jag inte är beredd att hamna i den sitsen och hellre lägger pengarna på annat väljer jag att sälja redan nu. Utspädningen i emissionen kommer bli stor - i storleksordningen 30-50 procent. Det är i sig inte ett problem om Azelio skulle lyckas även om det är en aning surt. Däremot vittnar det om att Azelio har haft alltför stora planer om en snabb kommersiell utrullning som inte verkar varit förankrade i verkligheten.

Att ständigt skylla på pandemin är för mig ett orosmoln. Nog påverkar pandemin det betvivlar jag inte alls. Men den ska i sig inte påverka mer än, säg, 3-6 månaders försening och i form av högre priser för frakt och komponenter från underleverantörer. Det är inte optimalt men så ser det ut på marknaden i stort. Undertecknad upplever som utlandssvensk själv detta på ett högst konkret sätt. Men det går att resa och transportera saker även om det är omständligare och dyrare. När vi nu är inne i 2022 års tredje månad har företaget haft femton månader på sig att leverera en första riktig order på någon av de instegsinstallationer de har i sina specificerade MoU. Man kan tro att första prioritet skulle vara att leverera på ingångna avtal.

Det som vidare är underligt är att företaget från att ha varit inriktade, primärt, på solenergilagring nu verkar ha ställt om till jordbruksrelaterad lagring. Det är ett underligt skifte som antyder att produkten kanske främst lämpar sig i nischen som också nyttjar värme än bara till ren lagring. De har förvisso två små order i Egypten och Sydafrika men såvitt jag kan förstå är dessa också villkorade på ett sådant sätt att de binder mycket kapital från Azelio intill dess att verklig leverans från produkten sker. Det kanske bara är jag som är kritisk men WeeBee är inte heller det tyngsta och mest förtroendeingivande företagsnamnet. Det ska också sägas att företaget förvisso levererar till sin testanläggning i Förenade Arabemiraten men där testas flera olika lösningar och det finns ingen konkret garanti för att de kommer välja just Azelios lösning. Från projektet i Marocko som besöktes med pompa och ståt före pandemin hörs idag inte mycket.

Jag har tyckt att kassan är ganska rimlig och borde räcka om företaget börjar leverera under 2022. Soliditeten var också god på cirka 80 procent i dagens rapport. Problemet är att det inte är kassan som är problemet. Företaget har helt enkelt tagit sig vatten över huvudet och anställt och investerat som om de redan vore i kommersiell fas fastän de inte har lyckats omvandla ett enda MoU till order. De har helt enkelt en för hög burn rate i relation till de just nu högst modesta projekt företaget har lyckats leverera. Det verkar för mig helt otroligt att man satsar på global försäljning på flera mycket avlägsna marknader innan man ens har säkrat upp intäkter från något av de ganska många MoU som redan finns. Hade företaget levererat på en bråkdel av dessa skulle det räcka för att trygga verksamheten utan kapitaltillskott och därtill göra att eventuell utspädning vid emission eller ränta vid lån inte blir lika dramatisk. VD pratar om kompetensbrist och det är möjligt att det är svårt att få det att klaffa med samtliga underleverantörer. Men kompetensbristen finns nog tyvärr även hos VD själv. Att först planera för en storskalig produktion i Uddevalla som i princip redan är klar för att senare inse att man måste starta en parallell produktion av en nyckelkomponent i Vaggeryd inger faktiskt inte förtroende. Att anställa så mycket personal för globalt sälj och medverka på så många mässor globalt att man inte har råd med kärnverksamheten utan kapitaltillskott är också ett underbetyg. Avdelning det är svårt att resa och föra dialog med potentiella kunder där man har MoU men går uppenbarligen att medverka vitt och brett annorstädes. Det går inte ihop. Här tycker jag också att Minesto är klokare som satsar på några relativt närbelägna och mindre riskabla marknader inledningsvis just för att undvika att dra på sig alltför höga kostnader i ett för företaget känsligt skede.

Ska avslutningsvis sägas att det är mycket möjligt att Azelio inom 10-15 månader verkligen lyckas skala upp en kommersiell produktion. Jag tror i grunden på tekniken och affärsidén men skälet till mitt beslut är att jag till sist inte längre litar på ledningens kommunikation. Jag säger alltså inte att affärsidén är körd på något sätt men däremot tycker jag att risk-reward på grund av stor utspädning, försening och tveksamhet kring efterfrågan bortom nischsegment har ändrats sedan mitt ursprungliga case. Därför tackar jag för mig.

Många tänker aktier i kronor upp, kronor ned. Jag tänker inte på det sättet. Naturligtvis är det en tung smäll att sälja på denna nivå. Kanske säljer jag rent av på botten. Men samtidigt är det också i ett läge där det finns en alternativkostnad just eftersom många andra, just nu bättre, aktier också handlas till låg kurs. Det passar mig därför fint att sälja för att hålla i en portföljbelåning på nio procent och ändå öka stort i flera av mina utdelare (återkommer till dem i månadssammanfattningen) och i andra miljöteknikaktier.

Dessutom är Azelio fortfarande värderade till ett börsvärde på 1 miljard kronor vilket de i nuläget har en lång väg kvar för att uppnå. Om de lyckas infria sina MoU kommer de klara det med råge men med den svaga leveransen där de första komponenterna i bästa fall levereras två år efter avtalat datum finns det inte så mycket som talar för att så kommer ske i närtid. Tvärtom kan kombinationen emissionsrisk och högt börsvärde i avsaknad av konkreta trovärdiga intäkter i närtid leda till en ytterligare nedgång.

Om Azelio skulle lyckas kan jag alltid köpa tillbaka aktierna. Och grejen är att det spelar för mig ingen större roll om jag behöver betala 2, 3 eller 4 gånger pengarna för att köpa tillbaka samma antal aktier som jag har sålt. You win some, you lose some. Det är så spelreglerna för aktieinvesteringar fungerar och investerar man i förhoppningsbolag får man acceptera att man kan råka ut för missräkningar där man behöver sälja med förlust. För det handlar om caset har förutsättningar att lyckas eller inte. Just nu har jag tappat förtroendet för det. Men skulle företagets konkreta agerande ändra på det går det alltid att köpa tillbaka och om de skulle lyckas kommer tillväxtpotentialen finnas därför varför det i så fall ändå blir en bra investering. Men då vill jag se dem leverera först. Och de kan börja med att lösa sin finansiering.

Jag har istället valt att gå in med min ursprungliga position i Soltech Energy. Jag har mina reservationer mot vissa delar av det företagets verksamhet och är inte rakt igenom övertygad. Men en väldigt viktig skillnad är att Soltech vid det här laget har lyckats växa genom förvärv och leverera en vinst på 1,55 kronor per aktie i Q4-rapporten. Det ska sägas att en en del av vinsten hänförs till intäkter förknippade med särnoteringen av Advanced Soltech men strax under kronan per aktie i ren vinst kommer ändå från verksamheten. När jag köpte aktierna handlades de till motsvarande P/E 12 på kvartalsvinsten vilket på intet sätt kan anses dyrt för ett tillväxtföretag. Det motsvarar P/E 18 justerat för särnoteringsintäkterna. Om man förväntar sig att Soltech kommande år som lägst kommer klara att över helåret uppvisa lönsamhet som motsvarar vinst per aktie under innevarande kvartal är det en fullt rimlig risk-reward. 

Jag har också ökat i Midsummer, som har en konkret produktionslina och konkreta intäkter om ännu alltför begränsade för att nå lönsamhet. Har liknande reservationer mot dem som Soltech men i skymundan av företag som Azelio levererar Midsummer en ökad omsättning, ökande intäkter, minskande förlust. De tar helt enkelt steg i rätt riktning. Har även tagit in Swedish Stirling igen som efter ganska segdragna diskussioner äntligen verkar vara på gång med sitt första stora projekt. Finansieringen verkar vara löst och även om jag inte är säker på att de lyckas är de nu i ett skede där förutsättningarna finns. Sedan har jag förstås fortsatt att öka i Minesto. Aktien handlas just nu till värdet av två 10 MW-testparker med 8 kraftverk vardera vid P/E 20. Det är en löjligt låg värdering utifrån att två sådana parker är under planering och en kommersialisering kommer innebära parker i skalan 30-40 MW, normalstora parker i skalan 70-120 MW och på sikt liksom vindkraften riktigt stora parker. Risk-reward där är också bra.

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag vet inte hur Azelios verksamhet kommer utvecklas. Du behöver alltid göra din egen hemläxa och förstå vad du investerar. Du behöver också alltid investera utifrån din egen strategi som utgår från dina ekonomiska förutsättningar. Alla investeringar är förenade med en risk och investeringar i förhoppningsbolag som ännu inte gör vinst är förenade med en hög risk där det inte finns några garantier för att de kommer att lyckas.