Funderingar kring ekonomisk frihet (FIRE) - hur mycket kapital behövs?

Min utgångspunkt har hela tiden varit att jobba på och mer se kapitalinkomsterna som en trygghet och frihet. Jag har ett roligt och stimulerande jobb som gör att jag får uppleva väldigt mycket men också ganska stora uppoffringar privat. På senare tid har jag för första gången seriöst tänkt tanken att göra en rejäl exit-plan för ekonomisk frihet och tidig "pension" (FIRE). Eftersom det är ett populärt tema som de flesta sparbloggar skriver om men som jag lite underligt nog aldrig har tagit upp ordentligt tidigare på min blogg valde jag nu att samla mina tankar och skriva ned hur jag resonerar.

Jag är på god väg mot min andra miljon. Faktum är att jag insåg i veckan att jag redan har två miljoner i bruttotillgångar men då räknar jag inte av att portföljen fortfarande har en hävstång på 7 procent i belåning. Jag räknar med att nå den andra miljonen i kapitaltillgångar redan före sommaren.

Den första frågan som uppstår är hur mycket kapital behöver man?

Jag skulle om 2-3 år ha en aktieportfölj om cirka 2,25 miljoner kronor. Då skulle jag dock behöva en utdelning på över 5 procent för att få ett kapital på 10 000 kronor per månad, därtill kapitalskatt, och det är ändå väl snålt tilltaget att leva på. Mitt riktmärke har länge varit 3 miljoner kronor eftersom det ger en nettoutdelning om 10 000 kronor per månad även med en mer normal utdelning på 4,25-4,5 procent. Jag tror dock att man borde arbeta ihop 4 miljoner kronor vilket med samma utdelning skulle ge cirka 15 000 kronor per månad före skatt. Fullt möjligt att leva på och sidoinkomster från periodarbete skulle ge nödvändig trygghet. Enligt 4-procentsregeln behöver jag 4,5 miljoner kronor.

Jag har nästan två årslöner på banken vilket ger en frihet. Skulle jag sätta över det här kapitalet i defensiva utdelare som Investor skulle jag kunna få en bättre ränta på ränta effekt och realisera att leva på kapital redan inom 2-3 år med 10 000 kronor per månad i utdelningar. Samtidigt är det oklokt att inte ha en buffert för oförutsedda utgifter. Men framförallt äger jag till skillnad från majoriteten av finanstwitter/bloggsfären ingen bostad i Sverige. Därför kommer jag den dag jag flyttar hem på ett eller annat sätt sannolikt behöva använda detta till kontantinsats för min framtida bostad.

En fråga som aktualiseras är dels att jag nu när jag tittar mer konkret på frågan också behöver skärpa min portfölj. Jag behöver i högre grad undvika utdelningsfällor som naggar på portföljens resultat. Dilemmat är dock att stabilare aktier i regel ger lägre utdelning eftersom de är dyrare. Jag tror av filosofiska skäl inte på utdelningstillväxt i all evighet vilket jag fortfarande inte har utvecklat ordentligt på bloggen men tänker göra senare i vår. Därför har jag nu bestämt mig för att titta på hur jag dels kan skala upp mer stabila defensiva aktier utan och dels skala upp högutdelande månadsutdelare för att få en bättre mix som kan ge både stabilitet och högre utdelning. Funderar också på om jag ska sälja av flera småinnehav som kostar mer än de ger. Kommer bli några förhoppningsvis intressanta blogginlägg på detta tema framöver.

Mitt stora livsval är dock om jag vill gå i pension runt 40 eller om jag vill arbeta några år till för att köpa en bostad i skärgården där jag kan bo som "pensionär". Mitt drömscenario är att ha en bostad i skärgården, antingen en helårsvilla eller ett radhus/lägenhet, som kompletteras med en billigare bostad i Göteborg (1:a eller 2:a i solid förening med låg månadsavgift). De löpande utgifterna för en sådan bostad är inte särskilt höga utan landar på mellan 30 - 50 000 kronor per år, cirka 3 000 - 4 500 kronor per månad vilket inte är värre än vilken bostadsrätt som helst. Mina kapitalinkomster från utdelningar är redan idag stora nog för att täcka en sådan utgift. Kruxet är att belåningen blir desto större och att det sannolikt kan nagga på mitt aktiekapital i onödan då banken antagligen skulle kräva att jag säljer av en del av aktierna för att minska låneandelen. Vid lån på 4 miljoner med 3 procents ränta exkl. ränteavdrag skulle det kosta mig 10 000 kronor per år i räntekostnader vilket förstås inte är förenligt med en tidig pensionering. Ett alternativ som jag funderat på är också att hyra boende i skärgården, vilket ju är möjligt då de flesta inte vill bo där året om. Det är inte speciellt dyrt och skulle ge utrymme att lägga pengar på en bostad i Göteborg. Totalt sett skulle jag dock då få räkna med boendekostnader runt 10 000 kronor vilket ändå innebär att jag behöver ha en passiv inkomst omkring 15 000 kronor vilket innebär arbeta ytterligare 8-10 år. En fördel med boende i skärgården är dock att man kan hyra ut och ta in tillräckligt med pengar under sommarsäsongen för att täcka bostadens löpande utgifter (men ej lån). Tyvärr brukar detta på grund av den höga efterfrågan oftast glädjekalkyleras in i försäljningspriset på bostäderna.

Ett alternativ jag funderat mer på på senare tid är att kanske flytta hem om 5-7 år men inte sluta arbeta helt utan kanske arbeta med något jag brinner för med sämre lön eller att konsulta periodvis, t.ex. arbeta 6-8 månader och vara ledig 4-6 månader. Jag har också arbetat i andra branscher och har förutsättningar att kunna gå tillbaka och arbeta med någon av de olika frågor eller intressen som jag tidigare har arbetat med som yngre. FIRE skulle för mig alltså inte innebära att jag slutade arbeta. Jag skulle kunna vikariera för min nuvarande arbetsgivare i perioder, jag skulle kunna konsulta i de branscher jag tidigare har arbetat, jag skulle kunna få in en del sidoinkomster från intressen som knappt går att leva på men som ändå ger vissa inkomster och jag skulle spara pengar genom att som idag i högre utsträckning odla egen mat. Det väcker också frågan om jag ska köpa en dyrare bostad för att kunna investera i ett ordentligt växthus vilket korrekt gjort kostar bortåt 100 000 kronor men ger en hel del glädje och livskvalitet bortom att jag spar pengar på odlingen.

På den positiva sidan brukar jag ha relativt låga utgifter så jag känner mig trygg i att jag kan leva på under 5 000 kronor minus mina utgifter för boende. Det avgörande kommer därför bli hur jag löser boendefrågan den dag jag flyttar hem. Som flera bloggare skrivit är en avgörande aspekt där att den måste vara löst innan man blir ekonomisk fri till följd av svårigheterna att få banklån utan att sälja av aktiekapital när man inte har en arbetsinkomst.

Eftersom mina löpande utgifter är låga skulle det mer än väl täcka alla merkostnader och ge utrymme att resa. Samtidigt skulle det inte ge något större utrymme till att låta kapitalet växa om jag slutar för tidigt varför jag i så fall får acceptera en lägre kapitalinkomst. Jag får i så fall också acceptera att jag antagligen inte kan känna mig helt fri före 45-50 års ålder. Mitt exempel illustrerar nog ganska väl de dilemman som finns i frågan om att uppnå ekonomisk frihet.

Framtiden får utvisa hur det blir.