Let the Lord of Chaos rule - om börsnedgångar

Jag gillar faktiskt börsnedgångar trots att min portfölj föll med nära 6 procent den här veckan. Anledningen är att också bra aktier ofta dras med i den allmänna oron och kan handlas till lite lägre kurs än normalt. Därför har jag den senaste veckan ökat ordentligt i flera sådana aktier.

Eftersom jag sparar långsiktigt i utdelningar och främst i relativt defensiva aktier med en köp och behåll-strategi funderar jag faktiskt sällan särskilt mycket på kursutvecklingen och index (men notera att min portfölj utvecklades 0,09 procent mindre dåligt än index senaste veckan!). Jag tror helt enkelt - oavsett hur mycket kapital man har - att man dels måste inse att man tar en långsiktig risk och kan förlora pengar och dels inte stirrar sig blind på hur mycket pengar nedgången innebär. I mitt fall har jag nog tappat ungefär 50 000 kronor den här veckan och tippat ned under den symboliska första miljonen för aktieportföljen igen. Det kommer ändras redan med nästa löneöverföring till depån.

Orolig blir jag istället först om det finns fundamentala och företagsspecifika skäl till nedgång i en aktie (t.ex. Clas Ohlson, H&M, MQ). Min filosofi är att så länge företagen jag äger går med vinst, utvecklas väl och har en stark ställning på sina marknader så kommer de inte drabbas hårdare än konkurrenterna när börsen går ned. Tvärtom kan svårare tider ofta vara till fördel för välskötta företag med lägre lån, större kassa och god marknadsposition. Även om också deras vinst kan minska vid högre ränta eller i en lågkonjunktur är det viktigt att se hur de förhåller sig relativt sina konkurrenter i sektorn. Därför uppstår inte sällan tillfällen till att ta nya marknadsandelar eller rent av köpa upp konkurrenter när deras vinstmarginaler minskar. Det är just därför jag gillar börsnedgångar. Förlorar jag pengar långsiktigt är felet att jag har misslyckats i min analys av aktierna och deras långsiktiga vinstutveckling, inte börsens kortsiktiga rörelser.

Let the Lord of Chaos rule

Om börsnedgången
Jag vill tydligt understryka att jag inte vet om börsen kommer återhämta sig eller fortsätta nedåt. Det som gör den här börsnedgången lurig är att marknaden nu reagerar på konkreta besked om höjda räntor. Samtidigt finns det alltid en botten någonstans där aktiers underliggande fundamenta helt enkelt gör att de handlas med såpass mycket riskpremie att även många pessimister tycker det är värt risken att köpa igen. Höjda räntor innebär ingen dramatisk förändring i det korta perspektivet för de flesta företag eftersom de redan borde ha tagit höjd för högre räntor. Däremot innebär det att företag med högre lån och lägre vinstmarginaler kan drabbas då räntekostnaden ökar och vinsten minskar. En enskild räntehöjning påverkar inte aktiekursen speciellt mycket utan börsraset speglar snarare oron för ytterligare räntehöjningar på längre sikt. Det innebär förstås också att alternativ till aktier som har lägre eller likvärdig risk såsom högräntekonton, räntefonder och obligationer blir mer lockande för de sparare som bara söker en trygg avkastning. Alltså att TINA - there is no alternative inte gäller längre och delar av marknaden omallokaliseras till andra defensiva tillgångar. Eftersom skatten på investeringssparkonto baserar på ränteläget kan den i förlängningen bli något högre men i det korta perspektivet ska det inte vara någon dramatisk skillnad. Jag gör valet att fortsätta min utdelningsstrategi i lugn och ro. Jag resonerar som så att det ska till en väsentligt högre ränta, och framförallt högre inflation, för att aktier ska vara ett sämre alternativ.

Gör din hemläxa i förväg när börsen är stängd
En sak som jag har lärt mig med tiden är klokskapet i att analysera aktier i lugn och ro när börsen är stängd. Du kan i lugn och ro analysera ett företags fundamenta, ge dig själv en bild av riskmarginal om utvecklingen förändras och fundera ut hur mycket du är beredd att köpa. Portföljanalysen som jag påbörjade förra helgen och skrev om tidigare i veckan är ett bra exempel på hur man då och då enkelt kan se över hur stora portföljandelar man anser vara motiverade. Jag visste alltså tidigt ungefär hur mycket och vad jag ville öka i. Företagsspecifik analys får man göra löpande när man har tid. Visst kommer alltid ny information i rapporter och pressmeddelanden men det hindrar inte att du ändå på förhand kan fundera igenom hur du ska agera om ny information bekräftar ena eller andra riktningen. Jag brukar förresten inte agera så mycket på rapporter, blir aktien dyrare finns det goda skäl till det och då läser jag hellre igenom rapporten i lugn och ro när jag hinner än att låta mig stressas upp om att jag kanske missar ett par procents uppgång när aktiekursen korrigeras. Då blir det lätt att fatta beslut och du minskar risken att dras med i affekt vare sig av rädsla för ytterligare nedgång eller att missa uppgång.

Svårt att avgöra hur mycket man ska öka
Vad jag tycker är den kanske största utmaningen är att avgöra hur mycket man ska öka. Chansen finns ju att nedgången fortsätter och aktierna blir ännu billigare. Jag försöker allt mer tänka bort den risken eftersom jag har lärt mig att jag tenderar gå in för lite för tidigt. Jag försöker istället att agera på ungefär samma premisser som vanligt. Det vill säga hur stor portföljandel är försvarbart att äga vid nuvarande värdering på längre sikt och hur många aktier bör jag i så fall köpa under nuvarande värdering? Den stora utmaningen består i likviditeten. Avanzas räntefria lån upp till 50 000 kronor kommer lägligt och därför har jag ökat mer än jag brukar i nedgångar. Samtidigt måste jag någonstans välja var det är viktigast att öka med tanke på att många aktier faller. Valet har därför i första hand fallit på aktier som utgör hörnstenar i portföljen på riktigt lång sikt såsom i synnerhet Axfood, Castellum, Investor och Kopparbergs. Med lite perspektiv är egentligen ingen av dessa fyra ens speciellt billig, Axfood har en god YOC över 4,25 procent men i gengäld fortfarande ett högt P/E. De övriga tre handlas fortfarande till en rätt modest YOC som på intet sätt är kortsiktigt gynnsam där anledningen är att marknaden redan har prisat in framtida utdelningshöjningar. Jag ökar förstås i andra aktier också i mindre skala. KONE gladdes jag t.ex. åt att äntligen kunna öka i. Hur som helst ger fundamenta perspektiv. Börsen är nedgången till trots på intet sätt billig men ej längre heller dyrt värderad. Jag kommer fortsätta öka vidare nästa vecka.

Nya portföljmål inför 2018

I anslutning till månadens portföljuppdatering (länk) tog jag tillvara detta som tillfälle att göra en grundlig analys av min portfölj.

Jag har de 18 månader som passerat sedan portföljen startat arbetat mot en tilltänkt målportfölj värd cirka 600 000 kronor. Detta har varit ett praktiskt redskap för att medelst enkel överslagsräkning hålla koll på att mina portföljandelar i enskilda aktier inte blir för stora eller små på sikt.

Vid årsskiftet kommer jag nå det målet och det blir därför dags att sätta upp ett nytt portföljmål. Jag landade för enkelhets skull vid en miljon kronor. Det har fördelen att det blir mycket lätt att snabbt räkna ut portföljandelar för enskilda aktier. Jag hoppas dessutom kunna nå målet redan runt årsskiftet 2018/2019 men det förutsätter att börsen inte vänder nedåt innan dess.

Sammanfattningsvis har jag landat i följande operativa slutsatser:

- fortsätt öka regelbundet i kärninnehav efter målbild.
- sträva efter att öka i ett investmentbolag varje månad om YOC är 3 procent eller högre. 
- sträva efter att öka i en månadsutdelare varje månad så länge portföljandel försvarbar.
- identifiera minst en ytterligare månadsutdelare under det kommande året.
- vid nästa årsskifte ska fem procent av portföljen bestå av en ny kategori aktier: lågutdelare med tillväxtpotential. När tillfälle uppstår ska jag öka i dessa aktier.
- undvik att köpa ytterligare IPO och fokusera på utdelningsaktier.

Avseende portföljens sammansättning har jag följande övergripande målfördelning:

Kärninnehav 30 procent

Dessa delar ut cirka 4,25 procent årligen (Axfood, Castellum, Clas Ohlson, Handelsbanken, Hemfosa, H&M, Skanska). Dessa är lättast eftersom jag sätter upp en målbild som operationaliseras konkret i hur många aktier jag vill äga över perioden. Min utgångspunkt är att öka med en viss andel varje månad under förutsättning att mina köpmål för YOC uppfylls och när det väl blir tillfälle att öka till ett bra pris går jag in stort. Just nu är jag fullinvesterad i alla dessa aktierna utom Handelsbanken och därför behöver jag faktiskt inte öka alls före våren.

När jag satte ihop portföljen bestod den av fem aktier i lika stora delar. Nu vill jag ha en portföljandel på mellan 2,5-5 procent i dessa aktier. Axfood är ett undantag eftersom jag ser det som en utpräglat defensiv obligationsliknande aktie som diversifierar portföljrisken. Återkommer så småningom med en justerad målbild för kärninnehaven. Som ett illustrativt exempel blir den av modell 350 aktier i Axfood och 250 aktier i H&M vid årsskiftet 2018/2019. Jag tror på enkla riktmärken att återkomma till när man snabbt funderar på om man vill öka stort igen eller inte.

Utmaningen är att dessa aktier samtidigt tenderar tynga portföljen då de alla är etablerade företag med en modest tillväxt. Tar förstås också intryck av pågående diskussioner om risker i dessa aktier (e-handel avseende Clas Ohlson och H&M, sjunkande fastighetsmarknad/stigande räntor avseende Castellum, Hemfosa och i någon mån Skanska, ökad konkurrens från nischbanker avseende Handelsbanken). Därför är det viktigt att öka när de väl kan köpas billigare än vanligt för att på det sättet ge mig utrymme att få lite extra säkerhetsmarginal.

Övriga utländska aktier 20-25 procent

Min långsiktiga målsättning är att ha ungefär en tredjedel utländska innehav och två tredjedelar svenska innehav. Givet att månadsutdelare alla är utländska innehav bör jag säkerställa att jag har ungefär 20-25 procent i övriga utländska aktier. Här handlar det dels om att regelbundet öka i fina nordiska aktier som ATEA, Gjensidige, Kone och Multiconsult samtidigt som jag fyller på i aktier som J&J, P&G och VFC. Här handlar det om att mer offensivt våga ta stora positioner när låg kurs och valuta sammanfaller. Utmaningen är att jag ofta behöver köpa större poster eftersom courtage och valutaavgift gör det något dyrare. Därför handlar det om att ha tålamod och våga ta en stor position när väl ett tillfälle dyker upp. Jag har gjort det framgångsrikt i de norska aktierna det senaste året.

De tyska aktierna är en one-off där jag medvetet utnyttjade Avanzas courtagefria kampanj till att ta en såpass stor position som jag vill ha på ett par års sikt direkt. De är tre aktier som man bör kunna sitta tryggt på under de kommande decennierna utan större överraskningar och där tänker jag inte öka. Utöver att få mer exponering mot Tyskland och euron ökar de också min exponering mot energi- och kemikaliesektorn där det är lite svårare att hitta bra aktier på den svenska börsen.

Övriga svenska utdelningsaktier 15 procent

Här räknas alla aktier som inte faller in under övriga kategorier men som handlas enligt mina utdelningsmål. Aktierna ger höjd eller bibehållen utdelning samtidigt som de delar ut minst 3,33 procent och i regel mellan 3,5-5 procent. eWork, HiQ, MQ och Resurs är bra exempel. Det här är inga kärninnehav och jag har en viss tvekan inför företagen men den är inte större än att jag fyller på lite då och då i dessa aktier. Här vill jag på sikt få in fler klassiska utdelningsaktier som AtlasCopco, Essity, Holmen och SCA. Kanske ICA igen. Scandic anser jag nu tillhör denna kategori.

Investmentbolag är något jag vill ta in mer av för att kompensera egna missräkningar och få en bättre fondliknande riskspridning på lång sikt. Investor utgör cirka en halv procent av portföljen och Kinnevik bara någon promille. På längre sikt skalar jag gärna upp till 2-3 procent i Investor och en procent i Kinnevik. Tanken är att byta ut Telia mot Kinnevik. För att uppnå detta har jag ett mentalt mål att köpa minst en post aktier varje månad aktien handlas till en YOC på minst 0,3 procent. Tyvärr har det dröjt ett tag sedan sist så jag får här ta ställning till hur jag kan säkerställa att mitt mål uppnås.

Sneglar också på andra investmentbolag där jag gärna tar en liten position i om tillfället är det rätta. Industrivärden, Latour, Lundbergs och Svolder är de främsta kandidaterna. Den senare vore dessutom ett smidigt sätt att öka exponering mot Serneke men samtidigt sprida risken. Det bär mig dock emot att köpa investmentbolag med låg YOC på toppen av en högkonjunktur så detta får bli ett långsiktigt projekt. Exemplet Ratos visar att det finns skäl att vara försiktig och att vad som idag är en säker affär imorgon kanske inte är det. Investmentbolag handlar mycket om förtroende.

Är inställd på att öka ordentligt när nästa större nedgång kommer. Av samma skäl går jag i tankar om att plocka in Avanza Zero igen som komplement men den gör sig bäst i en stadig tjurmarknad och nu är jag osäker på var börsen står om ett år. Dessutom har jag redan Zero som bas i mitt pensionssparande varför det blir tårta på tårta att ha en andel även i min privata utdelningsportfölj.

Denna kategori inkluderar också aktier som jag köpt mer för att ett bra tillfälle uppstått än för att jag vill ta en långsiktig position där jag kontinuerligt ökar. Beijer Alma är ett bra exempel där jag har en oförskämt bra YOC. Tycker inte att jag vill sätta mig in såpass i aktien att jag ökar mer men så länge företaget inte råkar ut för några större utmaningar vore det oklokt att sälja bara för att innehavet minskar i relativa termer allteftersom jag ökar i andra aktier. Fint komplement helt enkelt.

Månadsutdelare 10 procent

Kanske är detta målet väl högt eftersom det finns få alternativ, alla är utländska och företagsrisken möjligen blir väl stor. Jag tänker ändå fortsätta min målsättning att öka i en månadsutdelare varje månad. Detta är viktigt för att få ett bra utdelningsflöde även under svagare månader. Ett uttalat mål blir att försöka hitta ytterligare minst ett bra innehav i den här kategorin. NorthWest Healthcare ska in i portföljen så snart kurs och valuta är på en bra nivå. Utmaningen är att Realty Income och TransAlta Renewables egentligen redan är såpass stora att jag egentligen inte behöver öka det kommande året.

Kvartalsutdelare av enfastighetskaraktär och preffar 10 procent

Här sprider jag risken över flera aktier men det är viktigt att jag inte får en alltför stor andel i enskilda aktier. Bosjö och Sydsvenska Hem kommer jag därför inte öka i alls det kommande året. De aktier som handlas till vanligt courtage finns möjlighet att öka i. Bonäsudden och Saltängen nära till hands. På fem till tio års sikt tänker jag mig helt fasa ut den här typen av innehav. Deras främsta syfte är att höja portföljens genomsnittliga utdelning och kompensera för riktigt bra aktier som idag har lägre utdelning. När portföljen passerar 2,5 miljoner kronor kommer de inte behövas längre och då planerar jag att gradvis sälja av dessa innehav för att öka i mer stabila aktier som J&J och Kopparbergs.

Lågutdelare med tillväxtpotential 5 procent

En ny kategori kryddor bra aktier med som med nöd och näppe uppnår mina utdelningsmål men å andra sidan är riktigt fina aktier att äga på lång sikt med hög vinst- och utdelningstillväxt. Kopparbergs är det uppenbara exemplet. Tomra ångrar jag att jag inte vågade ta en större position i.

Vad jag verkligen gillar med bloggsfären är att man lär sig väldigt mycket på att kunna jämföra sin egen investeringsfilosofi med andra strategier. En viktig lärdom det gångna året är att jag också måste skapa utrymme för långsiktig utdelningstillväxt för att inte bara fastna med defensiva tråkutdelare som Axfood, Clas Ohlson och H&M. Dessa må vara stabila räknat i utdelning men de tynger portföljens utveckling i övrigt oproportionerligt mycket. Därför sneglar jag på att aktivt ta in aktier som AAK, Fenix och Sweco i portföljen. Utmaningen är att hitta rätt läge att gå in i dessa aktier eftersom jag ofta tycker att de är för långt ifrån mina utdelningsmål. Det handlar nog mycket om att våga köpa motsvarande ett par procent av portföljen i en enskild aktie så snart ett hyggligt läge uppstår. Provar mig fram här och detta blir något som jag får utvärdera under det kommande året.

Om inte mycket starka skäl finns vill jag ändå att aktien ska kunna köpas till en YOC över 2 procent. Vestas tog jag in i portföljen igår efter längre bevakning när den äntligen gick att köpa till detta pris.

Kryddor med låg eller ingen utdelning högst 5 procent

Denna kategorin är något spretig och innehåller främst aktier som jag köpt under IPO-liknande former. Jag har landat i att minska fokus på IPO och renodla portföljen mot utdelning. Just nu gör Minesto att kategorin är relativt stor eftersom jag har landat i att jag vill ha 2-3 procent av portföljen i just den aktien men jag tänker i övrigt inte köpa så mycket nya om ens några aktier här. Kategorin finns kvar för att jag vill ha möjlighet att köpa spännande miljöteknikföretag när tillfällen uppstår.

Guide: så fungerar Yield on Cost (YOC)

Jag slänger mig ofta med begreppet yield on cost (YOC) här på bloggen. Det är ett nyckeltal som är mycket användbart för utdelningssparare. Tänkte därför en gång för alla skriva ett inlägg om hur det fungerar.

YOC beräknas genom att dela utdelningen med köpkursen. Då får du fram ett procenttal som visar många procents utdelning aktien ger till en viss aktiekurs.

YOC är ett mycket praktiskt riktmärke för att veta om du köper framtida utdelning till ett rimligt pris eller inte.

Exempel:

Axfood har under 2016 en ordinarie utdelning på 5 kronor. Om köper aktien för 125 kronor har du en YOC på 5/125 = 0,04. Din YOC är 4 procent.

Säg omvänt att du endast är beredd att köpa Axfood till en YOC på 4 procent eller högre och undrar vilken aktiekurs du i så fall ska köpa för.

Detta kan du beräkna genom att dela utdelningen med procenttalet du har som mål.

Exempel:

Du vill köpa Axfood för 4 procent eller mer och ordinarie utdelning är 5 kronor under 2016.

5/,04 = 125. Du ska alltså köpa Axfood när aktien värderas under 125 kronor om du vill ha en YOC på minst 4 procent.

Tips! När du beräknar din YOC är det viktigt att endast utgå från ordinarie utdelning. Extrautdelningar är engångshändelser och räknar du in dem riskerar du att köpa till ett alltför högt pris. Glöm inte heller att du måste titta på utdelningshistoriken, vinsten och eget kapital för att se om det är sannolikt att företaget även i fortsättningen kommer ge samma utdelning som nu.

Varför är YOC viktigt?

Här ser ni en tabell över YOC den 20 januari för de av mina svenska aktier som ger utdelning.
Hos Avanza får du fram statistiken under "nyckeltal".

Genom att kontinuerligt köpa till en mål-YOC säkerställer jag att min portfölj alltid har en viss lägstanivå för utdelningar. Min riktkurs för Köp A är 3,33-3,5 procent (beroende på typ av aktie) och för Köp B minst 4 procent. Mer om hur jag resonerar kring när jag bör köpa kan ni läsa här.

Tabellen ovan visar att mina svenska innehav med utdelning alla har en direktavkastning som är minst 4 procent. Enda undantaget är Investor, som efter avgift ger 3,21 procent och Axfood som inför 2017 års utdelning har en YOC på 3,50 procent. Det visar tydligt att min köpstrategi fungerar ungefär så som jag har tänkt. Genomsnittlig portföljutdelning för svenska aktier på ISK är i nuläget 4,35 procent (Serneke borträknat och utdelningshöjningar exkluderat).

ICA är som jag tidigare har skrivit lite av en chansning. Jag hade pengar över och det var ett intressant köpläge. Planerar att eventuellt sälja av innehavet i år och ser det som lite av en buffert som jag snabbt kan sälja om jag vill få pengar över till att köpa något bättre.

(OBS att Axfood och Handelsbanken hade extrautdelningar förra året. Faktisk YOC utifrån ordinarie utdelning är 3,50% respektive 4,38%. Telias utdelning kommer sänkas under 2017 jämfört med vad som framgår i statistiken ovan och min förväntade YOC är 5,25%).

Notera till sist att du behöver titta på aktiens resultat, historik och framtidsutsikter som helhet utifrån flera nyckeltal. Den analysen gör jag också. Det som gör YOC så praktiskt tillämpningsbart är dock att när du väl har sett de nya resultaten i den senaste rapporten och gjort din hemläxa i övrigt kan du därefter i hög grad använda dig av YOC för att avgöra när du ska köpa och hur mycket. Jag använder anteckningsfunktionen i Avanza och dess färgkoder för att fylla i vid vilka olika nivåer jag bör köpa samt hur många aktier ungefär vid varje steg. Man kan förenklat säga att YOC är för utdelningsinvesteraren vad P/E är för värdeinvesteraren.

Om att låna av sig själv

Det har varit en hel del inlägg om belåning i bloggosfären senaste tiden. Jag är en försiktig general och använder inte extern belåning. Min grundfilosofi är att istället "låna" pengar av mig själv för att kunna öka innehav vid plötsliga kursfall.

Tycker inte principiellt att det är fel att belåna och skulle teoretiskt kunna tänka mig att låna cirka 10 procent av portföljens värde som hävstång vid ett exceptionellt läge. Eftersom jag har sparkapital som inte är bundet i aktier skulle det egentligen inte vara ett problem ur risksynpunkt då jag är säker på att jag omgående skulle kunna betala av lånet vid ett ändrat ränteläge. Av principiella skäl är jag dock tveksam: själva grunden till mitt sparande är att uppnå större frihet - inte binda upp mig i beroenden till min långivare. Min grundinställning är att den som står i skuld inte är fri. Det kan bli trångt i utgången vid en riktig finanskrasch - inte minst då världsekonomin är så dopad av lån att tillräckliga reella tillgångar egentligen saknas vid nuvarande värdering för att kunna täcka lånen. Kapitalet är idag i hög utsträckning lån.

Den stora anledningen till att jag inte belånar är dock att jag helt enkelt inte anser mig behöva.

Redan innan jag startade min nya sejour som aktiesparare under sommaren hade jag sparat ihop ett kapital som nästan motsvarar en bankgaranti. Det var också en av anledningarna till att jag tittade mot börsen - jag hade redan så mycket kapital jag rimligen ansåg mig behöva och inom ett halvår skulle jag behöva placera det på andra konton för att det skulle täckas av bankgarantin (att jag liksom många ekonomer också tror att en bankgaranti främst är en förebyggande åtgärd som sällan fungerar i skarpt läge är en annan diskussion). Avsikten med korträntekontot har varit att använda det som kontantinsats vid kommande fritidshusköp. Denna sommaren blev det inget köp varför jag har tillgängligt kapital över. Som jag ser det är det därför en enkel sak att "låna" 100 000 kronor av mig själv, inte minst nu under vinterhalvåret när det är lågsäsong och fritidshus endast säljs i absolut nödfall.

Strategin är mycket enkel - jag "lånar" helt enkelt så mycket kapital av mig själv som jag anser är befogat och nödvändigt för att utnyttja de exceptionella köplägen som uppstår. Därefter kommer jag "betala tillbaka" i form av lägre andel aktieinköp längre fram, när börsen i bästa fall vänt upp igen.

Som en rent praktisk likviditetsåtgärd har jag dessutom alltid minst 25 000 kronor av mitt egentliga sparande på ett korträntekonto (för närvarande Collector) genom Avanza vilket gör att jag kan föra över åtminstone hela detta belopp på ett ögonblick vid ett plötsligt köp C-läge.

Fördelen är uppenbar - jag slipper räntekostnad och alternativkostnaden på 0,30 procents förlorad sparränta måste i sammanhanget anses vara värd investeringen som normalt ska ge minst tio gånger så mycket i utdelning per år.

Den stora nackdelen med min strategi är som jag ser det att jag i regel inte kan föra över större belopp i realtid då det krävs ett samtal till min bank. Jag har dock en god relation till banken och pengarna bör därför vara mig tillhanda samma handelsdag.

Clas Ohlson - min första framgångsrika swingtrade

Jag lyckades till min stora glädje under Brexitrasets första timmar pricka in köp på 135 SEK. Allteftersom aktiekursen steg sålde jag av två tredjedelar i ett par omgångar där jag hämtade hem mer än åtta procent och motsvarande två års utdelning på affären. Försäljningen gjordes med avsikten att köpa tillbaka på kursfall efter utdelning. Den sista tredjedelen behöll jag som riskdiversifiering för det fall min strategi skulle misslyckas och belönades där med sedvanlig utdelning förra veckan. Clas Ohlson har en ovanligt cyklisk kurshistorik och chanserna för att lyckas köpa tillbaka skulle vara goda jämfört med andra aktier. Till sin nackdel är det också en låg handel i den relativt trygga och förutsebara aktien.

Med facit i hand köpte jag tillbaka i två omgångar med ett GAV på 135,9 SEK. Något dyrare än Brexit men det var ett exceptionellt läge. Jag är trots allt mycket nöjd med att ha lyckats sälja av med en vinst som motsvarar två års avkastning och ändå kunnat köpa tillbaks aktien igen knappt tre månader senare. Det visar att köp och behåll inte alltid är det bästa - om än ofta bekvämaste. Strategi måste alltid anpassas till vilken aktie det är samt hur historik och framtidsprognoser ser ut.

Nu bör man också resa frågan om det kan finnas andra skäl till att aktien faller. Mycket förefaller dock bero på oro över ogynnsamma valutakurser, i synnerhet den svaga norska kronan, vilket sannolikt är övergående på medellång sikt. Företaget har samtidigt tagit på sig flera engångskostnader i samband med deras ännu inte helt lyckade entré på den tyska marknaden, där man förra veckan öppnade en ny butik i Hamburg. Årets utdelning på 5,75 SEK var hög relativt vinst per aktie och det förefaller inte osannolikt att nästa års utdelning rent av kan bli något lägre. Om aktien skulle ge lägre utdelning har jag ändå god marginal eftersom köpkursen motsvarar 4,2 procents avkastning på årets utdelning.

Jag kommer återkomma till aktien i kommande inlägg framöver och också särskilt granska deras hållbarhetsstrategi, som ytligt sett verkar ganska bra och har bidragit till att jag ser positivt på aktien.

Hur som helst är jag mycket nöjd med att jag kom bättre ut av att sälja och återköpa än enkel köp och behållstrategi! Detta är ett exempel som jag kommer titta på mer aktivt när jag utvärderar min säljstrategi. Där finns också ett negativt exempel (SHB B hade varit bättre att behålla, även om jag ville minska exponering mot finanssektorn inför Brexit) och ett neutralt exempel (ICA tog jag hem vinst och kunde istället köpa Axfood).

Vill till sist också rikta ett Tack till alla er läsare - igår slog bloggen läsarrekord med 193 besökare på en och samma dag!

Jag äger aktier i Clas Ohlson.

Köpstrategi

Uppmärksamma läsare har kanske märkt att jag ofta använder begreppet Köp A. Det beror på att jag har en trestegsstrategi på köpsidan. Antal aktier som köps förhåller sig A < B < C (t.ex. 5 < 10 < 20). Detta ökar chansen att jag inte förköper mig på toppen av en längre nedgång, att jag i högre utsträckning prickar in botten samtidigt som jag inte helt missar chansen att köpa stabila aktier vid tillfälliga dippar.

När jag beräknar köpkurs för utdelningsaktier ska endast ordinarie utdelning per aktie beaktas.

Interimutdelning och extrautdelningar ska räknas bort eftersom det inte kan garanteras att dessa utfaller i framtiden.

Kurslarm ska sättas något högre än respektive köpkursnivå för att i tid indikera en rörelse mot intressant värdering. Därefter för jag under helgen upp aktien på min veckobevakningslista.

Aktier köps efter tre värderingsnivåer:

A: aktien garanterar en utdelning på minst 3,33-3,5 procent per år

B: aktien garanterar en utdelning på minst 4 procent per år

C: börsrasnivå - fyll på brett (undantag: ej vid förändringar som påverkar företaget långsiktigt)

Exakt hur värderingsnivån sätts avgörs från fall till fall. När det gäller en aktie med mångårig stabil utdelningshistorik som Axfood är kanske 3,33 procent per år gott nog för köp A och 3,5 procent brukar jag räkna för köp B. När det gäller en utdelare där utdelningshistoriken är mer varierad eller där framtidsutsikterna är mer svårbedömda, trots hög utdelning i närtid men tveksamheten kring framtida utdelning och vinst, t.ex. Fortum, Ratos eller Telia, sätts gränsen högre. Ofta sätter jag ett köp A som baseras på ett medel- eller medianvärde av aktiens utdelning de senaste åren. Detta har jag t.ex. gjort när jag tittat på Gjensidige och YARA, där utdelningshistoriken förvisso är stabil men varierar från år till år.

Jag räknar i regel endast ordinarie utdelning. Extrautdelningar och liknande är trevligt och flera aktier har en fin historik av att krydda med dessa. De kan dock ge falska förhoppningar. Ta t.ex. Axfood som efter borträknad bonusutdelning blir köpvärd vid 5/,03 = 166 SEK på nivå A, 5/,04 = 125 SEK på nivå B. I praktiken skulle jag antagligen i detta fall även öka nära 5/,035 = 143 SEK, vilket motsvarar Brexitnivån då aktien sällan faller lägre under normal handel.

Sist men inte minst jämför jag också utdelningen med företagets vinst. En aktie som under ett år delar ut mer än företagets vinst samma år, vilket faktiskt händer ibland när de har mycket sparat kapital, kommer med stor sannolikhet inte kunna upprepa bedriften med regelbundenhet i framtiden. En aktie som delar ut mellan 30-50 procent av sin vinst år efter år kommer däremot med stor sannolik fortsätta göra det om inga fundamentala förändringar inträffar.

Mina köp i Axfood och Castellum senaste tiden är tydliga exempel på hur jag menar. Det är stabila aktier som jag har bevakat en tid. När de bägge plötsligt får en tillfällig nedgång och värderas till 3,33 procent mot årets ordinarie utdelning var det ett fint tillfälle för ett köp A. Bägge aktierna befinner sig i skrivande stund också i ett läge där det inte är uppenbart om de fortsätter ned eller om en botten håller på att bildas för fortsatt återgång till högre nivåer. Genom mina köp har jag ökat exponering mot aktien. De kommer inte ge mig några fem procents utdelning per år men bygger en bas i min portfölj eftersom det är två stabila aktier där jag med stor sannolikhet kan räkna hem åtminstone tre procent årligen. På längre sikt kommer de med stor sannolikhet också både öka i kurs och utdelningstillväxt. Jag missade alltså inte tillfället att köpa men har fortfarande krut kvar ifall de skulle minska ytterligare och har på intet sätt förlöpt mig.

Ytterligare en tydlig poäng med trestegsraketen är att den bidrar till att hålla en god balans i portföljen. När jag gör ett köp A rör det sig ofta om 1-3 procent av portföljen, vilket hindrar obalans relativt andra aktier. När jag däremot gör ett köp C är det ett exceptionellt läge där jag tror mig kunna öka till ett osedvanligt lågt pris. Då kan jag köpa så mycket som mer än 10 procent av portföljen beroende på vilken aktie det är. Ett exempel är när jag köpte H&M i anslutning till Brexit. Förvisso nådde aktien bara strax över fyra procents utdelning vid Brexitköpet men det var ändå ett sällsynt gott tillfälle att öka. I portföljens inledande skede utgjorde H&M faktiskt 50 procent ett tag, nu nedåt 30 procent. Det är egentligen för mycket men när ett Köp C-tillfälle uppstår ska man inte spara på krutet utan köpa aktier motsvarande vad portföljsammansättningen ska vara på ett års sikt. Fortsätter min nuvarande köptakt kommer jag vara nere på 10 procent av portföljen i H&M mot slutet av året. Tittar till och med på att öka eftersom aktien trots allt fortfarande ligger med råge över Köp A - 3,63 procents utdelning i skrivande stund, vilket jag snarast klassar som Köp B i ett stabilt kärninnehav. I brist på andra alternativ och med pengar över är att investera är H&M ett nog så gott alternativ. Anledningen till att jag tvekar är att jag har cirka 100 000 kronor i H&M på ett VP-konto sedan många år tillbaka och mitt sparande är därför redan starkt beroende av hur H&M utvecklas.

Har en liknande trestegsstrategi kring sälj, där jag sätter olika riktvärden. Jag utvärderar dock min säljstrategi eftersom den har lett till att jag tagit hem vinster för tidigt - om än kunnat räkna hem vinster som vida överstiger 1-2 års utdelning i aktien. Har därför landat i att inte sälja aktier som går bra, inte sälja när jag inte behöver frigöra kapital, inte sälja i uppåtgående trend, dvs innan trenden vänder igen. Tittar på att sälja när negativa nyheter kommer i aktien som äventyrar långsiktig utdelning eller om jag tror att jag kan räkna hem 1-2 års utdelning samtidigt som jag tror att jag kommer kunna köpa tillbaka aktien till ett ungefär lika lågt pris på ett års sikt. Clas Ohlson är ett exempel på där jag provat det senare - återstår att se under hösten om det var klokt eller dumdristigt.

Återkommer med inlägg om detta.