Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt jämte juli en av utdelningsårets svagaste månader. Så också i år men nio aktier delade totalt ut 1 989 kronor.

I skrivande stund har jag för första gången på länge nettokassa i portföljen. Därav följer att det inte är någon belåning alls. Och då har jag ändå inte gjort min senaste månadsinsättning ännu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I väntan på emission, mer om det nedan, har det varit ganska lugn handel men några köp har det ändå blivit. Jag har ökat lite i Cibus som förvisso är räntekänsligt men handlas till aptitlig värdering. Rapporten gav det så här långt rätt. Har ökat mitt innehav i XACT Högutdelande med 20 procent inför utdelningshöjningen då jag förväntade mig en viss uppvärdering efter utdelningsbeskedet och det var uppenbart från några av de rapporter från innehav i den börshandlade fonden att de skulle klara en höjning. Ett nytt innehav har det blivit i TietoEvry. Företaget är rejält nedsnackat av diverse skandaler som nu är i stort fokus men där det är oklart om företaget själva har hela ansvaret (när det gäller IT-säkerhet är inget system säkrare än användarna). Därför tog jag in en grundplåt i portföljen då utdelningen med en direktavkastning på nära 7 procent lockar mig. Samtidigt är konsultbranschen bedräglig i lågkonjunktur. Ett lyckokast var ökningen i Tomra. Det är alltjämt ett av portföljens minsta innehav men faktiskt på väg att passera mina fem minsta innehav. Också Tomra har dragits ned kortsiktigt på liknande negativa nyheter men sådana är av tillfällig karaktär och engångskostnader. I grunden är Tomra ett mycket välskött företag och jag ökade därför under hundralappen vilket i skrivande stund verkligen har belönats med mer än 40 procent upp. Aktier som Tomra är aldrig billiga men man bör tålmodigt försöka hitta sina lägen att öka när de vid sällsynta tillfällen handlas till en mer rimlig värdering.

Den största huvudbryn för mig just nu är naturligtvis nyemissionen i Minesto. Den bistra verkligheten är att det är förseningar som kostar på. De beror rimligen på faktorer som företaget inte har kunnat påverka eller förutse men får ändå som konsekvens att man har behövt skjuta på den första parken med i alla fall ett år jämfört med initial planering varför man behöver ta in kapital för att överbrygga vägen till intäkter.

Jag håller mig till min ursprungliga analys och då ytterligare emissioner är en risk som jag redan från början har accepterat är jag trygg i var jag står. Det blir tyvärr mycket känslor när opportunister flockas kring en emission. Ofta dyker det upp gråterskor också. Därför försöker jag hålla mig till vad företaget och andra relevanta aktörer kommunicerar och strunta helt i känslor, rykten och kortsiktig spekulation. I dessa tider där det blir alltmer gamification och såväl mäklare som andra aktörer försöker tjäna pengar på kortsiktig handel är det för mig principiellt viktigt att påminna mig om att jag investerar i ett riktigt företag som producerar lösningar som i grunden efterfrågas och kan lösa globala utmaningar kring hållbar energiförsörjning och baskraft. För mig är det enkelt. Jag investerar i ett företag som har en förbannat fin teknik och affärsidé. Det är inget dussinbolag inom cleantech och Minesto är redan med i sammanhang där jag inte kan påminna mig om att andra cleantechföretag som har varit på tapeten på senare år har varit med. Det är svensk ingenjörskonst när den är som bäst avknoppat från SAAB. Idén är att producera förnybar energi som givet förutsägbarheten till skillnad från t.ex. sol- eller vindkraft kan leverera fullt planerbar baskraft. Löser man de initiala knutarna in i kommersialiseringsfasen är det helt uppenbart att sådana lösningar efterfrågas. Tekniken fungerar bevisligen och oavsett hur det hela slutar är jag stolt över att vara med på ett hörn och bidra till svensk industrihistoria och innovation. Eftersom jag accepterade risken redan när jag gick in i aktien tar jag det hela med ro. Jag vill vara med på den här resan.

Något som förbluffat mig genom de år jag följt Minesto är att så få verkar förstå hur marknaden och affärsmodellen ser ut även om det mig veterligen har stått svart på vitt i varje prospekt, uppdragsanalys och större rapport. Det skulle egentligen tarva ett längre inlägg som jag inte har tid att skriva men i korthet fungerar elmarknaden på ungefär samma sätt på Färöarna (Danmark) som i andra europeiska länder. Det är alltså en skillnad mellan el och elnät. Jag tror därför inte att SEV är slutkund för kraftverken utan deras roll är att tillhandahålla elnät och få ut elen som produceras till slutkonsument. Med reservation för att ett SPV-upplägg kan se annorlunda ut i de första faserna av parkerna ligger det närmast till hands att jämföra med vindkraftsbranschen, inte minst då Minestos styrelseordförande är handplockad från Vestas. Minesto säljer kraftverk (inklusive underhåll och eftermarknad) och är att jämföra med Vestas eller Siemens. Men mellan Minesto och SEV är det i det längre perspektivet tänkt att det ska finnas en projektör eller parkinvesterare som köper kraftverken och säljer elen till SEV. Så fungerar i allt väsentligt vindkraftsmarknaden där börsnoterade företag som Arise eller Eolus Vind tar risken att söka tillstånd, projektera och planera parken, köpa kraftverk, bygga och därefter leverera till elbolaget. Väldigt förenklat medveten om att resonemanget i några avseenden haltar är det egentligen inte helt annorlunda mot hur byggbolag arbetar när de söker bygglov och börjar bygga. De tar helt enkelt en risk innan huset står färdigt och först därefter säljer de slutprodukten till en långsiktig ägare. På en normal marknad finns aktörer som söker miljötillstånd, köper kraftverk och ansvarar för parkbyggnation. De tar en kalkylerad risk men tjänar därigenom också pengar. Precis som att de som säljer byggmaterial till ett husbygge inte får betalt först när husägaren flyttar in kommer Minesto inte behöva vänta på intäkter intill dess att parken är i full drift. Vidare tror jag att många missar är att när projektörsledet är igång kommer Minesto ta en betydligt mindre risk för egen del i parkprojekten. Deras risk består då i att bygga och sälja kraftverk. Och de kommer antagligen också att frånsäga sig en del av den risken genom licensieringsavtal på den asiatiska marknaden. Det skulle innebära att de får lägre bruttointäkter men samtidigt inte har speciellt höga egna utgifter. Når man dit kan företaget växa rätt snabbt till väsentligt lägre risk än vad som föreligger i nuläget. Utmaningen för Minesto är att projektörsledet är nytt och under uppbyggnad men fördelen är att såväl vindkraftsaktörer som oil & gas-aktörer har kompetens och know how kring alla väsentliga led som krävs för sådana projekt. Därtill är det värt att lägga till att den så kallade marknaden (om den vore rationell och har perfekt information vilket sällan är fallet i den här typen av företag) kommer att kalkylera in sannolikhet för en order långt innan den första parken är färdig. Om Minesto lyckas ta det steget kommer börsvärdet redan ha stigit innan parken är byggd. Det här är mer en fråga om att få en känsla för att det faktiskt finns seriösa investerare som är villiga att gå in. Det är lätt att glömma bort att SEV under flera års tid genom egna uttalanden har bekräftat att de har avtal och tar infrastrukturkostnader för det här projektet så utifrån nuvarande information verkar de sitta med i båten.

Det andra som behöver sägas är att teknikrisken aldrig har varit lägre i Minesto än nu. Vi har ett kraftverk i MW-skala som har varit i drift under i alla fall tre veckor. Därmed har vi en färdig produkt i kommersiell skala. Ett 1,2 MW-kraftverk är designat för att sälja 3,5 GWh el årligen på Färöarna vilket innebär mångmiljonbelopp i intäkter under ett elprisavtal (elpriset på Färöarna är högre än i Sverige). Samtidigt är kapitalrisken fortfarande rätt hög för även om emissionen kommer ge kapital till att driva verksamheten vidare ytterligare något år så är Minesto vid en punkt där de måste skapa konkreta intäkter och bygga upp ett positivt kassaflöde. Zoomar man ut från sina känslor kring kursutveckling och besvikelse över emissionen är det samtidigt så att Minesto, med ett års försening, egentligen inte har hävdat sedan de började sin verksamhet på Färöarna att parkerna skulle stå färdiga nu. Det har varit tal om en första park med 4 kraftverk någonstans mellan 2022-2024 medan SEV redan när det första lilla kraftverket levererade ström i elnät talade om 3-5 år. Såtillvida befinner sig Minesto fortfarande inom det spannet. De har hanterat kapitalintaget på ett olyckligt sätt vilket kostar oss aktieägare onödigt mycket men det är vad det är. Det som är viktigast för mig är att få bättre information kring färdplanen framöver. Och även om de inte presenterar en order innan den är klar tror jag att vi kommer att få mer information. I prospektet förväntar jag mig mest det snömos som är standard för företag i en förkommersiell fas. Men Minesto har säkert ett par-tre uppdateringar som kommer presenteras under teckningsperioden efter att prospektet har publicerats. Jag kan gissa mig till vad det kommer vara men vill inte spoila de eventuella positiva eller klargörande besked som kan komma under mars.

Det tredje som jag finner intressant är att Minesto aldrig har haft ett lägre börsvärde sedan de hade sin första DG500-prototyp i drift. Det gör att jag tycker att risk-reward trots den ökade kapitalrisken alltjämt är god nog för att jag ska teckna. För mig är det även en fråga om att bidra till att företaget får kapital och jag kan bidra till att i marginalen minska garanternas påverkan på utfallet. Men Minesto har lite i skymundan från alla känslor kring emissionen presenterat rätt intressanta siffror där de verkar utgå från 10 miljoner kronor per 1,2 MW-kraftverk i intäkter för Minesto och ytterligare samma belopp i eftermarknad och underhåll under en 20-årsperiod. Notera här att dessa kommer förse Minesto med löpande intäkter också efter att kraftverk har sålts vilket bidrar till att bygga ett starkare kassaflöde. Skulle de lyckas realisera planen på 200 MW på Färöarna räcker det för att ta företaget långt in i lönsamhet och rent strikt räcker redan Hestfjord-parken. Samtidigt slängs det med mycket siffror kring Minestos utgifter men de enda verkligt fasta kostnaderna är hyror och personalkostnader. Skulle de behöva krympa kostymen finns utrymmet men tvärtom nyanställer de personal som ska driva sälj och den kommersiella utvecklingen. Jag tror därför att det finns en tydlig plan för Färöarna där man väntar på att pusselbitarna ska falla på plats innan avtal kan skrivas och offentliggöras. Den var antagligen initialt planerad redan för 2023 men förseningarna gjorde att man inte kunde leverera till finansiärerna. Där är man idag i ett helt annat läge med konkret driftsdata. Jag vidhåller min princip att inte skriva vad jag anser att Minesto skulle vara värt om de lyckas realisera sin kommersiella potential för jag vill inte bidra till att spä på kortsiktiga spekulationer. Bara Minestos initiala intäkter i Färöarna-planen är 2 miljarder kronor (dubbelt så mycket i tillägg från underhåll och eftermarknad). Om företaget tar steg för att realisera den planen kommer de som de flesta växande företag inte värderas till P/E 1. Därav är det uppenbart att företaget om man lyckas på Färöarna kommer värderas upp flera gånger jämfört med dagens börsvärde enbart baserat på Färöarna.

En större diskussion som jag reflekterat allt mer kring på senare år är om börsen verkligen optimalt bidrar till att hjälpa företag med bra affärsidéer att få in nödvändigt kapital nuförtiden? Flera olika fenomen har idag en destruktiv påverkan som försvårar även för seriösa och gedigna affärsidéer även om det i Minestos fall också delvis är självförvållat. För mig är aktier något jag investerar i långsiktigt för att vara del i att bygga upp och stärka vettiga företag och affärsidéer. Och det är jag stolt över.

Jag kommer teckna också i denna emissionen även om jag hade hoppats på något mer konkret besked kring planen framöver till dess och medger att det är svårbedömt om de lyckas realisera planen i tid. Teckningsoptionen som följer med kan om de sköter sin verksamhet det kommande året bli plåster på såren för oss trogna småsparare som skjuter till mer kapital. Jag kommer också titta på möjlighet att teckna aktier med företräde. Som jag ser det vill jag teckna aktier för att bidra till att företaget får in riktigt kapital och på marginalen minska garanters inflytande. Samtidigt uppstår ofta möjligheter att handla med betald tecknad unit och teckningsoptioner vilket utifrån min erfarenhet från tidigare emissioner ofta kan delfinansiera några procent av emissionen retroaktivt genom arbitragehandel.

Nu blev det väl mycket Minesto den här gången men utdelningsportföljen tuffar på i bakgrunden som vanligt och jag har reviderat upp min utdelningsprognos för 2024 till 85 000 kronor. Eftersom jag alltjämt återinvesterar i nya utdelningar tror jag att jag kommer ha goda utsikter att åtminstone uppnå samma utdelning som under 2023 även om jag tror att 100 000 kronors-gränsen kommer få vänta till nästa år.

Nu har vi utdelningsinvesterare årets finaste tre månader framför oss då lejonparten av utdelningarna betalas ut mellan mars och maj månad. I mitt fall betalas mer än två tredjedelar ut och prognosen är minst 65 000 kronor i utdelningar vilket är ett välkommet tillskott som möjliggör att jag kommer att öka i ett par andra utdelningsaktier parallellt med mina teckningsåtaganden i Minestos företrädesemission.

Redan vid utgången av maj månad bör jag därför vara ifatt 2022 års gula stapel över totala utdelningar!

Utdelningar och aktieköp i november

Det blev min bästa novembermånad sedan start med hela 12 773 kronor i utdelningar. Av de femton aktierna som delade ut bidrog Intrum med mer än hälften tack vare en extrem yield on cost på årets direktavkastning. Den kommer dock inte upprepas nästa år varför det här blir en tillfällig topp.

Ibland får man trevliga överraskningar som att Tokmanni har delat ut två gånger i år. Nu är det ett litet komplementsinnehav men det är aldrig fel att få ytterligare någon hundralapp i oväntad utdelning.

Portföljbelåningen är på den lägsta nivån sedan jag började använda hävstång. 0,6 procent är såpass lågt att jag funderar på om jag är alltför defensiv? Den kommer öka något i december, dels kan Avanzas ändrade belåningsvärden påverka och dels följer jag min strategi att inte göra insättningar sista månaden före ett kvartalsskifte. Har skrivit mer ingående förr om varför men därigenom undviker jag dubbelbeskattning för insättningen på bägge kvartalen och det är rationellt att avvakta insättningen. Dessutom finns en viss skatteteknisk fördel av att ha en viss belåning före årsskiftet då jag kan dra av en del av det från kapitalskatten genom ränteavdraget. Nu när skatten ökar till följd av den höjda räntan kan jag lika gärna låta belången passera 1 procent före årsskiftet. Min enda målsättning är ju att ha en låg räntenivå och nu när jag också har bolån att tänka på finns en bättre alternativkostnad på att amortera av det lånet än portföljbelåningen. I andra vågskålen finns att jag vill ha utrymme för att teckna fullt i ett par förväntade nyemissioner under första halvan av 2024.

Det börjar bli dags att titta på 2024 års utdelningar. Jag räknar med ett avbräck i utdelningar från i år som av olika skäl inte upprepas motsvarande åtminstone 20 000 kronor. Det beror på försäljningar, uppköp, sänkt utdelning eller innehållen utdelning. Samtidigt har jag ett par aktier som kan höja eller börja betala utdelning igen. Men december kommer jag ägna åt att identifiera fler aktier att öka i för att se till att jag inte hamnar efter med mina utdelningsmål. Norska aktier tittar jag lite extra på just nu.

Det har varit en ganska lugn börsmånad för min del. Jag har haft mycket att göra på jobbet följt av semester (bland annat för att fira min nyligen uppnådda milstolpe). En aktie har försvunnit ur portföljen. Jag valde att rycka plåstret i SBB. Nu kan aktien förvisso återhämta sig till följd av en eventuell räntetopp men de strukturella problemen är stora i företaget och de säljer av flera av sina bättre innehav varför frågan är vad som blir kvar när de är färdiga. Som turn-around-case finns säkert ett case för den riskvillige men jag avstår eftersom mitt case har varit ett utdelningscase och jag tror helt enkelt att jag får bättre utdelning på annat håll. Min filosofi är att man kan jämföra aktieportföljen med en trädgård. Man ska rensa bort ogräset, inte de träd som växer fint och ger mer frukt år för år. Det ger utrymme åt bättre plantor att växa och utvecklas. Därför har jag på så vis gett utrymme att teckna i kommande nyemissioner i andra innehav. Ett sådant innehav är ett nytt innehav. Svedbergs har jag haft på bevakning i ett par år och nu har aktien varit löjligt lågt fundamentalt värderad. Det beror förstås på konjunkturoro och deras produkter köps förstås inte i samma omfattning i en recession. Så långt är kursnedgång motiverad men det är ett välskött företag som kan övervintra en recession och på längre sikt tror jag, liksom med Inwido som i grunden har samma situation, att tålmodigheten kommer belöna sig. Sedan har det gnällts på att de aviserat en nyemission för att finansiera förvärv i förväg. Jag gillar tvärtom det för det ger mig chansen att köpa in mig på en sett till fundamentala data orimligt låg nivå. Därför har jag börjat fasa in ett litet provinnehav med sikte på att teckna fullt och öka ytterligare i anslutning till den kommande emissionen.

Därutöver har det blivit ökningar i Multiconsult. Medan den svenska kronan är svagare än de flesta större valutor är den nästan lika mycket värd som den norska kronan. Därför passar jag på att fylla på i ett i grunden välskött företag som få intresserar sig för. Jag har också ökat i EVO. Det är ett litet komplementsinnehav och jag är inte så mycket för innehav som alla intresserar sig för men samtidigt är det lockande att öka varje gång aktien tillfälligt tittar ned under tusenlappen. Sedan har jag småhandlat lite i Minesto också. Där har jag sedan gammalt en långsiktig plan för hur stort innehav jag vill ha i relation till totalt antal aktier men jag har i år passat på att ha lite övervikt. Skulle det komma ytterligare en emission är jag balanserad för att teckna fullt men jag är faktiskt inte säker på att företaget kommer vända sig till oss småsparare i första hand då lejonparten av parkfinansieringen bör kunna lösas på andra vägar.

Jag följer med stort intresse sjösättningen av Minestos kraftverk på Färöarna och det är en proffsig presentation av deras planerade parker på Färöarna som de har med sig till COP28. När jag skrev mitt första längre inlägg om Minesto noterade jag förvisso att det fanns en teoretisk potential för 200 MW på Färöarna men jag har aldrig räknat med mer än 60-70 MW (märkeffekt) i sålda parker där. I det finstilta syns i presentationen också att företaget räknar med att kraftverken kommer bli så effektiva att de kan leverera mellan 1,65 till över 2 MW (märkeffekt) redan på Färöarna. Förklaringen till detta fick vi nog från VD-presentationen hos Aktiespararna där han berättade att kraftverken har en så hög hastighet att de behöver större turbiner för att utnyttja dem optimalt. Det borde innebära att de kan förbättra marginalen eller intäkten per sålt kraftverk eftersom produktionskostnaden inte är dubbelt så hög för att producera ett 2 MW-kraftverk som nuvarande kraftverk samtidigt som det för kund genererar nästan dubbelt så mycket energi. Nu ska sjösättningen av D12 förhoppningsvis klaffa kommande dagar och därefter är den sista pusselbiten att lösa de första kommersiella avtalen. Sedan är företaget verkligen igång på allvar.

Jag har nu 92 820 kronor i utbetalda utdelningar i år vilket gör att jag med den stärkta kronan kan få svårt att nå 95 000 kronor. Insåg dock att jag nog retroaktivt faktiskt har en god chans att passera 100 000 kronor i år framåt våren när Avanza har lovat att betala tillbaka utländsk källskatt. Förra året blev det 4 485 kronor. Det borde bli något lite mer i år även om utländska innehav totalt sett är relativt oförändrade.

Utdelningar och aktieköp i september

September är traditionsenligt en av det andra halvårets bättre utdelningsmånader. Så också i år. Slutgiltig utdelning haltar lite då jag fortfarande inväntar utdelning från Brookfield RES och Cibus. Den kommer därför höjas ytterligare ungefär en femtiolapp då mina prognoser alltid underskattar valutaeffekterna. Jag skriver inlägget nu när jag har tid och portföljen har stängt för september oavsett. Utdelningen landar tentativt på 5 340 kronor men då ska den alltså räknas upp med cirka 50 kronor. Det är nästan en tusenlapp mindre än förra året, framförallt eftersom Clas Ohlson halverade årets septemberutdelning. Jag uppdaterar det här inlägget med grafer så snart faktisk utdelning är på plats för att slippa göra två omgångar utdelningsdiagram.

En anledning är att Clas Ohlson, och nu för tiden också halva utdelningen från Axfood, ger utdelning i september. Totalt delar tretton aktier ut i årets septemberupplaga.

En tråkig nyhet är att TransAlta RES kommer att köpas upp av moderbolaget TransAlta. En fin affär för moderbolaget då aktien är rätt blygsamt värderad just nu. Jag funderade länge på hur jag skulle göra men landade i att ta pengarna. Framförallt eftersom TransAlta har haft en rätt svag utveckling historiskt och mycket lägre utdelning men också eftersom moderbolaget inte är ett hållbart energibolag. Jag tror att jag kan hitta bättre avkastning på annat håll och det passar min ekonomi bra i övrigt då jag vill få lite extrapengar till resor och andra investeringar. Däremot understryker det vad jag skrev tidigare om hur trist det är som aktieägare när bra företag köps ut från börsen eller köps upp av andra företag. TransAlta var i sammanhanget en riktig tråkaktie som jag hade förväntat mig skulle rulla på med sina långsiktiga investeringar men så blev det inte. Nu glömde jag bort att räkna ut min slutgiltiga genomsnittliga yield on cost för TransAlta RES-innehavet men den är garanterat över 6 procents direktavkastning och jag är rätt säker på att den var högre än 7 procent. Det innebär att bara i ränta på ränta på aktieutdelningar har jag fått tillbaka åtminstone två tredjedelar av insatsen i rena aktieutdelningar under den genomsnittliga investeringsperioden på fem år (jag har ägt aktien längre men också ökat regelbundet). Jag tyckte det var trist att aktien inte såldes för mer men gör personligen en vinst, förstärkt av valutaeffekter, vilket innebär att jag säkert kan räkna hem minst 12 procent per år totalt sett under hela ägandetiden. Det är jag nöjd med. Nu återstår det att se vad jag kan hitta istället att investera i men jag har beslutat mig för att inte jäkta med det utan låta det ta den tid det tar.

En positiv effekt av försäljningen är att jag nu är helt utan belåning på kapitalförsäkringen. I investeringssparkontot hade jag bara ett mindre antal TransAlta RES-aktier som jag råkade köpa på fel konto av misstag för många år sedan som har fått ligga kvar så där är effekten försumbar på några tusenlappar. Totalt sett har portföljbelåningen ökat till 6 procent. Det beror på att jag har gjort nyinköp i portföljen samtidigt som jag vanan trogen inte för över kapital i slutet av sista månaden i kvartalet då man som bekant dubbelbeskattas på bägge kvartalen vilket ju är lite onödigt. Därför bekymrar belåningen mig föga då den kommer korrigeras till nivåer under augustibokslutet redan på måndag.

Så köp har det alltså blivit. Även om Mums Mums-effekten väl har klingat av fortsätter jag att ta en långsiktig rejäl position i Cloetta. Jag har ökat mitt innehav med hela 40 procent (av tidigare innehav) i september vilket nu gör Cloetta till portföljens femte största innehav, marginellt större än Investor och några tusenlappar större än Axfood. Egentligen var jag nöjd med innehavet jag hade i augusti men när aktien handlas till mer än 5,56 procents direktavkastning, ett P/E-tal under 14 och till i princip sitt egna kapital tycker jag att jag får en hygglig riskmarginal. Godis är ett defensivt och konjunkturokänsligt innehav då det är dagligvaror som för det mesta säljs. Därför säkrar jag att få påskgodis i portföljen många år framöver. Jag har ju också möjligheten att sälja av innehav längre fram för att vikta upp i annat - ett tänk som jag har börjat pröva på senare tid när jag tar övervikt. Vill samtidigt understryka att det förstås finns fler anledningar än ränteläget och konjunkturen till att Cloetta faller. Dels har företaget tagit lån för långsiktiga investeringar i nya produktionsanläggningar. Dels har råvarupriser såsom socker ökat dramatiskt. Jag tror dock att detta är övergående effekter i det långa loppet som förvisso kan störa företaget i det mer omedelbara perspektivet men inte borde äventyra företagets överlevnad och vinst.

Det blev också en betydande ökning i Minesto motsvarande ungefär ytterligare en procent av mitt befintliga innehav. Det var som senast helt enkelt en stående order som föll in. Företaget är nu äntligen rätt nära sin avgörande sjösättning av det stora D12-kraftverket med en märkeffekt på 1,2 MW. En urläcker video på den färdigproducerade vingen släpptes (länk) tidigare i veckan och vi vet sedan tidigare att fundament och infästningslösning också är färdig (finns en tidigare video på det också). Det verkar som att nästa steg för installationen tas nu i oktober. Om allt är klart då vet jag inte och jag ser hellre att det blir rätt första gången än att det går fort. Jag räknar med att de precis som med DG100 och D4 kommer testa och optimera D12 i några veckor innan de går ut med mer konkreta resultat efter den första sjösättningen. Men nu är det väldigt nära. Och det är skönt att äntligen se att företaget börjar leverera konkreta kraftverk i stor skala. Det må ha varit förseningar men det är en fälla tror jag att blicka bakåt till hur det har sett ut de senaste fem åren. Vad som är väsentligt framöver är att det är det här kraftverket som ska ligga till grund för kommersiella parker och det ska vara mer optimerat och effektivt än testmodellen D4. Och nu är det antagligen bara några veckor bort innan det äntligen är i vattnet. När det har bevisat sig kan bitarna falla på plats relativt fort då det här är vad som ska ligga till grund för de första kommersiella parkerna.

Det har varit mycket att göra i september och jag har i övrigt inte hunnit följa börsen så noga. Det finns lite bevakningstrådar att ta upp under oktober och november. Det finns några företag som jag har börjat följa lite extra, både befintliga och eventuella nya. Återstår att se vad jag plockar in men fokus är först och främst på att minska portföljbelåningen så jag kommer inte köpa något som inte genererar en högre nettoutdelning än räntan. Man får räkna med att det högre ränteläget också gör att det blir en högre kapitalskatt på aktieportföljen de kommande åren varför jag är mån om att den i princip ska vara täckt av utdelningsnivån.

Det här inlägget kommer att uppdateras med ett utdelningsdiagram så snart alla utdelningar är sammanställda men jag har redan 10 000 kronor mer 2023 än under 2022 med ett kvartal kvar på året.

Efter utköp från börsen och inställda utdelningar i ett par innehav verkar det inte som att jag passerar drömgränsen 100 000 kronor i utdelningar redan i år. Min prognos just nu är på 93 000 kronor men den borde bli närmare 95 000 kronor efter valutaeffekter och någon ökning i enskilda aktier. Framförallt har jag dock investerat på längre sikt än så och då jag gillar jobbet just nu och i övrigt har det mesta löst med ett framtida boende i Sverige känner jag ingen stress utan bygger tålmodigt bit för bit upp min portfölj.

Tankar om företrädesemissionen i Minesto

Minesto gick i onsdags ut med att de gör en företrädesemission. Erbjudandet innebär att befintliga aktier får en teckningsrätt per aktie där fjorton teckningsrättigheter berättigar till köp av tre nya aktier för 5,20 kronor vardera. Är du befintlig aktieägare och undrar hur många aktier du har rätt att teckna är det bara till att dividera ditt nuvarande antal aktier med 4,67 (14/3). Det vill säga för varje 467 aktier du äger har du rätt att teckna 100 aktier för 5,20 kronor styck. Det har kommit flera frågor sedan dess och då det säkert blir fler tänkte jag att det är lika bra att sätta ihop ett blogginlägg för att ge min syn på saken.

OBS! Sedvanlig disclaimer: Minesto gör i nuläget ingen vinst och har ännu symboliska intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Var beredd på stor volatilitet i bägge riktningar de kommande veckorna medan emissionen pågår. Det innebär att du snabbt kan förlora mycket pengar om du försöker dig på kortsiktig handel. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.  

Jag kommer att teckna fullt i företrädesemissionen. Tänker dessutom se om det går att köpa lite fler aktier eller växla i arbitragehandeln med mål att komma upp i närmaste jämna större antal aktier. Då var det sagt.

En anledning till det är att det är ett riktigt generöst erbjudande (mer om det nedan) om man tror att företaget kommer att klara sin kommersiella resa. Jag bedömer personligen att det är mer än 90 procents chans att Minesto lyckas. Det tycker jag egentligen är snålt räknat. Teknikrisken är låg eftersom vi vet att ett D4-kraftverk har varit i drift i över ett halvår och att de har all data de behöver när det gäller själva kraftverket och kärntekniken. Risken framåt är om något skulle skita sig med att köra D12-kraftverket i stor skala. Och att man vidare lyckas överföra tekniken till installation i havsströmmar i ännu större skala och större djup. Men tekniken är skalbar så det ska i princip fungera att skala upp precis som man har gjort från sina mångåriga tester i kvartsskala på Nordirland till D4-tekniken. Eftersom kraftverket befinner sig i vatten och så att säga "flyter" under ytan är det enda riskmomentet jag kan se belastning vid vridmomentet i drift. När det gäller kapitalrisken har den varit större men nu när man har kapital för att bedriva verksamheten framåt i minst tre år till och lösa hela fas 1 i Hestfjord på Färöarna är det sekundärt. Kapitalrisken är alltså lägre idag än vad den var i januari. Det är viktigt att hålla huvudet kallt och komma ihåg att företagets verksamhet inte har förändrats. Företagets potential är densamma som tidigare.

Det har återkommande varit mycket frågor genom åren om varför insynspersoner inte köper aktier. Nu har de samtliga gjort teckningsåtaganden i emissionen. När det gäller de två storägarna är det inte bekräftat i detta skede men de har alla förbundit sig att inte sälja några aktier under en period av 180 dagar efter teckningsperiodens utgång, det vill säga till och med mitten av september 2023. Det borgar för stabilitet.

När det gäller kassan är det återigen viktigt att titta på vilka kostnader som är löpande driftskostnader och vad som är projektrelaterade kostnader. Jag understryker som flera gånger förr ånyo att Minestos affärsmodell egentligen inte är att de ska investera i att äga kraftverksparker, hyra dyra installationsfartyg för att lägga sjökablar och liknande. Deras affärsmodell är samma som för Vestas i vindskraftverksindustrin. De ska utveckla och producera havsenergikraftverk. Sedan kommer företag i projektörsledet installera och driva dessa. Tänk Eolus Vind och Arise i vindkraftsektorn. Det är den sortens avtal vi har sett Minesto börja sluta med sina första partners i Asien de senaste veckorna. Åter till kassan innebär det att Minestos primära löpande kostnader är personalens löner och kostnader för hyra av lokaler. Dessa uppgick föregående år till cirka 45 miljoner kronor per år (30+15 miljoner). Vi får se i bokslutskommunikén vad de blir under 2023, jag räknar förstås med att de är högre. Hur som helst visar det med all tydlighet att kapitaltillskottet från emissionen bör räcka i ytterligare 3 år då Minesto har en del kapital kvar före emissionen och i övrigt fortfarande får del av en del offentliga stödprogram. Om 3 år ska Minesto även med beaktande av förseningar vara i minst fas 2 av Hestfjordsparken och ha kommit igång på minst en annan marknad. Därav bör företaget i det skedet redan ha intäkter som gör att burn rate är lägre än idag. I princip kan företaget vara kassaflödespositiva och gå runt om 3 år bara på projektplanen på Färöarna. Går man inte med vinst om 3 år är det för att man gasar på flera marknader samtidigt och i vilket fall som helst kommer man ha en lägre burn rate än idag eftersom en väsentlig andel av utgifterna täcks av inkomster från de första parkprojekten. Därför tror jag inte att företaget behöver fler emissioner i framtiden. De blir också bankable och kommer ha möjlighet att ta vanliga lån till framtida investeringar.

När det blir emissioner brukar det tyvärr bli livat då opportunister försöker tjäna pengar på de kraftiga kursrörelserna. Jag tror därför att det är viktigt att hålla huvudet kallt. Reptilhjärnan kickar lätt igång när man ser att kursen är lägre och man luras lätt med i att sälja i affekt. Men företagets börsvärde och verksamhet har egentligen inte förändrats efter nyheten om emissionen. Förhoppningsvis kommer företaget ha en starkare kassaposition efter emissionen vilket tvärtom sänker kapitalrisken. Det som har hänt är att börsvärdet och framtida vinster nu späds ut på 17,6 procent på grund av att det ställs ut fler aktier än tidigare. Det är naturligtvis inte så roligt men för den som tecknar i emissionen får man ju också del av vinsten. Det brukar bli ett förbannat gapande om att aktien ska ned till teckningskursen men det är inte självklart för det förutsätter att det finns säljare som är beredda att sälja till underpris då emissionen ställs ut med en ordentlig rabatt. I utgångspunkt är Minesto värt lika mycket idag som före emissionen. Skillnaden är att värdet har spätts ut på fler aktier och att företaget nu har en starkare kassa vilket som ovan beskrivet faktiskt minskar kapitalrisken. Ett mer korrekt värde på Minesto beaktar utspädningen. Om aktiekursen var 9,5 kronor före emissionen ska den vara 7,82 kronor. Därutöver är det som vanligt frågan om hur man bedömer företagets potential och sannolikhet att lyckas.

Jag noterar att man också kan komma fram till ett aktievärde på 8,74 kronor efter utspädning. I det fallet räknar man på medelvärdet av de tidigare innehavda aktierna och de tre nya aktierna man tecknar till en lägre kurs. Jag väljer att räkna med det lägre värdet men bägge illustrerar att det är en generös rabatt.

En sak man kan tjäna pengar på är att växla betald tecknad aktie till tecknade aktier. De ska i princip vara värda lika mycket men det uppstår alltid arbitrage där man kan sälja det ena aktieslaget för att köpa fler aktier av det andra aktieslaget, eller behålla mellanskillnaden. Jag har gjort sådana arbitrageaffärer i en handfull emissioner vid det här laget. Senast i Minesto gav det ett gäng ytterligare aktier helt gratis. Det går i princip även att växla teckningsrätter mot stamaktier men då måste man ha tungan rätt i mun när man räknar så att man inte lurar sig själv. Det är för övrigt ett allmänt råd i dessa tider. 

Det finns de som försöker göra gällande att det är en naturlag att en aktie med emission alltid går till teckningskursen. Det är det inte. Anledningen är att aktien tecknas med en rabatt som bara erbjuds befintliga aktieägare och att den som inte redan äger aktier är begränsad till att köpa till den kurs som bjuds på den öppna marknaden. För att ta ett extremt övertydligt exempel. Ponera att Investor av någon anledning skulle vilja ta in fem procents kapitaltillskott och ställer ut den andelen aktier till tio procents rabatt för aktieägarna. Ska aktien ned med tio procent? Nej för Investors börsvärde och substansvärde är fortfarande detsamma. Det som förändras är en utspädning på fem procent. Tvärtom kommer de som tecknar aktier i Investor få möjlighet att köpa andelar i företaget till mer substansrabatt än normalt. Om de inte vill behålla dessa kommer de kunna sälja dessa till potentiella köpare då aktiens kurs allt annat lika borde vara i linje med utspädningen på fem procent. Samma sak såg vi faktiskt i Minesto under den första handelsdagen. Somliga säljer i affekt eller i värsta fall för att de tror att aktien omgående ska ned till 5,20 kronor men aktiekursen stabiliserade sig rätt snabbt i intervallet 7-7,5 kronor vilket är mer i linje med det utspädda börsvärdet med en viss nedgångseffekt som man får förmoda är driven av att somliga säljer aktier som de inte har råd att teckna för att kunna utnyttja sina kvarvarande teckningsrättigheter maximalt.

5,20 kronor tycker jag oavsett är väldigt generöst gentemot oss befintliga aktieägare. Som jag ser det är det en rabatt på minst 35 procent jämfört med vad aktien handlades för före emissionen, utspädning inkluderat. De första 10 MW i Hestfjordsparken (som ska uppgå till 30 MW fullt utbyggd) är ensam värd ungefär 5,20 kronor per aktie i en normal värdering. Det är att betrakta som mycket sannolikt att fas 1 av Hestfjord kommer att bli av. I den första fasen sjösätts fyra D12-kraftverk om jag minns korrekt. Nu har Minesto kapital nog att ta sig igenom den fasen. Det ska till ett monumentalt fiasko om de skulle misslyckas med det när tekniken i allt väsentligt fungerar som den ska och kapital finns tillgängligt för att hålla företaget flytande intill dess att parken är färdig. När Minesto är där kommer aktien allt annat lika värderas närmare det faktiska värdet på parken eftersom risken då är ännu lägre än idag. Detta glöms ofta bort i de abstrakta, kortsiktiga resonemangen att kraftverken har ett värde. Vart och ett av kraftverken producerar i drift elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen över hela kraftverkets livstid. Det är därför inte en slump att VD redan för ett par år sedan pratade om att Hestfjord och aktiviteten på Färöarna kommer ta Minesto beyond break even. Företaget kommer börja bygga ett positivt kassaflöde och så småningom nå lönsamhet. Därtill har Färöarna och deras energibolag SEV vid åtminstone ett handfull tillfällen det senaste kvartalet på olika sätt bekräftat att de ser tidvattenkraft som en huvudsaklig beståndsdel i Färöarnas energimix. Det är uppenbart att de aktivt planerar för tidvattenparker på Färöarna och att det har gjorts en hel del arbete genom dem när det gäller infrastruktur och tillstånd.

Vad jag landar i är att risk-reward-kalkylen är mycket bra. Jag får teckna fler aktier till 35 procents rabatt för att få vara med på en resa där det allra mesta talar för att vi kommer få se den första tidvattenparken i drift under 2024. Men aktiekursen då? Ja men om folk i affekt vill dumpa aktier till 35 procents rabatt när företaget är så nära ett kommersiellt genombrott får de väl göra det. Jag kommer att köpa fler, det är givet.

Sedan är det det där med Asien också. Jag tror inte att folk i allmänhet försöker greppa vad det är värt om Minesto når kommersiell verksamhet i Asien. Titta på presentationen från bolagsstämman i juni. VD säger det rätt ut men när reptilhjärnan tar över tappar man proportionerna. Det finns en så stor marknad där att Minesto kan sälja i GW-skala årligen i flera decennier. I monopolställning i långsamma strömmar. Lyckas man med det sitter man på ett guldägg. Jag vidhåller min princip att inte skriva ut mina olika personliga scenario för företagets börsvärde. Men det är mellanstadiematematik att förstå skillnaden mellan att sälja en 30 MW park på Färöarna om året jämfört med att sälja parkorders för 1 GW om året (alltså 1 000 MW). Nu vill jag vara jättetydlig med att det här, precis som jag skrev redan i mitt första inlägg om företaget, är något som ligger längre fram i tiden. Att jag pratar om potential på de marknader man etablerar sig, inte vad som kommer ske de kommande 12-24 månaderna. År 2030 skulle jag uppskatta att man har förutsättningar att nå den potentialen. Men aktiemarknaden är framåtblickande och så fort Minesto är igång kommersiellt och börjar bygga en orderbok kommer uppvärderingen tids nog precis som den har gjort i Vestas, Tomra och likande aktier historiskt. Skillnaden mot Vestas är att Minesto har monopol. Ibland undrar jag vad i förståelsen av ordet monopol som går förlorat när man fastnar i fokus på aktiekursen. Och då är det förnybar energi som genererar fullt förutsägbar baskraft utan att ta landyta eller ha några väsentliga negativa sidoeffekter. Allt handlar om att lyckas med det kommersiella caset och börja bygga en kommersiell orderbok. Om Minesto gör det är framtiden deras. Det finns förstås en risk att de inte lyckas men den har aldrig varit lägre än idag. Tekniken fungerar i D4-skala och kapital löser man nu, även om vi med säkerhet ännu bara kan räkna med 78,2 procent garanterade åtaganden samt min promille.

Jag hade hoppats på en riktad emission kopplad till ett SPV för den första tidvattenkraftsparken på Färöarna, hade helst sett en lägre utspädning och tycker också att förseningarna är irriterande och kostsamma. Men erbjudandet är som sagt mycket generöst för befintliga aktieägare så det är bara till att gilla läget och göra det bästa av det. Jag har skaffat utrymme nog att både teckna fullt och öka ytterligare. Sedan är det surt att belåningen studsar tillbaka under våren och att jag missar lite lägen i utdelningsaktier men värderingarna har krupit upp på dem igen så det är kanske rätt läge nu att fokusera på Minesto igen. 

Min personliga gissning är att det utöver externa chocker är förseningar i leverans av komponenter till D12-kraftverket som påverkat behovet av att ta in kapital. Utöver att det har varit långa ledtider på elektroniska komponenter länge tror jag att det kan vara fundament/infästning snarare än kraftverket där man inte hann avsluta upphandling i tid. Men det är som sagt bara spekulation från min sida.

Samtidigt har vi också fått ett par för mig oväntade nyheter som jag inte har räknat med i mina scenario. Den första ordern av en förstudie är rent symbolisk ekonomisk men visar åtminstone att de har en potentiell kund som är villig för att betala för att utvärdera möjligheterna med Minestos teknik. Vi borde rimligen höra mer om det här i år. Samarbetsavtalen i Indonesien och på Filippinerna är i sig i detta skede inte jättestora men det viktiga är att man knyter samarbeten i ett tidigt skede med företag som kommer bli för Minesto vad Arise och Eolus är för Vestas. De kommer att göra mycket av jobbet på de marknaderna med att projektera nya parker och därmed frigöra resurser till snabbare tillväxt när Minesto väl är igång.

Vi kommer få fler besked redan på måndag från VD Edlund då han talar på stora aktiedagen hos Aktiespararna Göteborg (länk om du vill följa live - Martin talar klockan 17:40). Det ska bli spännande att höra Martin igen, man brukar alltid bli lugn av att höra honom fokusera på vad företaget gör i kontrast till allt kortsiktigt brus om aktiekursen. Personligen är jag mest nyfiken på hur de tänker ta sig vidare i Asien och om de söker i den femte contracts for difference-rundan i Wales.

Om du känner dig obekväm över att aktiekursen är ryckig just nu - håll huvudet kallt, påminn dig om varför du först köpte aktien och lyssna på Martin på måndag! Så hanterar jag det hela.

Utdelningar och aktieköp i maj

Med 17 891 kronor netto efter avdragen utländsk källskatt blev maj den bästa utdelningsmånaden hittills sedan start! I april passerade portföljen även milstolpen 200 000 kronor i totala utdelningar sedan start!

Det är 19 aktier totalt som bidrar och av dessa står Kopparbergs för nästan halva utdelningen. Investor, Inwido, BASF och Nordic Waterproofing hör till andra större majutdelningar. SBB ger sin första månadsutdelning i min aktieportfölj. Jag är medveten om risken med fastighetsaktier i dessa tider men tycker att risk-reward är fin nog för att ta en blygsam position på ungefär en procent av portföljen i SBB. Innehavet får nu växa organiskt genom att återinvestera månadsutdelningen i nya aktier varje månad. 

Månadens mest glädjande nyhet var att Minesto framgångsrikt har sjösatt sitt Dragon Class 4-kraftverk på Färöarna. Alla funktionsverifikationssteg har fullföljts helt enligt plan och kraftverket har levererat ström rakt in i elnätet. Att den nya modellen fungerar i praktiken utan några missöden är ett mycket positivt besked. Nu ska kraftverket trimmas in för att optimeras efter strömhastigheterna på Färöarna. Jag tror därför att vi kommer få nya pressmeddelanden om förnyad prestanda då kraftverket förväntas vara effektivare än den DG100-modell som kördes ifjol. Det är också stämma i Minesto den 8 juni och då lär det komma en VD-presentation som kan ge ytterligare vägledning framöver. Nu har Minesto äntligen sin kommersiellt gångbara produkt sjösatt vilken i princip är redo att säljas för mikronätsorder och vi borde få intäkter från elköpsavtalet på Färöarna redan i år (jag hade förvisso trott vi skulle få dem redan med DG100). Det stora Dragon Class 12-kraftverket kommer sjösättas efter sommaren. Teknikrisken är nu mycket lägre i Minesto då vi vet att tekniken på det stora hela fungerar just som det är tänkt. Håll hårt i era aktier och stirra er inte blinda på aktiekursens nycker från dag till annan för det är nu det roliga börjar!

Titta på företagets video från sjösättningen på Färöarna - det är onekligen en mycket häftig teknik!

Och ja, jag har ökat i Minesto med några tusen aktier både för egen och närståendes del då risken har minskat väsentligt nu. Vi vet att tekniken fungerar samtidigt som risk-reward fortfarande är overkligt bra.

På köpsidan har jag utöver Minesto och SBB även ökat lite i Castellum, Cibus, Cloetta, Gjensidige, Investor, Realty Income och Scandic Hotels.

Noterar att det har varit en aktiesplit i Tomra där varje befintlig aktie har delats upp i två nya. Detsamma verkar ha inträffat i Wallenstam där jag plötsligt har dubbelt så många aktier som tidigare. I Axfood har jag nu fått mina betalda tecknade aktier (BTA) efter nyemissionen. Det har givit fina arbitragetillfällen att växla stamaktier mot fler BTA vilket har minskat portföljbelåningen ytterligare lite på marginalen.

Mitt fokus för juni är att nu äntligen få sänkt belåningsräntan på mitt investeringssparkonto. Givet de köplägen som har uppstått under våren har jag skjutit den planen framåt genom att minska andelen amortering men i juni ska jag kunna sänka till en lägre räntenivå samtidigt som jag ändå har utrymme att göra en del nya aktieköp. Nu när räntan ökar är det bra att få lite bättre marginal samtidigt är belåningsgraden inte alarmerande hög, i skrivande stund 7,7 procent (uppdateras sista maj för historik) vilket är 1,5 procent lägre än i april. I normalläget tycker jag att en belåningsgrad mellan 5-10 procent är fullt godtagbar men jag vill ha ned räntan för att slippa onödigt höga räntekostnader. Jag ska fortsätta mitt projekt att identifiera rimliga belåningsbara aktier då det nog är bra att fokusera på att belåna sådana med hävstången för ränta-på-ränta-effekten.

Det står redan klart att jag kommer få ett nytt årshögsta i utdelningar i år. Min utdelningsprognos är per maj månad bara 800 kronor under 2021 års totala utdelningar men då har jag alltid ett utrymme för negativa valutaeffekter. Som utlandssvensk är valutaeffekten nu positiv (vilket syns i lönekuvertet när lönen omvandlas till svenska kronor) och därför kommer endast valutaeffekten i mina utländska aktier vara tillräcklig för att uppnå en ny högsta årsutdelning och jag kommer fortsätta öka i månadsutdelare.

Under sommaren blir det lägre aktivitet både i utdelningar och portföljen. Jag tänker lägga energin på att fördjupa mig i enskilda innehav. Aktiekursen kan jag titta till nästa gång det blir aktuellt att köpa.

Uppföljning två år senare: Minesto - unik miljöteknik med stor potential

Minesto är som bekant ett företag med en teknisk lösning som jag tror mycket på. I en mening kan företagets havsenergiteknik erbjuda förutsägbar förnybar baskraft i långsamma strömmar på en global monopolmarknad. Jag köpte mina första aktier i samband med att jag tjänade min första miljon hösten 2016. För två år sedan i anslutning till att jag tog en allt större position gjorde jag en ordentlig genomlysning av företaget. Du kan läsa mitt tidigare blogginlägg här (länk). Det har i sin tur följts av kompletterande uppdateringar som du hittar under etiketten Minesto. Mitt ägande i företaget är rakt igenom långsiktigt och som jag skrev då tror jag att de verkligt stora förtjänsterna finns bortom 2030. 

En metod jag använder mig av i mitt aktiesparande är att regelbundet gå tillbaka till mina tidigare reflektioner kring aktier jag äger för att med mer perspektiv bilda mig en uppdaterad bild av hur företagens verksamhet utvecklas. Jag tror att det är klokt att göra en sådan övning helt frikopplad från aktiekursens kortare nycker och uteslutande fokusera på verksamhet, nya möjligheter, kvarvarande risker och värdering givet detta. Tanken med denna övning är framförallt att få en uppdaterad bild av företaget frikopplad från kortsiktigt brus men också att dra lärdom av vad jag har bedömt korrekt eller missbedömt så här långt. Jag gör den här typen av övning regelbundet i de flesta av mina större innehav men bloggar inte alltid om det av tidsskäl. Då det finns intresse från er läsare kring mina inlägg om Minesto och jag får frågor om företaget då och då tänkte jag dela med mig av mina uppdaterade reflektioner.

Varning utfärdas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har ännu begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en uppdaterad sammanställning och reflektion över befintliga professionella analyser, den information som företaget har publicerat och mina tidigare reflektioner kring dessa. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 

Detta inlägg utgår från att följa upp information Minesto och deras samarbetspartners har kommunicerat offentligt samt de två företag som tidigare har publicerat analyser. Du bör hålla i minnet att bägge analyserna är beställda av Minesto i marknadsföringssyfte, att dessa inte har uppdaterats i närtid och att Pareto genomförde den senaste företrädesemissionen åt Minesto. Samtliga bilder och illustrationer i blogginlägget är hämtade från Minestos mediakit och pressbilder. Då inlägget är långt nog som det är förklarar jag ej heller på nytt begrepp som redan har gåtts igenom i tidigare inlägg.

Trots förseningar är tidsplanen på det stora hela intakt

I samband med den initiala sjösättningen på Färöarna uppstod två mindre förseningar. Först behövde sjökabeln dras om. Detta har ingenting med Minestos teknik att göra då det är ett standardförfarande med etablerade lösningar som används av de flesta aktörer inom marin el. Konsekvensen av denna försening blev att man behövde göra om sjökabeldragningen en månad senare. När så kraftverket installerades första gången hade man ett mindre läckage i en teknisk komponent (wet mate-kontakt) från en underleverantör. Detta innebar i sin tur att sjösättningen senarelades med ytterligare ett kvartal och att elproduktion slutligen skedde för första gången först runt månadsskiftet november-december 2020. Därmed försenades tidsplanen med drygt ett halvår och jag hade fel om två små DG100-kraftverk redan 2020.

Minesto har likt de flesta liknande miljöteknikföretag jag följer påverkats av pandemin, kriget och därpå följande effekter i logistikkedjor hos underleverantörer. Dels genom att reserestriktioner mellan de tre inblandade länderna (Danmark, Storbritannien, Sverige) gjorde att företaget av hänsyn till personalen delade upp de fortsatta testerna kring verifieringen med Det Norske Veritas i 2-3 block under 2021. Likväl kom besked under våren om att teknikens prestanda under verklig drift överträffade förväntningarna och framåt sommaren kom besked om DNV-verifiering. Dels genom att upphandlingar av underleverantörer av allt att döma hade längre leveranstider vilket jag tror är skälet till att arbetet börjar lite senare i år än 2022. Vi vet dock att Dragon Class 4-kraftverket redan är färdigmonterat (se bild nedan) och att Dragon 12-kraftverket i allt väsentligt är upphandlat där flera nyckelkomponenter redan verkar ha levererats.

Det sagt är Minesto trots totalt sett nästan ett års försening ändå långt framme i sin kommersialiseringsfas. Anledningen till det är att ledningen verkar ha tagit ett klokt strategiskt beslut i att fokusera på produktutveckling under pandemin vilket har lett till att den produkt (Dragon Class) som nu sjösätts på Färöarna är långt effektivare än vad produkterna för två år sedan var. Även om själva parkbygget är försenat har Minesto alltså samtidigt påskyndat teknikutvecklingen och kommer på så vis "hinna ifatt" tidigare planer eftersom man nu direkt kommersialiserar en mycket effektivare modell. Mer om det nedan.

Jag skrev för två år sedan att Pareto antar att Minesto kan nå en installerad kapacitet på 10 MW år 2022 och 200 MW år 2025. Västra Hamnen å sin sida utgick från 100 MW installerad kapacitet 2024. Givet förseningen skulle jag uppskatta att man bör räkna med 1-2 års framskjutning av dessa analyser. Men den tidsplan Minesto har kommunicerat kring Färöarna gör det troligt att de kan börja bygga sin första 10 MW-park (i Hestfjord) redan under nästa år 2023 (men antagligen under det andra halvåret då man lär vilja köra det fullskaliga kraftverket en viss tid först) och ett ordervärde på 100 MW 2024 är fullt möjligt.

Projektportföljen är större idag än för två år sedan

Det som är väsentligt här är att redan Hestfjordparken bör vara tillräcklig för att ta Minesto "beyond break even" (citat VD Edlund i en tidigare intervju med Dagens Industri) och i riktning positivt kassaflöde.

För två år sedan skrev jag att begränsningen på Färöarna är att de i nuläget endast beräknas konsumera 60 MW men att SEV uppskattade en väsentligt högre energikonsumtion år 2030 varför det var rimligt att anta att Färöarna kommer ha ett energibehov om åtminstone 100 MW totalt sett inklusive andra kraftverk.

I April kom ett riktigt fint besked om att Minesto har presenterat en plan för kommersiell utrullning på Färöarna där när samtliga relevanta aktörer på öarna verkar ha involverats. Minestos plan för storskalig utbyggnad på Färöarna bygger på successiva installationer av tidvattenparker på fyra verifierade platser, vardera med 20-40 MW installerad kapacitet. Med en konkret plan på 120-125 MW och en uppskattad årsproduktion om 350 GWh skulle parkerna tillgodose 40 procent av Färöarnas växande elförbrukning.

Det var sedan tidigare känt att det fanns tankar om att bygga tre parker på Färöarna men nu namnges även för mig tidigare ej kända Leirviksfjord, Skopunarfjord och Svinoyarfjord. En av dessa är den tredje ej tidigare kommunicerade parken men nyheten innebär likväl två parker mer än jag hade räknat med. Mina tidigare estimat har varit 150 MW totalt för Färöarna och den första parken i Wales. Den information företaget nu har kommunicerat innebär att vi har över 200 MW totalt i kända projekt under planering i pipeline. Naturligtvis är inget klart innan dessa planer omsätts i konkreta order varför det alltjämt finns en risk (mer om det nedan) men likväl är min slutsats att projektportföljen är större idag än för två år sedan.

Det bör här också noteras att den brittiska marknaden nu inkluderar tidvattenenergi i sina contracts for difference-auktioner. Den öronmärkta potten räcker förvisso kanske bara till en 10 MW-park men det är likväl ett välkommet styrmedel för att underlätta för nya tekniker under utveckling att konkurrera utifrån teknikens prestanda. Det mest värdefulla är dock att Minesto i framtida upphandlingar kommer kunna konkurrera på samma villkor som havsbaserad vind vilket då öppnar stora möjligheter till incitament för parker på den brittiska marknaden. Att konkurrera med havsbaserad vindkraft är några år bort men det är i sig mycket intressant. Minesto lär ha sökt redan i årets runda och det kan komma ett besked senast till sommaren om Minesto får tilldelning. Jag tror dock att man fokuserar på Färöarna och ser det som en bonus men det skulle vara en mycket positiv signal, i praktiken att betrakta som en order.

Det finns fler potentiella marknader än för två år sedan

Jag gjorde en notering för två år sedan om att Frankrike var en potentiell marknad för Minesto men vid den tidpunkten fanns inget konkret. Sedan lite mer än ett år tillbaka har Minesto ingått ett partnerskap med Schneider Electric och dessa för gemensamt diskussioner med det franska energibolaget EDF som jag inte kan tolka på ett annat sätt än att en samlad order kommer dyka upp. Som jag skrev då vet jag inte när, den kan komma under andra halvåret när de första Dragon Class-kraftverken är i drift men mer troligt är att den dyker upp under 2023. Vi har nu fått se mycket konkreta och exakt utmätta planer för hur samtliga parker på Färöarna ska installeras. Det innebär att Minesto det senaste året antagligen har identifierat andra potentiella sajter på nya marknader som ännu inte är uttryckligt kommunicerade men som har antytts i olika VD-presentationer. Jag ser fram emot att få mer information om dessa så småningom.

En notering om att värdet av Schneider Electric över huvud taget inte är inprisad i aktiekursen på dessa nivåer. Genom samarbetet kan bägge företagen erbjuda en nätkompatibel och optimerad helhetslösning som Schneider Electric kan hjälpa till att marknadsföra globalt genom sitt stora kundnät. Värdet av det samarbetet är enormt framöver så fort tekniken går in i direkt kommersiell säljfas i parkskala.

VD Edlund har i de presentationer han har gjort i år har pratat om marknaden i Östasien och Sydostasien. Konkret har han nämnt Filippinerna och Indonesien för både tidvattenteknik och havsströmsteknik och företaget kartlägger tydligen redan potentiella sajter vilka så småningom bör bli en del av den potentiella projektportföljen precis som de planer som nämns ovan. Det här är en marknad som det förvisso pratades om lite i samband med börsintroduktionen men som det egentligen inte har talats om på allvar så länge jag har ägt aktien. Det innebär att det finns en tydlig tillväxtpotential bortom vår idag kända potentiella projektportfölj om cirka 200 MW. Den är rent av större än jag vågade hoppas på för två år sedan och VD Edlund har också nämnt att diskussioner förs med Mitsubishi vilket skulle kunna vara led i ett licensförfarande som kan påskynda kommersialisering i stor skala. Tillväxtpotentialen är tvivelsutan fullt tillräcklig för att växa bortom de professionella analysernas riktkurser under förutsättning att kommersialiseringen lyckas i praktiken under det kommande året. Det öppnas upp helt nya marknader.

Jag gick inte in så mycket på havsströmstekniken då den ännu inte är fullt utvecklad (i praktiken är det samma kraftverk men givet att det är i drift dygnet runt i kontinuerliga havsströmmar är installationen något mer krävande jämfört med i tidvattenströmmar där kraftverk är lättast att installera vid de tidpunkter på dygnet då tidvattenströmmen vänder). Som jag skrev för två år sedan finns ett samarbete med Taiwan som man får förmoda blir den plats där tekniken kommer att sjösättas men det finns även ett samarbete i Florida. Jag bedömer fortfarande att havsströmstekniken tidigast testas i stor skala 2024-2025 men vi vet att Minesto har fått ett stöd från Energimyndigheten som ska användas för att utarbeta den vajer (tether) som kraftverket är fäst i bottenfundamentet med för att kunna hantera ännu större kraftverk vilket syftar till just havsströmmar. Det i sin tur indikerar att det finns planer för tester i havsströmmar framöver.

Teknikutveckling och prestanda är redan idag på en nivå som överträffar alla mina förväntningar

Även om en av de två kvarstående riskerna ligger i tekniken kan man nu till skillnad från för två år sedan precis som jag skrev i december 2020 efter att kraftverket levererade el på Färöarna i nät för första gången konstatera att tekniken fungerar. Frågan framöver blir hur bra tekniken fungerar. Inte minst när en ny uppgraderad modell av kraftverket ska köras i skarpt läge inom kort. Vi vet dock att DG100-kraftverket i allt väsentligt verifierades av Det Norske Veritas (DNV) förra sommaren och att prestandan redan vida överstiger mina förväntningar för två år sedan. Vi fick under fjolåret bekräftat att högsta uppmätta märkeffekt på 139 kW var 39 procent över den märkeffekt som kraftverket är designad för. Man kan tycka att märkeffekt är ett snävt mått då det endast visar högsta uppmätta effekt men det är ett väl vedertaget mått som bl.a. vindkraftverk också brukar anges efter vilket gör jämförelser lättare.

En brasklapp bör även göras för att Minesto i någon mån själva har räknat in teknikutveckling i högre grad än marknaden i sin LCOE-kalkyl varför man kanske ska vara försiktig i att översätta rakt av i procent minskad LCOE. Likväl har Minesto mig veterligen inte uppdaterat sin LCOE-kalkyl sedan DG500-DG750-kraftverken varför tekniken endast uttryckt i märkeffekt levererar mellan 60-140 procent högre märkeffekt än de då räknade med i ett på det stora hela ungefär lika stort kraftverk. Det är en synnerligen fin teknikutveckling. I någon mån påverkar gynnsamma lokala strömförhållanden på Färöarna men min slutsats är att kraftverken idag är minst 10-20 procent mer effektiva räknat i märkeffekt jämfört med när jag skrev mitt första längre blogginlägg för två år sedan. Rent konkret kommer det antagligengå att uppnå 10 MW uttryckt i märkeffekt med 8 kraftverk i Hestfjordsparken istället för 10 kraftverk (även om optimala strömförhållanden också spelar in där).

När det gäller LCOE ska den tydligen vara lägre än 150 EUR/MWh redan i första fasen av Hestfjordparken på 10 MW för att successivt sjunka till cirka 50 EUR/MWh när storskalig produktion för större parker inleds. Hur som helst är tekniken redan idag på en nivå där den är kommersiellt försvarbar på nischmarknaden öar med lite högre energikostnader just eftersom man slipper lagring och får andra vinster som hållbarhet och liten ytpåverkan på land eller negativ påverkan på turism.

 Det färdigmonterade Dragon Class 4-kraftverket som ska sjösättas inom kort

Men det finns utrymme för fortsatt teknikutveckling med besked. Dragon Class-tekniken innebär ytterligare justeringar som tydligen ska förbättra prestandan och kostnadseffektiviteten än mer. Vi lär få uppdateringar kring detta löpande i år allteftersom de inledande testerna löper på. Till exempel antydde VD än högre prestanda redan i sin senaste presentation. Levererar man detta lär vi se nya pressmeddelanden med uppdateringar kring teknikens prestanda inom de kommande månaderna.

Redan idag pratar Minesto om kraftverk på 3 MW i märkeffekt (antagligen främst för havsströmmar där det är nödvändigt för att utnyttja de större djupen optimalt). Jag hade knappt ens i mina vildaste fantasier trott att Minesto skulle ha konkreta planer på kraftverk i den skalan redan de kommande 3-5 åren. Mina förhoppningar har varit just 3 MW på 5-10 års sikt som ett yttersta värde för hur mycket man kan utveckla tekniken. Men nu är det en realitet att företaget med stöd från Energimyndigheten utvecklar infästning för kraftverk i sådan skala. Det har vid något tillfälle rent av talats om kraftverk på 5 MW vilket jag med säkerhet aldrig ens har reflekterat kring rent teoretiskt. Nu hör det till sakens natur att dessa kraftverk är större vilket medför högre materialkostnader och givet den stora vingbredden lär de kräva ett minimum av hamnyta och man bör antagligen ta höjd för något högre installationskostnader också. Men likväl borde de totalt sett bli mer kostnadseffektiva i stor skala än vad de initiala 0,5 MW-kraftverken var. Hur det ytterligare påverkar lönsamhets- och LCOE-kalkylen vill jag inte spekulera vidare i men klart är att det finns ytterligare möjlighet att sänka lärkurvan och att Minesto har alla förutsättningar att bli ett av de mest kostnadseffektiva energislagen även bortom förnybara alternativ. Med baskraft. Det är ingen liten sak och lyckas Minesto kommer efterfrågan vara enorm den dag den polletten trillar ned i bredare lager.

Till teknikutveckling bör också läggas att Minesto har patenterat nya installationsmetoder och fundament vilka ytterligare sänker kostnaden för installation och underhåll dramatiskt. Det ska bli verkligt spännande att se när de väl tar fram konkreta case med konkreta kostnader för mindre parker för jag tror att Minesto redan har sänkt sin LCOE-kurva ordentligt jämfört med den idag kända kurvan i presentationerna.

Det betyder att det finns än mer fog idag för det resonemang jag förde för två år sedan om att den globala marknaden för Minestos teknik överstiger 600 GW i själva verket borde överstiga 1 000 GW. Det är ett antagande som jag idag är rätt säker på då det som jag tidigare påpekat också är så att alla potentiella strömmar inte ens är kartlagda globalt ännu. Kontentan är att ett kommersialiserat Minesto kommer ha att göra under hela min livstid och att det finns en fullt realistisk möjlighet att ha en orderbok i GW-skala precis som vindkraftsjätten Vestas någon gång mellan 2025 och 2030. För den som räknar på vad företaget skulle vara värt i ett sådant scenario är det egentligen bara högst tacksamt att Minesto har handlats på dessa nivåer det senaste året (jag skriver inte ut aktiekurs eller börsvärde av principskäl för att inte bidra till kortsiktig spekulation då inläggen riktar sig till den som är långsiktig och gör sig besväret att sätta sig in i företagets verksamhet - sådana ägare är de som Minesto är bäst betjänta av i det långa loppet).

Modell av Dragon Class 4 respektive 12

Imponerande kostnadskontroll - kassan bör räcka in i lönsamhet

Minesto har kontinuerligt uppvisat en för ett icke-vinstdrivande utvecklingsföretag föredömligt god kostnadskontroll. En soliditet på 96 procent i den senaste kvartalsrapporten är helt enkelt imponerande och följer en historik av en soliditet över 90 procent i de senaste rapporterna. Detta trots att företaget befinner sig i en fas med betydande kostnader samt ökande personal-, material- och driftskostnader. Hur länge kapitalet räcker utan ytterligare emissioner är en avgörande fråga i alla utvecklingsföretag. Ett eget kapital på 534 miljoner kronor i årets första kvartalsrapport kan ställas mot en förlust på under 15 miljoner kronor under 2021. När det gäller likvida medel är dessa 123 miljoner kronor. Teoretiskt skulle företaget klara sig hela vägen in i 2030 med nuvarande kostnadsnivå. Men då bör man också beakta att drygt halva testverksamheten finansieras genom olika offentliga stödprogram samt att utgifterna är högre än de verkar ytligt sett då bokföringsmässig aktivering av arbete för egen räkning på intäktssidan minskar förlusten. 

Oavsett blir min slutsats att företagets kassa utan problem ska kunna räcka som lägst över hela 2023 även för det fall man får dubbelt så höga utgifter som idag eller i total avsaknad av olika stöd. Med likvärdiga förutsättningar som idag bör kassan räcka över minst 2024-2025. Därav följer att företaget bör kunna ta sig in i positivt kassaflöde före 2025. De bör därtill kunna få konkreta intäkter från det existerande elköpsavtalet även om de inledningsvis är rätt blygsamma. Det stora D12-kraftverket bedöms kunna producera 3,5 GWh per år och de två D4-kraftverken borde vardera kunna producera ungefär en tiondel av vad ett D12-kraftverk tillverkar vilket skulle ge 4,2 GWh per år. Beroende på hur avtalet är utformat och vilka antaganden man gör om elpriser (dessa är högre på Färöarna än i Sverige) borde det innebära en intäkt på någon eller en handfull miljoner årligen vilket ensamt skulle räcka för att täcka uppskattningsvis mellan 10-30 procent av förlusten under 2021. Realiseras planen på 8-10 D12-kraftverk i Hestfjord i ett första steg bör detta precis som VD Edlund indikerade i intervjun med Dagens Industri räcka till break even och ett positivt kassaflöde.

Om det kommer en emission är det mer sannolikt att det blir en riktad emission eller företrädesemission syftande till att borga för finansiell stabilitet under den första parken då det kan vara ett möjligt krav från parkinvesterare. Inte för att kapitalet behövs för företagets överlevnad som sådan in i lönsamhet.

Ägarbilden fortsatt stabil

Ägarbilden är fortsatt stabil. MIDROC har bytt namn till Granitor. Ett mindre insidersälj har ägt rum vilket verkar ha varit i anslutning till en emission i ett annat företag i storinvesterarens portfölj. Ledningen har tidigare utnyttjat teckningsoptioner när så varit rimligt men sålt aktier för att finansiera optionsinlösen. Totalt sett har de dock utökat sina innehav. Det bör hållas i minnet att ledningen i Minesto är personer med en relativt vanlig ekonomi så att förvänta sig insiderköp i mångmiljonklassen ska vi nog inte göra. Däremot vore det roligt om de nyrekryterade nyckelpersonerna utnyttjar sina personaloptioner.

Värdering

Även om jag gör ett antal scenario för eget bruk vill jag av principskäl inte skriva ut riktkurser rakt ut. Detta eftersom jag inte vill bidra till kortsiktig spekulation utan ser det som att det är mer sunt att var och en själv räknar utifrån sin bedömning av de olika parametrarna. Precis som att jag har en rad potentiella scenario kommer olika läsare oundvikligen fram till olika positiva eller negativa scenario. Mitt ägande är rakt igenom långsiktigt med sikte på havsströmteknik i full kommersiell skala bortom 2030. Därför är det för mig helt ovidkommande vad aktiekursen står i på vägen dit. Faktum är att jag utöver att ha kunnat köpa mer än dubbelt så många aktier som jag hade kalkylerat med tack vare en kurs som är väsentligt lägre än jag tycker är rimligt även har kunnat köpa några hundra aktier mer de senaste två åren tack vare att även kapitalskatt på mina konton blev lägre än mina kalkyler. Om man ändå tänker sitta på aktierna det kommande decenniet kommer en hög aktiekurs bara kosta mer pengar i kapitalskatt och det finns rent av en risk att tvingas sälja av aktier för att täcka skatten. Det vore helt klart onödigt. Som jag ser det kommer uppvärderingen när företaget börjar uppvisa lönsamhet. Mitt drömscenario vore att uppvärderingen kommer när företaget börjar med en liten symbolisk utdelning stor nog att täcka den årliga kapitalskatten.

Nåväl åter till värderingen. En enklare värdering av företaget är i grunden ganska okomplicerat. Utgångspunkten är att göra en rimlig uppskattning av följande faktorer:

Förväntad bruttointäkt per MW

Bägge de professionella analyser som finns att tillgå utgår från en bruttointäkt på 3 miljoner EUR per MW. Detta bygger i sin tur på uppskattningar från Minesto. Detta estimat kan likväl vara i överkant då det också räknar in eftermarknad och liknande tjänster varför man kanske borde välja ett lägre värde. Samtidigt tycker jag att det givet teknikutvecklingen borde gå att motivera högre priser. Om varje kraftverk nu producerar 1,2 MW jämfört med 1 MW i de bägge analyserna trots på det stora hela likvärdig material- och produktionskostnad skulle det principiellt gå att lägga på 10-20 procent ytterligare och ta säg 3,5 miljoner EUR per sålt kraftverk. Hur som helst kvarstår jag vid högst 3 miljoner EUR i mina scenario.

Förväntad marginal

Marginalen är bedräglig att räkna på då den av naturliga skäl bör vara lägre inledningsvis innan företaget når stordriftsfördelar i produktion. Då jag ser till långsiktig potential brukar jag ändå välja att räkna med en marginal mellan 10 och 15 procent av ordervärde i vinst väl medveten om att den kan bli lägre än så.

Antal aktier

I skrivande stund är antalet aktier 137 655 143. Jag brukar ofta ta höjd för viss ytterligare utspädning från personaloptioner och ev. emission och avrundar ibland uppåt, till exempel till 140 - 150 miljoner aktier.

P/E

Inget normalt presterande företag värderas till sin årsvinst utan i normalfallet brukar ett företag historiskt värderas till minst 15 gånger vinsten och på senare tid har en värdering runt 20 gånger vinsten ansetts vara normalt. Ett tillväxtföretag där det finns anledning att förvänta sig en växande försäljning och på sikt vinst brukar värderas till mer än så (titta till exempel på Vestas eller Tomra som är två väletablerade miljöteknikföretag men fortfarande värderas långt högre). I mina scenario brukar jag välja ett P/E-tal mellan 20 och 80 beroende på hur lång tidshorisont jag använder. Om jag räknar på värdet av endast den första 10 MW-parken är P/E 80 inte orimligt då Minesto är i början på sin tillväxtresa. Om jag däremot räknar på värdet av den kända projektportföljen på 200 MW är ett P/E mellan 20 och 40 mer rimligt.

Ett enkelt scenario beräknas därefter enligt formel (bruttointäkt * marginal)/antal aktier vilket sedan multipliceras med det P/E-tal som kan anses rimligt. En brasklapp ska göras för att kostnaderna inledningsvis är högre till följd av investeringar. Med ledning i ovanstående räkneexempel får jag till exempel fram att aktien i skrivande stund handlas till P/E på cirka 35 endast på värdet av 10 MW-parken i Hestfjord och PPA-intäkterna från Vestmannasund. Samtidigt får jag också fram att ordervärdet på 200 MW motsvarar tre gånger nuvarande börsvärde brutto innan man justerar för nettomarginal och P/E-tal. Kända potentiella parkprojekt värderas för närvarande till P/E 2, multiplicera sedan med antal år du tror det tar att färdigställa dessa och aktiens värdering är uppenbart låg. 

Vidare är det uppenbart att de kommentarer jag gjorde kring analytikernas estimat och riskjusteringar i högsta grad är aktuella idag då sannolikheten att lyckas är högre idag och då projektportfölj och teknikens potential också är högre.

Det är lika tydligt idag som för två år sedan att det finns en milt uttryckt mycket stor uppsida på många gånger dagens värdering om Minesto lyckas sälja kraftverksparker bortom tresiffriga antal MW årligen.

Risker

Tekniken har nu varit i drift och vi vet att kraftverket producerar elektricitet en bra bit över vad som förväntades för två år sedan. Eftersom marin miljö är krävande kan det inte helt uteslutas att utmaningar kan uppstå under kontinuerlig drift men givet att kraftverken i prototyp- och modellskala har testats på Nordirland under flera år bedömer jag att den risken idag är liten och definitivt och helt uppenbart lägre än för två år sedan. Likväl kvarstår den intill det att motsatsen är bevisad men kraftverket har körts i drift.

Den största risken ser jag istället i att det är nödvändigt att sy ihop finansieringspusslet då det ska in en parkinvesterare som tar risken och äger de första parkerna. Vi vet redan att Minesto för diskussioner sedan en lång tid tillbaka med olika aktörer i bland annat Danmark, Nederländerna och Storbritannien kring detta men det ska också omsättas i en konkret order med villkor som är långsiktigt gynnsamma för företaget (intäkter i linjer med uppskattningar i analyser). Givet teknikens prestanda är förutsättningarna för detta långt bättre idag än för två år sedan men likväl är det ett nödvändigt steg som ännu återstår.

Just att företaget ännu inte har fått in konkreta intäkter från sitt PPA-avtal på Färöarna är kanske den större besvikelsen som jag ser det. Jag hade velat se symboliska intäkter vid det här laget men kan samtidigt förstå att dessa inte prioriterats då det har varit viktigare att värna kundrelationen som nu har mynnat ut i en plan för 125 MW fördelat på fem parksajter på Färöarna.

Avslutande reflektion

Även om den kortsiktiga planen är försenad med ungefär ett år har Minesto samtidigt gillat läget under pandemin och bidat sin tid med teknikutveckling. Därför ser jag det trots allt som att företaget i praktiken är längre fram idag än vad jag hade hoppats för två år sedan helt enkelt eftersom produkten som man nu kommersialiserar, oavsett försening, är så mycket bättre och kostnadseffektivare. Intressant nog var jag tydligen redan för två år sedan inne på 1-2 års försening jämfört med analytikernas tidsplan. Just att jag aldrig har förväntat mig större parker än en första testpark i drift före 2024 gör att jag tar det hela med ro. Att bygga upp industriföretag tar tid och man måste arbeta med sig själv för att skaffa distans till det hela. Jag skrev också att kommersialisering var minst fem år fram i tiden. Den tidsplanen verkar rätt rimlig idag också. Men som bekant kommer parkorders tidigare än så och jag tror vi börjar se dem redan nästa år.

Företaget har redan levererat en teknikutveckling med en ökad prestanda och märkeffekt som överträffar mina förväntningar för två år sedan och de pratar redan om modeller i en skala som jag knappt ens hade vågat drömma om. Realiseras dessa är potentialen helt uppenbart enorm. Vidare är den potentiella projektportföljen på över 200 MW redan en tredjedel större än jag uppskattade för två år sedan. Och då finns en orealiserad potentiell orderbok på den franska marknaden där vi inte ens har någon uppskattning på värdet ännu men det är rimligt att anta att det överstiger minst 100 MW, antagligen mer. Och som sagt tittar Minesto aktivt på den öst- och sydostasiatiska marknaden där varje potentiell order också bör leda till en väsentlig uppvärdering. Det finns helt klart tillräcklig potential för en fin tillväxtresa till 2030.

Nu närmast gäller det att det fungerar som det ska i praktiken i kontinuerlig drift på Färöarna de kommande månaderna. Därefter ska samma övning upprepas med det stora kraftverket. Men det verkligt avgörande är att lyckas sälja produkten.

Värderingen är fullt rimlig i underkant trots att risk-reward är uppenbart bättre idag än för två år sedan. Nu återstår bara att följa den spännande resan under återstoden av året med att sjösätta Dragon Class-kraftverk i skarpt läge och under 2023 med att bygga det första steget av en park med flera stora kraftverk.

Det ska bli väldigt roligt och spännande att följa den här resan!

 Dragon Class-kraftverk testas utanför Nordirland i modellskala

För transparens: mitt ägande i Minesto är som framgår av detta inlägg rakt igenom långsiktigt. Jag tror att de verkligt stora förtjänsterna är bortom 2030 och avser därför allt annat lika behålla mitt innehav till dess så länge företagets verksamhet fortsätter utvecklas i rätt riktning och med tidigare brasklapp. Jag är oändligt tacksam över möjligheten som har uppstått att kunna köpa aktier på dessa nivåer det senaste året. Det har gjort det möjligt för mig att ta en position bortom vad jag hade kunnat drömma om för två år sedan att ha råd med. Minesto är mitt största innehav och jag är i princip färdiginvesterad. Så länge aktien handlas på nivåer under teckningskursen i den förra emissionen fortsätter jag att öka i en blygsam skala.

Ofta nýtst ilt av bræði.

Utdelningar och nya aktieköp under april

April är traditionellt en bra utdelningsmånad, så också i år. 10 565 kronor bokförs in på kontot netto efter utländsk källskatt. Det är lägre än förra året. Ofta beror sådant på extrautdelning då eller att någon aktie i år delar ut i maj istället. Ett tjugotal aktier bidrog. Störst utdelningar fick jag från Multiconsult och Skanska men även Avanza, Castellum, Cloetta och Gjensidige bidrog också med fina utdelningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade satt undan kapital för att ha utrymme att vara med i en emission i Cibus. Nu blev det en riktad emission vilket jag tycker är synd då det blir utspädning för oss som inte är med och generellt vill jag helst teckna fullt om det blir en emission i aktier jag äger och tror på. Hur som helst möjliggör emissionen ytterligare förvärv och en ökad soliditet vilket gagnar mitt innehav på längre sikt.

Därför har det istället blivit utrymme för att öka portföljen lite mer än vad som initialt var planerat. Det innebär i sin tur även att belåningen är högre än vad som initialt var planerat. Min ursprungliga plan var att den skulle vara åter under 7 procent nu men faktum är att den med sina 9,2 procent ändå är något lägre än i mars. Jag bibehåller balansen mellan att minska bit för bit och samtidigt fortsätta att återinvestera utdelningar i nya aktier. Det blir lagom att få ned belåningen till nästa nivå lagom till sommaren. Kapitalförsäkringen är redan på en långsiktigt mycket solid nivå men investeringssparkontot vill jag sänka lite ytterligare främst för att få ned räntan till en mer förmånlig nivå.

Så till köpen. Först och främst har jag tagit in ett nytt innehav i portföljen i Samhällsbyggnadsbolaget (SBB). Det är en aktie som jag har varit mycket kluven till en längre tid och växt in i bit för bit. Först har jag haft tveksamheter kring olika turer kring företaget, därefter har jag tyckt att värderingen har varit i högsta laget då det är ett fastighetsbolag med begränsad tillväxt som inte bör värderas till en lägre direktavkastning än jämförbara konkurrenter. Man har helt enkelt betalat premie trots en relativt hög risk givet företagets soliditet. När aktiekursen nu har halverats det senaste halvåret samtidigt som företaget levererade en god nog rapport tyckte jag att det var läge att ta in en första beskedlig position. Företaget har tillräckliga intäkter för att bära utdelningen (även om jag inte är lika övertygad därom om VD långsiktiga utdelningsvision), det har en soliditet och belåningsgrad som är starkare än jag hade förväntat mig (väl medveten om deras kreditrating) och aktien handlades till rabatt på över 50 procent jämfört med EPRA/NAV. Min slutsats blev att risk-reward är god nog. Men det som framförallt lockar är att de köpte upp mitt fina innehav i Hemfosa som är en portfölj av defensiva fastigheter med relativt låg risk. Jag har nu tagit en position på drygt 1 procent av portföljen i företaget vilket givet att det jämte Cibus är den enda andra månadsutdelaren i Sverige kommer räcka för att köpa ett mindre antal aktier endast på återinvesterad utdelning varje månad. Jag ser det helt enkelt som att innehavet nu får rulla på av sig själv.

Den här månaden har köpen blivit mer fokuserade då flera aktier har återhämtat sig sedan månadsskiftet februari-mars. Jag har ökat mitt innehav i Inwido med 45 procent. Jag har försökt läsa in mig så gott det går kring vilka utmaningar företaget kan ha som motiverar den senaste tidens nedvärdering. Marginalerna är något lägre och kanske kan företaget missgynnas om konjunkturcykeln går in i en ny fas men på det stora hela framstår företaget som undervärderat även medräknat lägre vinster och sänkt utdelning. När aktien handlas till en direktavkastning på 4,5 procent och vid något tillfälle till och med över 5 procent och jag får utbetalningen av årets utdelning från Inwido redan om två veckor framstår det som riktigt bra. Den sista ökningen gjorde jag på den bästa Q1-rapporten någonsin från företaget. EBIDA-marginalen hade stärkts och de har en stärkt orderbok. Även om man ska ha respekt för att det kan finnas negativa eftersläpningseffekter ser det just nu åtminstone ut som att mitt case håller. Gott nog så.

Ett företag som jag bevakar noggrant givet utmaningarna och emissionen under pandemin är Scandic. Det är i grund och botten ett företag med en solid marknadsposition på hemmamarknaden och som före pandemin var en utmärkt utdelningsaktie. Det är lite av ett dogs-case just nu då marknaden tenderar att rata företag och sektorer som har påverkats särskilt av pandemin. Det är en bit kvar till lönsamhet och därav räknar jag inte med utdelningar i år, kanske ej heller nästa år, men beläggningsgraden hade vid slutet av kvartalet återhämtat sig till 53,5 procent vilket fortfarande är en bit kvar till de finaste noteringarna före pandemin. Likväl är det en signal om att kunderna återvänder. Man ska komma ihåg att företaget ännu påverkades av restriktioner i början av kvartalet varför vi borde kunna förvänta oss bättre rapporter framöver. Att företaget levererar en positiv EBITDA igen och en EBITDA-marginal på 19,8 procent är en tydlig indikator om en återgång till vinst. Givet att företaget ännu presterar negativt resultat bör dock betonas att det finns en väsentlig risk i caset om nya externa chocker påverkar verksamheten negativt men jag tror i utgångspunkt att de annars rider ut stormen och kan leverera vinst i år och utdelning inom 1-2 år. Utifrån ett sådant case är aktien rätt bra värderad då de vid full verksamhet och stabilitet igen bör kunna leverera en utdelning över tid på flera procents direktavkastning mot min pandemi-yield on cost.

Två andra lite mer riskabla case är BASF och KONE. Det är två aktier som jag redan äger och den senare har jag skrivit om på bloggen tidigare. Bägge har just nu en del utmaningar och man får förmoda att de påverkas av det extrema läget i omvärlden. Jag är milt uttryckt inte imponerad av nyckeltalen i något av företagen så det bör understrykas särskilt att ökningen är lite av en chansning i ett case att de i framtiden återgår till historisk lönsamhet när omvärldsfaktorerna normaliseras. Bägge är i grunden gedigna och stabila företag med en bra verksamhet och marknadsposition. Jag har bevakat dem i minst ett halvårs tid då värderingen länge har varit rätt lockande men de svaga nyckeltalen har avskräckt investering tidigare. Nu tyckte jag dock att risk-reward tippade över till att öka lite grann, det beror också på att det är länge sedan jag ökade i aktierna och så länge det är någorlunda motiverat vill bibehålla en hygglig portföljandel.

Och ja, jag har ökat i Minesto. Det kom en riktigt fin nyhet i mitten av april om att företaget har lagt fram en plan som har förankrats hos nyckelaktörerna på Färöarna om totalt upp till 120 MW fördelat på fyra till fem namngivna parker. Det här är väsentligt mer än jag räknade med i mina egna genomgångar av företaget när jag gick på djupet i att läsa in mig på företaget under 2021. Det är också minst en ny park som jag inte tidigare har hört om. Det bör understrykas att Dragon Class-kraftverket nu inom kort (antagligen redan i maj) bör köras i drift en tid och att en order med parkinvesterare behöver sys ihop men den brasklappen har gällt hela vägen för caset och min slutsats blir att den ekonomiska potentialen kring företagets värdering också de kommande åren borde vara väsentligt högre än jag tidigare hade kalkylerat med. Jag går just nu igenom mina tidigare inlägg som jag skrev för ett par år sedan och jämför dem mot utvecklingen sedan dess så det kommer ett inlägg så småningom men den övningen får ta den tid det tar.

Inför maj väntar jag nu på företrädesemissionen i Axfood. Det förvånar mig lite att företaget ser behov av att ta in kapital men det är en av mina defensiva hörnstenar i portföljen och givet att det är 1 ny aktie per 30 befintliga aktier man får teckna rör det sig inte om några jättesummor. Kursen i företrädesemissionen är 215 kronor vilket är en riktigt fin rabatt. Naturligtvis kommer jag att teckna fullt och även hålla ett litet öga på om det kommer uppstå lägen att fånga lite fler aktier eller teckningsrätter till bra pris.

Apropå räntor har Avanza nu ändrat så att man har möjlighet att belåna räntefritt även över 50 000 kronor men bara för vissa utvalda säkrare aktier och givet en viss diversifieringsnivå på portföljen. Jag kommer ta för övning i maj att kolla lite extra på vilka aktier i portföljen som berörs. En sund strategi vore att återinvestera lite mer utdelning i dessa aktier vilket ger en fin kombination av bibehållen hävstång och närmare till nollränta. Tyvärr är det sällan fyndläge i dessa aktier men det får bli ett särskilt projekt i maj.