En komplexare syn på ESG-frågan

Det har blivit allt mer diskussion om ESG i sociala finansmedier på senare tid och tänkte därför passa på att ge min syn på saken. Jag föredrar bloggformatet framför twitter eftersom man har utrymme att utveckla sina tankar på ett mer meningsfullt sätt. Därför tänkte jag fördjupa hur jag ser på ESG.

ESG är en bred definition för hållbarhetsarbete 

Inledningsvis ska sägas att ESG är en bred definition för allt som har med hållbarhet att göra. Det är egentligen snarast en negation: alla aktier som inte investerar i verksamhet som har en alltför negativ påverkan på miljö och klimat (och i regel ej heller i andra avseenden kan anses vara oetisk).

Jag är själv såpass gammalmodig att jag hellre använder begrepp som hållbarhet, hållbar utveckling, miljö- och klimatpåverkan och så vidare. Som jag ser det är ESG näringslivets terminologi som svar globalt på hållbarhetsutmaningarna. Det bör också noteras att det saknas en enhetlig standard som företag tillämpar varför ESG kan vara mer eller mindre hållbart för olika investerare och företag. Flera frivilliga standarder och initiativ har dock dykt upp där en rad företag har gått samman eller sektorer har tagit initiativ. Samtidigt kan jag tycka att finansbranschen fortfarande är rätt yrvaken och ibland har en förbluffande låg kunskap om miljö- och klimat i sina bedömningar. Personligen finns det en rad initiativ och företag som jag inte ens uppfattar som särskilt seriösa eller pålästa. Det kommer säkert ändras med tiden då fler och fler aktörer blir bättre på det här - konkurrens alltså - men just nu ser det ut som det gör.

För någon som har varit intresserad av miljö- och hållbarhetsfrågor sedan tonåren är min spontana reaktion att ESG bara är det senaste modeordet på samma sak. Under de år jag har hängt med har hållbarhetskonceptet bytt namn med jämna mellanrum. En sak är i princip gemensamt för hållbarhetsbegreppet. Det innehåller nästan alltid en social, ekonomisk och miljömässig dimension. Därav är det fördom gränsande till trams och okunskap att hävda att miljöarbetet är PR på bekostnad ekonomin. 

Its the Economy, stupid! 

Grundtanken har alltid varit att verksamheten också ska vara ekonomiskt hållbar. Det finns inte utrymme i detta inlägg att fördjupa mig i resursekonomi, cirkulär ekonomi och liknande (eller ens folkbildande påminna om att sociala och resursmässiga aspekter per definition är en hörnsten i själva tillväxtbegreppets bakomliggande förutsättningar) men grundtanken är att det ekonomiska benet ska präglas av långsiktighet där man har sett över företagets resursbehov för att säkerställa att de investeringar som görs gagnar verksamheten på lång sikt. Att investera i förnybara och mer effektiva energisystem för att minska oljeberoendet och gardera sig för framtida ökande oljepriser är ett typexempel på en sådan åtgärd.

Ett skolboksexempel är det tyska sportkläderföretaget PUMA som var en pionjär när FN:s miljöorgan för första gången lanserade ett program för att hjälpa företag i deras omställning till en hållbarare verksamhet. PUMA tog tillsammans med FN fram en rapport där de på ett ambitiöst sätt identifierade alla led i hela företagets globala produktionskedja avseende energikonsumtion, vattenanvändning, utsläpp av växthusgaser och så vidare. Det fina med ett sådant arbete är att företaget får en fördjupad och mer komplex bild av sin verksamhet vilket möjliggör att effektivisera energianvändning, vattenanvändning, identifiera åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser och så vidare. Därför är det inte självklart att dessa åtgärder är kostsamma, tvärtom kan de ofta leda till besparingar. Också. Det är dessutom positivt för företagets varumärke eftersom det visar att de har koll och kontroll på sin globala värdekedja vilket idag efterfrågas av många konsumenter.

Jag skulle rent av vilja påminna om att det finns ett grundläggande element av marknadslogik i ESG både när det gäller investerarna genom hållbarhetsfonderna på makronivån och företagens hållbarhetsarbete på mikronivån. Företagen beskrev jag ovan och för fonderna är det så enkelt som att efterfrågan på fonder som investerar i hållbarhet ökar (återigen inte investerar i företag med negativ påverkan på miljö och klimat). Samtidigt är utbudet av klockrena sådana aktier ännu begränsat globalt vilket förklarar att många investerare flockas kring samma aktier vilket trissar upp värderingarna. Eftersom fonderna tenderar att prioritera säkra kort (se nedan) med ökande vinst och omsättning är det egentligen inte konstigare än att jag är beredd att betala en premie för beprövat stabila företag som Axfood, Investor eller J&J.

Vill därför vara tydlig med att ESG inte är en ursäkt att inte räkna. Du behöver naturligtvis räkna på hur företaget är värderat i relation till vinst, omsättning, kassaflöde och framtida marknadspotential.

Sedan är det naturligtvis så att den som är kontrarian och investerar i mindre populära sektorer kan få en edge genom det då sådana företag kan vara undervärderade och underanalyserade. Jag sysslar själv inte med det när det gäller mindre etiska företag men däremot köper jag ibland utdelningsaktier i företag och sektorer som marknaden har tappat intresse av för stunden.

ESG är ett brett begrepp - glöm inte mikro och läs på om företagets affärsidé.

ESG är alltså ett brett begrepp. Det kan ha sin poäng precis som att vi på makronivå kan säga att det är bättre att köpa svenska aktier beroende på hur kronan är värderad eller diskutera hur norska aktier påverkas när oljepriset är lågt. Men du bör alltid göra dig själv tjänsten att förstå företagets affärsidé.

Ett belysande exempel är vindkraftssektorn.

Danska Vestas är en globalt marknadsledande vindkraftsverksproducent. Deras affärsidé är att bygga vindkraftverk och tillhandahålla komponenter för att underlätta underhåll. De har en oligopolposition globalt där det kanske finns tre större aktörer och ett begränsat antal överhuvudtaget även om det finns vissa nischproducenter också. Så länge det behöver byggas nya vindkraftverk med jämna mellanrum och deras tekniska lösning inte konkurreras ut av nya tekniker har de en solid affärsidé och marknadsposition.

De flesta vindkraftsföretag verkar dock som projektutvecklare och energiproducenter. Här finns företag som Arise, Eolus och TransAlta RES. Deras affärsidé är att identifiera nya sajter för att anlägga vindkraftsparker. De sköter tillstånd och därefter drift. Nackdelen med den här typen av företag är att deras tillväxtpotential begränsas då vindkraftsmarknaden, åtminstone på land, är förhållandevis väletablerad åtminstone i västvärlden. Det tåget har så att säga lämnat perrongen. Samtidigt är fördelen att de får löpande intäkter från den producerade elektriciteten. Det är en förutsägbar intäktskälla då investeringen tas i början av projektets livslängd men intäkterna från elpriset kunderna betalar tenderar bli ren vinst i slutet av projektcykeln. Om man tittar på den här typen av aktier ska man försöka köpa dem som värdeinvesteringscase när de är undervärderade eftersom energiproducenter i den meningen är en defensiv sektor. Det är så jag har resonerat när jag tog in Brookfield RES och TransAlta RES i portföljen. Som utdelningscase är de därför fina aktier om man köper dem när värderingen är rimlig. Men tillväxtpotentialen bygger ytterst på att de kan köpa nya energiparker och expandera vilket inte är säkert.

Vill därför skicka med att det är viktigt att inte bara stirra sig blind på att företaget sysslar med miljö och ses som en ESG-aktie. Du måste också förstå företagets affärsidé och verksamhet då den i sin tur ger ledning kring om det passar för din investeringsstrategi eller inte. Vissa företag lämpar sig för en tillväxtstrategi med högre risk. Dessa företagen gör i regel inte vinst idag och därför har ESG-fonderna inte gått in ännu. Potentialen är mångdubbelt större men därav finns också risken att du kan förlora ditt kapital eller behöva pytsa in mer i nyemissioner om företaget får slut på sitt kapital. Andra företag lämpar sig bättre för värdeinvesteringsstrategier men då måste du fortfarande räkna och göra din hemläxa för att se att du köper företaget till en vettig värdering. 

När det gäller utdelningsinvestering tycker jag tyvärr att det blir allt färre ESG-case helt enkelt eftersom fonderna snabbt dammsuger upp dessa. Utdelningen blir helt enkelt låg, också med överskådlig utdelningstillväxt, helt enkelt eftersom värderingen är uppskruvad. Det är också skälet till att jag i min strategi har valt en tudelad väg. Dels köper jag vanliga utdelningsaktier men med ett bra hållbarhetsarbete. Dels köper jag miljöteknikaktier utifrån ett tillväxttänk som väl i förlängningen egentligen är en utdelningsstrategi. Mitt resonemang är att aktier som Azelio, Climeon och Minesto har potential att på lång sikt (10+ år) bli utdelningsaktier och om de väl börjar betala utdelning kommer direktavkastningen bli högre än vad de ESG-värdecase jag skulle kunna köpa idag har hunnit få ens med utdelningstillväxt.

När det gäller branscher måste man förstå att olika marknader är olika mogna vilket påverkar hur stor konkurrens och tillväxtpotential är. Storskalig vattenkraft byggdes i allt väsentligt ut under 1900-talet. Där är det endast rena värdeinvesteringar som gäller. Vindkraftståget gick egentligen redan för ett decennium sedan. Marknaden är redan förhållandevis mogen och konkurrensen är redan stor. För havsbaserad vindkraft finns dock potential och de företag som tar dominerande marknadspositioner där kan bli vinnare framöver men det är redan flera konkurrerande tekniska lösningar där det inte är givet vem som vinner racet. Också när det gäller solenergi har tåget lämnat perrongen. Det finns redan flera nischmarknader för storskaliga parker respektive små funktionella paneler. Dessutom har priserna sjunkit dramatiskt bland annat till följd av geopolitisk konkurrens vilket gör att marginalerna är lägre idag och därmed lönsamheten. Här behöver man hitta företag som har en nisch som kan ge  moat och det är kanske egentligen mer intressant att titta på underleverantörer eller komplement (som Azelios lagringsteknik) som inte är lika konkurrensutsatt ännu. Samtidigt finns det många andra miljötekniska lösningar som har framtiden för sig. Marina energier som vågkraft, tidvattenkraft, havsströmmar, lagringsteknik och på sikt alger eller saltgradientteknik kan bli framtida nischteknik med särskilda konkurrensfördelar men de måste först pressa priserna till en marknadsmässigt konkurrensmässig nivå (därför jag tror så mycket på Minesto som är en av få med förutsättningar att klara av just det). Stor potential finns även i osexigare tekniker för att effektivisera värmeenergi på ett smartare sätt (till exempel Climeon och Swedish Stirling) och andra energieffektiviserande nischlösningar i stort. Sammanfattningsvis måste du alltså även titta på branschens förutsättningar och företagets förutsättningar att hitta en nisch som ger en unik konkurrensfördel.

ESG-fonder letar i regel efter säkra kort

Förr i tiden innebar en hållbarhetsfond Sverige att man köpte alla aktier på OMX30 förutom SAAB (vapen), Swedish Match (tobak) och möjligen exkluderas aktier som Kopparbergs (alkohol) och liknande. Jag slutade investera i hållbara fonder eftersom jag tyckte att det var trams att betala en förvaltningsavgift på över 1 procent mer än vanliga indexfonder när fonderna på den tiden följde index med enstaka undantag. Som vanligt bör du därför också kritiskt granska förvaltningsavgiften.

Den här tendensen finns fortfarande. Jag följer med stort intresse olika intervjuer i finansmedia med hållbarhetsfondförvaltare och de tittar ofta brett på företag som har ett bevisat hållbarhetsarbete men inte nödvändigtvis bidrar med just miljölösningar som affärsidé. Till exempel hörde jag en intervju där en fondförvaltare talade sig varm för Husqvarnas gräsklippare som var bland de mest miljövänliga i branschen. Absolut inget fel med det och ett kvitto på att Husqvarnas personal gör ett glimrande arbete i sin produktutveckling. Men jag vill hellre investera i miljöteknikföretag som kan göra verklig skillnad med sina tekniska lösningar. Sveriges Radio hade nyligen en granskning om hur våra pensionsfonder bedriver sina hållbarhetsinvesteringar där de till och med investerade i företag som investerade i kolkraft för att de bedömdes ställa om på sikt. Ska medge att jag fortfarande har aktier i EON av samma skäl även om de möjligen åker ur portföljen under året. Men det säger en del om hur brett hållbarhetsbegreppet är.

Om du vill investera i en hållbarhetsfond bör du därför göra dig själv tjänsten att titta på vilka större innehav fonden äger för att få en bild av vilken strategi de har.

En så kallat progressiv global miljöfond tenderar att investera i säkra kort som är marknadsledande miljöteknikföretag i sin nisch såsom First Solar (amerikansk solenergiproducent), Siemens (tyskt industrikonglomerat som bl.a. producerar vindkraftverk), Tomra (norskt företag som bl.a. producerar återvinningsmaskiner för pantflaskor), Vestas (dansk vindkraftverksproducent) eller Xylem (amerikanskt vattenteknikföretag som ursprungligen bygger på svensk vattenteknik). Inget fel med det men precis som när man köper svenska OMX30-aktier betalar man ett förhållandevis högt pris för den här typen av aktier just för att de anses vara relativt säkra kort då företagen redan levererar växande vinst och omsättning. Det finns små nischfonder som är lysande undantag men de är oftast inget för nybörjaren och är man bekväm med den höga risknivån kan man lika gärna plocka ihop sin egen miljöportfölj som jag har valt att göra.

ESG-fondernas regelverk hindrar dem från att investera tidigt i nya miljöteknikföretag

Ironin i det hela är att just därför går inte de stora ESG-fonderna in i de mest spännande miljöteknikaktierna i ett tidigt skede varför den ESG-effekt som det pratas brett om ofta inte har inträffat ännu i den här typen av aktier. Det beror på att fondförvaltarna i regel har konservativa regelverk som hindrar dem från att investera i företag innan vissa minimikrav avseende till exempel vinst eller omsättning är uppnådda. Just att fonder faktiskt inte erbjuder aktier som dessa är ett viktigt skäl till att jag letar efter den här typen av aktier. Inte bara för hävstången som kan komma när institutionellt kapital väl går in i aktien utan också för att jag verkligen vill investera i framtidens smarta miljötekniklösningar, inte främst de mest miljövänliga gräsklipparna eller minst klimatpåverkande stål- eller gruvindustrierna.

Alltså letar jag efter miljöteknikaktier med unika konkurrensfördelar

Det jag främst letar efter är miljöteknikaktier (se flik miljöteknikaktier) och vanliga företag med ett gediget hållbarhetsarbete (se flik hållbara aktier).

I miljöteknikaktier letar jag framförallt efter företag som har någon form av unik konkurrensfördel. Oftast att de tar fram en ny teknisk lösning som kan lösa problem på ett effektivare sätt. Därigenom söker jag efter företag som kan få en slags vallgrav, moat genom den unika tekniska lösningen som oftast inledningsvis är skyddad av patent. Det innebär i sin tur att företagets tillväxtresa kan bli brant när den väl tar fart.

För att ge några konkreta exempel från de aktier jag har fokuserat på under 2020:

• Azelio har en i sitt marknadssegment unik och kostnadseffektiv teknik för kort energilagring.
• Climeon har potential att bli marknadens mest kostnadseffektiva aktör inom värmeenergilösningar och kan verka i lägre temperaturfönster än vad som tidigare har varit möjligt.
• Minesto har en unik teknisk lösning (flyga drake-principen) för marin energi ur tidvatten och havsströmmar som genom sin väsentligt lägre vikt och därav väsentligt billigare installation och underhåll kan nå en mycket konkurrenskraftig prisnivå.
• Soltechs integrerade solpaneler må i sig inte vara unika men de är längst fram på marknaden när det gäller såväl effektivitet som design.

Samtidigt har den här typen av aktier en hög risk och stor volatilitet just eftersom de fortfarande är i ett skede där de har begränsade intäkter, låg omsättning och oftast ingen vinst. Därav finns ingen garanti att företagen lyckas helt enkelt eftersom de kan få slut på kapital med tiden.

Men det är ändå en väsentlig skillnad i tillväxtpotential jämfört med att köpa aktier i till exempel en vindkraftsprojektör som konkurrerar med andra vindkraftsprojektörer och egentligen inte har någon annan konkurrensfördel än sin marknadsposition och företagets mänskliga kapital relativt konkurrenternas. 

Men också utdelningsaktier i vanliga företag med ett bra hållbarhetsarbete

I hållbara aktier vill jag, utöver en sund grundverksamhet med ökande vinst och omsättning, att företaget ska ha ett gediget och seriöst hållbarhetsarbete. I flera av de fall jag har studerat i mer detalj har det visat sig att företagen identifierar effektiviserings- och besparingsmöjligheter genom sitt hållbarhetsarbete. Jag tycker därför att det är barnsligt att avfärda ESG som grupp (för att inte säga ungdomsförbundsnivå). Gör dig själv en tjänst och läs istället hållbarhetsrapporterna i de aktier du har i portföljen. Jag lovar att du kommer få en bredare, fördjupad och mer nyanserad bild av företagen. Som med allt annat kommer du hitta några guldkorn där du tycker att det de gör är kanon och smart medan du i andra fall möjligen kommer reta dig på fokus på några områden. Men att avfärda det seriösa arbete företagen gör är trams.

OBS! Som vanligt ska detta inlägg inte läsas som finansiell rekommendation eller rådgivning. Som alltid försöker jag genom mina inlägg uppmuntra er läsare att, precis som jag själv gör, läsa på om företagen, sektorerna de verkar i, läsa företagets årsredovisningar, kvartalsrapporter och hållbarhetsrapporter samt inte minst räkna på vad som är en rimlig värdering är utifrån dessa parametrar och därigenom uppskatta vilken potential företaget har på sikt. Jag tror inte på stories som det så populärt heter nuförtiden för det är verkligen som en av mina stora investeringsförebilder László Szombatfalvy säger: 90 procent av aktievärderingen är svett och tårar eftersom det handlar om att räkna ut den mest sannolika framtiden för företaget men en bra affär kan man räkna ut i huvudet utan att använda räknesnurra. Det gäller också ESG.

Hållbara investeringar: Kopparbergs hållbarhetsarbete leder till lägre energikostnad

Kopparbergs är ett relativt litet företag som huserar på Nordic SME-listan har de enklare rapporteringskrav än storföretag. Det innebär också att de inte rapporterar lika aktivt på hållbarhetsfronten heller. Den senaste rapporten har nu snart två år på nacken. Eftersom Kopparbergs är ett av mina största innehav valde jag ändå att titta närmare på hållbarhetsarbetet.

Hållbarhetsrapporten (länk) är ett skolboksexempel på hur det brukar se ut i något mindre företag där man ofta tar in studenter eller externa konsulter snarare än att ha kompetensen i företaget (misstänker jag, kan vara en förutfattad mening). Med det sagt är det utifrån den ambitionsnivån en gedigen och välskriven hållbarhetsrapport. Jag har här valt ut två konkreta exempel på miljöarbete som lyfts fram.

Energicentral minskar både miljöpåverkan och utgifter

Särskilt intressant är det uttalade fokus på att identifiera synergier mellan hållbarhet och kostnadsbesparingar, inte minst på energisidan. Där har en investering gjord 2016 i en ny energicentral, som togs i bruk 2017, väsentligt minskat spillvärmesvinn genom att denna kan tillvaratas för att värma upp lokaler via ett internt fjärrvärmenät. 1 200 kWh ger en väsentlig besparing på sikt och uppskattas frigöra 400 kWh grön el som tidigare inhandlats. Vidare tillvaratas spillvärme från vörtproduktion vid öltillverkning och denna tillvaratas sedan för att förvärma vatten till inmäskning.

Det framgår vidare att 97% av den olja man tidigare har eldat har ersatts med miljövänligare substitut. 1 600 kWh grön el produceras nu med träpellets. Energicentralen minskar utsläpp av koldioxidekvivalenter med 3 000 ton årligen.

Presentationen är något rörig men totalt sett har energicentralen minskat energianvändningen med 21 procent per producerad liter, motsvarande 0,163 kWh per liter. Därtill kommer även en energibesparing i ånga och värme enligt ovan på ytterligare 28 procent, motsvarande 0,082 kWh per liter. Det ger naturligtvis en icke obetydlig ekonomisk besparing. Allt som allt ska det hela leda till en besparing på 11 procent (oklart varför total energiförbrukning presenteras två gånger men jag är hur som helst nöjd med att få ett kvitto på att ett seriöst energispararbete genomförs).

Omställning av transporter minskar utsläpp

Kopparbergs konstaterar att en stor miljöpåverkan ligger i transportledet. Där har man ersatt 50 procent av dieseltransporterna vilket har minskat utsläppen av koldioxidekvivalenter med 90 procent. Målsättningen är att uteslutande använda alternativa bränslen i framtiden. Det framgår inte om detta är icke-fossila bränslen eller endast bränslen med lägre miljöpåverkan än diesel.

Övrigt

Det fina AA-betyget i BRC Global Standards imponerar inte så mycket på mig. Det rör sig snarare om en hög livsmedelskvalitet än ett bra hållbarhetsarbete. Man får förutsätta att följa svensk lag om livsmedelssäkerhet tar ett seriöst företag en lång väg här.

För den som befinner sig i Stockholmsbubblan och inte redan känner till det kan nämnas att Kopparbergs sponsrar Göteborgs FC där VD Bronsman är aktiv och drivande i damfotbollslagets Champions League-satsning. Man har också ett integrationssamarbete genom dotterbolaget John Scotts pubverksamhet.

Sammanfattningsvis är det en relativt kort hållbarhetsrapport, om än längre än de ekonomiska rapporterna, som innehåller mycket fluff-fluff. Uppföljning och transparens är lite svårare än i företag som rapporterar mer regelbundet och det är inte helt tydligt över vilken tidshorisont förbättringar har ägt rum. Jag är ändå nöjd över att få ett kvitto på att Kopparbergs bedriver ett seriöst hållbarhetsarbete som både minskar miljöpåverkan och genererar ekonomiska besparingar.

Hållbara investeringar: Handelsbanken gömmer ett gediget miljöarbete

Något jag har velat göra länge men av olika skäl inte har haft tid och möjlighet till är att skriva om hållbara aktier igen. Kommer därför återuppta min artikelserie om detta. Först ut är Handelsbanken.

Jag investerar i hållbara aktier av principskäl för att jag vill gynna alternativ med ett seriöst hållbarhetsarbete. Samtidigt brukar det också gå att identifiera affärsmässigt lönsamma investeringar i hållbarhetsrapporterna som man lätt förbiser i årsrapporterna. Inlägget beskriver endast Handelsbankens hållbarhetsarbete och ska inte ses som rådgivning eller rekommendation.

Denna blogg är inget forum för diskussion om vinstmaximering kontra etiska investeringar. Jag skriver om hållbarhet för att det intresserar mig och är ett viktigt investeringskriterium för mig. Bloggen diskuterar heller inte partipolitik. Därför undanbedes klimatskeptiker och är inte heller intresserad av att debattera kärnkraft eller Greta Thunberg här - det får du ta någon annanstans.

En trend i tiden är att hållbarhetsrapporter inte bara inkluderar miljömässig hållbarhet utan även jämställdhet, mångfald och etik i bred mening. Det beror delvis på att många svenska företag beskriver hur de implementerar FN:s agenda 2030-mål, så även Handelsbanken. Nu är jämställdhet i sig inget investeringskriterium för mig i svenska företag men det är glädjande att 40 procent av cheferna i Handelsbankenkoncernen är kvinnor. Företaget har tidigare fått kritik för sin jämnställdhetskultur och därför är det väsentlig information att jämställdheten är god i ledningspositioner. Det är viktigt för att rekrytera kompetent personal relativt konkurrenterna. Noterbart är också ett stycke om Oktagonen, där man dock duckar på senaste tidens bristande insättningar och bara noterar att så har skett alla år utom fyra. Att Handelsbankens anställda äger en mycket stor andel av aktierna genom Oktagonen borgar dock för kontinuitet.

Handelsbanken medverkar också i FN:s Global Compact och FN:s miljöorgan UNEP:s principer för hållbar bankverksamhet. Nu är dessa rätt generella och den förra medverkar många storföretag i idag men jag gillar ändå att Handelsbanken gör sig besväret.

Något märkligt är att Handelsbanken fokuserar mer på sitt varumärke i hållbarhetsrapporten än på att lyfta fram sitt konkreta miljöarbete. Delvis är det naturligt i ett finansföretag som inte är särskilt resursintensivt. Men jag hittar ändå miljödatan jag letar efter på sidan 61 i rapporten. Kan ändå finna det lite märkligt då det finns en del godbitar att hitta när det gäller lägre koldioxidekvivalentutsläpp och lägre energianvändning.

Där hittar man en del godbitar som ju är skälet till att jag skärskådar hållbarhetsrapporter. En udda information är till exempel att Handelsbankens kontorsyta är marginellt större idag, 0,5 procent, än de senast två åren trots att antalet kontor har minskat med 6 procent under samma period. Ur ett energiperspektiv torde detta vara en onödig miljöpåverkan som rimligen också torde vara en onödig utgift där det finns utrymme för effektiviseringar.

Handelsbanken har bidragit till att ställa ut gröna obligationer till ett värde av 16,3 miljarder kronor under 2019. Det här är väsentligt eftersom efterfrågan på gröna obligationer ökar och de banker som är skickligast på att ställa ut dem får en konkurrensfördel. Företaget ägnar sig också åt klimatkompensation för sina utsläpp.

Trenden är att utsläppen minskar, från 16 219 ton CO2-ekvivalenter 2013 till 9 193 ton CO2-ekvivalenter idag. Det är en minskning på cirka 45 procent på sju år vilket är ett hedervärt resultat. Detta kan inte enbart förklaras av att antalet kontor har minskat med 8,5 procent sedan 2015.

Den stora förklaringen är att energianvändningen har halverats sedan 2013, för att vara exakt minskat med 52,4 procent. Noterbart är det en större minskning än energianvändningen som bara har minskat med 16,25 procent under samma period. Handelsbanken köper således mer miljövänlig energi än tidigare, där andelen idag är 100 procent jämfört med 80 procent 2013. Detta är också väsentligt mer än vad som kan förklaras av det lägre antalet kontor som dock är en bidragande faktor. När det gäller utsläpp från tjänsteresor varierar dessa men här finns ingen trend om att de skulle bidra till minskningen. Noterbart är att flygresorna har ökat marginellt och tågresorna har minskat marginellt under hela perioden. Som banken själva lyfter fram har dock tågresorna ökat samtidigt som flygresorna har minskat under det gångna året varför vi bör kunna se lägre miljöpåverkan från tjänsteresor i framtiden. Här borde det finnas utrymme att minska miljöpåverkan då merparten av de anställda trots allt reser inom Sverige. Noterbart är också att utsläppen ökar i Nederländerna vilket är lite underligt i ett annat land med starka miljölagar och god tillgång till förnybar energi. Varför framgår inte i rapporten men sannolikt har det att göra med Handelsbankens tillväxtstrategi i landet. Slutligen har pappersförbrukningen minskat med 30 procent sedan 2013. Digitaliseringen spar kostnader och innebär lägre miljöpåverkan.

När det gäller fonderna har Handelsbanken utökat kraven för samtliga fonder istället för att ha enstaka hållbarhetsfonder. 90 procent av fonderna förvaltas med utökade hållbarhetskrav. Som alltid är det viktigt att skärskåda vad som ligger i begreppet hållbarhet. I många fall innebär det OMX30 minus SAAB (vapen), Swedish Match (tobak) och möjligen ytterligare energiintensivt något företag som t.ex. SSAB. Jag köper själv inte hållbara fonder av just det skälet eftersom jag tycker det är roligt att granska och välja en korg av hållbara aktier istället men för den som gör det verkar Handelsbanken vara ett bra alternativ.

Handelsbanken beskriver att de väljer bort aktier inom följande sektorer: fossila bränslen (olja, gas, kol), vapen och krigsmaterial, tobak, alkohol, cannabis och kommersiell spelverksamhet. Det stämmer väl överens med mina värderingar där Kopparbergs (alkohol) är enda avsteget. I det finstilta framgår att Handelsbanken kan ha 5 procent i dessa sektorer, förutom tobak och pornografi där det är nolltolerans. Dessa kriterier återspeglas också i företagets affärsrelationer, där det bland annat finns en särskild policy för skog.

Sammantaget kan konstateras att Handelsbankens hållbarhetsrapport är lite udda då den inte fokuserar så mycket på miljö- och klimat som de flesta företag jag läser. När man gräver ner sig i detaljerna får man dock en tydlig bild av ett företag med ett seriöst och gediget miljöarbete som jag är stolt över att vara aktieägare och kund hos.

Hållbara Investeringar: H&M - kritiserad branschledare med dold potential?

Krisen i H&M inspirerade mig att ta mig tid att göra ett nytt inlägg i serien om hållbara investeringar. Istället för att analysera det som många andra gör bättre än mig var jag helt enkelt nyfiken på att följa upp H&M:s hållbarhetsarbete. Detta inlägg ska därför endast läsas som en analys av H&M:s hållbarhetsarbete och inte som finansiell rådgivning avseende H&M-aktien. Möjligen kan inlägget däremot bidra med en liten pusselbit till helhetsbilden av H&M:s verksamhet och konkurrenskraft.

Cirkulärt klädd klimattjej by H&M

Först och främst: hållbart mode är närmast en oxymoron. Det mest miljövänliga är naturligtvis kläder med mångårigt bruksvärde medan mode skiftar över tid. Därtill är hållbara kläder en sällsynt svår marknad. Jag har empiriska erfarenheter eftersom jag nästan aldrig köpt hållbara kläder annat än på REA. Anledningen är att det är svårt att bedriva butik eftersom kostnaderna är höga varför de fina butiker jag har handlat i tyvärr inte har varit särskilt långlivade. Majoriteten kunder som ser sig som miljömedvetna har helt enkelt inte ett hållbart konsumtionsmönster som sammanfaller med deras självbild, eller också handlar de begagnat på second hand. H&M:s hållbarhetschef Anna Gedda har i intervjuer implicerat samma sak: "Vi står inför den största utmaningen någonsin, att tillverka plagg till alla på planeten utan att göra avtryck på miljön. Men jag är övertygad om att vi kommer nå dit, men det kräver samarbete. Samarbete mellan oss aktörer i industrin och mellan oss och kunden."

Man kan också konstatera att H&M:s själv tagit på sig en roll som branschföredöme när det gäller CSR vilket också innebär att de granskas hårdare än många konkurrenter på gott och ont. Därför finns det mycket information om de misstag som har begåtts.

Utgångspunkt för analysen är som alltid en kritisk granskning av företagets hållbarhetsrapport (länk till sammanfattning respektive länk till hela rapporten). En första reflektion är att också H&M:s hållbarhetshemsida dras med samma spretighet som e-handelsplattformen. Finns helt klart mer att göra för att öka tillgänglighet till rätt information. H&M är ett multinationellt företag med ett mycket omfattande globalt hållbarhetsarbete vilket innebär lager på lager av fluff fluff.
Därför har jag valt att lyfta ut några framgångar där företaget får guldstjärna för sitt miljöarbete samtidigt som jag kritiserar det konkreta arbete som inte är i samklang med H&M:s visioner och mål. Rekommenderar läsning av rapporten om du är intresserad av en heltäckande redovisning.

Sammanfattning

H&M har ambitioner och visioner i världsklass som enklast kan sammanfattas som fullständig hållbarhet och socialt ansvar. Faktiskt implementeras många uppsatta mål i det tysta i en långt högre takt än man kan ana. Digitaliseringsteamet har uppenbart mycket att lära av sina hållbarhetskollegor.

På klimatsidan når företaget imponerande resultat. 47 procent minskade utsläpp jämfört med föregående år är riktigt starkt. Målet om förnybar energi har i praktiken nästan uppnåtts (96 procent). Också arbetet med att använda hållbar bomull i produkterna fortsätter i rätt riktning (43 procent).

Kemikalieanvändning och vattenhantering behöver konkretiseras i operativa och uppföljningsbara mål. Det finns tydliga och mycket specifika listor med gränsvärden men det är som utomstående lika svårt att avgöra hur den faktiska användningen ser ut som den utbredda diskussionen om vilken del av H&M:s verksamhet som rent ekonomiskt är närande respektive tärande.

Återvinningsarbetet lämnar som bekant mycket att göra. Skandalen känner vi till och H&M måste få styr på sitt miljöledningssystem för att säkerställa att samarbetspartners genomför verksamheten på ett hållbart sätt. Visionerna är samtidigt alldeles fantastiska och verkligt progressiva. Det finns ett långtgående kretsloppstänk. Hur detta ska omsättas i ekonomiskt mervärde är mindre tydligt och en stor utmaning. Klarar H&M detta har man förutsättningar att här skapa sig en unik global nisch.

H&M behöver framförallt bli bättre på att mer konsekvent kommunicera det hållbarhetsarbete man faktiskt gör. Med tanke på hur mycket H&M investerar i olika testkoncept just nu är det närmast ofattbart att man inte tillvaratar de enkla PR-vinster som kan nås endast genom att visa upp vad som redan görs. Många känner nog inte till detta och här finns outnyttjad potential att stärka varumärket. Att H&M minskar försäljningen i Tyskland som har kanske världens mest miljömedvetna konsumenter och inte tillvaratar att stärka sin miljöprofil där är som att missa en straff mot öppet mål.

Till sist finner man i hållbarhetsredovisningar ibland små indirekta glimtar av företagets ekonomiska verksamhet. En sådan är att klimatpåverkan för kategorin som inkluderar flygresor fördubblades  2016. Det antyder ökade investeringskostnader för nya länder och koncept. Därför finner vi här en liten sublim antydan om att far och son kan ha rätt i att H&M har tagit stora investeringskostnader.

H&M har frikopplat sina utsläpp från företagets ekonomiska tillväxt

Är man elak kan detta förstås bero på att miljöarbetet är bättre än företagets tillväxtarbete

Detaljerad läsning visar dock att klimatpåverkan faktiskt minskar även frikopplat från försäljningen  

Återvinningsskandalen

Det går inte att kommentera H&M:s hållbarhetsarbete utan att ta upp skandalen att kläder avsedda för återvinning istället bränns upp (länk).  Jag vill inte göra ett heltäckande inlägg om detta eftersom det redan finns mycket information i medier. Nöjer mig med att konstatera två viktiga frågor:

Har H&M inte etablerade rutiner för att följa upp underleverantörers och kontraktörers efterlevnad?

I någon mån kan jag förstå att H&M inte kan detaljstyra sina samarbetspartners verksamhet. H&M är dock inte vilket företag som helst utan har sedan decennier tillbaka har haft CSR-relaterade incidenter. Redan när jag gick i grundskolan dök då och då upp skandaler om arbetsvillkor och kemikalieanvändning i H&M:s fabriker i utvecklingsländer. Där förefaller H&M idag ta ett större ansvar än branschen som helhet idag. Det jag finner mest anmärkningsvärt är därför istället att H&M om några redan bör ha etablerade kontrollmekanismer för att hålla koll på att underleverantörer och kontraktörers efterlevnad är i linje med H&M:s krav. Kan man upprätthålla detta i utvecklingsländer bör system finnas på plats för att snabbt och professionellt hantera brister i Danmark och Sverige där det med enkelhet finns möjlighet för personal från huvudkontoret att besöka anläggningarna. Detta är vad jag finner mest oroande med återvinningsskandalen. I nästa hållbarhetsrapport förväntar jag mig en tydlig redogörelse av hur H&M:s miljöledningsarbete avser säkerställa efterlevnad.

Har H&M inte koll på kemikalieinnehåll i sina produkter?

Eller som miljöminister Karolina Skog uttryckte det: "varför är det så höga halter kemikalier i produkten att de inte kan säljas?" Här tror jag dock att mediestormen överdriver riskerna utifrån enskilda incidenter. H&M har lovat att senast 2020 upphöra med att bränna kläder som innehåller farliga kemikalier. Mest relevant blir därför att följa upp det målet. Som miljöministern påpekar är den stora trovärdighetsfrågan för H&M varför de ens från första början har såpass höga halter farliga kemikalier i sina produkter? Detta blir en viktig frågeställning i min fortsatta analys.

Klimat och utsläpp av växthusgaser

Målsättningen är att vara klimatpositiva i hela värdekedjan senast 2040. Något som är en aning inkonsekvent är att H&M samtidigt ska vara klimatneutrala i delar av produktionskedjan senast 2030. Nu kan detta förvisso ses som ett delmål på vägen då klimatneutral för den som inte är bevandrad i miljölingo innebär att man inte har några nettoutsläpp av klimatpåverkande växthusgaser. Klimatpositiv däremot innebär att man tar det ett steg till och bidrar med en positiv nettoeffekt som kompenserar andra aktörers utsläpp. Hur detta beräknas är en alltför detaljerad övning för detta inlägg. H&M implicerar att man i någon utsträckning använder sig av klimatkompensering. Det verkar bland annat som att man investerar i förnybar energi också externt. Jag har inte hittat detaljer om detta. H&M skriver att man avser vara ett klimatföredöme och därför planerar att publicera en ingående rapport om klimatpåverkan. Den väntar jag med spänning på men intill dess får jag helt enkelt lita på att uppgifterna stämmer. H&M är också på klimatområdet lite vaga kring detaljerna precis som i sin finansiella rapportering. I rapporten kan den intresserade dock läsa om olika sektorers och leds klimatpåverkan. Föga förvånande står själva produktionen för ungefär hälften.

Imponerande!

Att minska klimatpåverkan uttryckt i koldioxidekvivalenter med 47 procent jämfört med föregående år är ett mycket starkt resultat i ett etablerat företag. Guldstjärna!

 Klimatpåverkan minskar även frikopplat från försäljningsvolym

Något som också imponerar på mig är att H&M faktiskt mäter klimatpåverkan relativt försäljningsvolymen. Detta är inte minst viktigt för att få bekräftat att klimatpåverkan inte minskar på grund av den minskande försäljningstillväxten.

 

 Mer flygresor till nya exotiska marknader?

Kan vi rent av identifiera ökade investeringskostnader här?

En rätt spännande sak som hållbarhetsredovisningar kan skvallra om är företagets flygresande. Just flygresandet har en mycket hög klimatpåverkan varför det är rimligt att anta att detta är grundorsaken till att denna underkategori av växthusgasutsläppen har dubblerats under året. Kan det vara så att H&M:s resor till nya lite mer exotiska marknader har ökat under 2016? Ni som läser detta inlägg främst med klassiskt ekonomiska glasögon kan här hitta en liten pärla som skvallrar om att H&M också kan ha haft stora investeringskostnader i anslutning till sin expansion på nya marknader och lansering av nya koncept. Kanske finner vi här en liten indikation på att H&M trots allt tar stora investeringskostnader nu med tanke på att energi- och miljöpåverkan sammantaget minskar?

Till sist är H&M medlem i WWF:s Climate Savers Program (länk). Bland mina andra portföljinnehav i samma program märks Coca Cola, J&J och P&G.

Ekologisk bomull och återvinning

 Bara 14,5% av bomullen är verkligen ekologisk

43 procent hållbar bomull i produkterna är bra. Målet är att endast använda ekologisk bomull 2020. Det är ambitiöst och skulle innebära att minst 60 procent ekologisk bomull bör ha uppnåtts i nästa års hållbarhetsrapport. H&M är också världens näst största användare av ekologisk bomull. Detta är kanske inte så konstigt som en av världens största klädaktörer men ändå ett kvitto på att man är på rätt väg. Samtidigt är det något vilseledande av H&M då den faktiska andelen ekologisk bomull bara är 14,5 procent. I sammanfattningen inkluderar man också "bättre bomull" som förvisso är långt mer miljövänlig än branschen i stort men inte ekologisk i strikt mening.

 eller hur?

 

Återvinningsskandalen har nämnts ovan. Det är uppenbart H&M:s största utmaning när det gäller förtroende för sitt hållbarhetsarbete. Målet är att produkterna ska vara antingen producerade i hållbart eller återvinningsbart material senast 2030. Andelen var i senaste rapporten 26 procent. Detta skvallrar tyvärr om att återvinningsproblemen kan vara betydande då jag misstänker att också den höga andelen ekologisk bomull räknas in här. Hittar längre in i rapporten mycket riktigt att andelen återvunna kläder endast är 0,7 procent, vilket dock är dubbelt så många som för tre år sedan.

Hur som helst är målsättningen för återvinningsbara kläder att 25 000 ton ska återinsamlas i butiker årligen senast 2020. Under 2016 var andelen 16 000 ton. Med skandalen i beaktande tror jag att H&M får svårt att nå det här målet och dessa siffror var alltså föregående år. Det blir självklart intressant att följa upp om skandalen har påverkat insamlingen eller om trenden fortsätter.

Mitt största frågetecken är hur H&M kapitaliserar på återvinningen? H&M talar om vagga till vagga-visioner vilket rätt implementerat skulle innebära att du kan lämna in H&M-plagg som används till nya H&M-plagg. Visionen finns där, insamlingssystemet likaså redan i 71 procent av butikerna men kan man omvandla de insamlade kläderna till nya produkter på ett marknadsekonomiskt lönsamt sätt?

Det framgår att H&M samarbetar med bl.a. I:CO (länk) på detta område men mer precis vad H&M:s vinst i samarbetet är bortom anseende är lika diffust som vad I:CO konkret gör i nästa led bortom att avsikten är återvinning till nya produkter.

 Blomma gjord av återvunna produkter. 

Kostar mer än det smakar?

Det kan finnas stor potential i hållbar materialåtervinning. H&M får ju råvaran praktiskt taget gratis och utmaningen är att identifiera system för att få lönsamhet i storskalig nyproduktion. Ett ambitiöst mål är uppsatt att uppnå någon sorts cirkularitet kring detta 2025. Utbildning av personal är genomförd. Resultaten lyser ännu med sin frånvaro och detta är en stor utmaning. Klarar H&M av den har de dock ett koncept som de kan få en helt unik global nisch i. En frågeställning är dock hur H&M ska förena konceptet med butiksstängning och onlineplattform. Här behövs ett helhetstänk för det måste vara lätt att samla in kläder också för dem som köpt online utan närhet till butik.

En häftig detalj som skvallrar om företagets skala för påverkan är att H&M använde polyester från 180 000 miljoner PET-flaskor. Näst störst i världen!

När det gäller ansvarsfull djurhållning har H&M vision att alla produkter ska vara fullt spårbara och att djur ska hanteras på ett etiskt sätt (något förenklat). När det gäller fjädrar är H&M redan 100 procent RDS-certifierade men när det gäller ullprodukter finns mer att göra. Förvisso har har alla större ullproducenter informerats (motsvarande 70 procent av ullproduktionen) men endast 25 procent har ännu hunnit fullfölja RWS-certifiering. Arbete pågår och behöver följas upp.

Kemikalieanvändning

Som indikerat i inledningen är kemikalieanvändning en uppenbar utmaning för H&M. Detta blir också tydligt i rapporten som publicerades före återvinningsskandalen.

Målsättningen är att uppnå nollutsläpp av skadliga kemikalier 2020. Både åtgärder och resultat indikerar dock att målsättningen inte verkar ha operationaliserats på ett tillräckligt konkret sätt. Därför kommer skandalen inte som en överraskning. Kemikalier är ett komplext område som kräver särskild expertis i flera led. Paradoxalt nog har H&M en väldigt detaljerad kemikalieredovisning med mycket tydliga gränsvärden (länk) men den konkretiseras underligt nog inte i hållbarhetsredovisningen. Gapet finns alltså någonstans i genomförandet mellan den övergripande visionen och detaljerade specifikationer. Förvisso är det förståeligt att H&M inte listar mål för varje enskild kemikalie i rapporten men resultatet blir att det nästan är lika svårt att avgöra H&M:s faktiska kemikalieanvändning som de mer välkända diskussionerna om öppenhet kring vilken del av verksamheten som är närande och vilken som är tärande. Ökad transparens här skulle gynna H&M:s trovärdighet, inte minst mot bakgrund av all medial kritik på området.

Företaget har använd Green Screen Chemicals för att utbilda sina anställda, även i produktionsländer. Intentionen är att identifiera skadliga kemikalier liksom alternativ som kan ersätta dem.

Tillsammans med företaget Veritas har man tagit fram utsläppsmätningssystemet E cube/BVE som man får förmoda ska mäta kemikaliepåverkan i produkter. Några samarbetspartners har tagit del av denna utbildning.

Greenpeace har tilldelat H&M en "avantgarderanking" i sitt detoxprogram.

H&M skriver också, kanske dock inte så uttryckligt som jag gör här, att de har bedrivit lobbyism i EU:s offentliga konsultationer för att begränsa användning av skadliga kemikalier.

Vi får väl gissa att kemikalier kommer få större fokus i vårens hållbarhetsrapport? Vad jag vill se är därför konkreta mål för kemikaliepåverkan. H&M skulle kunna identifiera några miljöfarliga kemikalier, redovisa halter i produkter idag och när dessa ska fasas ut. Det må vara tekniskt men H&M skulle ha allt att vinna på ökad transparens här. En kvalificerad gissning är att H&M kommer få svårt att uppnå sitt övergripande mål i tid helt enkelt till följd av bristande konkretisering.

Vatten

Vattenanvändning är närbesläktat med kemikalieanvändning. Här bör man kunna förvänta sig ett bra track-record från H&M eftersom företaget har arbetat längre med dessa frågor än klimat och förnybar energi. Därför blir jag något förvånad över att övergripande mål saknar motsvarande konkretiseringsgrad. All vattenanvändning ska vara ansvarsfull och effektiv 2020 men vad betyder det och var står man idag i företagets och samarbetspartners verksamhet som helhet?

 Någonstans halvvägs avseende jeansproduktionens vattenpåverkan?

Vad som framgår är bland annat att avancerad teknik används för att utvärdera jeansproduktions vattenpåverkan. Resultatet var att drygt hälften rankades på högsta nivån. Oklart dock om detta ska ses som ett bra första steg eller att man först nu kommit till skott med något man redan borde gjort?

82 procent av avloppsvattenanvändningen upplever fullständigt kraven enligt BSR:s definitioner. Än en gång går H&M genom en samarbetspartner utan att tydligt konkretisera målen. Ja, det är liksom kemikalier ett diffust och komplext område men för mig lyser det alltid röd flagg när man inte kan konkretisera mål utifrån globalt vedertagna mål.

Det finns också några konkreta och väl genomarbetade exempel som uppger att vattenanvändningen  har minskat väsentligt i områden med risk för vattenbrist de senaste åren. Detta är bra.

Något som jag gillar är den ökade andelen regnvatten vilket är miljövänligt eftersom man minskar risken för att urholka akvifer i grundvattnet på ett ohållbart sätt.

Mest positivt är dock en vattenbesparing på 2,3 miljoner kubikmeter tillsammans med samarbetspartners. Detta borde rimligen också innebära ekonomiska besparingar.

 H&M och FN:s hållbarhetsmål

I fluff fluff-delen gör H&M en fin koppling till FN:s hållbarhetsmål. Den följs i slutet av rapporten upp på ett mycket fint sätt. Här är ändå ett område där H&M med enkelhet torde kunna se och lära av Axfood. Det borde vara öppet mål att hitta ett sätt att beräkna hur det sjätte hållbarhetsmålet om vatten operationaliseras för just H&M:s avloppsvattenhantering (länk):

By 2030, improve water quality by reducing pollution, eliminating dumping and minimizing release of hazardous chemicals and materials, halving the proportion of untreated wastewater and substantially increasing recycling and safe reuse globally.

Det uppenbara delmålet är att sträva efter att allt avloppsvatten ska vara hållbart behandlat och därefter konkretisera ett mätbart delmål. Likaså för kemikalier ovan. Vad jag efterfrågar är helt enkelt att H&M också uttryckligen konkretiserar vilka resultat man bidrar med till måluppfyllelsen.

Förnybar energi och energieffektivisering

Målsättningen är att uteslutande använda förnybar energi. Efter en ökning med 23 procent jämfört med föregående år och en total andel förnybar energi på 96 procent uppnår H&M i praktiken nästan målet. Guldstjärna också här!

Det bör dock noteras att målet endast avser H&M:s egna verksamheter. Intressant för framtida vidareutveckling vore att också ställa krav på och hjälpa underleverantörer att uppnå samma mål.

Noterar också att H&M förefaller räkna in någon sorts klimatkompensering genom extern förnybar energi vilket gör det något mindre imponerande jämfört med Axfoods mer handgripliga investeringar.

När det gäller energieffektivisering finns ett lite undangömt mål om att H&M:s butiker som byggs 2030 ska vara 40 procent mer energieffektiva än de som byggs idag. Här finns ett spännande område för kostnadsbesparing. Men ska man tro Mr Market återstår att se hur många butiker som finns 2030.

Elförbrukningen (mätt i elintensitet per kvadratmeter) har minskat med 8 procent sedan basår 2007. Här finns en liten dold kostnadsbesparing.

H&M bedriver enligt rapporten även ett progressivt arbete för att hjälpa samarbetspartners och producenter att investera i förnybar energi och nå energieffektiv produktion.

Hemmasydd miljömärkning imponerar inte

H&M lyfter fram märkningen Clevercare. Miljömärkning låter ju bra men den här kände jag faktiskt inte till trots att jag kan branschen rätt bra. Så vad innebär då Clevercare? En lång rad råd till konsumenten om hur man kan hantera produkterna på ett miljövänligt sätt. Nu ska jag inte helt såga detta initiativ med fotknölarna för vi sparbloggare får här flera handfasta tips som också innebär sparade kronor. Gå därför gärna in på deras hemsida och läs (länk). Men jag har någonstans ändå en grundläggande förväntning om att miljömärkningar visar hur producenten efterlever krav.

Bilden ovan talar för sig själv...

Skrapar man lite bortom ytan framkommer det dessutom att H&M själva tillsammans med den internationella textilmärkningsorganisationen GINITEX har tagit fram Clevercare (länk). Oavsett om innehållet i sak är bra känns det väldigt 80-tal att skapa egna miljömärkningar för sina produkter. Detta är förvisso sekundärt när företaget gör så mycket bra i övrigt men ger ett något oseriöst intryck.

Samtidigt vill jag uppmärksamma på den långa rad samarbetspartners som nämns på sidan 65 i hållbarhetsrapporten. Några nämns redan i blogginlägget men inte alla.

Spretigt CSR-arbete

Mitt intryck av H&M:s CSR-arbete så som det kommuniceras är ganska spretigt. Ett exempel är att H&M har ett partnerskap med UNICEF till stöd för barn med funktionsnedsättningar (länk). UNICEF är en fin organisation som gör mycket bra för behövande barn men när det gäller privata företag ser jag helst att deras filantropi integreras med verksamheten. Att skänka barnkläder ur H&M:s utgående lager till UNHCR för att ge barn i flyktingläger skulle vara ett bra sådant exempel. Samtidigt är det ju så att H&M är ett familjeägt företag och om Stefan Persson genom sin välgörenhetsstiftelse vill bedriva filantropi bortom H&M:s verksamhet är det naturligtvis hedervärt och helt upp till honom.

Dold potential i vision om 100% cirkulära produkter

H&M har stora visioner om 100% cirkulära produkter. För den som inte är bekant med miljölingo är cirkulär ekonomi det senaste modeordet som i väsentligt betyder detsamma som grön ekonomi och mindre hajpade återvinningsekonomi. I praktiken innebär det att H&M vill vara hållbara och ha ett resursekonomiskt återvinningstänk i värdekedjan, alltså att produkter ska produceras på ett hållbart sätt och när de använts ska materialet kunna återanvändas på något sätt. Helt klart en lovvärd vision.

H&M har också nominerats till prestigefulla internationella utmärkelser genom World Economic Forum (länk) för sin vision och bidragit till rapporter (länk) om cirkulär ekonomi.

H&M lider i någon mån av nischtänk. Även om det finns en progressiv och ambitiös hållbarhetsvision som man faktiskt genomför i ett långt snabbare tempo än digitaliseringen framgår detta inte med tydlighet. Jag följer ändå H&M sedan ett tag tillbaka och jämförelsen med Axfood, där jag passivt löpande tar del av de små stegens CSR-arbete, är slående. H&M gör också detta men det kommuniceras för sällan genom företagens huvudsakliga kanaler vilket bidrar till att skandalerna etablerar bilden av H&M. Detta är synd för det finns mycket bra arbete som förtjänar att lyftas fram. Med tanke på hur mycket energi H&M har lagt på nya konceptbutiker och varumärken kan jag tycka att det är anmärkningsvärt att man inte bättre har tillvaratagit det öppna mål som miljöarbetet utgör. Kanske är man rädd för att påminna om återvinningsskandalen men att inte berätta vad man redan gör är slarvigt. Samtidigt kan konstateras att den marknad där H&M just nu kanske utvecklas sämst är Tyskland där många konsumenter är än mer miljömedvetna än i Sverige. H&M skulle ha allt att vinna på att tydligare kommunicera vad som görs. På H&M:s tyska hemsida får man själv gräva fram detta.

En annan fundering jag har är varför H&M inte arbetar mer med namn som har en hög trovärdighet inom hållbart mode som t.ex. Emma Watson eller Summer Rayne Oakes? H&M har ju uppenbarligen resurser att använda stora namn i sin reklam och det här är ett område där man nog bör göra det.

Som jag konstaterade inledningsvis finns ett gap mellan konsumenters syn på sig själva som hållbart medvetna och hur de faktiskt investerar. Ändå tror jag att H&M har goda förutsättningar att skapa sig en tydligare nisch i sitt premiumsegment för just hållbara kläder. Produkterna är ju dessutom billiga. H&M kan i kraft av stordriftsfördelar nå en särställning på marknaden för ekologiska kläder.

Om arbetares rättigheter och jämställdhet

I serien hållbara investeringar främst fokusera på den miljömässiga hållbarheten. CSR täcker som bekant långt mer än så när det gäller socialt ansvarstagande. Eftersom H&M har en historik av skandaler när det gäller arbetares villkor i textilindustrin går detta inte att bortse från. Ämnet utgör ofrånkomligen också merparten av CSR-rapporten. Jag har inte haft tid att analysera detta och hänvisar dig till att läsa H&M:s rapport och andra mer kritiska rapporter från granskningar i frågan.

Jag brukar inte heller skriva om jämställdhet men trevligt att H&M har 75 procent kvinnor anställda, dessutom 69 procent av de ledande positionerna. Kanske inte så konstigt i ett klädföretag men ändå.

Att följa upp

- Tydlighet om miljöledningssystem för att säkerställa underleverantörer/kontraktörers efterlevnad.
- Kemikalie och avloppsvattenhantering behöver konkretiseras för att kunna följas upp på ett tydligt sätt med konkreta resultatmål. Länkning till resultat avseende FN:s sjätte hållbarhetsmål vore snyggt.
- Har H&M börjat konkretisera resultat inom cirkulär ekonomi?
- Är minskad klimatpåverkan och ökad andel förnybar energi verkligen resultat av H&M:s egna verksamhet eller räknas externa effekter in? Fortsätter flygtransporterna öka?
- Uppnår H&M över 60 procent hållbar bomull i nästa hållbarhetsrapport för att med trovärdighet kunna röra sig mot målet om 100 procent ekologisk bomull 2020?
- Att ansvarsfull ullproduktion genomförs.
- Kommunikation bortom hållbarhetsrapporter om vad som redan görs.

Avslutningsvis kan konstateras att hållbarhetsarbetet gav mig en gnutta hopp om H&M:s framtid.

Hållbara fonder och sparad krona

Gläds åt nyheten att en hållbar fond för första gången ligger i topp bland Sverigefonderna (länk). Hoppas att fortsätta min serie om hållbara investeringar där jag har granskat några av portföljinnehavens hållbarhetsrapporter. Har dock inte hittat tid eftersom de inläggen tar ett tag att göra. Mitt tänk är att hellre köpa aktier direkt i företag med ett bra hållbarhetsarbete snarare än att köpa en hållbarhetsfond. Anledningen är att det helt enkelt är billigare.

Fonden i fråga är Nordea Swedish Stars. Enligt den utmärkta fondsajten Morningstar har den en förvaltningsavgift på 1,40% (länk). Fonden har slagit index de fyra senaste åren men jag tycker ändå att förvaltningsavgiften är hög. Varför? För att fonden till stor del innehåller stora börsbolag. Volvo, Investor, SEB, Autoliv, Nordea, Sandvik, ABB, Kinnevik och Tele 2 utgör mer än halva fonden. I någon mån är det en indexliknande fond som har plockat ur ett fåtal mindre etiska innehav och dumpat H&M. Ett liknande urval kan du göra själv hos Avanza med 0,25% köpavgift. Du spar då över 1% per år. Nog kan man invända att Nordea säkert förvaltar köp och sälj skickligare än en lekman men som jag har skrivit om tidigare (länk) är min förväntan på hållbara fonder att de antingen är indexnära fonder med låg förvaltningsavgift (under 1% där betalningen går till hållbarhetsgranskning snarare än den indexnära och relativt automatiserade förvaltningen) eller också fonder som mer aktivt fokuserar på SME-miljöteknikföretag. I det senare fallet kan jag tänka mig att betala en ansenlig förvaltningsavgift för att någon annan gör det jobbet på heltid. Problemet med hållbarhetsfonder är att de i regel aldrig gör just det jobbet. Snarare riskerar du att få betala höga avgifter för att de förvaltar en portfölj med OMX30-innehav som du lika gärna kunde månadsspara i själv till lägre årsavgift. Mitt tips är därför att du väljer ut ett antal aktier som hållbarhetsfonderna investerar i och istället köper dem själv på ett investeringssparkonto.

Förra veckan kom min årliga återbetalning från Länsförsäkringar. Ifjol räckte den till en Axfoodaktie. I år blev det lämpligt nog en aktie i det norska försäkringsbolaget Gjensidige.

Till sist ville jag bara avsluta med att skriva plötsligt händer det: rea på krossade tomater!
Som vegetarian utgör krossade tomater tillsammans med morötter och lök en bas i de flesta recept jag lagar. Nu kunde jag köpa ett helt flak med 25 procents rabatt. Det är inga stora summor men ändå några sparade kronor på en billig basingrediens som räcker i minst två månader.

Svanmärkta fonder - är det verkligen så stor skillnad?

I veckan kom nyheten om den första svanmärkta fonden. Jag gillar som bekant hållbara investeringar och strävar efter att de flesta av mina innehav ska vara någorlunda försvarbara också ur ett miljömässigt hållbarhetsperspektiv. Så en svanmärkt fond borde väl spara mig mycket jobb - eller?

Problemet med miljömärkta fonder är i regel att de inte alls är särskilt aktivt förvaltade när det gäller att leta upp de allra mest spännande aktierna inom miljö och förnybar energi. Tvärtom får du ofta högst traditionella och etablerade aktier. Däremot får du betala en inte oansenlig förvaltningsavgift för byråkratin som det kostar att kvalitetssäkra fonden. Föregångaren var etikfonden - det vill säga du betalar dubbelt så hög förvaltningsavgift för att köpa alla OMX30-aktier utom SAAB (vapen) och Swedish Match (tobak).

Missförstå mig nu rätt. Jag gillar idén med svanmärkta fonder men i min värld ska det vara en fond som äger aktier som Minesto, Ripasso Energy och Vestas. Lite svåranalyserade miljöteknikaktier där det finns ett tydligt mervärde för mig som sparare att betala någon procent för att låga någon annan göra det svåra jobbet att följa dessa nischade aktörer och bedöma deras framtidsutsikter.

Problemet är just att de flesta fonder inte gör det. De investerar istället i säkra kort som råkar ha en med globala mått mätt hög position i hållbarhetsindex. Visst ska man vara stolt över att de flesta svenska OMX30-aktier klarar detta. Men om du istället köper dessa aktier hos en nätmäklare som Avanza eller Nordnet med 0,25% courtage kan du sätta ihop en likvärdig fond till ett lägre pris. Skillnaden är att du spar minst en procent årligen i förvaltningsavgift vilket blir mycket pengar på några års sikt. Detta är också ett av skälen till att jag själv försöker bilda mig en egen uppfattning och sätta ihop min egen "hållbarhetsfond".

Nu till tio exempel som av Morningstar har nämnts som 10 av de 12 första svanmärkta fonderna:

Alfred Berg Hållbar Tillväxt Sverige är först ut.

Bland de större innehaven syns SCA, SEB, H&M, Atlas Copco, ABB, SKF, Skanska, Electrolux och Boliden. Dessa företag har säkert ett fullt försvarbart CSR-arbete som i ett internationellt perspektiv nog är bland de bättre men de är knappast marknadens mest progressiva miljöarbetare.

Förvaltningsavgiften verkar vara någonstans mellan 1,35-1,75%. Det är ganska högt för en fond som mestadels äger storbolag med begränsad tillväxt.

SEB Hållbarhetsfond är ungefär lika meningslös. Du får tre av fyra storbanker, Investor, Atlas Copco, H&M och Volvo. Det obskyra företaget Swedish Biovitrum Orphan följer också med. Något billigare men jag tycker fortfarande att 1,25-1,35% är för dyrt för en hållbarhetsfond som mest köper etablerade storbolag.

Handelsbanken Hållbar Energi låter mer intressant. Här finns en rad mer obskyra energirelaterade aktier där Vestas är den enda som jag på rak arm känner igen. Det är det här jag förknippar med en hållbar fond. En förvaltare som aktivt väljer ut aktier inom förnybar energi som är svåra att analysera på djupet för en lekman som mig. Priset är dessvärre därefter mellan 1,5-2% årligen.

Billigare i samma kategori är CB Save Earth Fund. Där kan man komma undan med 1-1,7% årligen. Också de har en mer obskyr blandning svårbedömda miljöaktier. Vestas bas också där. Vattenföretaget Xylem studsar jag till på och undrar varför jag inte har köpt denna aktie tidigare? Just nu är den för högt värderad men en fin kvartalsutdelare som går rakt in på bevakningslistan.

I Skandia Cancerfonden och Skandia Världsnaturfonden är upplägget snarlikt. Du får hos bägge med Novo Nordisk, Hexagon och genometiska spelaktien Kindred Group. Allt för 1,4-1,5% om året.

Swedbank Robur Ethica har ett gäng etikfonder. Globalfonden ger dig Mastercard, Apple, Microsoft och Colgate. Priset 1,25-1,6% Swedbank Sverige följer SEB:s modell: du får tre storbanker, Atlas Copco, H&M och Volvo. Holmen, Skanska och Essity. Inga större överraskningar men kostar dig 1,25-1,45% om året.

Av Swedbankfonderna tycker jag att Global MEGA är mest intressant. Innehaven snarlika den dyrare globalfonden. Sverige MEGA är av samma skäl intressant. Du får tre storbanker, Atlas Copco, Essity, Holmen, H&M, SCA, Skanska och Volvo. Bägge till den långt mer rimliga förvaltningsavgiften på 0,75-0,95%.

Min slutsats blir att min grundtes bekräftas: jag köper hellre aktierna på egen hand i min Avanzadepå. Swedbanks bägge MEGA-fonder är dock såpass rimligt prissatta att jag skulle kunna tänka mig överväga dem i mitt pensionssparande. Handelsbankens Hållbar Energi-fond är förvisso dyrare än vad jag brukar tycka är rimligt men då gör de uppenbarligen också jobbet att analysera mer svårbedömda miljöaktier som jag själv skulle ha svårt att bedöma på djupet.

Minesto rusade idag på nyheten att deras teknologi bedöms vara ett av de mest kostnadseffektiva energislagen. Det är aktier som denna som jag förväntar mig att miljöfonder ska äga. Jag är sedan tidigare fulltankad i aktien med cirka 3 000 aktier vilket nu efter dagens kraftiga uppgång motsvarar över 3,5 procent av portföljen. Tyckte nämligen att aktien var löjligt billig när den handlades nedåt 5 kronor, tredubblade mitt innehav och har nu ett GAV på 5,45 kronor. Min uppfattning är att aktien ska handlas runt 7 kronor intill dess att vi får mer klarhet i om kommersialiseringen lyckas eller inte. Det finns många hinder på vägen, tekniska utmaningar kan göra resan dyrare och lönsamheten mindre, men eftersom allt har varit ljust så här långt och jag har bevakat aktien i ett års tid har jag förbluffats över marknadens pessimism. Så här långt gav det mig rätt. Kostnad är under 0,25 procent i courtage. Det kan i förlängningen bli billigare och ge bättre avkastning är dyra hållbarhetsfonder. Det enda som retar mig är att jag hade en swingtradeposition vid 5,40 kronor på tusen aktier i morse. Den gick inte in. Hade den gjort det hade det varit 1 500 kronor rakt ned i fickan.

Uppgifter om förvaltningsavgift, innehav mm. har jag hämtat från den utmärkta fondsajten Morningstar. Du bör själv läsa på detaljer om köpkostnad och specifika resultatbaserade avgifter.
Som vanligt ska detta inlägg inte ses som finansiell rådgivning.

Clas Ohlson höjer både utdelning och hållbarhetsambitioner

Clas Ohlson gav under morgonen besked att de höjer utdelningen från 5,75 kronor till 6,25 kronor. Nästan nio procents utdelningstillväxt! Rapporten och detaljerna finner ni här. Nedan några inledande kommentarer efter en hastig första överblick.

Vinst per aktie för helåret är nu 7,59 kronor vilket innebär en utdelningsandel på över 80 procent. Clas Ohlson har dock en så stark kassa att detta inte är anmärkningsvärt högt. Kassaflödet minskar dock marginellt med mindre än en procent.

Kvartalsresultatet är urstarkt med 17,4 miljoner kronor att jämföra med förväntan om en förlust på 10 miljoner kronor. Det är framförallt Norge och Finland som driver vinstökningen.

Resultatet för maj var dock något svagare än vad analytikerna hade förväntat sig med en försäljningsökning på 5 procent jämfört med SME förväntan om 6,3 procent. Ska bli spännande att se hur marknaden reagererar på rapporten. Om kursen inte stiger kommer jag passa på att öka.

Clas Ohlson är ett kärninnehav i min portfölj. Förvisso har de sin största tillväxt bakom sig men beskedet om att en fjärde butik på den tyska marknaden öppnar visar att det ännu finns utrymme för ytterligare tillväxt. Jag gillar särskilt att Clas Ohlson delar ut i september vilket kompletterar vårutdelningar från övriga kärninnehav på ett fint sätt. Tack vare utdelningshöjningen har jag nu en yield on cost på höga 4,8 procent!

Utlandsutdelarens handel i Clas Ohlson det gångna året

Jag är särskilt nöjd med att jag ökade så ordentligt när aktien var under press till följd av ogynnsamma valutor under slutet av 2016. Ångrar i efterhand att jag inte ökade lite ytterligare men gjorde ett par köp i april och med 4,4 procent av portföljen i aktien är min portföljandel fullt försvarbar. I höstas tog jag hem vinst och köpte tillbaka billigare. Det kommer jag inte försöka mig på den här gången. Man ska aldrig säga aldrig men aktien ska upp rejält innan jag överväger att minska.

En nyhet som särskilt gladde mig är att Clas Ohlson antar två nya hållbarhetsmål.

Det ena målet är att hjälpa konsumenterna till mer hållbara val. Tidigare mål var att 12 procent av företagets produkter ska klassas som hållbara val. Eftersom det målet redan har uppfyllts höjer Clas Ohlson nu ribban till 25 procent senast 2020.

Det andra målet är att minska utsläpp av växthusgaser i transporter. Tidigare mål på 50 procent minskade utsläpp i koldioxidekvivalenter förefaller redan ha uppnåtts. Därför sätter Clas Ohlson ett mål om att utsläppen ska minska ytterligare, eller snarare inte tillåtas öka, relativt omsättningen.

Clas Ohlson har också tecknat avtal om att fyllnadsgraden i deras containtrar som framtas via sjöfart ska öka från 80 till 85 procent. Detta bör ge indirekta miljövinster i form av färre transporter och minskade utsläpp. Det är också ett bra exempel på hur långsiktigt hållbarhetsarbete kan identifiera goda ekonomiska vinster.

Noterbart är också att företagets nya VD Lotta Lyrå tillträder sin post inom kort. Det ska bli spännande att se hur hon kan tillämpa sina erfarenheter från IKEA för att ytterligare effektivisera verksamheten.

Kommer följa upp Clas Ohlson i mer detalj framöver i serien om hållbara investeringar. Minns från att jag ögnade igenom deras hållbarhetsrapport i höstas att Clas Ohlson tydligt hör till de bättre presterande svenska företagen när det gäller hållbarhet.

Hållbara Investeringar: Castellum är ett branschledande föredöme

Ett uttalat syfte med mina investeringar är att de inte bara ska vara ekonomiskt utan även miljömässigt hållbara. Jag följer därför inte bara årsredovisningar och balansräkningar ur ett ekonomiskt perspektiv utan bevakar regelbundet hur mina innehav presterar miljömässigt.

Här kommer därför det andra inlägget en artikelserie som går igenom mina portföljinnehav utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Först ut var Axfood.

Castellum väljer inte mellan hållbarhet och ekonomisk tillväxt. 

Tvärtom är hållbarhet en förutsättning för att skapa långsiktig tillväxt.

VD Henrik Saxborn

För den som inte orkar läsa igenom deras rapporter eller min sammanställning kan kort konstateras att Castellum på ett globalt branschledande sätt har lyckats minska sin miljöpåverkan samtidigt som man har uppnått en minst sagt imponerande vinsttillväxt under samma period. Det finns dock utrymme för förbättringar som också innebär kostnadsbesparingar, inte minst när det gäller energiförbrukning där företaget ännu inte har lyckats leverera på sina högt ställda mål.

Sammantaget utgör Castellum  det självklara valet i fastighetssektorn i varje defensiv utdelningsportfölj med hållbarhetsfokus. Jag är därför glad och stolt över att Castellum är ett kärninnehav som just nu utgör cirka 6,8 procent av min portfölj.

Kort sammanfattning: därför är Castellum en branschledande hållbar investering

- Globala utmärkelser förstärker bilden av branschledande aktör inom hållbarhet.

- Ambitiöst klimatmål om koldioxidneutralitet till 2030.

- Med 96% förnybar energi är höga mål redan uppnådda.

- Vattenanvändningen minskar och företaget investerar i fortsatta besparingar.

- Ambitiös miljöcertifiering av fastighetsbeståndet. Alla ny- och ombyggnationer miljöcertifieras.

- Stor hänsyn till ekosystemtjänster i större projekt. Ekosystemneutralitet eftersträvas.

Utmärkelser understryker resultat

Castellum är invalt i Dow Jones Sustainability Index. Där inkluderas de företag globalt som presterar bäst inom hållbarhet. Det är en riktig kvalitetsstämpel, eller hållbarhetsarbete i världsklass som Castellums hållbarhetschef själv uttrycker det. Nu ska man samtidigt vara medveten om att DJSI bjuder in 3 400 företag där de bästa väljs ut. På listan finns bl.a. oljebolaget Shell och British Tobacco har tidigare funnits där. Det är inga aktier som skulle ingå i en svensk etikfond. Det förtar ändå inte Castellums prestation.

Castellum har tilldelats Business Leadership in Sustainability av World Green Business Council. Organisationen fokuserar namnet till trots dock på fastighetssektorn.

Därtill har Castellum mottagit utmärkelser från EPRA (European Public Real Estate Association) och GRESB (Global Real Estate Sustainability Benchmark). Dessa utmärkelser är sektorsspecifika men understryker ändå att Castellum är branschledande när det gäller hållbarhet.

Nu ligger det förstås i sakens natur att alla företag förstås skyltar så gott de kan med alla typer av utmärkelser och certifieringar de har fått. Det bör därför understrykas att Castellums utmärkelser är imponerande och signalerar kvalitet. Det är skillnad på internationella utmärkelser och kommunens miljödiplom.

Ambitiösa höjningar av hållbarhetsmål under 2017

- Koldioxidneutrala och 100% icke-fossil energi år 2030 (Castellum kallar det netto-noll-utsläpp).
- 15% energibesparing per kvadratmeter år 2025 och minst 1,5% per år.
- 1% vattenbesparing per år.
- 100% av alla fordon ska vara fossiloberoende senast år 2020.
- 50% av fastighetsbeståndet ska vara miljöcertifierat år 2020.
- Alla nyproducerade byggnader och ombyggnationer ska miljöcertifieras.
- Alla fastigheter som innehafts i mer än ett år ska vara miljöinveterade, uppföljning var 10:e år.
- Ekosystemtjänster ska utvärderas vid nybyggnation och större projekt.

Noterbart är det i branschen annorlunda språkbruket (netto-noll-utsläpp, icke-fossil energi, fossiloberoende).

Jag reagerade på att en så låg andel av fastighetsbeståndet är miljöcertifierat idag. Det förvånar med tanke på företagets utmärkelser och med tanke på att grundläggande miljöcertifieringar inte är särskilt svåra att få om man har ett genomtänkt och väl implementerat hållbarhetsarbete. Ambitionen är dock hög, inte minst att man ska göra rätt från början i alla nyproducerade byggnader och vid alla ombyggnationer.

Ekosystemmålet sticker ut och är innovativt. Det innebär att en utredning utifrån ekosystemperspektiv ska göras för att säkerställa att resultatet är ekosystemneutralt. Delvis krävs detta av miljöbalken och EU-rätten i de miljökonsekvensbeskrivningar som nämns där. Jag uppfattar det dock som att Castellum går längre. Detta skulle jag gärna läsa mer om i kommande rapporter!

Men blandad måluppfyllnad för nuvarande mål

Castellum satte en rad mål inför år 2017 där resultatet är blandat. Man är förvisso på god väg men når i flera fall inte hela vägen fram.

- Energiförbrukning per kvadratmeter ska vara 50% lägre än branschgenomsnitt. Resultat: 43%.
- Energiförbrukning ska ha minskat med 30%, energieffektivisering minst 3% per år. Resultat: 26%.
- 90% förnybar energi 2020. Resultat: 96%.
- Vattenanvändning ska ha minskat med 5%. Resultat: 11%.
- Alla fordon ska vara koldioxidfria år 2020. Resultat: 32%.
- 30% av fastighetsbeståndet miljöklassat. Resultat: 35% inklusive pågående projekt.
- Samtliga fastigheter ska vara miljöinveterade inom ett år. Resultat: pendlar runt 90% vilket är OK.

Miljöbyggnad i Balltorp som ska uppgraderas till SGBC Silver

Arbetet med förnybar energi är imponerande och i praktiken närmast att betrakta som uppnått i förtid! Målet för vattenanvändning har överträffats med råge. Miljöklassning och miljöinventering får anses uppnått i praktiken även om det finns en viss eftersläpning i pågående processer. Avseende miljöklassningen ger en titt på Sweden Green Building Council dock att många Castellum-innehav inte alls är Guld-klassade varför det verkar som att man helt enkelt undantar många mindre fastigheter från detta krav. I årsredovisningen framgår att Castellum äger hela 28% av Sveriges SGBC-certifierade byggnader vilket ändå skvallrar om att de tar ett långt större hållbarhetsansvar än andra branschaktörer.

Koncernens energiförbrukning har minskat med nästan en tredjedel det senaste decenniet.

Trots det är det anmärkningsvärt är att minskningen av energiförbrukningen ökade från 28% 2015 till 26% 2016. Per kvadratmeter var den dock oförändrad. Det nuvarande målet är enligt ovan 15% minskning till år 2025. 15% ökning av 43% är ungefär 50%. Det innebär att Castellum i praktiken skjuter framför sig sitt energiförbrukningsmål ytterligare sju år - dessutom i halverad takt från 3% per år till 1,5% per år. Inte imponerad!

Också fordonsmålet har företaget en bit kvar för att uppnå. Där har man å andra sidan fortfarande tid på sig. Utan en jätteinvestering talar dock lite för att det kommer uppnås redan 2020 med nuvarande takt om 7% per år.

Koldioxidutsläpp minskade med 49% från 2015 till 2016

Man ska samtidigt hålla i minnet att Castellum har en hel del minst sagt imponerande historiska måluppfyllelser att luta sig emot. Bland annat har koldioxidutsläppen minskat med hela 71% de senaste tio åren. Som statistiken ovan visar lyckades Castellum dessutom sånär halvera koldioxidutsläppen det senaste året. Det är riktigt bra jobbat!

Exempel på projekt finansierade med gröna obligationer

Gröna obligationer

Castellum lanserade under hösten 2016 gröna obligationer värda 1 miljard kronor. Gröna obligationer är förvisso ingen skyddad titel men ändå ett bra sätt att tydligt vika investeringar för miljöinvesteringar. Castellum viker dessa investeringar åt projekt som uppfyller kraven Castellum ställer i sin miljöprofil enligt strategin (minst BREEM Excellent eller SGBC Silver). Som bonus kan noteras att kärninnehavet Castellum samarbetar med kärninnehavet Handelsbanken i utformningen av de gröna obligationerna. Det här blir något att granska närmare när jag följer upp Handelsbankens hållbarhetsarbete.

Utbyggnad av solel i Uppsala.

Utbyggnad av solel

Castellum har investerat i en utbyggnad av solel i Boland City i Uppsala. Det motsvarar en besparing på 255 kWh vilket i förlängningen också är en långsiktigt ekonomiskt hållbar investering.

Styrdokument i överkant

De styrdokument Castellum listar ger vid ytan ett ansvarsfullt intryck men granskar man det närmare så blir intrycket snarast att de listar allt de kan lista. Det förtar inte företagets prestationer på hållbarhetsområdet men ger ärligt talat ett lite fånigt intryck. ISO 14001 är en internationell standard som innebär att man systematiskt identifierar förbättringar i sitt hållbarhetsarbete. Det är bra. Men det innebär i sig självt inga resultat. Miljöbalken, arbetsmiljöbalken, aktiebolagslagen samt övriga tillämpliga lagar och regler får vi väl hoppas att alla aktiebolag följer? Det är på något sätt en utgångspunkt.

Plus i kanten för att Castellum hänvisar till FN:s hållbarhetsmål för 2030. Till skillnad från Axfood framgår dock inte hur Castellums interna mål länkar till dessa. Det är lite synd för här skulle Castellum enkelt kunna förstärka bilden av ett gott hållbarhetsarbete genom att liksom Axfood länka sina interna mål till respektive FN-mål. Målen finns redan där så det är en fråga om presentation och inte något dubbelarbete.

Pågående BREEM-certifiering på Lindholmen Science Park

För uppföljning i kommande rapporter

- Energiförbrukningsmålet bör uppnås om företaget ska behålla en hög trovärdighet för sin hållbarhetsprofil. Att följa upp det årliga kvadratmetermålet ett första steg.
- Ekosystemtjänstmålet. Hur efterlevs det och vilka avvägningar har gjorts?
- Uppnår fastigheterna de miljöcertifieringar som utlovas?
- Minskar fordonsflottans miljöpåverkan?