Utdelningar och nya aktieköp under februari

Inledningsvis känns det naturligtvis futtigt att skriva om aktier och sparande i en tid som denna. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta på hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Jag har under februari ganska precis hållit min plan för investeringar under det läge som uppstod. Belåningen har ökat från sju till nio procent. Som högst var den tio procent men tack vare försäljningen av Azelio har jag hållit nere den på nio procent vilket innebär att jag fortfarande har ett rimligt utrymme att fortsätta öka i mars om det fortsatt skulle bli rimliga köplägen i fler aktier framöver.

En aktie jag har ökat mitt befintliga innehav med hela 17 procent i är Inwido. Aktien handlas just nu till en direktavkastning över mitt mål på 4,25 procent och jag har en yield on cost på hela 7,15 procent. Det innebär att hela investeringen har betalat av sig bara på utdelningar på mindre än fjorton år redan innan man tar hänsyn till ränta på ränta för återinvesterad utdelning under de åren eller värdeökning i aktien.

I Castellum har jag hoppats på ett läge att öka större (vilket jag vill ha en direktavkastning över 4 procent för att göra) men det läget har aldrig riktigt uppstått. Jag har ändå fyllt på med ytterligare 5,8 procent jämfört med befintligt innehav. Det gör att aktien nu är mitt nionde största innehav.

Gjensidige är en aktie som jag hade hoppats på att äntligen kunna ta en riktigt stor position i men det läget uppstod aldrig. Kanske för att det norska försäkringsbolaget är ett etablerat företag med en trygg och stabil marknadsposition i Norge. Det hindrade inte att jag liksom i Castellum ändå utnyttjade möjligheten att öka lite mer än vanligt med hela 13 procent jämfört med befintligt innehav. Tillsammans med januariköpet har jag i alla fall köpt såpass många nya aktier att det inte är någon stress att öka på ett par år.

Evolution är en aktie som inte riktigt passar med min utdelningsfilosofi då utdelningen är alltför låg trots potential för hög utdelningstillväxt under många år framöver. Men i ett läge som detta såg jag ändå potential att ta in en mindre post. Jag sålde faktiskt initialt den post jag redan hade för att sedan köpa tillbaka en tre gånger så stor post en bit under tusenlappen per aktie.

Det blev ett par aktier i 3M också när aktien handlas över 4 procents direktavkastning.

Jag är nu fullinvesterad i Handelsbanken och Scandic Hotels. Ingen av dem är en lysande aktie men bägge är utifrån omständigheterna i sektorn defensiva val och bra värdecase. Handelsbanken levererade en blygsam utdelning på fem kronor per aktie och vill väl inte ta i i den omställning de befinner sig med färre kontor och mer digitalt. Det återstår att se hur de klarar att bibehålla bra kundrelationer men efter att ha provat erbjudande hos 4-5 banker är jag som utlandssvensk helnöjd med den service jag får från Handelsbanken även om det är synd att de har lite färre kontor än förr och nu tar ut en avgift. Scandic Hotels är förstås fortsatt i ett känsligt läge då de har tvingats ta stora kostnader och en emission, där jag tecknade fullt, under pandemin. Men i de senaste kvartalsrapporterna har också tydliga tecken på normalisering synts och aktien är fortfarande inte värderad som vore det normalläge. Återhämtningen kommer ta tid, även för utdelningen, men som ett långsiktigt innehav tror jag ändå att jag har gjort rätt val som har offrat ett par års utdelningar för att kunna bli fullinvesterad under dessa historiskt utmanande år.

Jag har tidigare skrivit om Kopparbergs där jag ökade med tio procent trots att jag redan är fullinvesterad. Det är en fin defensiv hörnsten i portföljen och jag har en yield on cost över 4,5 procent.

Också i Cloetta får jag väl anse mig vara fullinvesterad för stunden sedan jag nu har fått möjlighet att köpa hela det initialt tilltänkta innehavet och därtill ytterligare 20 procent. Jag räknar egentligen inte med utdelningstillväxt i Cloetta. Men med en yield on cost på 4,35 procent i en defensiv sektor då folk tenderar att köpa lösgodis i alla konjunkturer förutom pandemi tycker jag ändå att aktien bidrar med lite stadga till utdelningsportföljen. Enligt min strategi är jag alltid nöjd när jag kan nå en yield on cost över 4,25 procent i mina innehav då det är en bra utgångspunkt för att behålla värde över tid med viss marginal till inflationen. Dessutom är Cloetta en buffertaktie som jag alltid kan sälja om jag behöver få loss kapital till att öka i andra aktier som tillfälligt är lågt värderade.

Jag brukar öka regelbundet i månadsutdelaren Realty Income då jag tycker att månadsutdelare bidrar till ett bra inflöde av nytt kapital att återinvestera i nya utdelningar för att få en snabbare ränta på ränta-effekt. Aktien är dessutom ofta rimligt värderad om än sällan billig. Jag ökade nu med strax över åtta procent jämfört med befintlig portföljandel. Den svaga kronan innebär att det inte är fullt så billigt som det låter.

Det blev till sist också en liten ökning i Nordic Waterproofing på en post och en liten ökning på en post i Skanska. Den senare är inte särskilt billigt värderad men givet extrautdelningen på 3 kronor per aktie tyckte jag att helhetserbjudandet på en direktavkastning väl över 4 procent i år samtidigt som den överstiger mitt minimimål och borde kunna öka något i framtiden var gott nog. Kan bli en till post i mars.

Det har blivit någon mindre ökning i Cibus mest för att bibehålla portföljandel. Men där är jag lite försiktig då det nu har signalerats om en emission vilket innebär utspädning även om ledningen har sagt att utdelningen ska garanteras. Jag har varit sugen på att ta in SBB då de har fina defensiva innehav från Hemfosaförvärvet. Men jag tycker att det är för mycket drama kring aktien, att de kan få det svårt om räntorna stiger samt att utdelningen faktiskt inte är speciellt billig och aktien känns något hajpad. Jag har också ökat lite i Investor som verkligen inte är billig och knappt kan kallas rimligt värderad som utdelningsinvesterare men samtidigt vore det synd att inte öka lite för att bibehålla portföljandel där med.

Utifrån mina mål jag satte upp för ett par tre år sedan är jag nu alltså fullinvesterad i Cloetta, Handelsbanken, Kopparbergs, Minesto och Multiconsult. Det känns ändå hyggligt att ha uppnått. Det innebär inte att jag inte kommer fortsätta öka i aktierna men att jag vill ha en viss rabatt för att köpa mer, precis som jag alltså har gjort i just Cloetta, Kopparbergs och Minesto då de har handlats till viss rabatt.

Som jag har skrivit om tidigare under månaden har jag ökat ganska beskedligt i Minesto men också tagit in tre andra miljöteknikaktier i portföljen där Midsummer är ny medan Soltech och Swedish Stirling är en återkomst igen då de befinner sig i ett bättre läge och till mer rimlig värdering idag. Soltech kom jag över till P/E 12 på kvartalsvinsten i den senaste rapporten vilket får anses som rimligt trots risken i aktien.

Ut ur portföljen försvann Azelio, Resurs samt de två avknoppningar jag har skrivit om tidigare.

 

Utdelningarna då? De landade på blygsamma 1 658 kronor. Det är lägre än 2021 då vissa kompensationsutdelningar som hade hållits inne under pandemin kom mig till del. Men givet att februari jämte juli och augusti är den tredje svåraste utdelningsmånaden är jag ändå nöjd med det. Jag ser äntligen ut att kunna klara av ett gammalt mål om minst tusen kronor i utdelning varje månad i år.

Det var i år bara tio aktier som delade ut under februari. Utöver Siemens var det bara kvartalsutdelare och månadsutdelare. Jag tänker inte aktivt leta fler februariutdelare utan ökar istället i befintliga innehav.

Totalt innebär aktieköpen under februari att min utdelningsprognos redan är mycket nära 50 000 kronor. Det må låta lite då jag uppnådde 56 613 kronor under 2021 och förstås strävar över att passera 60 000 kronor under 2022. Men mina prognoser tar alltid höjd för utländsk källskatt och valutaeffekter i överkant varför jag redan vet att bara mina befintliga innehav i mina månadsutdelare i praktiken kommer ge minst en tusenlapp mer. Av dessa utdelningar ska nära 4 000 kronor ut i mars och över 30 000 kronor totalt under utdelningsmånaderna april och maj. Det kan återinvesteras i ytterligare en tusenlapp i utdelning. Därför tror jag att jag kommer att klara att passera 60 000 kronor i år men jag kommer inte sträva efter att överträffa målet i sig då jag hellre köper de för stunden bäst värderade aktierna än att jaga efter aktier som delar ut under 2022 bara för utdelningsstatistikens skull.

Nu ser jag fram emot mars månad som jag tror blir den månad då Minesto kommer sjösätta sin nya kommersiella Dragon Class-modell på Färöarna. Förra året började man arbeta i mars och jag tror att vi kommer få se mer aktivitet under våren då modellen ska köras där inför att man ska sjösätta ett likadant kraftverk utanför Bretagne, Frankrike till sommaren.

Lördagsreflektioner över nytt pandemiras och nya möjligheter för tidvattenenergi

Så kom till sist en börskorrigering till följd av ny pandemioro efter den senaste mutationen. Jag börjar tycka att det hela är rätt märkligt för med mindre än att mutationen innebär att merparten av de redan fullvaccinerade svävar i livsfara är det åtgärderna snarare än mutationen i sig som skadar ekonomin. Jag tror att man i framtiden när man ser tillbaka kommer se det som en exceptionell överreaktion där hälsoinstitutionerna gavs historiskt oöverträffade befogenheter. Om samma riskanalys skulle tillämpas på till exempel vägar och trafiksäkerhet skulle samhället behövt investera många gånger vad man gör idag. Och skulle samma resonemang tillämpas om alkohol och rökning skulle det antagligen vara förbjudet.

Därför tar jag det hela med stor ro och konstaterar att börsen trots nedgången inte är väsentligt billigare. Scandic åkte på en rejäl smäll. Och jag hade personligen nog trott att de så här snart två år efter pandemin skulle ha återhämtat sig till normal verksamhet. Nu verkar det dröja lite. Men med mindre än att det blir bestående förändringar i hotell- och resevanor borde verksamheten ändå komma igång de kommande två åren. De senaste rapporterna har tytt på det och jag ska ta och följa upp lite till i helgen ifall aktien går  ned ytterligare på måndag. Kopparbergs ökade jag i nyligen då den senaste rapporten visade tydliga tecken på återhämtning och normalisering från pandemieffekterna. Nu riskerar vi se ytterligare ett tufft kvartal men kanske ger det mig utrymme att köpa de sista femtio aktierna till fullinvesterade tusentalet. Oavsett tror jag att det kommer en morgondag där bra företag kommer fortsätta göra vinster när det hela lagt sig. Därför ska jag titta lite extra i helgen för att se över om något är såpass lågt värderat efter den lilla Black Friday-rea som vi såg igår att man borde lägga en order inför måndagen. Ska medges att jag har börjat titta på Evolution Gaming för första gången. Trots exemplariska data och fin skalbarhet i affärsmodellen har jag tyckt att aktien prisat in lite väl stor framtida tillväxt för lite väl lång tid framöver men nu är aktien åtminstone på nivåer där det kan vara värt att ta sig en titt sedan börsens hasardspelare verkar sålt bort sig.

Azelio har nyligen fått en tredje order i Sydafrika. De kommer tvivelsutan påverkas negativt av reserestriktionerna då det lär innebära förseningar i installation av projektet. Men det är inte säkert att det rör sig om mer än några veckor och någon enstaka månad. I ett långsiktigt perspektiv är det inget som äventyrar företagets verksamhet. Man ska dock ha respekt för de kraftigt ökade transportkostnaderna då dessa steg kraftigt när efterfrågan ökade dramatiskt på allehanda varor efter tidigare pandemivågor. Utlandssvensken märker detta på ett handfast sätt och tror att det är huvudförklaringen till att Azelio har varit försiktiga med att rulla ut orders under 2021. Något jag tycker är märkligt är att de inte har fullgjort samförståndsavtal med kunder där man har en första specificerad installerad kapacitet redan under 2021 i sin femårsplan (att de väljer ett diffust företag inom hållbart jordbruk på en av de mest svårtillgängliga, om inte svåraste, marknaderna före kunder med större avtal). Så är fallet i åtminstone ett par MoU. Men jag tror helt enkelt att detta har sin förklaring i att det för både kund och Azelio givet den mindre försening om något enstaka kvartal som pandemin inneburit sedan avtalet ingicks är kostnadseffektivare att transportera något större volymer. Jag skulle därför inte bli förvånad om Azelio omförhandlar sina avtal till denna effekt och kommer leverera en lite större volym 2022 istället. Det är helt enkelt mer kostnadseffektivt. Mitt scenario står kvar att jag har tillförsikt fram till sommaren för att avvakta att de levererar enligt plan med vissa justeringar för pandemin. Därför sitter jag lugn i båten och passade på att öka lite smått i Azelio igen nu när risk-reward är bra. Kursen är lägre samtidigt som jag blev positivt överraskad av kostnadskontrollen i den senaste rapporten. Jag hade räknat med större utgifter då man har rullat igång produktion och nyanställt för att hantera kommersiell utrullning på flera marknader samtidigt. Jag räknar fortfarande med viss nyemissionsrisk men skulle säga att den är 18 månader bort snarare än de 12 månader som jag uppskattade före den senaste rapporten. Även om de orders vi ser är små borde de ändå ge intäkter och ännu väsentligare att kassaflöde börjar röra sig i positiv riktning. Kapitalrisken är som jag ser det alltså lägre än förra kvartalet samtidigt som kursen nu är nere på rätt låga nivåer igen. Det förutsätter att tekniken fungerar och även om DNV har gjort en första verifiering är långtidsverifieringen inte genomförd. Det är normalt då all energiteknik först verifieras principiellt för att bevisa att tekniken fungerar och därefter utifrån kontinuerlig drift för att visa att det inte sker oväntade driftsstörningar eller problem i teknikens hållbarhet över tid. Så är fallet också i Minesto och andra företag jag följer. Azelio publicerade dock ett vitpapper med tekniska specifikationer som gör att jag åtminstone känner mig rimligt trygg i att tekniken kommer fungera som utlovat. Eller åtminstone inte mindre trygg än när jag var att betala några mer för aktien senast jämfört med vad den handlas för idag. Risk-reward är alltså bättre.

Utlandssvensken tackar till sist ödmjukast för den senaste veckans turer på Helgeandsholmen. Nu är jag till skillnad från popular opinion på finanstwitter av åsikten att samtliga åtta partier var och en på sitt sätt är medskyldiga till den fars som utspelade sig. Även om det är ett sorgligt skådespel såväl från regerings som oppositions sida med deras oförmåga att ta sig samman och ta ansvar för att se till att landet på ett eller annat sätt kan styras oavsett regeringsunderlag har det åtminstone positiva sidoeffekter för mig. Då jag får min lön i utländsk valuta innebär den försvagade kronan i praktiken en löneökning på mellan 5-7,5 procent för den stora majoritet pengar jag spar i svenska aktier. För utländska aktier blir det ju ingen skillnad i mitt fall. Det kan nog bli lite extra konsumtion när man kommer hem till Sverige över jul.

Det blir därför ett par tusenlappar extra att investera från lönen. Den här veckan valde jag att köpa ytterligare ett par hundra aktier i Minesto. Kan tyckas symboliskt i en tid när energipolitiken blir partipolitisk symbolpolitik där det av oklar anledning är politikerna som ska detaljstyra vilket energislag som skattepengar ska investeras i. Medan svenska politiker käbblar vidare i samma hjulspår som de senaste fem decennierna har man i Storbritannien en smart lösning för att skapa incitament för marknaden att utveckla nya energilösningar som ges förutsättningar att konkurrera med etablerade lösningar.

Det kallas contracts for difference och innebär att regeringen avsätter en viss summa pengar i ett auktionsförfarande där olika typer av framväxande energilösningar konkurrerar (länk för det fåtal som orkar göra sig besväret). De projekt som kan bevisa sig ha möjlighet att mest kostnadseffektivt producera energi vinner auktionen. Dessa företag får då under 15 år ett garantipris där staten går in och garanterar mellanskillnaden mellan faktiskt elpris och det elpris som i det initiala skedet krävs för lönsamhet.

Av den totala budgeten på 275-285 miljoner GBP per år blev i veckan 20 miljoner GBP per år öronmärkt för tidvattenenergi. Detta är fantastiska nyheter för Minesto då de av vad de har presterat i år på Färöarna bör kunna vara det mest konkurrenskraftiga alternativet. Det innebär med säkerhet att den första 10 MW-parken utanför Wales i praktiken kan prisgaranteras för parkinvesteraren. Kapitalrisken är därmed ännu lägre i Minesto än tidigare. För oavsett om det tar ett par år innan parken är i full drift är det mindre väsentligt då det som alltid är kassaflödet som är det viktiga och det kan man alltså snart börja räkna med. Auktionen startar den 13 december 2021, ansökan ska vara inlämnad den 14 januari 2022. Besked kommer någon gång under 2022 och när det väl kommer kan vi i praktiken börja räkna kassaflöde. Att själva parken är i full drift först ett par år senare är ur ett investerarperspektiv mindre relevant. Faktum är att kassaflödet som en framgångsrik auktion skulle generera för Minesto ensamt är tillräckligt för att försvara nuvarande börsvärde vid en värdering över P/E 50 (då räknar jag bara på 10 MW/år installerat).

Jag har skrivit om det här tidigare men att det skulle bli en pott endast avsatt för tidvattenenergi hade jag ärligt talat inte vågat hoppas på. Jag trodde att Minesto skulle behöva konkurrera med andra energitekniker i ett liknande skede av sin teknik- och kostnadsutveckling. Men det som kanske inte är uppenbart är att de öronmärkta pengarna för tidvattenenergi bara är en garanti. Minesto har i framtiden möjlighet att konkurrera med andra tekniker under förutsättning att Minesto är såpass konkurrenskraftigt. Det innebär att det i ett andra steg inte enbart rör sig om något tiotal MW utan öppnar upp möjligheten att få garantipris för installation i GW-skala. Det innebär att vägen till kommersiell lönsamhet är vidöppen då det finns möjlighet att få prisgaranterade projekt så att det räcker och blir över bara på den brittiska marknaden. Garantipriset för tidvattenenergi är satt till 211 GBP/MWh. Men det är satt av de brittiska tidvattenföretagens lobbyister, de tunga och inte särskilt kostnadseffektiva tekniker som kräver mycket starka tidvattenströmmar. Utan att känna till Minestos nuvarande LCOE i detalj vågar jag påstå att den är långt, långt lägre än så vilket innebär att det här är en enorm enabler för de projektinvesterare och partners Minesto för diskussioner med för de första parkerna. Det kommer accelerera kommersialiseringen då projektrisken blir lägre tack vare garantierna vilka också gör att investerat kapital räcker till fler kraftverk.

Därav gladdes jag åt hur dessa tre händelser sammanföll vilket möjliggjorde för mig att i veckan köpa ytterligare några hundra aktier. 2022 kommer verkligen bli ett mycket spännande år för Minesto.

OBS som alltid ska understrykas att aktier som berörs i detta inlägg är förenade med en väsentlig risk. Aktier i sektorer som är påverkade av pandemin kan drabbas negativt av ytterligare restriktioner. Azelio och Minesto är fortfarande företag på väg in i kommersiell fas som inte har intäkter varför de har en hög risk. I det korta perspektivet kan, som vi har sett i bägge aktierna, volatiliteten vara hög. Även i det långa perspektivet finns ytterst ingen garanti för att de lyckas. Inlägg på bloggen ska aldrig ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör själv göra dig själv tjänsten att läsa igenom och förstå vad du investerar i. Du är själv alltid ansvarig för dina egna investeringsbeslut. Det här är endast en hobbyblogg där jag delar med mig av min sparresa och tankar längs vägen.