Sju år med portföljen

Det ska inledningsvis understrykas att det här är en hobbyblogg för att få en översikt över mitt sparande. Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation och du bör inte ta rygg på mig. Det är bara en utlandssvensks möjlighet att få utbyte för de ideella diskussioner man annars har genom Aktiespararna, aktiepubar och liknande hobbyverksamheter på ett mer strukturerat sätt än vad som är möjligt i andra sociala medier. Min strategi bygger på min rätt speciella livssituation och långsiktighet. Den syftar inte till att maximera portföljavkastning utan mer att bygga en långsiktig utdelningsportfölj.

Mitt sparande startade runt midsommar 2016 då jag åter började spara i aktier. Därför uppdaterar jag traditionsenligt portföljen under midsommarhelgen. Det är ett sätt att följa upp sparandet långsiktigt.

Jag konstaterar att jag redan har uppnått min målnivå och teoretiskt skulle kunna leva på utdelningar och göra en FIRE om jag vill. Men då beaktar jag inte utspädning i realvärde på grund av inflation, att jag har ungefär en tredjedel av portföljen i aktier som inte ger utdelning och att jag rimligen även kommer köpa en fastighet med kontantinsats i anslutning till att jag återvänder till Sverige igen. Samtidigt är valutaeffekten för närvarande extremt gynnsam då jag får min lön i utländska valutor men mestadels sparar i svenska kronor. Jag ökar lite i de kanadensiska aktier som Avanza fortfarande tillåter handel i då och då och har också ökat i Multiconsult men håller i övrigt igen med att öka i utländska aktier.

Mitt ursprungliga mål var dock satt på tio år och jag kan därför konstatera att det just nu ser förhållandevis bra ut då det kommer nya insättningar och utdelningstillväxt de återstående tre åren. Även om OMX-index handlas högt innehåller min portfölj flera sektorer såsom fastigheter och miljöteknik som är särskilt missgynnade i det höga ränteläget. De företag som hänger kvar till ett mer normaliserat ränteläge om ett par år kommer säkert återhämta sig och jag ska ju inte sälja av några aktier för uttag innan dess ändå.

Minesto är mitt största innehav, jag väljer att visa storleken även om det påverkar läsbarheten. De aktier som inte syns i diagrammet är i fallande ordning: Vitreous Glass, Gjensidige, Siemens, BASF, ATEA, Nordic Waterproofing, Soltech Energy, Evolution Gaming, P&G, Coca Cola, Elanders, SWECO, Beijer Alma, Omega Healthcare, Profoto, Apple, AstraZeneca, 3M, Xylem, SBB, Nyfosa, Holmen, Tokmanni, Northwest Healthcare, Brookfield RES, Industrivärden, EON, Midsummer, Bonäsudden, Tomra, Pepsi.

Jag får löpande mycket frågor om Minesto som jag just nu mest skriver om i månadssammanfattningar när jag ökar i aktien eller om det har hänt något särskilt. Mitt innehav är mycket långsiktigt men vill på detta sätt ändå visa att jag fortfarande i högsta grad äger aktier och tror på företaget.

En fråga som jag ofta får är hur Minesto passar in i min utdelningsportfölj. Nej, jag räknar inte med utdelning före 2030 då de måste återinvestera framtida intäkter i tillväxt. Det enkla svaret är att mina nuvarande levnadsbetingelser helt enkelt möjliggör att köpa mer aktier än vad jag hade räknat med när jag påbörjade min sparresa för sju år sedan. Jag anser mig därför ha utrymme att ta en rejäl position i Minesto utan att för den sakens skull tumma särskilt mycket på min tioåriga plan för utdelningsportföljen.

Jag konstaterar att det finns en osäkerhet kring flera aktier i portföljen som också kommer att påverka utfallet. SBB och Neobo är en följetång som jag inte ger mig på att kommentera men noterar att jag inte har köpt på vägen upp utan gick in på betydligt blygsammare nivåer och har hållit disciplin i att aldrig ha mer än 1 procent av portföljen i aktien. Portföljen är diversifierad på ett sådant sätt att den klarar en missbedömning i SBB. När det gäller Cibus har jag resonerat på samma sätt. Sedan finns en rad andra i grunden bra företag som är lite mer svårbedömda än vanligt. Intrum är en chansning där jag räknar med sänkt eller innehållen utdelning på ett par års sikt men aktien handlas på Benjamin Graham-nivåer under 50 procent av eget kapital vilket är extremt sällsynt idag jämfört med på hans tid. Just att förkovra mig i Benjamin Graham och Peter Lynch har varit ett projekt det senaste året och jag försöker i högre grad använda mig av deras investeringsfilosofi. Hur som helst är företagets skuldsättning och räntekalkyler inte särskilt upplyftande, helt klart en tydlig risk. Samtidigt finns ett utrymme i att investeringar lär bli mindre än gångna kvartal och möjligheten att hålla inne utdelning. Läget är allvarligt men risk-reward också lockande. Importberoende Clas Ohlson dras med stora utmaningar pressad av den svaga kronan. Därför har utdelningen minskat, vilket dock kompenserades av en extrautdelning senast. I grunden är det dock ett välskött företag som har öppnat fler butiker och även om det inte är något tillväxtföretag tror jag ändå att det lugnar sig på lite sikt. Castellum har innehållit utdelningen och aktiekursen har fallit rejält. Samtidigt har risken i företaget minskat väsentligt genom Roger Akelius inträde i företaget och nyemissionen var rena julklappen till oss långsiktiga aktieägare. Jag har passat på att öka så mycket jag kunde i emissionen och även lite ytterligare senare då aktien handlas till 65 procent av eget kapital. Scandic Hotel har jag haft som ett case ända sedan pandemin och företaget börjar nu återhämta sig bit för bit. Alltjämt ingen utdelning och räknar inte med det kommande år heller då företaget fortfarande har ett relativt litet eget kapital som används bättre till uppköp än att dela ut samtidigt som de också har känslighet kring sina lån.

En fördel med att göra en sådan här portföljöversyn är att jag kan se tydligare var jag har mer utrymme än jag tror att öka eller var jag kanske inte har så mycket utrymme att öka. Minesto har jag ökat i nyligen och jag vill på dessa nivåer inte ha mer än en tredjedel av portföljen i aktien. Det finns lite utrymme att öka. Intrum bör jag inte ta så väldigt mycket mer risk i just nu. Inwido ökade jag i alldeles nyligen. Där vill jag öka ytterligare men inte högsta prioritet. Cloetta, Scandic och Wallenstam är däremot tre aktier där jag ser mer utrymme för att öka portföljandelen. Jag vill också öka i XACT Högutdelande men är nöjd med att ha 1,4 procent av portföljen i utdelningsfonden för ytterligare diversifiering. Jag ser XACT Högutdelande som ett bra ställe att parkera pengar varje gång den handlas på rimliga nivåer. Förväntar mig ingen vidare kursutveckling, den sker i utdelningshöjningar istället, men ej heller någon vidare kursnedgång.

Mina miljöteknikaktier har som bekant också en hög risk men jag tycker att det har skett positiv utveckling i företagen i samtliga jag äger där de har bättre förutsättningar för intäkter än tidigare.

Kan till sist konstatera att jag har uppnått mitt projekt sedan något år tillbaka och minskat ränterisken i portföljen. Med en total belåning för bägge mina konton på 3,5 procent och den lägsta räntegraden finns det en god riskmarginal och gott om utrymme att utnyttja eventuella lägen att ta in fler aktier till bra värdering. Det finns fortfarande en god möjlighet att nå mitt portföljmål vid årsskiftet men det beror på hur börsen och ränteläget utveckas. Nu när portföljbelåningen är på en sund nivå tittar jag på att öka mer aktivt igen under mitt åttonde sparår. De investeringar jag gör nu kanske inte betalar av sig i utdelningar redan nästa år på grund av ränteläget men jag ser det mer långsiktigt än så och sätter som mål för mitt åttonde sparår att öka mer i företag som i grunden har en sund och gedigen verksamhet men som handlas till goda värderingar i rådande ränteläge. Jag hoppas att det kommer visa sig klokt på några års sikt.

Utdelningar och aktieköp i maj

Maj bjöd på en rekordutdelning som ensam nästan är lika stor som helårsutdelningen för 2018 och 2020. Utdelningsportföljen tuffar på i det tysta och växer planenligt år för år. Jag är redan på en nivå där jag teoretiskt kan leva på utdelningarna men just nu lockar det inte då jag trivs med mitt jobb. Däremot är det härligt att veta att jag har möjligheten. Totalt blev utdelningen 32 314 kronor under maj månad. Nästan dubbelt så mycket som förra året och i grafen nedan syns det tydliga skuttet uppåt! Nu är maj alltid portföljens största utdelningsmånad men det är helt klart inspirerande att få ett kvitto på att det går.

Hela 23 aktier delade ut under maj månad. Några av de aktier jag har köpt när de var historiskt nedpressade börjar ge tillbaka. Tänker framförallt på de nära 10 000 kronor jag får från Kopparbergs som jag kunde köpa till över 6 procents direktavkastning under pandemikraschens botten. Inwido och Intrum har jag passat på att köpa till nedpressade kurser och fått fin utdelning från i år. Där återstår det att se hur de utvecklas kommande år då de har en lite tuffare tid framför sig. Ett annat fint exempel i vår är Multiconsult som analytiker till sist verkar ha fått upp ögonen för och riktkurserna är nu mer än tre gånger vad jag betalade när jag ökade med en stor position för fem år sedan i aktien. Tio procents yield on cost.

 

 

 

 

 

Något jag är stolt över är att jag under maj har sänkt portföljbelåningen till den lägsta räntenivån. Som lägst var jag nere på 4,3 procents belåning men belåning och räntenivå studsade tillfälligt tillbaks till 5,0 procent efter nyemissionen i Castellum. Att få möjlighet att köpa Castellumaktier till en tredjedel av eget kapital (före emission och utspädning) är riktigt förmånligt. Det var självklart att teckna fullt. Eftersom det är mitt största fastighetsinnehav kostade det dock en liten slant men redan i juni kommer jag vara tillbaka på dessa låga ränte- och belåningsnivåer igen om inget exceptionellt bra köptillfälle dyker upp. Från och med juni när jag planenligt har lägsta räntenivå och låg belåning kommer jag öka andelen köp igen.

Å ena sidan är det säkert ett långsiktigt bra läge att investera mer. Men å andra sidan är det ändå inte så många aktier som kan köpas till rabatt nu. I fastighetssektorn handlas alla aktier just nu långt under eget kapital, delvis på grund av marknadens förväntningar om nedjusterade fastighetsvärden. Jag har det senaste året bland annat förkovrat mig i Benjamin Graham (the intelligent investor är en tidlös bok om investeringar som alla långsiktiga aktiesparare borde läsa!) och enskilda aktier har kunnat handlas vid eller nära hans tumregel om 50 procent av eget kapital, vilket få företag uppnår på en modern aktiemarknad.

Jag har därför en bra kassa där det finns möjlighet att gå in och ta en stor position direkt i enskilda aktier om läge skulle uppstå framöver. Jag tänker, liksom Graham, inte så mycket på hur börskurser utvecklas i det korta perspektivet. Det är en fälla som det är lätt att fastna i där känslorna kring aktiekursens utveckling riskerar att ta över. Det väsentliga att fråga sig är om företagen rider ut stormen eller inte. Gör de det finns det fina lägen men det finns också lägen där risken för att de inte gör det är så stor att det inte är värt att öka. Hur som helst har jag gjort en bruttolista med åtminstone ett dussin företag som jag följer lite extra där jag är beredd att öka om lägen skulle uppstå. Tyvärr har Avanza för stunden upphört med möjlighet att köpa i flera fina kanadensiska utdelare. Trist att det inte kan finnas förutsägbarhet som kund. Hur börsen utvecklas kommande månader vet jag inte och funderar inte heller så mycket kring. Börsen brukar å ena sidan vara några månader före vad som händer i realekonomin. Samtidigt kan det bli ytterligare en räntehöjning och det sker en eftersläpning i realekonomin i hur räntehöjningarna påverkar där det inte är säkert att vi har sett hela effekten ännu. Bostadsmarknaden är iskall just nu och på ett par av de ställen där jag tittar på att köpa boende har det inte sålts en enda boende av det slag jag letar efter på senare tid trots ett rekordhögt utbud. Marknaden har helt enkelt inte justerat sig efter det högsta ränteläget på femton år och det kommer den förr eller senare tvingas att göra. Vissa säljare övervintrar nog det hela men de som kommer behöva sälja kommer också behöva gå ned i pris ordentligt för att få sålt bostaden. Jag är tacksam att jag inte har bolån just nu utan istället kan spara inför framtiden men tänker även där att det kan vara ett läge att passa på kommande år. Det är också ett skäl till amorteringen i portföljen - att jag vill ha lite mer utrymme att agera både på börsen och fastighetsmarknaden när helst ett bra läge uppstår.

Några köp har det ändå blivit. Dels nämnda stora emission i Castellum och dels en väsentligt mindre emission i Midsummer.  Jag ökade också i Intrum. Företaget har hög risk men över 18 procents direktavkastning är en nivå där marknaden prisar in konkurs vilket jag hoppas är överdrivet. Att det kan bli sänkta eller uteblivna utdelningar vid svårigheter räknar jag med men ser det som sagt som med råge inprisat. De kan hålla inne utdelningen i ett par-tre år och det är fortfarande försvarbart om de därefter återgår till normal lönsamhet. Det har även blivit en ökning i XACT högutdelande. Jag ser det som ett bra ställe att parkera pengar då utdelningen är rätt pålitlig. Däremot räknar jag inte med någon väsentlig kursutveckling i den börshandlade fonden då de höjda utdelningarna brukar jämna ut kursen över tid. Till sist passade jag också på att öka i TransAlta Renewables. Som utlandssvensk får man lite distans till den stundtals extremt polariserade diskussionen om vindkraft i Sverige. Istället för att fästa någon vikt vid den la jag en timme på att lyssna på presentation och frågestund från den senaste kvartalsrapporten. Jag tycker att man fick kloka svar kring en ambitiös investeringsplan framöver men där man samtidigt inte tar risk bara för att. Det är sunt och klokt. Det pratades även om aktieåterköp vilket sänder en sund signal. Det finns helt enkelt möjligheter att fortsätta skapa aktieägarvärden för TransAlta Renewables framöver.

Utdelningarna har redan nästan passerat 2022 års totala utdelningar vilka kommer att passeras under juni månad. Hittills i år har jag fått in 67 000 kronor i utdelningar. Med tanke på att jag inte räknar med återbäring för utländsk källskatt innan den är inne på kontot är jag nog redan på samma nivå som hela 2022 då jag fick 4 485 kronor i källskatteåterbäring förra året. Efter ett par innehållna utdelningar är jag inte längre säker på att jag kommer att klara 100 000 kronor i utdelningar redan i år men jag kommer att vara nära nog. Det är inget självändamål utan jag fortsätter att köpa de aktier som jag på lång sikt tror är vettigast att bygga portföljen kring oavsett om de delar ut under våren eller hösten eller bådadera.

Utdelningar och aktieköp i april

Utdelningen i april blev 11 863 kronor. Hela tjugo aktier bidrog i år varav Multiconsults höjning ensam bidrog med ungefär en tredjedel efter betald utländsk källskatt trots en ovanligt svag norsk krona.

Det är faktiskt inte min bästa april månad någonsin men som vanligt beror det på under vilka kalendermånader utdelningarna faller in och avsaknaden av utdelning från Castellum påverkar också.

Jag har nu fått återbetalt utländsk källskatt för samtliga år vilket syns i de bägge diagrammen nedan.

Belåningsgraden är 7 procent vilket jag finner godtagbart givet att flera aktier är relativt lågt värderade just nu. Jag har en bra räntenivå på belåningen med lägsta möjliga ränta på det ena kontot och kan sänka det andra kontot till lägsta möjliga ränta i maj också om jag skulle prioritera det. Tryggt i dessa tider.

Fick en fråga om Serneke. Ja, absolut jag har ägt Serneke och finner det inte speciellt underligt att företaget köps upp. Det finns stora värden att realisera i företaget som konsekvent värderats lägre än branschen i stort. Det beror delvis på relativt låga marginaler och högre risk i större projekt men de som köper upp har antagligen någon tanke om att få synergier med sina övriga investeringar. För egen del sålde jag Serneke för ett par-tre år sedan och har investerat i annat istället. Det har jag inte ångrat.

Mitt enda köp under april är faktiskt en mindre ökning i Minesto. Jag får en del frågor om risk för konkurs, kärnkraft osv så det är väl antagligen någon eller några som håller på och spinner. Sådant är trist men mina investeringar är långsiktiga och jag lägger inte så mycket energi på det och aktiekursen intresserar mig egentligen inte heller eftersom potentiell värdering vid kommersialisering inte är sämre idag än när jag först tog in aktien i portföljen. Personligen är jag mer oroad över risken för uppköp eller riktad emission (jämför Eolus Vind nyligen) på låga nivåer. Som jag ser det har företaget nu tagit in nog med kapital för att kunna bygga det första steget i sin första kommersiella park i Hestfjord. Dels finansieras en del av Minestos verksamhet av redan beviljade stöd, bl.a. D12-kraftverken med fundament som redan är upphandlade. Dels är kostnadskostymen sådan att den går att åtgärda om man skulle behöva bromsa. De enda verkligt löpande kostnaderna är egentligen personal och hyra vilka bägge är möjliga att påverka. Övriga kostnader går också att påverka om det skulle behövas (t.ex. att man fokuserar på bara Färöarna och tar mindre resor och projekt på andra sajter). Samtidigt finns det ett stort värde i kraftverken som man lätt glömmer bort. Varje D12-kraftverk förväntas producera elektricitet till ett värde av flera miljoner kronor årligen. Därför skapar företaget en tillgång i balansräkningen när man väl kommer igång. Jag tycker att det är en bra signal att man får in en styrelserepresentant från en av storägarna, det borgar för stabilitet och lite nya perspektiv. Just nu är det väldigt mycket börspsykologi på börsen i stort och jag tror det är viktigt att hålla huvudet kallt. Det kan verka paradoxalt med tanke på kursutvecklingen men risken i Minesto är faktiskt mindre nu än vad den var runt nyår. Man har ryckt plåstret och tagit in kapital.

I övrigt har jag börjat titta på att passa på att öka i olika aktier. Det är en hel del emissioner, bl.a. har jag tecknat fullt i Midsummer och lite trist med Castellum men samtidigt bra att företaget säkras upp. Därför vill jag ha en större "krigskassa" än vanligt och fokuserar på amortering. Samtidigt finns andra alternativa investeringar utanför börsen i rådande läge som lockar också varför jag försöker hitta en balans.

I tider som dessa tror jag att det är klokt att lägga sin energi på det riktiga livet och lägga börsen åt sidan. Annars dras man lätt med i börspsykologin. Jag har därför lagt mer tid på annat under den fina aprilmånaden och ska börja arbeta mig ifatt börsutvecklingen igen nu framåt sommaren.

Nu är sköna maj välkommen där prognosen är ytterligare ungefär 32 000 kronor i utdelningar!

Utdelningar och aktieköp i mars

Nu är utdelningssäsongen äntligen igång igen! Mars till maj brukar traditionellt vara årets bästa utdelningsmånader då ungefär hälften av årets utdelningar betalas ut. Under mars fick jag i år 13 213 kronor vilket är min högsta marsutdelning hittills. Fjorton aktier delade ut varav Handelsbanken med sin extrautdelning i år ensam stod för 60 procent av marsutdelningarna. Axfood, J&J och KONE bidrog också och nu har jag även en beskedlig tårtbit i XACT Högutdelare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månaden har annars helt och hållet handlat om nyemissionen i Minesto. Jag har tecknat fullt och även utökat innehavet genom både extratilldelning i nyemissionen samt arbitragehandel. Det senare innebär att jag över emissionsperioden i praktiken fått några tusen aktier finansierade genom rena arbitrageeffekter. 

Det är synd att teckningsgraden inte blev högre och tajmingen för emissionen är så här i efterhand olycklig. Den enskilt största anledningen till att teckningsgraden inte blev högre var att en av storägarna BGA inte tog sin del. Därutöver är teckningsgraden med beaktande av de svåra tiderna ganska bra. Andra liknande företag, inklusive flera som har betydande intäkter, har haft sämre eller likvärdig teckningsgrad i mars. Inte minst har insynspersoner i Minesto fullt ut tecknat de teckningsrätter de tilldelades.

Som jag har skrivit tidigare är kapitalrisken nu paradoxalt nog lägre i det medellånga perspektivet eftersom företaget nu har kapital att bedriva sin verksamhet under en överskådlig framtid. Och i det korta perspektivet kommande sex månader bör vi rimligen ha svar på att ha sett D12-kraftverket i drift samt information om finansiering kring det första parkprojektet. Det är där nästa väsentliga besked kommer. I substans har vi fått ytterligare en positiv nyhet kring företagets teknik då den nya förankringslinan möjliggör ytterligare förbättring i prestanda. Hur mycket lär också visa sig under kommande månader. Det är lätt att dras med i känslor kring aktiekursen men jag försöker att konsekvent förhålla mig till vad som faktiskt händer i själva företaget och landar då i slutsatsen att tekniken nu är i drift och att företaget nu har kapital som bör räcka för att påbörja fas 1 i deras första tidvattenpark och de första intäkterna. Därför sitter jag lugnt i båten och utvärderar allteftersom det kommer mer information under kommande månader.

Jag har prioriterat att hålla portföljbelåningen låg och trots emissionen stänger mars månad på en belåningsgrad på 6,9 procent. Den kommer sjunka ytterligare vid nästa löneinsättning efter påsk. Inför emissionen hade jag kommit ned så lågt som 0,4 procent vilket visar att jag ganska snabbt kan betala ned min belåning om det skulle behövas. Mitt omedelbara mål har varit att hålla mig inom de lägre räntenivåerna så att låneräntan understiger portföljens genomsnittliga aktieutdelning. Så länge så är fallet är det rationellt att ha viss belåning då det möjliggör en snabbare ränta på ränta-effekt genom återinvesterade utdelningar. Jag kommer dock fortsatt prioritera att sänka portföljbelåningen ytterligare då jag i dessa högräntetider i normalläget inte vill ha en låneränta över en procent. Min tanke med belåningen är att den ska tillfälligt kunna möjliggöra att öka stort när väl ovanligt bra lägen uppstår i bra aktier.

Jag återinvesterade utdelning i Cibus. Företaget har tagit in kapital i en riktad nyemission och har en rad insynsköp och deras månadsutdelningar ger utdelningsportföljen ett nyttigt löpande kassaflöde att återinvestera som jag redan börjar märka en liten ränta på ränta-effekt av. Jag ökade också i mindre skala i Castellum runt 113 kronor per aktie. Även om eget kapital för ett fastighetsbolag påverkas av fastigheternas värdering är det likväl sällsynt att kunna öka såpass i grunden gedigna företag till Benjamin Grahams mål om en aktiekurs som värderas till 50 procent av eget kapital. På denna nivå inföll just detta för Castellum vilket jag tycker är en bra riskpremie. Tids nog återkommer utdelningen igen.

Det har tydligen varit en debatt på finanstwitter om varför det delas färre case nuförtiden. Jag delar den bilden. Det är tyvärr allt mer sällsynt med intressanta och faktabaserade reflektioner kring verksamheten i enskilda företag. Att ta del av och dela information om företagshändelser och analyser av rapporter är en huvudanledning till att jag började följa sociala medier kring aktier mer aktivt. Samtidigt är det mycket känslor kring kortsiktiga kursrörelser vilket inte intresserar mig allt med ett värdeinvesterarperspektiv (även i förhoppningsbolag tittar jag på dem utifrån företagets potential om de lyckas kommersialisera sig). Att det för egen del blir mindre bloggande och färre case är helt och hållet kopplat till mitt nuvarande jobb med allt vad det innebär. Det tar tid att skriva case och jag har de senaste åren valt att hålla dem för mig själv och ha ett enklare format för att få mer tid över till annat. Personligen upplever jag att de direkta kommentarer man får över lag väger över till det positiva och sakliga och att det är mer sällsynt med negativa kommentarer ens kring case som har utvecklats sämre än förväntat. Men det är kanske annorlunda om man tar hela diskussionen direkt på finanstwitter istället för indirekt via bloggen.

Källskatten för pandemiåret 2020 är nu utbetald retroaktivt. På grund av uteblivna och sänkta utdelningar blev den något lägre än för 2019 före pandemin. Det innebär att 2020 års slutgiltiga utdelningar revideras till 36 303 kronor. Lite nesligt är det endast 64 kronor lägre än 2018 års slutgiltiga utdelningar. Då väntar vi fortfarande på källskatteåterbäringen för 2021 och 2022.

Nu i april kommer jag att få en utdelning i ungefär samma storleksgrad som under mars. Sedan i maj kommer jag att få vad man skulle kunna kalla en hel nettolön då utdelningen kommer överstiga 30 000 kronor. Portföljen har helt klart redan nått långt under de här åren och jag är redan på en nivå där jag kan finansiera mina löpande mat- och boendekostnader med utdelningar om det skulle behövas.

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt en av årets svagaste utdelningsmånader men i år skrapade jag ändå ihop 2 799 kronor i utdelningar. Elva aktier delade ut och draghjälp fick jag av en ovanligt stor utdelning i Vitreous Glass där jag nyligen ökade innehavet.

Utdelningshöjningarna har blandat och gett i år. Utöver att Castellum håller inne sin utdelning och gör en emission blev det ingen utdelning från Scandic i år, vilket dock är klokt, och Kopparbergs bibehöll sin utdelning på samma nivå som föregående år. Cibus har sänkt något kortsiktigt vilket också är klokt för att få en starkare balansräkning. Mest förbryllad är jag av SBB som höjer utdelningen men väljer att dela ut i aktier. Det är i mitt tycke en aning oseriöst. I praktiken måste man ju tacka ja till aktierna om man inte vill ha innehavet utspätt så så kommer det att bli för min del. Men det ger inga bra signaler tycker jag.

På den positiva sidan gillar jag särskilt utdelningshöjningen till 9 kronor per aktie från Multiconsult. Det brukar sägas att aktiemarknaden omfördelar pengar från dem som är otåliga till dem som har tålamod. I det här fallet kunde det inte vara mer sant. Jag köpte merparten av mitt innehav mellan 60-90 kronor per aktie under 2017-2018. Företaget var underanalyserat och få analytiker följde det trots en stabil och mångårig verksamhet med en trovärdig tillväxtplan genom nyligen genomförda förvärv. Det innebär att jag bara i år får tillbaka mellan 10-15 procent i utdelning på den investeringen. Multiconsult blir nu min tredje aktie där jag passerar en yield on cost på över 10 procent. Och då ökade jag ändå mitt innehav med 20 procent på beskedet i den senaste rapporten till 6,67 procents direktavkastning vilket är nog så gott.

 

Belåningsgraden är återigen nere på låga nivåer och stängde på 4,8 procent. Det är under min normala nivå mellan 5-10 procent. Givet de ökande räntorna vill jag ha en god marginal och undvika att stanna längre på högre räntenivåer i onödan.

Mitt fokus just nu är på nyemissionen i Minesto där jag kommer att teckna fullt. Givet ett stort innehav blir det därför en ytterligare insättning då jag vill hålla belåningsgraden fortsatt relativt låg även om den kommer öka med ett par-tre procent på kort sikt. Jag skrev för några veckor sedan om hur jag ser på emissionen och jag tycker fortsatt att det är ett mycket bra läge. Vi fick en bra nyhet i måndags som bekräftar att en tredje marknad öppnar upp i Asien. Jag tror att det här kommer att bli instegsmarknaden för havsströmstekniken och att det kan röra på sig relativt snabbt med en första testsajt där. Rapporten visade också på en fortsatt god kassakontroll där man hushållar försiktigt med sina resurser vilket inger förtroende. När det gäller prospektet bjuder det inga större överraskningar utan är vad man kan förvänta sig. Jag tycker att sida 14-15 är särskilt läsvärda då de visar hur affärsmodellen fungerar. För att förstå caset är det här nyckeln. Nu tar Minesto in kapital för att medfinansiera de fyra första kraftverken i fas 1a i Hestfjord men det är tydligt att det inte är avsikten på medellång sikt att Minesto ska binda kapital i parker. Det handlar nu om att få Dragon Class 12 i drift eftersom det är den sista bekräftelsen inför den första större parkordern och Minesto behöver antagligen medfinansiera det initiala steget. Men återigen är det här också en tillgång. Varje Dragon Class 12-kraftverk förväntas producera elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen.

Jag vidhåller att risken aldrig har varit lägre i Minesto än den är idag. Teknikrisken är låg såtillvida att vi vet att Dragon Class 4-kraftverket fungerar i drift och i princip är redo att sälja kommersiellt. Kapitalrisken kommer lösas genom nyemissionen givet att den till merparten är garanterad och man har så att säga redan ryckt plåstret så det finns rimligen nog kapital för de kommande tre åren. Och då räknar jag inte med de initiala intäkter Minesto bör hinna få under den tiden. Den potentiella marknaden är så stor att tillväxt inte längre är en fråga. När jag började följa Minesto var det här faktiskt något jag var orolig för - skulle man komma bortom de första 150 MW? Då räknade jag på kanske 50-70 MW på Färöarna och 70-80 MW i Wales inledningsvis. Vi vet idag att bara dessa två projekten nu är 125 MW respektive 100 MW. Därtill har man öppnat upp tre marknader i Asien med konkreta samarbeten och man har även goda möjligheter i Frankrike och USA där initiala kontakter redan är tagna. Tekniken är uppenbarligen mycket mer effektiv idag än när jag skrev mitt första inlägg om aktien. I Hestfjord kan man få ut så mycket som 1,6 MW per kraftverk i märkeffekt vilket är väldigt mycket (även om det till del också beror på goda lokala förutsättningar). Jämför det med DG500 som levererade 0,5 MW per kraftverk för fem år sedan i en någorlunda jämförbar storlek. Tekniken är bättre och de konkreta möjligheterna är större idag än då.

Jag tror att lite av utmaningen är att många är skrämda av aktier som Azelio och Swedish Stirling och är oroade att Minesto ska gå samma öde till mötes. Minesto har skött sin verksamhet på ett mycket mer seriöst sätt och undvikit att lova mer än de kan hålla. De har haft förseningar men verksamheten är i grunden sund. Till skillnad från de ovan nämnda har Minesto inte tagit på sig en större kostym än de kan leverera och de har inte börjat massproducera innan de har verkliga intäkter. De möjligheter man har till produktion och underhåll i Göteborg, Wales och på Färöarna räcker till att producera de olika faserna i planerade projekt på Färöarna och i Wales över de kommande fem åren. Och vi kommer rimligen få fler besked inom ett halvår efter avslutad emission om riktningen framåt både för Hestfjordsparken och för ansökan om contracts for difference-stöd för en första park i Wales. Förhoppningsvis kommer vi ha fått se det första D12-kraftverket innan dess. Vid det laget är det verkligen på riktigt när man bygger ut den första etappen för stora kraftverk i parkskala. Och en hel del talar för att det kommer ytterligare nyheter för att uppdatera kring något av projekten i Asien redan i år. Det är en ovanligt bra risk-reward nu under emissionen då många säljer aktier eller outnyttjade teckningsrätter. Om något av de sannolika projektuppdateringar som nämns ovan faller väl ut bör det lugna sig redan i år. Jag vidhåller att man bör ha is i magen vid emissioner när många agerar irrationellt. Jag är trygg i mina grundkalkyler. Bara Hestfjordparken fullt utbyggd bör rimligen vara värd ett par-tre gånger teckningskursen lite beroende på hur många år man räknar på och hur högt P/E man väljer. Vi har en spännande tid framför oss.

En nackdel med emissionen är att det försenar nyinvesteringar i utdelningar. Inte bara för emissionskostnaden i sig, den har jag utrymme till, utan också eftersom jag planerar att amortera ned belåningsgraden igen före midsommar för att undvika onödiga räntekostnader. Min utdelningsprognos för i år är efter alla besked om utdelningshöjningar 92 000 kronor. Då har jag dock inte räknat med valutaeffekter då jag som vanligt är konservativ i mina estimat. Därför bör jag klara 95 000 kronor utan problem i utdelningar i år. Ska jag passera mitt mål om 100 000 kronor krävs dock nyinvesteringar i aktier som delar ut under det andra halvåret och det är inget egenvärde i sig att investera i sådana utdelningsaktier. Men med allt fler aktier som delar ut åtminstone två gånger per år tror jag ändå att jag kommer att ha en god chans att nå det här målet redan i år. För nu börjar årets höjdpunkt - de tre utdelningsmånaderna. Jag förväntas inkassera över 56 000 kronor mellan mars och april i utdelningar varav hela 31 000 kronor bara i maj månad. Det är i sig en bra grundplåt för att nå årets utdelningsmål.

Tankar om företrädesemissionen i Minesto

Minesto gick i onsdags ut med att de gör en företrädesemission. Erbjudandet innebär att befintliga aktier får en teckningsrätt per aktie där fjorton teckningsrättigheter berättigar till köp av tre nya aktier för 5,20 kronor vardera. Är du befintlig aktieägare och undrar hur många aktier du har rätt att teckna är det bara till att dividera ditt nuvarande antal aktier med 4,67 (14/3). Det vill säga för varje 467 aktier du äger har du rätt att teckna 100 aktier för 5,20 kronor styck. Det har kommit flera frågor sedan dess och då det säkert blir fler tänkte jag att det är lika bra att sätta ihop ett blogginlägg för att ge min syn på saken.

OBS! Sedvanlig disclaimer: Minesto gör i nuläget ingen vinst och har ännu symboliska intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Var beredd på stor volatilitet i bägge riktningar de kommande veckorna medan emissionen pågår. Det innebär att du snabbt kan förlora mycket pengar om du försöker dig på kortsiktig handel. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.  

Jag kommer att teckna fullt i företrädesemissionen. Tänker dessutom se om det går att köpa lite fler aktier eller växla i arbitragehandeln med mål att komma upp i närmaste jämna större antal aktier. Då var det sagt.

En anledning till det är att det är ett riktigt generöst erbjudande (mer om det nedan) om man tror att företaget kommer att klara sin kommersiella resa. Jag bedömer personligen att det är mer än 90 procents chans att Minesto lyckas. Det tycker jag egentligen är snålt räknat. Teknikrisken är låg eftersom vi vet att ett D4-kraftverk har varit i drift i över ett halvår och att de har all data de behöver när det gäller själva kraftverket och kärntekniken. Risken framåt är om något skulle skita sig med att köra D12-kraftverket i stor skala. Och att man vidare lyckas överföra tekniken till installation i havsströmmar i ännu större skala och större djup. Men tekniken är skalbar så det ska i princip fungera att skala upp precis som man har gjort från sina mångåriga tester i kvartsskala på Nordirland till D4-tekniken. Eftersom kraftverket befinner sig i vatten och så att säga "flyter" under ytan är det enda riskmomentet jag kan se belastning vid vridmomentet i drift. När det gäller kapitalrisken har den varit större men nu när man har kapital för att bedriva verksamheten framåt i minst tre år till och lösa hela fas 1 i Hestfjord på Färöarna är det sekundärt. Kapitalrisken är alltså lägre idag än vad den var i januari. Det är viktigt att hålla huvudet kallt och komma ihåg att företagets verksamhet inte har förändrats. Företagets potential är densamma som tidigare.

Det har återkommande varit mycket frågor genom åren om varför insynspersoner inte köper aktier. Nu har de samtliga gjort teckningsåtaganden i emissionen. När det gäller de två storägarna är det inte bekräftat i detta skede men de har alla förbundit sig att inte sälja några aktier under en period av 180 dagar efter teckningsperiodens utgång, det vill säga till och med mitten av september 2023. Det borgar för stabilitet.

När det gäller kassan är det återigen viktigt att titta på vilka kostnader som är löpande driftskostnader och vad som är projektrelaterade kostnader. Jag understryker som flera gånger förr ånyo att Minestos affärsmodell egentligen inte är att de ska investera i att äga kraftverksparker, hyra dyra installationsfartyg för att lägga sjökablar och liknande. Deras affärsmodell är samma som för Vestas i vindskraftverksindustrin. De ska utveckla och producera havsenergikraftverk. Sedan kommer företag i projektörsledet installera och driva dessa. Tänk Eolus Vind och Arise i vindkraftsektorn. Det är den sortens avtal vi har sett Minesto börja sluta med sina första partners i Asien de senaste veckorna. Åter till kassan innebär det att Minestos primära löpande kostnader är personalens löner och kostnader för hyra av lokaler. Dessa uppgick föregående år till cirka 45 miljoner kronor per år (30+15 miljoner). Vi får se i bokslutskommunikén vad de blir under 2023, jag räknar förstås med att de är högre. Hur som helst visar det med all tydlighet att kapitaltillskottet från emissionen bör räcka i ytterligare 3 år då Minesto har en del kapital kvar före emissionen och i övrigt fortfarande får del av en del offentliga stödprogram. Om 3 år ska Minesto även med beaktande av förseningar vara i minst fas 2 av Hestfjordsparken och ha kommit igång på minst en annan marknad. Därav bör företaget i det skedet redan ha intäkter som gör att burn rate är lägre än idag. I princip kan företaget vara kassaflödespositiva och gå runt om 3 år bara på projektplanen på Färöarna. Går man inte med vinst om 3 år är det för att man gasar på flera marknader samtidigt och i vilket fall som helst kommer man ha en lägre burn rate än idag eftersom en väsentlig andel av utgifterna täcks av inkomster från de första parkprojekten. Därför tror jag inte att företaget behöver fler emissioner i framtiden. De blir också bankable och kommer ha möjlighet att ta vanliga lån till framtida investeringar.

När det blir emissioner brukar det tyvärr bli livat då opportunister försöker tjäna pengar på de kraftiga kursrörelserna. Jag tror därför att det är viktigt att hålla huvudet kallt. Reptilhjärnan kickar lätt igång när man ser att kursen är lägre och man luras lätt med i att sälja i affekt. Men företagets börsvärde och verksamhet har egentligen inte förändrats efter nyheten om emissionen. Förhoppningsvis kommer företaget ha en starkare kassaposition efter emissionen vilket tvärtom sänker kapitalrisken. Det som har hänt är att börsvärdet och framtida vinster nu späds ut på 17,6 procent på grund av att det ställs ut fler aktier än tidigare. Det är naturligtvis inte så roligt men för den som tecknar i emissionen får man ju också del av vinsten. Det brukar bli ett förbannat gapande om att aktien ska ned till teckningskursen men det är inte självklart för det förutsätter att det finns säljare som är beredda att sälja till underpris då emissionen ställs ut med en ordentlig rabatt. I utgångspunkt är Minesto värt lika mycket idag som före emissionen. Skillnaden är att värdet har spätts ut på fler aktier och att företaget nu har en starkare kassa vilket som ovan beskrivet faktiskt minskar kapitalrisken. Ett mer korrekt värde på Minesto beaktar utspädningen. Om aktiekursen var 9,5 kronor före emissionen ska den vara 7,82 kronor. Därutöver är det som vanligt frågan om hur man bedömer företagets potential och sannolikhet att lyckas.

Jag noterar att man också kan komma fram till ett aktievärde på 8,74 kronor efter utspädning. I det fallet räknar man på medelvärdet av de tidigare innehavda aktierna och de tre nya aktierna man tecknar till en lägre kurs. Jag väljer att räkna med det lägre värdet men bägge illustrerar att det är en generös rabatt.

En sak man kan tjäna pengar på är att växla betald tecknad aktie till tecknade aktier. De ska i princip vara värda lika mycket men det uppstår alltid arbitrage där man kan sälja det ena aktieslaget för att köpa fler aktier av det andra aktieslaget, eller behålla mellanskillnaden. Jag har gjort sådana arbitrageaffärer i en handfull emissioner vid det här laget. Senast i Minesto gav det ett gäng ytterligare aktier helt gratis. Det går i princip även att växla teckningsrätter mot stamaktier men då måste man ha tungan rätt i mun när man räknar så att man inte lurar sig själv. Det är för övrigt ett allmänt råd i dessa tider. 

Det finns de som försöker göra gällande att det är en naturlag att en aktie med emission alltid går till teckningskursen. Det är det inte. Anledningen är att aktien tecknas med en rabatt som bara erbjuds befintliga aktieägare och att den som inte redan äger aktier är begränsad till att köpa till den kurs som bjuds på den öppna marknaden. För att ta ett extremt övertydligt exempel. Ponera att Investor av någon anledning skulle vilja ta in fem procents kapitaltillskott och ställer ut den andelen aktier till tio procents rabatt för aktieägarna. Ska aktien ned med tio procent? Nej för Investors börsvärde och substansvärde är fortfarande detsamma. Det som förändras är en utspädning på fem procent. Tvärtom kommer de som tecknar aktier i Investor få möjlighet att köpa andelar i företaget till mer substansrabatt än normalt. Om de inte vill behålla dessa kommer de kunna sälja dessa till potentiella köpare då aktiens kurs allt annat lika borde vara i linje med utspädningen på fem procent. Samma sak såg vi faktiskt i Minesto under den första handelsdagen. Somliga säljer i affekt eller i värsta fall för att de tror att aktien omgående ska ned till 5,20 kronor men aktiekursen stabiliserade sig rätt snabbt i intervallet 7-7,5 kronor vilket är mer i linje med det utspädda börsvärdet med en viss nedgångseffekt som man får förmoda är driven av att somliga säljer aktier som de inte har råd att teckna för att kunna utnyttja sina kvarvarande teckningsrättigheter maximalt.

5,20 kronor tycker jag oavsett är väldigt generöst gentemot oss befintliga aktieägare. Som jag ser det är det en rabatt på minst 35 procent jämfört med vad aktien handlades för före emissionen, utspädning inkluderat. De första 10 MW i Hestfjordsparken (som ska uppgå till 30 MW fullt utbyggd) är ensam värd ungefär 5,20 kronor per aktie i en normal värdering. Det är att betrakta som mycket sannolikt att fas 1 av Hestfjord kommer att bli av. I den första fasen sjösätts fyra D12-kraftverk om jag minns korrekt. Nu har Minesto kapital nog att ta sig igenom den fasen. Det ska till ett monumentalt fiasko om de skulle misslyckas med det när tekniken i allt väsentligt fungerar som den ska och kapital finns tillgängligt för att hålla företaget flytande intill dess att parken är färdig. När Minesto är där kommer aktien allt annat lika värderas närmare det faktiska värdet på parken eftersom risken då är ännu lägre än idag. Detta glöms ofta bort i de abstrakta, kortsiktiga resonemangen att kraftverken har ett värde. Vart och ett av kraftverken producerar i drift elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen över hela kraftverkets livstid. Det är därför inte en slump att VD redan för ett par år sedan pratade om att Hestfjord och aktiviteten på Färöarna kommer ta Minesto beyond break even. Företaget kommer börja bygga ett positivt kassaflöde och så småningom nå lönsamhet. Därtill har Färöarna och deras energibolag SEV vid åtminstone ett handfull tillfällen det senaste kvartalet på olika sätt bekräftat att de ser tidvattenkraft som en huvudsaklig beståndsdel i Färöarnas energimix. Det är uppenbart att de aktivt planerar för tidvattenparker på Färöarna och att det har gjorts en hel del arbete genom dem när det gäller infrastruktur och tillstånd.

Vad jag landar i är att risk-reward-kalkylen är mycket bra. Jag får teckna fler aktier till 35 procents rabatt för att få vara med på en resa där det allra mesta talar för att vi kommer få se den första tidvattenparken i drift under 2024. Men aktiekursen då? Ja men om folk i affekt vill dumpa aktier till 35 procents rabatt när företaget är så nära ett kommersiellt genombrott får de väl göra det. Jag kommer att köpa fler, det är givet.

Sedan är det det där med Asien också. Jag tror inte att folk i allmänhet försöker greppa vad det är värt om Minesto når kommersiell verksamhet i Asien. Titta på presentationen från bolagsstämman i juni. VD säger det rätt ut men när reptilhjärnan tar över tappar man proportionerna. Det finns en så stor marknad där att Minesto kan sälja i GW-skala årligen i flera decennier. I monopolställning i långsamma strömmar. Lyckas man med det sitter man på ett guldägg. Jag vidhåller min princip att inte skriva ut mina olika personliga scenario för företagets börsvärde. Men det är mellanstadiematematik att förstå skillnaden mellan att sälja en 30 MW park på Färöarna om året jämfört med att sälja parkorders för 1 GW om året (alltså 1 000 MW). Nu vill jag vara jättetydlig med att det här, precis som jag skrev redan i mitt första inlägg om företaget, är något som ligger längre fram i tiden. Att jag pratar om potential på de marknader man etablerar sig, inte vad som kommer ske de kommande 12-24 månaderna. År 2030 skulle jag uppskatta att man har förutsättningar att nå den potentialen. Men aktiemarknaden är framåtblickande och så fort Minesto är igång kommersiellt och börjar bygga en orderbok kommer uppvärderingen tids nog precis som den har gjort i Vestas, Tomra och likande aktier historiskt. Skillnaden mot Vestas är att Minesto har monopol. Ibland undrar jag vad i förståelsen av ordet monopol som går förlorat när man fastnar i fokus på aktiekursen. Och då är det förnybar energi som genererar fullt förutsägbar baskraft utan att ta landyta eller ha några väsentliga negativa sidoeffekter. Allt handlar om att lyckas med det kommersiella caset och börja bygga en kommersiell orderbok. Om Minesto gör det är framtiden deras. Det finns förstås en risk att de inte lyckas men den har aldrig varit lägre än idag. Tekniken fungerar i D4-skala och kapital löser man nu, även om vi med säkerhet ännu bara kan räkna med 78,2 procent garanterade åtaganden samt min promille.

Jag hade hoppats på en riktad emission kopplad till ett SPV för den första tidvattenkraftsparken på Färöarna, hade helst sett en lägre utspädning och tycker också att förseningarna är irriterande och kostsamma. Men erbjudandet är som sagt mycket generöst för befintliga aktieägare så det är bara till att gilla läget och göra det bästa av det. Jag har skaffat utrymme nog att både teckna fullt och öka ytterligare. Sedan är det surt att belåningen studsar tillbaka under våren och att jag missar lite lägen i utdelningsaktier men värderingarna har krupit upp på dem igen så det är kanske rätt läge nu att fokusera på Minesto igen. 

Min personliga gissning är att det utöver externa chocker är förseningar i leverans av komponenter till D12-kraftverket som påverkat behovet av att ta in kapital. Utöver att det har varit långa ledtider på elektroniska komponenter länge tror jag att det kan vara fundament/infästning snarare än kraftverket där man inte hann avsluta upphandling i tid. Men det är som sagt bara spekulation från min sida.

Samtidigt har vi också fått ett par för mig oväntade nyheter som jag inte har räknat med i mina scenario. Den första ordern av en förstudie är rent symbolisk ekonomisk men visar åtminstone att de har en potentiell kund som är villig för att betala för att utvärdera möjligheterna med Minestos teknik. Vi borde rimligen höra mer om det här i år. Samarbetsavtalen i Indonesien och på Filippinerna är i sig i detta skede inte jättestora men det viktiga är att man knyter samarbeten i ett tidigt skede med företag som kommer bli för Minesto vad Arise och Eolus är för Vestas. De kommer att göra mycket av jobbet på de marknaderna med att projektera nya parker och därmed frigöra resurser till snabbare tillväxt när Minesto väl är igång.

Vi kommer få fler besked redan på måndag från VD Edlund då han talar på stora aktiedagen hos Aktiespararna Göteborg (länk om du vill följa live - Martin talar klockan 17:40). Det ska bli spännande att höra Martin igen, man brukar alltid bli lugn av att höra honom fokusera på vad företaget gör i kontrast till allt kortsiktigt brus om aktiekursen. Personligen är jag mest nyfiken på hur de tänker ta sig vidare i Asien och om de söker i den femte contracts for difference-rundan i Wales.

Om du känner dig obekväm över att aktiekursen är ryckig just nu - håll huvudet kallt, påminn dig om varför du först köpte aktien och lyssna på Martin på måndag! Så hanterar jag det hela.

Utdelningar och aktieköp i januari

Utdelningsåret 2023 har börjat bra med en rekordstor utdelning under januari på hela 6 936 kronor. 

En bidragande orsak var att Castellum trots allt delade ut i januari som enda kända månad i år samt en extrautdelning stor nog att motsvara en helårsutdelning totalt sett från Clas Ohlson. Därutöver är det månads- och kvartalsutdelare. Elva aktier delade ut totalt i januari.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det gäller portföljbelåningen har jag äntligen gjort slag i saken och sänkt den ytterligare en räntenivå. Nu är portföljbelåningen på en bra nivå, som lägst strax under 5,5 procent. Den slutade på 6,2 procent vid månadens slut sedan jag gjorde några ytterligare aktieköp. Jag tycker att en långsiktig belåning på mellan 5 till 10 procent är rimlig. Det ger en viss hävstång att kunna köpa utdelningsaktier och få en snabbare ränta-på-ränta-effekt samtidigt som det ger en rimlig marginal för att klara extremscenarion. Jag såg hur nära den gränsen det var under pandemikraschen 2020 och vill inte riskera att hamna där igen. Sedan är det också så att de högre räntenivåerna gör marginaleffekten i ränta-på-ränta mindre varför en högre belåning inte är lika lönsam om räntenettot blir lägre mellan utdelning och belåning. Därför strävar jag snarare åt att hålla mig inom de räntekategorier där jag får en bra differens mellan utdelning och belåning.

Jag har egentligen tänkt sänka belåningen till denna nivå länge men det blev så många bra fyndlägen i framförallt fastighetsaktier i höstas att jag ville passa på att långsiktigt fylla på i innehav som sällan handlas på de nivåerna som Castellum och Wallenstam där jag nu är helt fullinvesterad i bägge.

En annan anledning till att jag vill ha belåningen låg är att Minesto lär ta in mer kapital på ett eller annat sätt under de kommande månaderna. Mitt utgångsscenario är fortfarande inte att de gör en renodlad nyemission till småspararna utan snarare en riktad emission kopplad till deras SPV för deras första parkprojekt på Färöarna eller en kombination samtidigt som de första symboliska intäkterna för företaget verkar komma redan i vår. Senast gjorde de en kombination där den ena halvan var riktad och den andra halvan gav småsparare möjlighet att teckna för att undvika utspädning. Jag har helt enkelt sett till att jag har utrymme att teckna fullt om det skulle uppstå ett sådant scenario.

Trots att jag har minskat belåningen har det också blivit utrymme att göra några större aktieköp. Anledningen är att jag traditionsenligt sätter in decemberöverföringen först i januari eftersom jag tycker att det är onödigt att dubbelbeskattas på bägge kvartalen och eftersom det deklarationstekniskt är fördelaktigt att ha lite högre belåning vid årsskiftet för att kunna utnyttja ränteavdraget maximalt i deklarationen.

Intrum har en hel del problem just nu och risken är hög i aktien. Detta återspeglas i den extrema direktavkastningen på tio procent. Att företaget skulle göra en förlust var väntat och den bör tas på allvar. Samtidigt var den som sagt förväntad och jag var inställd på en sänkt utdelning men beskeden från ledningen var bra där de tror sig kunna minska belåningen bland annat genom ökade affärsmöjligheter. Jag tyckte att det var trovärdigt nog för ett skäl till att jag köper aktien är att företag som Intrum ju tyvärr har bättre möjligheter att tjäna pengar i tider som dessa på grund av deras affärsidé. Att de behöll utdelningen tolkas jag som en tydlig signal om att de månar om oss aktieägare vilket kan bli viktigt om de skulle behöva ta in kapital i en emission framöver vilket jag inte skulle utesluta. Hur som helst fanns det en hel del positivt i rapporten, framförallt att kassaflödet ökar. Även EBIT är stabil över helåret vilket liksom det växande kassaflödet antyder att det mycket riktigt är engångskostnader och amorteringar som sänker lönsamheten, inte själva kärnverksamheten. Därtill har jag fortfarande mitt Benjamin Graham-projekt och faktum är att Intrum i anslutning till rapporten handlades en beskedlig bit under sitt eget kapital. Att köpa aktier till ett börsvärde om 50 procent av eget kapital kan man knappt göra längre men att köpa aktier till ett börsvärde som understiger 90 procent av eget kapital tycker jag ändå ger en god riskmarginal.

Det blev ett större köp i det kanadensiska förnybar energi-företaget Transalta RES. Månadsutdelaren handlas åter på historiskt låga nivåer, endast överträffade av osäkerheten i anslutning till presidentvalet i USA när Donald Trump valdes. Höjer man blicken bortom kulturkriget om energi i den svenska ankdammen gör företaget lönsamma långsiktiga parkinvesteringar i Nordamerika och Australien. En direktavkastning på 8,35% på helåret eller 0,7% per månad är svårt att motstå. Det blev min största ökning hittills i aktien och den bidrar till ett fint kassaflöde av månadsvis utdelningar att återinvestera.

En liten pärla i portföljen är det lilla kanadensiska glasåtervinningsföretaget Vitreous Glass. Mitt innehav är relativt litet då det finns ganska lite information om företaget och rapporteringen är ganska knapphändig. Hur som helst har de en bra marknadsposition i sin nisch och risken är som jag ser det framförallt om marknaden övergår till substitut till glasprodukter i framtiden. Därför handlar jag bara aktien när jag får en god riskmarginal. I januari kom ett sådant tillfälle. Jag såg i anslutning till rapporten att de i februari kommer dela ut hela 19 kanadensiska cent per aktie. Då aktien är liten och relativt obevakad valde jag att direkt passa på att köpa innan Mr. Market hann prisa in den höga utdelningen (det tycker jag att Mr. Market redan har gjort i skrivande stund). Det innebär att jag fick 4,3 procents direktavkastning enbart på februariutdelningen samtidigt som aktien ju delar ut ytterligare tre gånger under 2023. Jag räknar konservativt med en direktavkastning på minst 7,25 procent under 2023 men det kan också bli mer än så. Utdelningsnivån är ojämn men i det långa loppet tyckte jag att det var ett bra läge att passa på att göra en lite större ökning i aktien. Jag får ju tillbaka 4,3 procent av insatsen redan i veckan.

Jag har gjort en påfyllning i Tokmanni som runt årsskiftet åter handlades på trevliga nivåer med en direktavkastning på 8,5 procent och där jag vid första inköpet inte hann köpa så mycket som jag ville. Det blev också en mindre påfyllning i Cibus mer av typen återinvesterad utdelning och avrunda uppåt till närmaste jämnt antal aktier. Risken i Cibus är lite högre nu eftersom företaget trots defensiva innehav fortfarande har en hög belåningsgrad då det unga företaget inte har hunnit beta av så mycket av sina lån ännu och är känsliga för det höga ränteläget. Jag tror det är klokt att vara en aning försiktig.

Till sist har jag också ökat ytterligare i Minesto trots att det kan bli en emission. En symboliskt viktig nyhet var att Minesto fick en kommersiell order från ett asiatiskt företag om en förstudie. Intäkten är relativt blygsam men signalen om seriöst intresse i Asien är mycket viktig. Jag har knappt skrivit om Minestos potential i Asien i mina större äldre inlägg om aktien då det inte var en så reell möjlighet då. Nu har vi sett att Minesto aktivt positionerar sig för att etablera sig i Asien och utöver Taiwan, där det framförallt handlar om havsströmmar, har man konkreta möjligheter att redan göra affärer kring tidvattenparker i Indonesien i väntan på havsströmstekniken. Jag tror ännu att det är ganska få även bland de som följer företaget som fullt ut förstår vidden av potentialen på den marknaden trots att VD Edlund egentligen sa det rakt ut på årsstämman i juni förra året. Skulle Minesto lyckas etablera sig kommersiellt har de möjligheter att sälja parker i Gigawatt-skala årligen under flera decennier framöver. Om man räknar på vad det skulle innebära jämfört med de 30 MW-parker som redan är under planering på Färöarna är det i samtliga scenario där företaget lyckas uppenbart att det kommer att skapa mycket stora värden för oss aktieägare. Jag gillar inte kortsiktig spekulation och vidhåller min princip att aldrig skriva ut mina värderingsscenario men för den som gör sig besväret att räkna är potentialen direkt uppenbar. Vi har också nu fått bekräftat att D4-tekniken fungerar i drift och är färdig att sälja. Teknikrisken har aldrig varit så liten som idag i Minesto och kapitalrisken är därför mer en fråga om att överbrygga perioden in i lönsamhet. Det ska bli oerhört spännande att följa företagets resa under 2023 men än mer under de 5-6 år som följer.

Mitt mål för 2023 är att uppnå 100 000 kronor i utdelningar. I skrivande stund har min utdelningsprognos passerat 85 500 kronor så det finns goda möjligheter att uppnå det målet. Framförallt eftersom jag ju har elva månader på mig att köpa nya aktier och även om merparten delas ut mellan mars och maj kommer det bli en hel del nyinköp i kvartals- och månadsutdelare också som gör att jag får en del utdelningar senare i år. Sedan räknar jag inte med utdelningstillväxt i min kalkyler och det är rimligt att anta att fler företag höjer utdelningen än tvärtom. Det ensamt borde ge ytterligare minst ett par-tre tusenlappar mer än kalkylerat. Jag räknar ej heller med källskatteåtebäring eller valutaeffekter utan har väldigt försiktiga estimat på växelkursen för utdelningar i mina utländska innehav. Som utlandssvensk gynnas jag ju just nu av att få lön i utländsk valuta men spara merparten i svenska kronor (det blir helt enkelt så att jag köper mindre utländska aktier när växelkursen är historisk hög men också så att jag i praktiken får mer än tio procent mer in att spara än normalt). Valutakursen kan ändras men det ser ändå ut som att jag kommer få lite mer utdelning än kalkylerat även där. Till sist finns det på lite längre sikt ett par aktier som just nu inte delar ut fullt men kan förväntas göra det kanske redan 2024. Jag tänker på Castellum och Scandic Hotels. Jag skulle inte utesluta att vi får se utdelning igen från Scandic Hotels redan i år eller att Castellum kanske gör en utdelning framåt årets slut om ränteläget skulle ha lugnat sig till dess men i min kalkyl räknar jag inte med utdelning från dem under 2023. Hur som helst har jag ytterligare över tio tusen kronor i utdelningar att inkassera det år då de bägge börjar dela ut på normala nivåer igen. Det skulle egentligen ensamt räcka för att klara årets utdelningsmål på över 100 000 kronor.

På det privata planet handlar framåtplaneringen just nu mycket om ifall jag kör på några år till utomlands eller börjar planera inför att återvända till Sverige. Just nu har jag ett roligt och utvecklande jobb med en bra lön men det lockar också att kunna träffa släkt och vänner lite oftare. Det mesta talar väl för att jag kör på något år till men har i alla fall börjat titta på att flytta hem till Sverige eller i alla fall lite närmare hem.

Den dagen jag flyttar hem kommer jag i alla fall ha en bra grundplåt med mig. Även om jag just nu inte tittar på att göra en FIRE då mitt jobb är förbannat roligt och utvecklande är det skönt att veta att jag kommer ha möjligheten i framtiden och utdelningsportföljen ger mig möjlighet att gå ned i arbetstid, ta tjänstledigt för att göra långresor eller helt enkelt bara sänka min sparkvot och unna mig mer samtidigt som utdelningsportföljen fortfarande växer. Den sista pusselbiten är att börja titta på en mer permanent bostad i Sverige och det är ett intressant läge nu när det börjar bli köparens marknad på fastighetsmarknaden. Samtidigt vill jag undvika att sälja aktier i onödan och ränteläget påverkar lånelöftet. Därför har jag lite is i magen tills jag hittar något som verkligen känns helt rätt.