Utdelningar och aktieköp i april

Utdelningen i april blev 11 863 kronor. Hela tjugo aktier bidrog i år varav Multiconsults höjning ensam bidrog med ungefär en tredjedel efter betald utländsk källskatt trots en ovanligt svag norsk krona.

Det är faktiskt inte min bästa april månad någonsin men som vanligt beror det på under vilka kalendermånader utdelningarna faller in och avsaknaden av utdelning från Castellum påverkar också.

Jag har nu fått återbetalt utländsk källskatt för samtliga år vilket syns i de bägge diagrammen nedan.

Belåningsgraden är 7 procent vilket jag finner godtagbart givet att flera aktier är relativt lågt värderade just nu. Jag har en bra räntenivå på belåningen med lägsta möjliga ränta på det ena kontot och kan sänka det andra kontot till lägsta möjliga ränta i maj också om jag skulle prioritera det. Tryggt i dessa tider.

Fick en fråga om Serneke. Ja, absolut jag har ägt Serneke och finner det inte speciellt underligt att företaget köps upp. Det finns stora värden att realisera i företaget som konsekvent värderats lägre än branschen i stort. Det beror delvis på relativt låga marginaler och högre risk i större projekt men de som köper upp har antagligen någon tanke om att få synergier med sina övriga investeringar. För egen del sålde jag Serneke för ett par-tre år sedan och har investerat i annat istället. Det har jag inte ångrat.

Mitt enda köp under april är faktiskt en mindre ökning i Minesto. Jag får en del frågor om risk för konkurs, kärnkraft osv så det är väl antagligen någon eller några som håller på och spinner. Sådant är trist men mina investeringar är långsiktiga och jag lägger inte så mycket energi på det och aktiekursen intresserar mig egentligen inte heller eftersom potentiell värdering vid kommersialisering inte är sämre idag än när jag först tog in aktien i portföljen. Personligen är jag mer oroad över risken för uppköp eller riktad emission (jämför Eolus Vind nyligen) på låga nivåer. Som jag ser det har företaget nu tagit in nog med kapital för att kunna bygga det första steget i sin första kommersiella park i Hestfjord. Dels finansieras en del av Minestos verksamhet av redan beviljade stöd, bl.a. D12-kraftverken med fundament som redan är upphandlade. Dels är kostnadskostymen sådan att den går att åtgärda om man skulle behöva bromsa. De enda verkligt löpande kostnaderna är egentligen personal och hyra vilka bägge är möjliga att påverka. Övriga kostnader går också att påverka om det skulle behövas (t.ex. att man fokuserar på bara Färöarna och tar mindre resor och projekt på andra sajter). Samtidigt finns det ett stort värde i kraftverken som man lätt glömmer bort. Varje D12-kraftverk förväntas producera elektricitet till ett värde av flera miljoner kronor årligen. Därför skapar företaget en tillgång i balansräkningen när man väl kommer igång. Jag tycker att det är en bra signal att man får in en styrelserepresentant från en av storägarna, det borgar för stabilitet och lite nya perspektiv. Just nu är det väldigt mycket börspsykologi på börsen i stort och jag tror det är viktigt att hålla huvudet kallt. Det kan verka paradoxalt med tanke på kursutvecklingen men risken i Minesto är faktiskt mindre nu än vad den var runt nyår. Man har ryckt plåstret och tagit in kapital.

I övrigt har jag börjat titta på att passa på att öka i olika aktier. Det är en hel del emissioner, bl.a. har jag tecknat fullt i Midsummer och lite trist med Castellum men samtidigt bra att företaget säkras upp. Därför vill jag ha en större "krigskassa" än vanligt och fokuserar på amortering. Samtidigt finns andra alternativa investeringar utanför börsen i rådande läge som lockar också varför jag försöker hitta en balans.

I tider som dessa tror jag att det är klokt att lägga sin energi på det riktiga livet och lägga börsen åt sidan. Annars dras man lätt med i börspsykologin. Jag har därför lagt mer tid på annat under den fina aprilmånaden och ska börja arbeta mig ifatt börsutvecklingen igen nu framåt sommaren.

Nu är sköna maj välkommen där prognosen är ytterligare ungefär 32 000 kronor i utdelningar!

Utdelningar och aktieköp i mars

Nu är utdelningssäsongen äntligen igång igen! Mars till maj brukar traditionellt vara årets bästa utdelningsmånader då ungefär hälften av årets utdelningar betalas ut. Under mars fick jag i år 13 213 kronor vilket är min högsta marsutdelning hittills. Fjorton aktier delade ut varav Handelsbanken med sin extrautdelning i år ensam stod för 60 procent av marsutdelningarna. Axfood, J&J och KONE bidrog också och nu har jag även en beskedlig tårtbit i XACT Högutdelare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månaden har annars helt och hållet handlat om nyemissionen i Minesto. Jag har tecknat fullt och även utökat innehavet genom både extratilldelning i nyemissionen samt arbitragehandel. Det senare innebär att jag över emissionsperioden i praktiken fått några tusen aktier finansierade genom rena arbitrageeffekter. 

Det är synd att teckningsgraden inte blev högre och tajmingen för emissionen är så här i efterhand olycklig. Den enskilt största anledningen till att teckningsgraden inte blev högre var att en av storägarna BGA inte tog sin del. Därutöver är teckningsgraden med beaktande av de svåra tiderna ganska bra. Andra liknande företag, inklusive flera som har betydande intäkter, har haft sämre eller likvärdig teckningsgrad i mars. Inte minst har insynspersoner i Minesto fullt ut tecknat de teckningsrätter de tilldelades.

Som jag har skrivit tidigare är kapitalrisken nu paradoxalt nog lägre i det medellånga perspektivet eftersom företaget nu har kapital att bedriva sin verksamhet under en överskådlig framtid. Och i det korta perspektivet kommande sex månader bör vi rimligen ha svar på att ha sett D12-kraftverket i drift samt information om finansiering kring det första parkprojektet. Det är där nästa väsentliga besked kommer. I substans har vi fått ytterligare en positiv nyhet kring företagets teknik då den nya förankringslinan möjliggör ytterligare förbättring i prestanda. Hur mycket lär också visa sig under kommande månader. Det är lätt att dras med i känslor kring aktiekursen men jag försöker att konsekvent förhålla mig till vad som faktiskt händer i själva företaget och landar då i slutsatsen att tekniken nu är i drift och att företaget nu har kapital som bör räcka för att påbörja fas 1 i deras första tidvattenpark och de första intäkterna. Därför sitter jag lugnt i båten och utvärderar allteftersom det kommer mer information under kommande månader.

Jag har prioriterat att hålla portföljbelåningen låg och trots emissionen stänger mars månad på en belåningsgrad på 6,9 procent. Den kommer sjunka ytterligare vid nästa löneinsättning efter påsk. Inför emissionen hade jag kommit ned så lågt som 0,4 procent vilket visar att jag ganska snabbt kan betala ned min belåning om det skulle behövas. Mitt omedelbara mål har varit att hålla mig inom de lägre räntenivåerna så att låneräntan understiger portföljens genomsnittliga aktieutdelning. Så länge så är fallet är det rationellt att ha viss belåning då det möjliggör en snabbare ränta på ränta-effekt genom återinvesterade utdelningar. Jag kommer dock fortsatt prioritera att sänka portföljbelåningen ytterligare då jag i dessa högräntetider i normalläget inte vill ha en låneränta över en procent. Min tanke med belåningen är att den ska tillfälligt kunna möjliggöra att öka stort när väl ovanligt bra lägen uppstår i bra aktier.

Jag återinvesterade utdelning i Cibus. Företaget har tagit in kapital i en riktad nyemission och har en rad insynsköp och deras månadsutdelningar ger utdelningsportföljen ett nyttigt löpande kassaflöde att återinvestera som jag redan börjar märka en liten ränta på ränta-effekt av. Jag ökade också i mindre skala i Castellum runt 113 kronor per aktie. Även om eget kapital för ett fastighetsbolag påverkas av fastigheternas värdering är det likväl sällsynt att kunna öka såpass i grunden gedigna företag till Benjamin Grahams mål om en aktiekurs som värderas till 50 procent av eget kapital. På denna nivå inföll just detta för Castellum vilket jag tycker är en bra riskpremie. Tids nog återkommer utdelningen igen.

Det har tydligen varit en debatt på finanstwitter om varför det delas färre case nuförtiden. Jag delar den bilden. Det är tyvärr allt mer sällsynt med intressanta och faktabaserade reflektioner kring verksamheten i enskilda företag. Att ta del av och dela information om företagshändelser och analyser av rapporter är en huvudanledning till att jag började följa sociala medier kring aktier mer aktivt. Samtidigt är det mycket känslor kring kortsiktiga kursrörelser vilket inte intresserar mig allt med ett värdeinvesterarperspektiv (även i förhoppningsbolag tittar jag på dem utifrån företagets potential om de lyckas kommersialisera sig). Att det för egen del blir mindre bloggande och färre case är helt och hållet kopplat till mitt nuvarande jobb med allt vad det innebär. Det tar tid att skriva case och jag har de senaste åren valt att hålla dem för mig själv och ha ett enklare format för att få mer tid över till annat. Personligen upplever jag att de direkta kommentarer man får över lag väger över till det positiva och sakliga och att det är mer sällsynt med negativa kommentarer ens kring case som har utvecklats sämre än förväntat. Men det är kanske annorlunda om man tar hela diskussionen direkt på finanstwitter istället för indirekt via bloggen.

Källskatten för pandemiåret 2020 är nu utbetald retroaktivt. På grund av uteblivna och sänkta utdelningar blev den något lägre än för 2019 före pandemin. Det innebär att 2020 års slutgiltiga utdelningar revideras till 36 303 kronor. Lite nesligt är det endast 64 kronor lägre än 2018 års slutgiltiga utdelningar. Då väntar vi fortfarande på källskatteåterbäringen för 2021 och 2022.

Nu i april kommer jag att få en utdelning i ungefär samma storleksgrad som under mars. Sedan i maj kommer jag att få vad man skulle kunna kalla en hel nettolön då utdelningen kommer överstiga 30 000 kronor. Portföljen har helt klart redan nått långt under de här åren och jag är redan på en nivå där jag kan finansiera mina löpande mat- och boendekostnader med utdelningar om det skulle behövas.

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt en av årets svagaste utdelningsmånader men i år skrapade jag ändå ihop 2 799 kronor i utdelningar. Elva aktier delade ut och draghjälp fick jag av en ovanligt stor utdelning i Vitreous Glass där jag nyligen ökade innehavet.

Utdelningshöjningarna har blandat och gett i år. Utöver att Castellum håller inne sin utdelning och gör en emission blev det ingen utdelning från Scandic i år, vilket dock är klokt, och Kopparbergs bibehöll sin utdelning på samma nivå som föregående år. Cibus har sänkt något kortsiktigt vilket också är klokt för att få en starkare balansräkning. Mest förbryllad är jag av SBB som höjer utdelningen men väljer att dela ut i aktier. Det är i mitt tycke en aning oseriöst. I praktiken måste man ju tacka ja till aktierna om man inte vill ha innehavet utspätt så så kommer det att bli för min del. Men det ger inga bra signaler tycker jag.

På den positiva sidan gillar jag särskilt utdelningshöjningen till 9 kronor per aktie från Multiconsult. Det brukar sägas att aktiemarknaden omfördelar pengar från dem som är otåliga till dem som har tålamod. I det här fallet kunde det inte vara mer sant. Jag köpte merparten av mitt innehav mellan 60-90 kronor per aktie under 2017-2018. Företaget var underanalyserat och få analytiker följde det trots en stabil och mångårig verksamhet med en trovärdig tillväxtplan genom nyligen genomförda förvärv. Det innebär att jag bara i år får tillbaka mellan 10-15 procent i utdelning på den investeringen. Multiconsult blir nu min tredje aktie där jag passerar en yield on cost på över 10 procent. Och då ökade jag ändå mitt innehav med 20 procent på beskedet i den senaste rapporten till 6,67 procents direktavkastning vilket är nog så gott.

 

Belåningsgraden är återigen nere på låga nivåer och stängde på 4,8 procent. Det är under min normala nivå mellan 5-10 procent. Givet de ökande räntorna vill jag ha en god marginal och undvika att stanna längre på högre räntenivåer i onödan.

Mitt fokus just nu är på nyemissionen i Minesto där jag kommer att teckna fullt. Givet ett stort innehav blir det därför en ytterligare insättning då jag vill hålla belåningsgraden fortsatt relativt låg även om den kommer öka med ett par-tre procent på kort sikt. Jag skrev för några veckor sedan om hur jag ser på emissionen och jag tycker fortsatt att det är ett mycket bra läge. Vi fick en bra nyhet i måndags som bekräftar att en tredje marknad öppnar upp i Asien. Jag tror att det här kommer att bli instegsmarknaden för havsströmstekniken och att det kan röra på sig relativt snabbt med en första testsajt där. Rapporten visade också på en fortsatt god kassakontroll där man hushållar försiktigt med sina resurser vilket inger förtroende. När det gäller prospektet bjuder det inga större överraskningar utan är vad man kan förvänta sig. Jag tycker att sida 14-15 är särskilt läsvärda då de visar hur affärsmodellen fungerar. För att förstå caset är det här nyckeln. Nu tar Minesto in kapital för att medfinansiera de fyra första kraftverken i fas 1a i Hestfjord men det är tydligt att det inte är avsikten på medellång sikt att Minesto ska binda kapital i parker. Det handlar nu om att få Dragon Class 12 i drift eftersom det är den sista bekräftelsen inför den första större parkordern och Minesto behöver antagligen medfinansiera det initiala steget. Men återigen är det här också en tillgång. Varje Dragon Class 12-kraftverk förväntas producera elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen.

Jag vidhåller att risken aldrig har varit lägre i Minesto än den är idag. Teknikrisken är låg såtillvida att vi vet att Dragon Class 4-kraftverket fungerar i drift och i princip är redo att sälja kommersiellt. Kapitalrisken kommer lösas genom nyemissionen givet att den till merparten är garanterad och man har så att säga redan ryckt plåstret så det finns rimligen nog kapital för de kommande tre åren. Och då räknar jag inte med de initiala intäkter Minesto bör hinna få under den tiden. Den potentiella marknaden är så stor att tillväxt inte längre är en fråga. När jag började följa Minesto var det här faktiskt något jag var orolig för - skulle man komma bortom de första 150 MW? Då räknade jag på kanske 50-70 MW på Färöarna och 70-80 MW i Wales inledningsvis. Vi vet idag att bara dessa två projekten nu är 125 MW respektive 100 MW. Därtill har man öppnat upp tre marknader i Asien med konkreta samarbeten och man har även goda möjligheter i Frankrike och USA där initiala kontakter redan är tagna. Tekniken är uppenbarligen mycket mer effektiv idag än när jag skrev mitt första inlägg om aktien. I Hestfjord kan man få ut så mycket som 1,6 MW per kraftverk i märkeffekt vilket är väldigt mycket (även om det till del också beror på goda lokala förutsättningar). Jämför det med DG500 som levererade 0,5 MW per kraftverk för fem år sedan i en någorlunda jämförbar storlek. Tekniken är bättre och de konkreta möjligheterna är större idag än då.

Jag tror att lite av utmaningen är att många är skrämda av aktier som Azelio och Swedish Stirling och är oroade att Minesto ska gå samma öde till mötes. Minesto har skött sin verksamhet på ett mycket mer seriöst sätt och undvikit att lova mer än de kan hålla. De har haft förseningar men verksamheten är i grunden sund. Till skillnad från de ovan nämnda har Minesto inte tagit på sig en större kostym än de kan leverera och de har inte börjat massproducera innan de har verkliga intäkter. De möjligheter man har till produktion och underhåll i Göteborg, Wales och på Färöarna räcker till att producera de olika faserna i planerade projekt på Färöarna och i Wales över de kommande fem åren. Och vi kommer rimligen få fler besked inom ett halvår efter avslutad emission om riktningen framåt både för Hestfjordsparken och för ansökan om contracts for difference-stöd för en första park i Wales. Förhoppningsvis kommer vi ha fått se det första D12-kraftverket innan dess. Vid det laget är det verkligen på riktigt när man bygger ut den första etappen för stora kraftverk i parkskala. Och en hel del talar för att det kommer ytterligare nyheter för att uppdatera kring något av projekten i Asien redan i år. Det är en ovanligt bra risk-reward nu under emissionen då många säljer aktier eller outnyttjade teckningsrätter. Om något av de sannolika projektuppdateringar som nämns ovan faller väl ut bör det lugna sig redan i år. Jag vidhåller att man bör ha is i magen vid emissioner när många agerar irrationellt. Jag är trygg i mina grundkalkyler. Bara Hestfjordparken fullt utbyggd bör rimligen vara värd ett par-tre gånger teckningskursen lite beroende på hur många år man räknar på och hur högt P/E man väljer. Vi har en spännande tid framför oss.

En nackdel med emissionen är att det försenar nyinvesteringar i utdelningar. Inte bara för emissionskostnaden i sig, den har jag utrymme till, utan också eftersom jag planerar att amortera ned belåningsgraden igen före midsommar för att undvika onödiga räntekostnader. Min utdelningsprognos för i år är efter alla besked om utdelningshöjningar 92 000 kronor. Då har jag dock inte räknat med valutaeffekter då jag som vanligt är konservativ i mina estimat. Därför bör jag klara 95 000 kronor utan problem i utdelningar i år. Ska jag passera mitt mål om 100 000 kronor krävs dock nyinvesteringar i aktier som delar ut under det andra halvåret och det är inget egenvärde i sig att investera i sådana utdelningsaktier. Men med allt fler aktier som delar ut åtminstone två gånger per år tror jag ändå att jag kommer att ha en god chans att nå det här målet redan i år. För nu börjar årets höjdpunkt - de tre utdelningsmånaderna. Jag förväntas inkassera över 56 000 kronor mellan mars och april i utdelningar varav hela 31 000 kronor bara i maj månad. Det är i sig en bra grundplåt för att nå årets utdelningsmål.

Tankar om företrädesemissionen i Minesto

Minesto gick i onsdags ut med att de gör en företrädesemission. Erbjudandet innebär att befintliga aktier får en teckningsrätt per aktie där fjorton teckningsrättigheter berättigar till köp av tre nya aktier för 5,20 kronor vardera. Är du befintlig aktieägare och undrar hur många aktier du har rätt att teckna är det bara till att dividera ditt nuvarande antal aktier med 4,67 (14/3). Det vill säga för varje 467 aktier du äger har du rätt att teckna 100 aktier för 5,20 kronor styck. Det har kommit flera frågor sedan dess och då det säkert blir fler tänkte jag att det är lika bra att sätta ihop ett blogginlägg för att ge min syn på saken.

OBS! Sedvanlig disclaimer: Minesto gör i nuläget ingen vinst och har ännu symboliska intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Var beredd på stor volatilitet i bägge riktningar de kommande veckorna medan emissionen pågår. Det innebär att du snabbt kan förlora mycket pengar om du försöker dig på kortsiktig handel. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.  

Jag kommer att teckna fullt i företrädesemissionen. Tänker dessutom se om det går att köpa lite fler aktier eller växla i arbitragehandeln med mål att komma upp i närmaste jämna större antal aktier. Då var det sagt.

En anledning till det är att det är ett riktigt generöst erbjudande (mer om det nedan) om man tror att företaget kommer att klara sin kommersiella resa. Jag bedömer personligen att det är mer än 90 procents chans att Minesto lyckas. Det tycker jag egentligen är snålt räknat. Teknikrisken är låg eftersom vi vet att ett D4-kraftverk har varit i drift i över ett halvår och att de har all data de behöver när det gäller själva kraftverket och kärntekniken. Risken framåt är om något skulle skita sig med att köra D12-kraftverket i stor skala. Och att man vidare lyckas överföra tekniken till installation i havsströmmar i ännu större skala och större djup. Men tekniken är skalbar så det ska i princip fungera att skala upp precis som man har gjort från sina mångåriga tester i kvartsskala på Nordirland till D4-tekniken. Eftersom kraftverket befinner sig i vatten och så att säga "flyter" under ytan är det enda riskmomentet jag kan se belastning vid vridmomentet i drift. När det gäller kapitalrisken har den varit större men nu när man har kapital för att bedriva verksamheten framåt i minst tre år till och lösa hela fas 1 i Hestfjord på Färöarna är det sekundärt. Kapitalrisken är alltså lägre idag än vad den var i januari. Det är viktigt att hålla huvudet kallt och komma ihåg att företagets verksamhet inte har förändrats. Företagets potential är densamma som tidigare.

Det har återkommande varit mycket frågor genom åren om varför insynspersoner inte köper aktier. Nu har de samtliga gjort teckningsåtaganden i emissionen. När det gäller de två storägarna är det inte bekräftat i detta skede men de har alla förbundit sig att inte sälja några aktier under en period av 180 dagar efter teckningsperiodens utgång, det vill säga till och med mitten av september 2023. Det borgar för stabilitet.

När det gäller kassan är det återigen viktigt att titta på vilka kostnader som är löpande driftskostnader och vad som är projektrelaterade kostnader. Jag understryker som flera gånger förr ånyo att Minestos affärsmodell egentligen inte är att de ska investera i att äga kraftverksparker, hyra dyra installationsfartyg för att lägga sjökablar och liknande. Deras affärsmodell är samma som för Vestas i vindskraftverksindustrin. De ska utveckla och producera havsenergikraftverk. Sedan kommer företag i projektörsledet installera och driva dessa. Tänk Eolus Vind och Arise i vindkraftsektorn. Det är den sortens avtal vi har sett Minesto börja sluta med sina första partners i Asien de senaste veckorna. Åter till kassan innebär det att Minestos primära löpande kostnader är personalens löner och kostnader för hyra av lokaler. Dessa uppgick föregående år till cirka 45 miljoner kronor per år (30+15 miljoner). Vi får se i bokslutskommunikén vad de blir under 2023, jag räknar förstås med att de är högre. Hur som helst visar det med all tydlighet att kapitaltillskottet från emissionen bör räcka i ytterligare 3 år då Minesto har en del kapital kvar före emissionen och i övrigt fortfarande får del av en del offentliga stödprogram. Om 3 år ska Minesto även med beaktande av förseningar vara i minst fas 2 av Hestfjordsparken och ha kommit igång på minst en annan marknad. Därav bör företaget i det skedet redan ha intäkter som gör att burn rate är lägre än idag. I princip kan företaget vara kassaflödespositiva och gå runt om 3 år bara på projektplanen på Färöarna. Går man inte med vinst om 3 år är det för att man gasar på flera marknader samtidigt och i vilket fall som helst kommer man ha en lägre burn rate än idag eftersom en väsentlig andel av utgifterna täcks av inkomster från de första parkprojekten. Därför tror jag inte att företaget behöver fler emissioner i framtiden. De blir också bankable och kommer ha möjlighet att ta vanliga lån till framtida investeringar.

När det blir emissioner brukar det tyvärr bli livat då opportunister försöker tjäna pengar på de kraftiga kursrörelserna. Jag tror därför att det är viktigt att hålla huvudet kallt. Reptilhjärnan kickar lätt igång när man ser att kursen är lägre och man luras lätt med i att sälja i affekt. Men företagets börsvärde och verksamhet har egentligen inte förändrats efter nyheten om emissionen. Förhoppningsvis kommer företaget ha en starkare kassaposition efter emissionen vilket tvärtom sänker kapitalrisken. Det som har hänt är att börsvärdet och framtida vinster nu späds ut på 17,6 procent på grund av att det ställs ut fler aktier än tidigare. Det är naturligtvis inte så roligt men för den som tecknar i emissionen får man ju också del av vinsten. Det brukar bli ett förbannat gapande om att aktien ska ned till teckningskursen men det är inte självklart för det förutsätter att det finns säljare som är beredda att sälja till underpris då emissionen ställs ut med en ordentlig rabatt. I utgångspunkt är Minesto värt lika mycket idag som före emissionen. Skillnaden är att värdet har spätts ut på fler aktier och att företaget nu har en starkare kassa vilket som ovan beskrivet faktiskt minskar kapitalrisken. Ett mer korrekt värde på Minesto beaktar utspädningen. Om aktiekursen var 9,5 kronor före emissionen ska den vara 7,82 kronor. Därutöver är det som vanligt frågan om hur man bedömer företagets potential och sannolikhet att lyckas.

Jag noterar att man också kan komma fram till ett aktievärde på 8,74 kronor efter utspädning. I det fallet räknar man på medelvärdet av de tidigare innehavda aktierna och de tre nya aktierna man tecknar till en lägre kurs. Jag väljer att räkna med det lägre värdet men bägge illustrerar att det är en generös rabatt.

En sak man kan tjäna pengar på är att växla betald tecknad aktie till tecknade aktier. De ska i princip vara värda lika mycket men det uppstår alltid arbitrage där man kan sälja det ena aktieslaget för att köpa fler aktier av det andra aktieslaget, eller behålla mellanskillnaden. Jag har gjort sådana arbitrageaffärer i en handfull emissioner vid det här laget. Senast i Minesto gav det ett gäng ytterligare aktier helt gratis. Det går i princip även att växla teckningsrätter mot stamaktier men då måste man ha tungan rätt i mun när man räknar så att man inte lurar sig själv. Det är för övrigt ett allmänt råd i dessa tider. 

Det finns de som försöker göra gällande att det är en naturlag att en aktie med emission alltid går till teckningskursen. Det är det inte. Anledningen är att aktien tecknas med en rabatt som bara erbjuds befintliga aktieägare och att den som inte redan äger aktier är begränsad till att köpa till den kurs som bjuds på den öppna marknaden. För att ta ett extremt övertydligt exempel. Ponera att Investor av någon anledning skulle vilja ta in fem procents kapitaltillskott och ställer ut den andelen aktier till tio procents rabatt för aktieägarna. Ska aktien ned med tio procent? Nej för Investors börsvärde och substansvärde är fortfarande detsamma. Det som förändras är en utspädning på fem procent. Tvärtom kommer de som tecknar aktier i Investor få möjlighet att köpa andelar i företaget till mer substansrabatt än normalt. Om de inte vill behålla dessa kommer de kunna sälja dessa till potentiella köpare då aktiens kurs allt annat lika borde vara i linje med utspädningen på fem procent. Samma sak såg vi faktiskt i Minesto under den första handelsdagen. Somliga säljer i affekt eller i värsta fall för att de tror att aktien omgående ska ned till 5,20 kronor men aktiekursen stabiliserade sig rätt snabbt i intervallet 7-7,5 kronor vilket är mer i linje med det utspädda börsvärdet med en viss nedgångseffekt som man får förmoda är driven av att somliga säljer aktier som de inte har råd att teckna för att kunna utnyttja sina kvarvarande teckningsrättigheter maximalt.

5,20 kronor tycker jag oavsett är väldigt generöst gentemot oss befintliga aktieägare. Som jag ser det är det en rabatt på minst 35 procent jämfört med vad aktien handlades för före emissionen, utspädning inkluderat. De första 10 MW i Hestfjordsparken (som ska uppgå till 30 MW fullt utbyggd) är ensam värd ungefär 5,20 kronor per aktie i en normal värdering. Det är att betrakta som mycket sannolikt att fas 1 av Hestfjord kommer att bli av. I den första fasen sjösätts fyra D12-kraftverk om jag minns korrekt. Nu har Minesto kapital nog att ta sig igenom den fasen. Det ska till ett monumentalt fiasko om de skulle misslyckas med det när tekniken i allt väsentligt fungerar som den ska och kapital finns tillgängligt för att hålla företaget flytande intill dess att parken är färdig. När Minesto är där kommer aktien allt annat lika värderas närmare det faktiska värdet på parken eftersom risken då är ännu lägre än idag. Detta glöms ofta bort i de abstrakta, kortsiktiga resonemangen att kraftverken har ett värde. Vart och ett av kraftverken producerar i drift elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen över hela kraftverkets livstid. Det är därför inte en slump att VD redan för ett par år sedan pratade om att Hestfjord och aktiviteten på Färöarna kommer ta Minesto beyond break even. Företaget kommer börja bygga ett positivt kassaflöde och så småningom nå lönsamhet. Därtill har Färöarna och deras energibolag SEV vid åtminstone ett handfull tillfällen det senaste kvartalet på olika sätt bekräftat att de ser tidvattenkraft som en huvudsaklig beståndsdel i Färöarnas energimix. Det är uppenbart att de aktivt planerar för tidvattenparker på Färöarna och att det har gjorts en hel del arbete genom dem när det gäller infrastruktur och tillstånd.

Vad jag landar i är att risk-reward-kalkylen är mycket bra. Jag får teckna fler aktier till 35 procents rabatt för att få vara med på en resa där det allra mesta talar för att vi kommer få se den första tidvattenparken i drift under 2024. Men aktiekursen då? Ja men om folk i affekt vill dumpa aktier till 35 procents rabatt när företaget är så nära ett kommersiellt genombrott får de väl göra det. Jag kommer att köpa fler, det är givet.

Sedan är det det där med Asien också. Jag tror inte att folk i allmänhet försöker greppa vad det är värt om Minesto når kommersiell verksamhet i Asien. Titta på presentationen från bolagsstämman i juni. VD säger det rätt ut men när reptilhjärnan tar över tappar man proportionerna. Det finns en så stor marknad där att Minesto kan sälja i GW-skala årligen i flera decennier. I monopolställning i långsamma strömmar. Lyckas man med det sitter man på ett guldägg. Jag vidhåller min princip att inte skriva ut mina olika personliga scenario för företagets börsvärde. Men det är mellanstadiematematik att förstå skillnaden mellan att sälja en 30 MW park på Färöarna om året jämfört med att sälja parkorders för 1 GW om året (alltså 1 000 MW). Nu vill jag vara jättetydlig med att det här, precis som jag skrev redan i mitt första inlägg om företaget, är något som ligger längre fram i tiden. Att jag pratar om potential på de marknader man etablerar sig, inte vad som kommer ske de kommande 12-24 månaderna. År 2030 skulle jag uppskatta att man har förutsättningar att nå den potentialen. Men aktiemarknaden är framåtblickande och så fort Minesto är igång kommersiellt och börjar bygga en orderbok kommer uppvärderingen tids nog precis som den har gjort i Vestas, Tomra och likande aktier historiskt. Skillnaden mot Vestas är att Minesto har monopol. Ibland undrar jag vad i förståelsen av ordet monopol som går förlorat när man fastnar i fokus på aktiekursen. Och då är det förnybar energi som genererar fullt förutsägbar baskraft utan att ta landyta eller ha några väsentliga negativa sidoeffekter. Allt handlar om att lyckas med det kommersiella caset och börja bygga en kommersiell orderbok. Om Minesto gör det är framtiden deras. Det finns förstås en risk att de inte lyckas men den har aldrig varit lägre än idag. Tekniken fungerar i D4-skala och kapital löser man nu, även om vi med säkerhet ännu bara kan räkna med 78,2 procent garanterade åtaganden samt min promille.

Jag hade hoppats på en riktad emission kopplad till ett SPV för den första tidvattenkraftsparken på Färöarna, hade helst sett en lägre utspädning och tycker också att förseningarna är irriterande och kostsamma. Men erbjudandet är som sagt mycket generöst för befintliga aktieägare så det är bara till att gilla läget och göra det bästa av det. Jag har skaffat utrymme nog att både teckna fullt och öka ytterligare. Sedan är det surt att belåningen studsar tillbaka under våren och att jag missar lite lägen i utdelningsaktier men värderingarna har krupit upp på dem igen så det är kanske rätt läge nu att fokusera på Minesto igen. 

Min personliga gissning är att det utöver externa chocker är förseningar i leverans av komponenter till D12-kraftverket som påverkat behovet av att ta in kapital. Utöver att det har varit långa ledtider på elektroniska komponenter länge tror jag att det kan vara fundament/infästning snarare än kraftverket där man inte hann avsluta upphandling i tid. Men det är som sagt bara spekulation från min sida.

Samtidigt har vi också fått ett par för mig oväntade nyheter som jag inte har räknat med i mina scenario. Den första ordern av en förstudie är rent symbolisk ekonomisk men visar åtminstone att de har en potentiell kund som är villig för att betala för att utvärdera möjligheterna med Minestos teknik. Vi borde rimligen höra mer om det här i år. Samarbetsavtalen i Indonesien och på Filippinerna är i sig i detta skede inte jättestora men det viktiga är att man knyter samarbeten i ett tidigt skede med företag som kommer bli för Minesto vad Arise och Eolus är för Vestas. De kommer att göra mycket av jobbet på de marknaderna med att projektera nya parker och därmed frigöra resurser till snabbare tillväxt när Minesto väl är igång.

Vi kommer få fler besked redan på måndag från VD Edlund då han talar på stora aktiedagen hos Aktiespararna Göteborg (länk om du vill följa live - Martin talar klockan 17:40). Det ska bli spännande att höra Martin igen, man brukar alltid bli lugn av att höra honom fokusera på vad företaget gör i kontrast till allt kortsiktigt brus om aktiekursen. Personligen är jag mest nyfiken på hur de tänker ta sig vidare i Asien och om de söker i den femte contracts for difference-rundan i Wales.

Om du känner dig obekväm över att aktiekursen är ryckig just nu - håll huvudet kallt, påminn dig om varför du först köpte aktien och lyssna på Martin på måndag! Så hanterar jag det hela.

Utdelningar och aktieköp i januari

Utdelningsåret 2023 har börjat bra med en rekordstor utdelning under januari på hela 6 936 kronor. 

En bidragande orsak var att Castellum trots allt delade ut i januari som enda kända månad i år samt en extrautdelning stor nog att motsvara en helårsutdelning totalt sett från Clas Ohlson. Därutöver är det månads- och kvartalsutdelare. Elva aktier delade ut totalt i januari.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det gäller portföljbelåningen har jag äntligen gjort slag i saken och sänkt den ytterligare en räntenivå. Nu är portföljbelåningen på en bra nivå, som lägst strax under 5,5 procent. Den slutade på 6,2 procent vid månadens slut sedan jag gjorde några ytterligare aktieköp. Jag tycker att en långsiktig belåning på mellan 5 till 10 procent är rimlig. Det ger en viss hävstång att kunna köpa utdelningsaktier och få en snabbare ränta-på-ränta-effekt samtidigt som det ger en rimlig marginal för att klara extremscenarion. Jag såg hur nära den gränsen det var under pandemikraschen 2020 och vill inte riskera att hamna där igen. Sedan är det också så att de högre räntenivåerna gör marginaleffekten i ränta-på-ränta mindre varför en högre belåning inte är lika lönsam om räntenettot blir lägre mellan utdelning och belåning. Därför strävar jag snarare åt att hålla mig inom de räntekategorier där jag får en bra differens mellan utdelning och belåning.

Jag har egentligen tänkt sänka belåningen till denna nivå länge men det blev så många bra fyndlägen i framförallt fastighetsaktier i höstas att jag ville passa på att långsiktigt fylla på i innehav som sällan handlas på de nivåerna som Castellum och Wallenstam där jag nu är helt fullinvesterad i bägge.

En annan anledning till att jag vill ha belåningen låg är att Minesto lär ta in mer kapital på ett eller annat sätt under de kommande månaderna. Mitt utgångsscenario är fortfarande inte att de gör en renodlad nyemission till småspararna utan snarare en riktad emission kopplad till deras SPV för deras första parkprojekt på Färöarna eller en kombination samtidigt som de första symboliska intäkterna för företaget verkar komma redan i vår. Senast gjorde de en kombination där den ena halvan var riktad och den andra halvan gav småsparare möjlighet att teckna för att undvika utspädning. Jag har helt enkelt sett till att jag har utrymme att teckna fullt om det skulle uppstå ett sådant scenario.

Trots att jag har minskat belåningen har det också blivit utrymme att göra några större aktieköp. Anledningen är att jag traditionsenligt sätter in decemberöverföringen först i januari eftersom jag tycker att det är onödigt att dubbelbeskattas på bägge kvartalen och eftersom det deklarationstekniskt är fördelaktigt att ha lite högre belåning vid årsskiftet för att kunna utnyttja ränteavdraget maximalt i deklarationen.

Intrum har en hel del problem just nu och risken är hög i aktien. Detta återspeglas i den extrema direktavkastningen på tio procent. Att företaget skulle göra en förlust var väntat och den bör tas på allvar. Samtidigt var den som sagt förväntad och jag var inställd på en sänkt utdelning men beskeden från ledningen var bra där de tror sig kunna minska belåningen bland annat genom ökade affärsmöjligheter. Jag tyckte att det var trovärdigt nog för ett skäl till att jag köper aktien är att företag som Intrum ju tyvärr har bättre möjligheter att tjäna pengar i tider som dessa på grund av deras affärsidé. Att de behöll utdelningen tolkas jag som en tydlig signal om att de månar om oss aktieägare vilket kan bli viktigt om de skulle behöva ta in kapital i en emission framöver vilket jag inte skulle utesluta. Hur som helst fanns det en hel del positivt i rapporten, framförallt att kassaflödet ökar. Även EBIT är stabil över helåret vilket liksom det växande kassaflödet antyder att det mycket riktigt är engångskostnader och amorteringar som sänker lönsamheten, inte själva kärnverksamheten. Därtill har jag fortfarande mitt Benjamin Graham-projekt och faktum är att Intrum i anslutning till rapporten handlades en beskedlig bit under sitt eget kapital. Att köpa aktier till ett börsvärde om 50 procent av eget kapital kan man knappt göra längre men att köpa aktier till ett börsvärde som understiger 90 procent av eget kapital tycker jag ändå ger en god riskmarginal.

Det blev ett större köp i det kanadensiska förnybar energi-företaget Transalta RES. Månadsutdelaren handlas åter på historiskt låga nivåer, endast överträffade av osäkerheten i anslutning till presidentvalet i USA när Donald Trump valdes. Höjer man blicken bortom kulturkriget om energi i den svenska ankdammen gör företaget lönsamma långsiktiga parkinvesteringar i Nordamerika och Australien. En direktavkastning på 8,35% på helåret eller 0,7% per månad är svårt att motstå. Det blev min största ökning hittills i aktien och den bidrar till ett fint kassaflöde av månadsvis utdelningar att återinvestera.

En liten pärla i portföljen är det lilla kanadensiska glasåtervinningsföretaget Vitreous Glass. Mitt innehav är relativt litet då det finns ganska lite information om företaget och rapporteringen är ganska knapphändig. Hur som helst har de en bra marknadsposition i sin nisch och risken är som jag ser det framförallt om marknaden övergår till substitut till glasprodukter i framtiden. Därför handlar jag bara aktien när jag får en god riskmarginal. I januari kom ett sådant tillfälle. Jag såg i anslutning till rapporten att de i februari kommer dela ut hela 19 kanadensiska cent per aktie. Då aktien är liten och relativt obevakad valde jag att direkt passa på att köpa innan Mr. Market hann prisa in den höga utdelningen (det tycker jag att Mr. Market redan har gjort i skrivande stund). Det innebär att jag fick 4,3 procents direktavkastning enbart på februariutdelningen samtidigt som aktien ju delar ut ytterligare tre gånger under 2023. Jag räknar konservativt med en direktavkastning på minst 7,25 procent under 2023 men det kan också bli mer än så. Utdelningsnivån är ojämn men i det långa loppet tyckte jag att det var ett bra läge att passa på att göra en lite större ökning i aktien. Jag får ju tillbaka 4,3 procent av insatsen redan i veckan.

Jag har gjort en påfyllning i Tokmanni som runt årsskiftet åter handlades på trevliga nivåer med en direktavkastning på 8,5 procent och där jag vid första inköpet inte hann köpa så mycket som jag ville. Det blev också en mindre påfyllning i Cibus mer av typen återinvesterad utdelning och avrunda uppåt till närmaste jämnt antal aktier. Risken i Cibus är lite högre nu eftersom företaget trots defensiva innehav fortfarande har en hög belåningsgrad då det unga företaget inte har hunnit beta av så mycket av sina lån ännu och är känsliga för det höga ränteläget. Jag tror det är klokt att vara en aning försiktig.

Till sist har jag också ökat ytterligare i Minesto trots att det kan bli en emission. En symboliskt viktig nyhet var att Minesto fick en kommersiell order från ett asiatiskt företag om en förstudie. Intäkten är relativt blygsam men signalen om seriöst intresse i Asien är mycket viktig. Jag har knappt skrivit om Minestos potential i Asien i mina större äldre inlägg om aktien då det inte var en så reell möjlighet då. Nu har vi sett att Minesto aktivt positionerar sig för att etablera sig i Asien och utöver Taiwan, där det framförallt handlar om havsströmmar, har man konkreta möjligheter att redan göra affärer kring tidvattenparker i Indonesien i väntan på havsströmstekniken. Jag tror ännu att det är ganska få även bland de som följer företaget som fullt ut förstår vidden av potentialen på den marknaden trots att VD Edlund egentligen sa det rakt ut på årsstämman i juni förra året. Skulle Minesto lyckas etablera sig kommersiellt har de möjligheter att sälja parker i Gigawatt-skala årligen under flera decennier framöver. Om man räknar på vad det skulle innebära jämfört med de 30 MW-parker som redan är under planering på Färöarna är det i samtliga scenario där företaget lyckas uppenbart att det kommer att skapa mycket stora värden för oss aktieägare. Jag gillar inte kortsiktig spekulation och vidhåller min princip att aldrig skriva ut mina värderingsscenario men för den som gör sig besväret att räkna är potentialen direkt uppenbar. Vi har också nu fått bekräftat att D4-tekniken fungerar i drift och är färdig att sälja. Teknikrisken har aldrig varit så liten som idag i Minesto och kapitalrisken är därför mer en fråga om att överbrygga perioden in i lönsamhet. Det ska bli oerhört spännande att följa företagets resa under 2023 men än mer under de 5-6 år som följer.

Mitt mål för 2023 är att uppnå 100 000 kronor i utdelningar. I skrivande stund har min utdelningsprognos passerat 85 500 kronor så det finns goda möjligheter att uppnå det målet. Framförallt eftersom jag ju har elva månader på mig att köpa nya aktier och även om merparten delas ut mellan mars och maj kommer det bli en hel del nyinköp i kvartals- och månadsutdelare också som gör att jag får en del utdelningar senare i år. Sedan räknar jag inte med utdelningstillväxt i min kalkyler och det är rimligt att anta att fler företag höjer utdelningen än tvärtom. Det ensamt borde ge ytterligare minst ett par-tre tusenlappar mer än kalkylerat. Jag räknar ej heller med källskatteåtebäring eller valutaeffekter utan har väldigt försiktiga estimat på växelkursen för utdelningar i mina utländska innehav. Som utlandssvensk gynnas jag ju just nu av att få lön i utländsk valuta men spara merparten i svenska kronor (det blir helt enkelt så att jag köper mindre utländska aktier när växelkursen är historisk hög men också så att jag i praktiken får mer än tio procent mer in att spara än normalt). Valutakursen kan ändras men det ser ändå ut som att jag kommer få lite mer utdelning än kalkylerat även där. Till sist finns det på lite längre sikt ett par aktier som just nu inte delar ut fullt men kan förväntas göra det kanske redan 2024. Jag tänker på Castellum och Scandic Hotels. Jag skulle inte utesluta att vi får se utdelning igen från Scandic Hotels redan i år eller att Castellum kanske gör en utdelning framåt årets slut om ränteläget skulle ha lugnat sig till dess men i min kalkyl räknar jag inte med utdelning från dem under 2023. Hur som helst har jag ytterligare över tio tusen kronor i utdelningar att inkassera det år då de bägge börjar dela ut på normala nivåer igen. Det skulle egentligen ensamt räcka för att klara årets utdelningsmål på över 100 000 kronor.

På det privata planet handlar framåtplaneringen just nu mycket om ifall jag kör på några år till utomlands eller börjar planera inför att återvända till Sverige. Just nu har jag ett roligt och utvecklande jobb med en bra lön men det lockar också att kunna träffa släkt och vänner lite oftare. Det mesta talar väl för att jag kör på något år till men har i alla fall börjat titta på att flytta hem till Sverige eller i alla fall lite närmare hem.

Den dagen jag flyttar hem kommer jag i alla fall ha en bra grundplåt med mig. Även om jag just nu inte tittar på att göra en FIRE då mitt jobb är förbannat roligt och utvecklande är det skönt att veta att jag kommer ha möjligheten i framtiden och utdelningsportföljen ger mig möjlighet att gå ned i arbetstid, ta tjänstledigt för att göra långresor eller helt enkelt bara sänka min sparkvot och unna mig mer samtidigt som utdelningsportföljen fortfarande växer. Den sista pusselbiten är att börja titta på en mer permanent bostad i Sverige och det är ett intressant läge nu när det börjar bli köparens marknad på fastighetsmarknaden. Samtidigt vill jag undvika att sälja aktier i onödan och ränteläget påverkar lånelöftet. Därför har jag lite is i magen tills jag hittar något som verkligen känns helt rätt.

Reflektioner vid årets slut

Årsskiftet är en bra tidpunkt att stanna upp och reflektera på lite längre sikt kring sparmål. För egen del har jag brutet kalenderår på portföljen och brukar göra portföljavstämningen kring midsommar men givet att det finns lite tid att reflektera runt helgerna har jag redan påbörjat en översyn av portföljen, mål och hur jag ska fortsätta investera under 2023 (fokus på utdelningar fortsätter).

Jag resonerade mer ingående för ett år sedan om hur det förbluffar mig med detta ständiga fokus på att aktiekurserna ska öka. Då mitt sparande är långsiktigt vill jag se att företagens verksamhet utvecklas, omsättningen, tillväxten och vinsten ökar samtidigt som marginalerna är stabila. Det ger i sin tur förutsättningar för långsiktigt stabila utdelningar. Om aktiekursen i ett sådant läge minskar är det i de flesta lägen tacksamt. Detta är av två skäl. Dels ger det möjlighet att köpa fler aktier till rimliga värderingar. Dels innebär det att skatten på investeringssparkontot och kapitalförsäkringen blir lägre.

I år när räntan har ökat är det desto mer sant. Jag kan ärligt säga att det inte bekommer mig att portföljen är värd ungefär lika mycket som för ett år sedan trots högre insättningar än något tidigare år. För kapitalskatten blir ju nästan dubbelt så hög som förra året ändå men tack vare den svaga börsen blir den något lägre. Tvärtom spar jag flera tusen kronor i kapitalskatt på det. Utdelningar överstiger kapitalskatten men då flera av mina innehav inte ger någon utdelning känns det faktiskt rätt onödigt att betala mer skatt innan de börjar göra vinst och börjar dela ut. Därför är jag som sagt rätt nöjd med det låga portföljvärdet.

Däremot utvärderar jag förstås portföljinnehaven vilket blir extra viktigt i tider som dessa. Har jag varit för optimistisk relativt ränteriskerna i fastighetsaktier? Kanske, just nu håller caset men jag bör nog hålla ett extra öga på kommande kvartalsrapporter. Har jag varit för optimistisk inför hur snabbt Scandic Hotels återgår till lönsamhet? Kanske, trenden har varit fin men består den om vi går in i en svagare konjunktur? Har jag varit för optimistisk till Clas Ohlsons möjligheter att återgå till historisk lönsamhet? Kanske men ökningen är en medveten risk då jag får igen nästan en femtedel redan inom ett år i utdelning och extrautdelning. Vad sysslar Swedish Stirling med? Det verkar onekligen inget vidare men det är också en affär där jag skalade ned rätt mycket för många år sedan vilket gör att jag så att säga är i ett läge där jag inte kan förlora något då jag redan kvittat hem investeringen i försäljningen för flera år sedan. När det gäller Midsummer och Soltech behöver de också börja uppvisa lönsamhet. När det gäller Minesto är de i vanlig ordning osedvanligt sega men där är jag mer optimistisk då tekniken nu äntligen är i drift. Där handlar det om att snart få igång D12 och börja få in data över tid i sin minipark för att få med nätaspekten. Det finns naturligtvis alltid en risk men jag tror att man är väldigt nära att lösa den första fasen av parken i Hestfjord. Mycket talar för det om man tar till sig all tillgänglig offentlig information och läser mellan raderna. Sedan är det ingen garanti för att allt klaffar men när den parken är igång är risken mycket låg och Minesto är i en fas där de i princip redan har intäkter nog att bli kassaflödespositiva. Och till sist undrar jag om Avanza på allvar börjar tappa det i konkurrensen med Nordnet. De verkar inte vara förmögna att ha långsiktighet och förutsägbarhet för kunderna utan ändrar hela tiden villkoren.

Något jag samtidigt tycker är klurigt som ger en del huvudbry så här över helgerna är hur man ska förhålla sig till den högre inflationen. Enligt min basstrategi är aktier i regel köpvärda förutsätt att företaget i övrigt visar sund verksamhet och nyckeltal när direktavkastningen överstiger 4,25 procent. Nu är det rätt många aktier det stämmer in på men givet nuvarande inflation blir det i praktiken en utspädning från inflationen. Därför tenderar jag att titta snarare i spannet 5-6 procent. Men jag frågar mig om det inte är en alltför dogmatisk hållning? Det är sannolikt att inflationen toppar någon gång kommande månader och även om det är bedrägligt att sia i ett så exceptionellt läge borde den till sist hamna på en högre nivå där den biter sig fast. I ett sådant läge är nämnda direktavkastningskrav rätt bra. Jag minns hur bra affär det var att köpa Hemfosa på dessa nivåer trots att ränteläget på den tiden egentligen var jämförbart med nu. Det är lätt att fastna i nuet och jag tror det är bra att ta ett steg tillbaka och skaffa sig distans.

Det andra jag funderar på är portföljandelar. Många av mina större innehav börjar jag bli fullinvesterad i och jag har redan övervikt i flera. Samtidigt börjar jag mer och mer resonera som så att jag nog ändå kan koncentrera portföljen till innehav jag gillar och redan följer. Jag har tittat lite på att diversifiera mig ytterligare och det har blivit några mindre poster i bland annat Nyfosa, Profoto och Tokmanni men tycker generellt att det är svårt att hitta bra och stabila utdelningsaktier utanför de sektorer där jag redan har rätt bra täckning. Jag kommer också att titta på utdelningsvikt igen under 2023 när årets utdelningar spikas.

En annan utmaning är att aktier försvinner då och då. I det här fallet är det inte uppköp utan att Avanza än en gång har snurrat till det. Är rätt bedrövad över att den större tårtbiten i Brookfield Renewables tvångssäljs då det var en riktigt fin och defensiv utdelningsaktie som jag hade en väldigt bra yield on cost i. Det innebär att jag inte längre har någon belåning att tala om i kapitalförsäkringen. Att hitta nya innehav att ersätta med är klurigt och jag är motvillig att köpa aktier i utomnordiska valutor just nu när valutadifferensen är så stor (vilket jag på den positiva sidan mycket handfast ser i löneinsättningarna).

När det gäller portföljbelåningen som helhet har jag egentligen både december- och januariinsättningen att göra nu per första handelsdagen. Den slutade på 8,8 procent på helåret vilket är marginellt högre än i november men då har jag som sagt inte gjort mina december- och januariinsättningar ännu vilka torde sänka belåningen en bra bit under 8 procent. Anledningen är att jag vanan trogen inte sätter in lönen det sista kvartalet för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen för både insättning och innehav. Därtill finns en poäng i att inte amortera ned i onödan strax före årsskiftet då det ger mig ett bättre ränteavdrag att räkna av mot kapitalskatten. Hur som helst är läget sådant att jag i princip äntligen kan sänka mig till den lägre räntenivån redan nu i januari. Frågan är dock om jag ska ta allt på ett bräde, förmodligen väljer jag en medelväg där jag ger mig utrymme att köpa aktier för hälften av insättningen om det finns vettiga köplägen i vetskap om att februariinsättningen och vårutdelningarna snart kommer justera portföljbelåningen ändå. Räntan understiger oavsett utdelningarna och då kan det vara trevligt att köpa lite mer vårutdelare för en snabb utdelningseffekt.

En nymodighet är att jag har börjat diversifiera genom XACT högutdelande. Det är en fond som har marginell kursutveckling och därför investerar jag hellre i aktier men samtidigt handlas den just nu till bra direktavkastning varför jag ser det som ett sätt att diversifiera från mina egna bias. Den kan utgöra ännu ett ankare i portföljen då den i regel garanterar god grundutdelning så länge man har köpt andelar på bra nivå.

När det gäller börsutvecklingen bekymrar den mig inte då mitt perspektiv är just långsiktigt. Jag investerar och spekulerar inte. Tyvärr tror jag att många har tvingats sälja på grund av inflationens reallönesäkningar och de höjda elpriserna. Det driver i sin tur ned börsen. Jag tror att det är i lägen som dessa som man ska försöka spara som vanligt och köpa aktier som är rimligt värderade för förr eller senare vänder det.

Min reflektion ifjol att jag har fått mer att göra är att jag finner det allt mindre värt att lägga ned tid på finanstwitter och liknande. Det var en välgärning att Avanza stängde ned placeraforumet men nu är det tydligen tillbaka. Jag är inte aktiv på sådana forum men läser lite ibland. Även under 2023 kommer jag att lägga mer tid på egenanalys av företagens rapporter igen och mindre tid på finanstwitter och liknande.

 

Under december blev utdelningarna 2 174 kronor vilket är något lägre än föregående år.

Jag skrev vid den här tiden förra året att en rimlig målsättning var att jag skulle ha över 60 000 kronor i utdelningar vid helhåret. Det har jag uppnått. Jag väntar fortfarande på den sista hela utdelningen från Brookfield RES men utdelningarna är i skrivande stund över 64 000 kronor. Nu sätter jag ett ambitiöst mål för 2023 då jag vill uppnå hela 100 000 kronor i utdelningar. Det blir väldigt tufft men då ska man beakta att jag före utdelningshöjningar redan kan räkna in över 80 000 kronor i utdelningar på de köp som redan är gjorda under 2022 men som delar ut fullt först under 2023. Sedan finns risk för att valutaeffekten inte är lika förmånlig under 2023 men det brukar jag ta höjd för i mina kalkyler. Då behöver jag klara cirka 15-20 000 kronor ytterligare i utdelningar under 2023 vilket förefaller möjligt med viss utdelningstillväxt.

Jag har redan nu nått en frihetsgrad där jag kan betala mitt boende i Sverige fullt ut med utdelningar. Under 2023 kommer jag om jag klarar mina mål redan att nå en nivå där jag kan göra en FIRE. Men då blir det på leva-som-student-nivå där endast hyra och basala utgifter täcks vilket är för låg marginal. Egentligen har jag redan nu tillräckligt med kapital för en sådan FIRE totalt sett även utan utdelningar.

Samtidigt tittar jag nu på de kommande årens jobb då jag har ett roligt och utvecklande jobb så jag har inga planer på att trappa ned. Men det är en trygghet att veta att jag snart är där att jag har full frihet. Det mesta talar för att också 2023 tillbringas utomlands.

Utdelningar och aktieköp i november

Utdelningen i november landade på 3 373 kronor. Det är ingen nivå att hurra för då den är lägre än både 2021 och 2019 samt bara 161 kronor mer än 2018. Det finns förklaringar i extrautdelningar tidigare år och aktier som har köpts ut från börsen men jag gör en mental notering att novemberutdelare kan vara något att titta lite extra på för att få en bättre balans igen. Det är naturligtvis inget självändamål men de flesta utdelarna är månads- eller kvartalsutdelare så det handlar mer om att titta på att öka där igen. Investor och XACT högutdelande är två uppenbara lågriskalternativ där det mer handlar om att tålmodigt invänta bra lägen att öka lite större nästa gång. Gör en mental notering om detta och lägger nya stående ordrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mitt fokus på att sänka portföljbelåningen fortsätter men då det har funnits ett par lägen i enskilda aktier som jag har tyckt varit för bra för att motstå har portföljbelåningen fått vänta ytterligare en månad. I skrivande stund är portföljbelåningen åter 8,7 procent vilket dock bara är en promille högre än i oktober. Om inget oförutsett inträffar eller exceptionellt bra köplägen uppstår under december lär jag vara åter på en bra kurs till att sänka räntan redan i januari 2023. Anledningen till det är att jag traditionsenligt inte gör insättningar under sista månaden under ett kvartal för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen. Dessutom skadar det inte att ha en lite högre belåning vid årsskiftet då jag kan utnyttja ränteavdraget bättre inför nästa års deklaration vilket gör att kapitalskatten på mitt investeringssparkonto blir lite lägre.

Noterar för övrigt att Avanza har börjat betala ut ränta på sina aktiekonton och investeringssparkonton. Som Private Banking-kund har jag möjlighet att få 1 procent i ränta vilket givet högre flexibilitet är ett rimligt alternativ till konservativa sparkonton. Samtidigt tror jag mer på att ha en liten hävstång i portföljen medan den växer men tanken är att fasa ned hävstången över de kommande åren allteftersom utdelningsportföljen börjar bli allt mer färdig. I nuläget tror jag inte på att ha räntesparande på ett ISK då pengarna gör större nytta investerade. I så fall tror jag att det är ett bättre alternativ att låta månadsinsättningar vila på ett vanligt aktiekonto tills de används ungefär så som jag använde sparkonto+ innan jag skaffade hävstång.

Det var alltså ovanligt få köp under november men den stora ökningen i Intrum gör ändå att jag inte minskar portföljbelåningen. Sedan har jag ökat i Inwido och Minesto också.

Nu är jag fullinvesterad även i Intrum. Förvisso har företaget en väl hög nettoskuld, sänkt kreditrating och emitterar nya obligationer och nya nedskrivningar vilket sammantaget är dåliga besked. Samtidigt har jag köpt hela mitt innehav till en yield on cost som överstiger tio procents direktavkastning vilket jag tycker är en rätt bra riskmarginal. Utmaningarna till trots tror jag tyvärr också att företag i Intrums bransch har en del möjligheter i kristider som dessa och kan de försvara utdelningen ger det en god möjlighet.

När det gäller Inwido tycker jag fortfarande att företaget hanterar utmaningarna förhållandevis rimligt och trots ökade priser på vissa insatsvaror och vikande konjunktur bör det också finnas en efterfrågan på energieffektivare fönster. Här noterar utlandssvensken som har bott i mer än ett land där fönster inte är av svensk energieffektiviseringsstandard milt uttryckt att det finns uppenbara investeringar för kunder på flera av företagets marknader där man vill sänka uppvärmningskostnader genom bättre isolering där investeringar i energieffektivare fönster är en sådan investering. Som jag tidigare har skrivit fortsätter jag att bevaka eventuella lägen där jag allt annat lika kan öka för under hundralappen. Ett sådant läge dök upp under november och då högg jag direkt. Jag har beredskap att öka ytterligare om det kommer fler lägen.

I Minesto är jag egentligen också fullinvesterad. Men det har kommit en hel del relevant information under november som ytterligare stärker risk-rewardkalkylen. Framförallt har det nu bekräftats att Dragon 4-kraftverket har varit i kontinuerlig drift och levererat el till elnätet under hösten varför det i princip går att fastslå att tekniken fungerar. Nu närmast ska det andra kraftverket installeras under december varefter en minipark med mer än ett kraftverk ska köras i parallell drift för första gången. Minesto har varit aktiva i sin kommunikation under november i olika sammanhang. Mest intressant tycker jag är att de är aktiva på en ny marknad (Sydostasien och framförallt Indonesien där det tydligen förs konkreta diskussioner) där det finns potential i GW-skala. Om man räknar på det hela är det uppenbart att företaget om dessa projekt realiseras kommer ha en växande orderbok i decennier framöver. Först ska dock D12-kraftverket sjösättas vilket inte är långt borta. Hur som helst fortsätter jag att gneta till mig fler aktier genom regelbundna köp, också i större skala. Saker och ting behöver slutgiltigt falla på plats och inget är klart intill allt är klart men teknikrisken har aldrig varit lägre i Minesto än den är idag och de har i princip färdiga tillväxtplaner och projektplaner som kan realiseras när allt går i lås. Naturligtvis finns det fortsatt en risk i aktien intill dess att de har stabila intäkter men den har aldrig varit så liten som nu. När företaget väl får parkorders kommer aktien inte handlas på dessa nivåer längre så som jag ser det passar jag på medan det går.

Castellum kommer av allt att döma hålla inne utdelningen under 2023. Dock inte i januari då den redan är beslutad så den betalas ut som vanligt. Det är ett trist besked då vi verkar få vänta på den första svenska utdelningsaristokraten med tjugofemårig historik. Samtidigt är det i ärlighetens namn det klokaste för företaget vilket långsiktigt skapar bäst aktieägarvärde. Det ska inte heller uteslutas att de gör en retroaktiv utdelning under slutet av 2023 om läget medger.

En annan sak jag tänker ta en titt på igen över helgerna är utdelningsvikt, det vill säga hur stor del av portföljutdelningen enskilda aktier ger. I min prognos för 2023 som förutsätter bibehållen utdelning vilket på intet sätt är givet når Intrum en utdelningsvikt på 16,76 procent, Kopparbergs 11,25 procent och Inwido 8,4 procent. Det är anmärkningsvärt högt jämfört med knappt tre procent för Investor som är ett stort innehav men förklaras också av att jag i min kalkyl inte räknar med utdelning från Castellum eller Scandic under 2023 även om jag tror att den senare återupptar utdelningen nästa år. Jag har medvetet inte följt upp utdelningsvikten på ett tag då pandemieffekterna på aktieutdelningar har gjort det svårare att göra vettiga jämförelser med innehållna utdelningar och kompenserande extrautdelningar. Den effekten är som sagt överhängande 2023 också i vissa aktier men det vore oavsett intressant att följa upp utdelningsvikten igen.

Mitt andra pågående projekt är att fördjupa mig i Benjamin Grahams investeringsfilosofi. Att leta efter lågt värderade aktier som handlas under eller nära sitt eget kapital tilltalar mig och är något som jag har börjat titta mer och mer på långsiktigt. Hittills har de investeringar jag har gjort med Grahams riskmarginal-tänk visat sig vara lyckosamma även om det inte är någon garanti för att de kommer vara det också framgent.

Det är mycket prat om Elon Musks köp av twitter. Jag gillar inte förändringarna och befarar att samtalsklimatet kommer bli ännu värre än det ibland redan är. Antagligen innebär det mer fokus på bloggsfären och mindre fokus på twitter för min del precis som det var från första början.

Mycket talar för att utdelningsåret 2022 landar retligt nära 64 000 kronor. Det är jag nöjd med då jag av allt att döma får ut cirka 12,5 procent mer utdelning i år än under förra året. Den större effekten av årets aktieköp kommer jag se 2023 då jag har en möjlighet att få utdelningar runt 100 000 kronor lite beroende på hur jag investerar i aktier med utdelning under det andra halvåret samt eventuell utdelningstillväxt.