Fem år med portföljen

Jag startade min portfölj runt midsommar för fem år sedan och följer traditionsenligt upp. I år blir det lite mindre analys än tidigare främst då jag som jag tidigare har skrivit just nu är i en fas där jag främst amorterar ifatt inför hösten samtidigt som det händer mycket annat spännande både på jobbet och privat i livet just nu. Därför kommer jag först till hösten börja titta mer aktivt på case och investeringar igen. Vad det innebär för bloggen får vi se. Jag utgår från att det blir mindre tid att blogga men har tänkt så tidigare och kanske blir det tvärtom mer tid och intresse. Vi får se.

När jag startade hade jag ett mål om att på fem år försöka gneta ihop en utdelningsportfölj om 2 miljoner kronor. Kanske 2,25 miljoner kronor om allt föll riktigt väl ut med återinvesterade utdelningar och utdelningshöjningar.

Fem år senare överstiger portföljen en bit över 3,5 miljoner kronor netto och en bit över 4 miljoner kronor brutto. Det är dubbelt så mycket som mitt ursprungliga mål och något jag inte ens vågade drömma om. Och det trots att båda mina största innehav Minesto och Azelio är inne i en kursmässig svacka just nu med den kanske lägsta kursutvecklingen på ett halvår. Skulle de vända upp igen till någonstans kring medianen av deras värderingar senaste året kommer portföljen snabbt passera 4 miljoner kronor också netto.

Det finns flera förklaringar till portföljutvecklingen:

1) Portföljen har på det stora hela över tid utvecklats bättre än de 4-5 procent årligen som är mitt blygsamma mål. Det kan låta overkligt lågt i tider när många har orimligt uppskruvade förväntningar om att dubblera avkastning på dagar eller veckor men jag är faktiskt nöjd så länge jag uppnår det målet.

2) Anledningen till det är insikten att sparkvoten och ränta på ränta över tid gör jobbet så länge jag sparar tillräckligt mycket tillräckligt länge. Resten är bara en härlig bonus. Sparkvoten är den allra viktigaste förklaringen då den har gett utrymme att öka månadsinsättningarna. Jag har aktivt arbetat med att sänka utgifterna genom lägre boende- och levnadskostnader. Därför har jag kunnat ha en extremt hög sparkvot över 70 procent de senaste två åren, som allra högst runt 80 procent. Pandemin har förstås hjälpt till i ytterlighetsfallen då jag kunnat skjuta upp klädinköp samtidigt som jag kunnat laga mat billigt hemma.

3) Inkomster har ökat mer än jag hade räknat med och jag har också gjort ett par engångsinsättningar. Det förtar inte att avräknat de faktorerna överträffar jag fortfarande mina mål med över en halv miljon kronor.

Sammantaget innebär det att jag redan befinner mig på en nivå där jag kan göra FIRE om jag vill vilket var en målsättning. Men då jag inte äger någon bostad i Sverige och fortfarande gillar mitt jobb kommer jag köra på tills vidare. Tanken är också att flytta tillbaka till Sverige så småningom även om det nog dröjer 2-3 år ytterligare. Det gör att jag kommer återvända med en portfölj som dels uppfyller mina ursprungliga mål som utdelningsportfölj men dels också kryddar med ett par, tre riktigt fina innehav i miljöteknikaktier med tillväxtpotential. Skulle något av dem lyckas enligt plan ser framtiden riktigt ljus ut. Skulle de misslyckas är det inte hela världen för då har jag fortfarande en utdelningsportfölj som bör leverera 150 000 kronor årligen vid det laget.

Jag brukar främst räkna utdelning månads- och årsvis men så här fem år senare kan det vara trevligt att konstatera att portföljen sedan start har inbringat 165 000 kronor i utdelningar. Det motsvarar 2 750 kronor per månad utslaget över hela perioden. De 50 000 kronor jag får in i utdelningar i år är också lägre än de cirka 100 000-125 000 kronor per år som jag ursprungligen hade tänkt gneta ihop till följd av att jag har gjort en riktad större satsning i enskilda tillväxtaktier de senaste två åren. Nu när jag har stora positioner i Minesto och Azelio är tanken att jag ska koncentrera mig på defensiva utdelningsaktier igen för att bättre balansera portföljrisk igen.

Jag brukar också uppdatera portföljen årligen. I år väljer jag istället att lista de största innehaven av det enkla skälet att jag har en mycket stor position i Minesto efter emissionen och en stor position i Azelio. Jag tycker i grunden att man ska ha en bättre diversifierad och balanserad portfölj än vad jag har idag. Mitt val är aktivt efter att ha hållit på halva mitt liv sedan tonåren med aktier men vill inte uppmuntra sparare med mindre erfarenhet att spara på det sättet då det innebär en högre risk än en sund diversifiering. Jag är medveten om risken och har gjort ett aktivt val där jag är beredd att riskera hela insatsen in i dessa aktier för möjligheten att mångdubbla den på lång sikt. Men jag behöver inte heller kapitalet och kan sitta lugn.

1. Minesto
2. Azelio
3. Kopparbergs
4. Investor
5. Axfood
6. Handelsbanken
7. Multiconsult
8. TransAlta Renewables
9. Realty Income
10. Castellum 
11. Boston Pizza
12. Skanska
13. J&J
14. Inwido
15. Cibus

Totalt har portföljen nu 48 aktier vilket är fler än de 4 från början men långt mindre än de 75 jag hade som mest. Jag har koncentrerat mig på färre aktier som jag följer mer aktivt. Några av de mindre innehaven är aktier som SWECO, Tomra och Vestas där jag har en såpass bra riskmarginal att det inte finns något skäl att sälja dem samtidigt som jag tycker det är för dyrt att öka. Slutsatsen blir att de får vara kvar.

På topp femton-listan finns tre månadsutdelare, vilket varit en målsättning för jämt kapitalinflöde. Det känns också tryggt att jag har stora positioner i Kopparbergs, Investor, Axfood, Castellum och J&J som är tänkta som ankare i portföljen för att ge stabilitet under svåra år som 2020. Börskraschen i mars förra året blev ett ypperligt tillfälle att öka position i dessa aktier på ovanligt låga nivåer. I Multiconsult är jag fullinvesterad och kommer inte öka mer. Aktien har nästan tredubblats sedan jag tog en slutgiltig position.

Mitt innehav i Minesto sticker ut. Många verkar vara nervösa över kursnedgången sedan årsskiftet. Men ärligt talat är det ju det bästa som kan hända om man är långsiktig investerare och trygg i vad företaget gör. Flera aktieprofiler har varit inne på att man ska skilja på aktiekursens utveckling och företagets verksamhet. Jag har också skrivit en del om det här tidigare och ska förklara igen hur jag resonerar.

Den väsentliga frågan för mig är inte att Minestos aktiekurs har tappat en tredjedel av sin värdering sedan i somras. Det väsentliga frågorna för mig är vad som har hänt i företaget sedan dess. Företaget har bevisligen lyckats flera gånger om med att sjösätta och ha kraftverket i drift. De har bekräftat att de har höjt märkeffekten med mer än tio procent mer än initialt förväntat. Deras kund SEV har dessutom oberoende av företaget bekräftat att kraftverket har levererat el i nät. Företaget har en ny strategisk partner i Schneider som öppnar upp en jättemarknad. De har en produktionsanläggning som redan idag är stor nog att bygga ett tiotal kraftverk per kvartal. De fick en täckningsgrad över 98 procent i nyemissionen och hade under våren en soliditet över 95 procent vilket är urstarkt för ett företag på väg in i kommersiell fas. Kapitalet räcker således mellan 3 till 10 år beroende på hur stora utgifter man uppskattar att de bär för de kommande parkprojekten och kommersiell expansion samt hur snabbt och i vilken omfattning de första intäkterna faller ut. Och då har de dessutom möjlighet att få ytterligare offentlig finansiering som varken professionella analytiker eller jag har räknat med i kalkylen. Pareto har även höjt riktkursen till 28 kronor. Enda gruset i maskineriet är att pandemin och strulet i somras försenade med ett par kvartal men det torde inte påverka den långsiktiga planen. Jag hade hoppats att verifieringen och första ordern samt intäkterna redan skulle ha kommit men samtidigt är jag väl medveten om att jag kanske var alltför optimistisk där. Det har trots allt varit tydligt hela vägen, vilket framgår i de professionella analyserna, att parkprojekten är 2-3 år bort och att betydande intäkter följaktligen kan förväntas 2023-2024. Men företaget upphandlar redan sina första kraftverk i MW-skala och den som har tålamod kommer se dessa i drift inom ett år.

Jag har nu kunnat fortsätta öka hela vägen ned till 20 kronor. Visst finns det en hög risk och om företagets kommersialisering inte lyckas är aktien naturligtvis inte värd 20 kronor. Men omvänt är det närmast löjligt hur lite marknaden prisar in framtida intäkter i Minesto just nu. Om man utgår från Paretos uppskattningar av intäkt per kraftverk och en blygsam vinstmarginal på femton procent gör företaget grovt räknat en intäkt på 3,5 öre per aktie per installerad MW. Det innebär att Minesto behöver installera 28,5 MW årligen för att motivera ett P/E-tal på 20. Men nu är Minesto ett tillväxtföretag som bör värderas till en väsentligt högre P/E mellan 40-80 (jämför med vad Vestas och Tomra fortfarande värderas på trots lägre tillväxtpotential). Med det i åtanke behöver Minesto installera mellan 7-14 MW årligen för att motivera ett P/E-tal 40-80. Minestos första två demonstrationsparker kommer vara i 10 MW-skala vilket ensamt därför försvarar nuvarande värdering. Men om de blir kommersiella kommer man naturligtvis inte bygga så små parker. Som jämförelse har man talat om parker på 30 MW på Färöarna och 80 MW i Wales. En enda park årligen av de senare skulle räcka till att motivera en många gånger högre värdering än idag enligt räkneexempel ovan och vad flera sådana parkorders årligen skulle innebära vill jag inte ens skriva rakt ut. Där är själva grunden till min tilltro till företaget och varför jag fortsätter öka och behålla. Det här är ett företag som om de lyckas kommer få monopol under överskådlig tid framåt på en marknad som överstiger lågt räknat 600 GW totalt. Det här är också ett företag som redan vid 2-300 MW installerat kommer ha ett pris (LCOE) som är mer konkurrenskraftigt än havsbaserad vindkraft samtidigt som man till skillnad från vindkraft erbjuder baskraftslösningar som inte syns. Med tanke på hur enorma investeringar som görs i havsbaserad vindkraft just nu är framtiden uppenbart ljus om kommersialiseringen lyckas.

Min slutsats blir att jag inte kan komma på mycket bättre förutsättningar att gå in och öka i ett förhoppningsbolag avseende vad företaget presterar, bra kundrelationer och finansiella stabilitet. Som jag ser det är det en skänk från ovan som långsiktig investerare att plötsligt kunna handla en aktie man tror på och följt länge till en tredjedel av priset man var beredd att betala för att öka ett år tidigare. Därför tar jag aktiekursens utveckling med ro. Någonstans när jag en dröm om att försöka bygga ett långsiktigt innehav på 0,1 procent av företagets totala antal aktier. Det är nog inte helt realistiskt då jag skulle få göra alltför mycket avkall på min utdelningsstrategi men jag är glad och mycket tacksam över att jag har fått fortsätta bygga på innehavet på dessa nivåer under våren. Det kommande året med första sjösättningen i 1MW-skala samt första sjösättningen i Frankrike ska bli mycket spännande att följa.

När det gäller Azelio skriver flera andra redan mer aktivt och ingående om den aktien. Men det är också ett innehav som har en uppenbart stor potential. Testet för mig blir att de bevisar att de faktiskt omvandlar samförståndsavtal till orders i år. Där är det fortfarande upp till bevis. Jag är inte fullt lika övertygad om deras unika nisch eller förmåga att hålla tidsplan som det brukar surras om men företaget har samtidigt en så uppenbart stor potentiell marknad att det spelar mindre roll då uppsidan är mer än god nog ändå.

Climeon har paradoxalt nog haft det motigare trots att företaget redan får in intäkter och har igång sin produktion. De har drabbats av pandemin och jag tror mycket på företaget men de har en del att bevisa när det gäller att sälja orders i skala till nya kunder.

Avslutningsvis ska det bli väldigt roligt att både bygga utdelningsportfölj och följa Minestos resa framöver. Mina närmaste mål är att passera 100 000 kronor per år i utdelningar vilket jag borde kunna klara om ett par år och därefter sikta mot 150 000 kronor per år. När det gäller kapitalmål vill jag passera milstolpen 4 miljoner netto för aktieportföljen vilket jag bör klara i år om Minesto inte kraschar fullständigt. Därefter är nästa milstolpe 5 miljoner vilket bör vara inom räckhåll på ett till två års sikt.

Nasdaq Green Equity - hur mycket klokare blir hållbara investerare egentligen?

Har länge efterfrågat en grön stämpel för aktier. Därför blev jag väldigt nyfiken på Nasdaqs bägge grönaklassningar för aktier. Som jag ser det är det i första hand en fråga om information till konsumenter och investerare vilket är bra. Samtidigt förhåller jag mig kritisk till vad stämpeln inte innebär.

OBS! Vänligen respektera att detta inlägg är skrivet från en hållbar investerare som är genuint intresserad av miljö och hållbara investeringar riktat till likasinnade. Jag gillar idén med miljömärkning av aktier och företags miljöarbete. Det är något jag i sig välkomnar och har efterfrågat länge. Just därför förhåller jag mig också kritisk till det jag tycker kan göras bättre och är faktiskt rätt besviken på resultatet. För mig är det en fråga om kvalitativ och relevant information till investerare och konsumenter.

Så här kommer de bägge miljöklasserna se ut.

Tidigare i veckan lanserade Nasdaq sina bägge miljöklasser Nasdaq Green Equity Designation, som riktar sig till företag som redan idag har ett bra hållbarhetsarbete, och Nasdaq Green Equity Transition Designation, som riktar sig till företag som växer in i att bli mer hållbara. Cicero Shades of Green och V.E. (Moodys) är kontrakterade för att genomföra hållbarhetsutvärderingen. Inledningsvis kommer märkningen finnas för svenska, norska, finska och danska aktier och man utvidgar i framtiden eventuellt till isländska och baltiska aktier. Även aktier på First North kan ansöka om grönmärkningarna.

För att kunna grönklassas och få Nasdaq Green Equity Designation måste minst 50 procent av bolagets omsättning och investeringar vara ”gröna” och att mindre än 5 procent av omsättningen kommer från fossila aktiviteter. Jag tycker att det låter som en ganska blygsam ambition givet att kvalificeringen av "gröna" är rätt allmänt hållen och inte särskilt progressiv. Nästa fråga blir vad de där 5 procenten har för krav för uppenbarligen finns en gråzon mellan "gröna" och "fossila aktiviteter". Det är för övrigt rätt få företag i Sverige som idag har mer än 5 procent av verksamheten i "fossila aktiviteter".

Ännu lurigare är Nasdaq Green Equity Transition Designation. 50 procent av bolagets investeringar måste vara gröna. Den här märkningen inriktar sig mer på företag som ställer om till ökad hållbarhet. Samtidigt får högst mindre än 50 procent av verksamheten komma från "fossila aktiviteter". Mig veterligen finns det inget större noterat svenskt företag som har mer än halva sin verksamhet från "fossila aktiviteter" idag. Därför tycker jag att det är en högst tveksam kvalitetsstämpel som inte säger mycket. Där är inte precis Naturskyddsföreningens Bra Miljöval eller nordiska Svanmärkt som står för betydligt högre och tydligare miljökrav där man som konsument kan vara trygg i att företaget i allt väsentligt är ett bra miljöval.

Min gissning är att de flesta OMX30-företag, kanske rent av i stort sett alla, redan idag uppfyller det kriteriet. Därför tycker jag att det finns en risk att lite av poängen med miljömärkningen går förlorad. Det blir som etikfonder som sorterar ut vapen (SAAB), Tobak (Swedish Match) och Alkohol (Kopparbergs) med resultatet att du som konsument ändå får nästan samma indexfondprodukt men får betala mer för besväret. Man går helt enkelt miste om att styra in marknaden på att gynna de mer progressiva företagen som gör ett föredömligt och proaktivt arbete medan medelmåttorna åker med av bara farten. 

I korthet riskerar det bli gröna fastigheter och gräsklippare för hela slanten medan de företag som verkligen tar fram progressiva miljölösningar är för små för att ha personalresurser att ta sig igenom det här ännu på något år. Även om 100 000 kronor inte är en drakoniskt hög avgift är det ändå inget som växande småföretag med en i grunden sund verksamhet kommer prioritera. Därför kan märkningen paradoxalt nog tendera lyfta fram redan etablerade företag med ett bra men som helhet ganska blygsamt hållbarhetsarbete medan de aktier som hållbara investerare verkligen ser som framtidslösningar för en hållbar omställning inledningsvis antagligen inte ens kommer göra sig besväret att få den här märkningen.

Så ser det också ut inledningsvis då det är övervikt på fastighetsaktier samtidigt som man bara har ett cleantech-företag, där det senare nog är det som de som vill investera i miljö är mest intresserade av.

För enkelhets skull har jag godtyckligt översatt kriterierna som nämns nedan men ni hittar dem här (länk).

Vi börjar med det som är bra. Att företag rapporterar sina växthusgasutsläpp är positivt och värdefull information som investerare. Likaså är det bra att företag uppmuntras till nettonollutsläpp och att sätta upp vetenskapligt baserade mål.

Det är lite typiskt finans att man försöker kvantifiera andel av omsättning, vinst och CAPEX som blir "grön" och följer EU:s taxonomi. Man räknar och kvantificerar istället för att kvalificera och titta kvalitativt på företagets miljöpåverkan (nu överdriver jag, det gör kontraktörerna förstås i någon mån också men min poäng är att jag hade velat se störst fokus där). Samtidigt tycker jag att det är lite roligt att man faktiskt kvantifierar detta och visar på de gröna värdena i företaget.

Det bör noteras att taxonomin är ett nytt koncept varför det är rimligt att förvänta sig att Nasdaq kommer utveckla hur de här märkningarna implementerar taxonomin allt eftersom vi får mer tydlighet kring detta.

Publicerar företaget en miljö- eller hållbarhetspolicy?

Finns det något större företag på Stockholmsbörsen som inte gör det idag i någon form? Det intressanta är innehållet och åtgärderna. På motsvarande sätt är det bra att det finns krav om att kunder/leverantörer behöver följa en code of conduct men en sådan har väl de flesta företag? Det har inte hindrat otaliga skandaler i H&M trots en in grunden rigid och seriös uppföljning av leverantörers verksamhet. Återigen är det innehåll och efterlevnad som är det väsentliga. Det spelar igen roll om 90 procent av leverantörerna följer din code of conduct om de få som inte gör det ställer till en miljöskandal. Fråga AAK.

Hållbarhetstillsyn från styrelse/företagsledning

Här är ett annat kriterium som jag tror att de flesta företag på Stockholmsbörsen på ett eller annat sätt redan uppfyller. Om det inte finns en sådan funktion i styrelsen har nästan alla större företag en miljö- eller CSR-chef som rapporterar direkt till VD, och i sin tur till styrelsen, i de här frågorna. Återigen förstärker det bilden att man slår in sedan länge öppna dörrar. Intressant är dock att de frågar om det finns incitamentsprogram till ledning för att leverera på hållbarhetsmål.

När det gäller energimix behöver företaget lista topp-3. Något märkligt kan jag tycka då den fjärde energikällan kan ha betydande miljöpåverkan, inte minst om den inte är förnybar.

Därutöver måste bolaget sätta upp KPI:er i linje med Parisavtalet och låta sig hållbarhetsgranskas av ovan utsedda parter.

Sammanfattningsvis tycker jag å ena sidan att det är roligt och bra att vi äntligen får en märkning av hållbara aktier. Det välkomnas. Samtidigt är jag å andra sidan tveksam till om det kommer att gå att sålla ut de mest hållbara aktierna. Jag misstänker att det istället snarare blir ett redskap för att sålla ut aktier som underpresterar. Inledningsvis ser det också ut som att man kan missa flera av de mest intressenterna då det än så länge bara är ett cleantechföretag som är med. Jag hade gärna sett en tredje mer progressiv märkning av typen 90-95 procent av företagets verksamhet/värde är hållbart för jag tror att det här är krav som de flesta storföretag på Stockholmsbörsen redan lever upp till. Kanske kommer det i framtiden?

Oavsett är det ett välkommet initiativ och det ska bli intressant att se vilka företag som nu hakar på.

Maj 2021 - ännu en fin utdelningsmånad

Också maj blev en fin utdelningsmånad på till sist 12 813 kronor. Det är nästan en tusenlapp lägre än i april men den fina nyheten är att utdelningen nu är så hög att jag skulle kunna leva på den under dessa bägge månader. Det sporrar till fortsatt utdelningsinvesterande i höst.

Totalt var det 20 aktier som bidrog till utdelningen. Av dessa stod Kopparbergs för nästan precis hälften. Jag tackar återigen den vänliga själ som hade godheten att sälja aktier till mig för 98 kronor styck i mars förra året. Jag har alltså redan fått återbetalt 6,8 procent av den investeringen i år och förväntar mig minst lika mycket åter nästa vår. Andra betydande utdelare är Investor, Inwido, Nordic Waterproofing samt Resurs. Den senare har jag funderat lite på att sälja för att minska belåningen och eventuellt återköpa senare men såg nu att de ska dela ut försäkringsverksamheten till aktieägarna så avvaktar lite. 

Jag har i maj passerat 2020 års totala utdelningar och redan under juni kommer jag även passera 2018 års totala utdelningar. Det är en bit kvar till 2019 års utdelningsnivå men den kommer passeras under hösten.

Jag följer min plan och amorterar ned belåningen efter inlösen av teckningsoptioner i Minesto förra månadsskiftet. Därför blir det väldigt få köp och endast inom ramen för befintliga utdelningar. Jag har återinvesterat utdelningen i Cibus, som nu ska listas på Stockholmsbörsens huvudlista inom kort. Utdelningsandelen i Cibus är fortfarande hög men de gör nya förvärv och kommer succesivt öka vinsten allteftersom hyresintäkter från dessa trillar in och belåning amorteras ned. Direktavkastningen är fortfarande på försvarbara 5 procent, alltså högre än lånräntan, vilket i kombination med månadsutdelningen gör att jag tycker att Cibus är en av få aktier som det är försvarbart för mig att öka i just nu. Så länge värderingen inte sticker alltför mycket (under 4 procents direktavkastning) kommer jag nog återinvestera utdelningen löpande från och med nu. Jag har också ökat i högst blygsam skala i ett par miljöteknikaktier. De handlas till såpass låga värderingar just nu att jag tyckte risk-reward var försvarbar.

Annars händer det mycket på både ett privat och professionellt plan just nu i takt med att samhället öppnas upp så sakteliga vilket har gjort att jag åter haft mindre tid till aktier och sociala medier än tidigare. Därför lär det bli låg aktivitet också i sommar. Närmast väntar jag med spänning på att Minesto har bolagsstämma på onsdag. Framförallt är jag mycket nyfiken på vad VD Martin Edlund kommer säga i sin sedvanliga kommunikation med marknaden. Förväntar mig inga egentliga nyheter för mig som följer företaget aktivt men inriktningen i hur han kommunicerar visionen för det kommande arbetsåret är ändå viktig.

Portföljvärdet har ökat något sedan i maj och passerat 3,8 miljoner kronor netto samt en bra bit över 4 miljoner kronor brutto. Sharpekvot är 0,78 och standardavvikelsen har minskat något till 48,06 procent vilket fortfarande är väl högt.

Pareto höjer riktkursen för Azelio - och tankar om värdering av tillväxtföretag

Pareto släppte i morse en reviderad analys av Azelio där de höjer riktkursen från 50 kronor till 80 kronor.

Den konstaterar som tidigare stor potential men reviderar faktiskt ned vissa prognoser något. Samtidigt är risken i företaget väsentligt lägre idag då tekniken är verifierad och företaget i princip står redo för massproduktion i sin fabrik i Uddevalla. Som alltid är den här typen av riktkurser på tolv månaders sikt med högst 4-5 år framåtblickande varför det finns mer potential på längre sikt än så.

Precis som Pareto säger är den stora utmaningen för Azelio att under det kommande året visa att man kan omvandla samförståndsavtal (MoU) och det stora principiella intresset för tekniken i konkreta orders som renderar vinster. Det är rimligt att anta men det finns samtidigt konkurrens på marknaden där det är avgörande att Azelio lyckas bevisa att deras lösning är mest kostnadseffektiv i den nisch de har specialiserat sig i. Pareto tar i sin analys också höjd för detta då de räknar med att Azelio klarar att producera 50 procent av produktionsmålet i sin fabrik i Uddevalla. De har också justerat ned något till följd av att saker har tagit lite längre tid än ursprungligen planerat till följd av pandemirestriktionerna.

Vi kan utläsa ur analysen att Pareto bedömer att MoU kommer ha omvandlats till ett ordervärde om 172 MW år 2024, vilket motsvarar 76 procent av Paretos egna estimat där det också finns ett par MoU från Masdar och Masen utan tillkännagiven storlek på order. Samtidigt konstaterar Pareto att det nuvarande antalet konkreta order ännu är blygsamt. Det här är dock enligt plan då det först är under hösten och början av nästa år som orders ska börja omvandlas när serieproduktion i Uddevalla startar. Pareto noterar också att de flesta partners lär börja med små orders initialt för att bekanta sig med tekniken. Ett sådant upplägg finns redan specificerat i de flesta MoU där installationerna sekvenseras gradvis år för år.

Vi ser en estimerad vinst per aktie på 2,45 kronor redan år 2023. Det innebär med en enkel överslagsräkning att aktien i skrivande stund handlas till P/E 21 på 2023 års uppskattade vinst och att den nya riktkursen på 80 kronor motsvarar P/E 33. Noterar att det inte på något sätt är anmärkningsvärt högt för ett miljöteknikföretag med en utstakad tillväxt framför sig. Noterar vidare att Pareto uppskattar att vinsten ökar med 83 procent under 2024 jämfört med 2023. I mitt tycke är det därför en fullt rimlig värdering på som fortfarande tar hänsyn till att det alltjämt finns en risk i företaget men ändå prisar in en hel del potential. Men bara för 2-3 år fram i tiden och därefter finns ytterligare tillväxtpotential.

Pareto räknar vidare med att det egna kapital företaget har räcker in i positivt kassaflöde. Det är i sig ett mycket viktigt besked då kapitalrisken är lägre än tidigare och vi nu har fått den emission som jag förväntade mig ifjol. Rent konkret bedömer de att positivt kassaflöde uppnås 2024 och dramatiskt förbättrat kassaflöde 2025. Återigen att det finns ytterligare tillväxtpotential.

Personligen valde jag trots detta att inte öka på dagens nyhet av det enkla skälet att jag redan anser sedan tidigare att det är rimligt att Azelio värderas på de nivåer Pareto skriver i sin reviderade analys. Jag är därtill redan fullinvesterad i aktien utifrån hur stor position jag är bekväm att ta i detta skede. Det som kan få mig att öka ytterligare är nya företagsspecifika händelser som ökar sannolikheten att de går med vinst, dvs första kommersiella ordern i större skala. Den tror jag kommer senare i år men vill invänta det innan jag tar en alltför stor position. Naturligtvis innebär det att jag kommer få betala väsentligt mycket mer för de aktier jag köper ytterligare då men då är riskbilden också en helt annan än hitintills.

Kommentar om Minestos värdering

Ser att det är en diskussion igen om P/E och värdering av Minesto. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare på bloggen. Minesto kan värderas på precis samma sätt som Azelio. Man behöver ha en rimlig uppskattning om pris per kraftverk och marginal varefter man kan göra en uppskattning av hur många kraftverk som behöver säljas för att nå en viss aktiekurs eller ett visst P/E-tal.

Både Pareto och Västra Hamnen räknar med ett försäljningspris om cirka 30 miljoner kronor per 1 MW installerat. De räknar initialt med en marginal på 15 procent. 

Här vill jag påminna om att kraftverken redan är effektivare än antaget i dessa bägge analyser varför det finns möjlighet att höja priset med åtminstone 10 procent. Här vill jag också påminna om att företaget själva räknar med en marginal i linje om branschen på 20 procent när de är etablerade. Men eftersom det är några år fram i tiden använder jag analytikernas uppskattningar i detta räkneexempel.

Om man delar 15 procent av 30 miljoner kronor med totalt antal aktier får man grovt avrundat cirka 3,3 öre per aktie i vinst per 1 MW installerat. Det innebär att Minesto behöver ett P/E-tal runt 40 för att försvara Paretos riktkurs på 28 kronor efter de första 2*10 MW installerade som redan planeras på Färöarna och utanför Wales kust.

Givet att risken har minskat väsentligt vid det laget då Minesto når break even och tassar på positivt kassaflöde och en blygsam vinst kommer marknaden med stor sannolikhet värdera företaget till höga P/E-multiplar. Det är också då institutionella investerare och fonder börjar gå in i företaget. 

Givet att företaget redan på sina två huvudmarknader har kända potentiella projekt till mellan 100-200 MW är det därför inte rimligt att värdera företaget endast på 20 MW sålda kraftverk per år. Hur mycket de ska värderas till i framtiden låter jag som alltid vara osagt då jag tycker att poängen är att man ska räkna och tänka efter själv. Men helt klart är att marknadens nuvarande värdering är blygsam och fullt rimlig.

Man ska komma ihåg att  det naturligtvis finns en risk i både Azelio och Minesto att kommersialiseringen inte lyckas och i så fall är aktierna självklart inte värda dagens värdering. Men bägge är ett case där man investerar i förhoppningen att de lyckas eftersom uppsidan är så stor om allt går enligt plan kommande år.

Avslutande reflektion kring värdering av tillväxtföretag

Anledningen till att jag alltid räknar på vad mina innehav är värda i olika scenarion är att man själv har mer kontroll. Då har man också ett försprång jämfört med de som inte gör det. Idag köper många för att Pareto talar om för dem att Azelio med rimlighet kommer vara värt över 80 kronor per aktie. Men ironiskt nog har värdet i företaget Azelio varit precis detsamma tidigare i maj som vid börsens stängning idag. Nästa gång Pareto reviderar upp riktkursen för Minesto, vilket är sannolikt då det har skett bekräftelse av teknik i drift samt ett viktigt partnerskap med Schneider sedan förra riktkursen, reagerar köparna troligen likadant i Minesto. Ironin är att de få som bildar sig en egen uppfattning om ett företags värde och har tålamod att sitta lugn och åka med på resan ofta är steget före de många som inte orkar göra sin hemläxa.

Läs professionella analyser. De är välskrivna och ger en bra grund för att förstå hur ett företags verksamhet ser ut, hur det värderas och varför. Det gör det lättare för dig att vara ett steg före marknaden för när företaget kommer med nyheter, positiva eller negativa, vet du redan i vilken mån det är inprisat i aktiekursen eller inte. Det minskar risken att du agerar i affekt då du redan är mentalt förberedd på scenariot. Det har tidigare varit kostnadsfritt att prova på Pareto men vet inte vilka villkor de har i skrivande stund. När det gäller Azelio har Syding också gjort mycket detaljerade och pedagogiska sammanställningar av hur företaget kan värderas utifrån framtidsutsikter och olika scenario.

Tänk dig att du snickrar ihop en glasskiosk. Initialt har du kostnader direkt och indirekt för material, arbetet och den tid det tar att snickra ihop kiosken. Därtill måste du köpa glassarna. Därför måste du sälja ett visst antal glassar innan du når break even och går med vinst. Men din vinstmarginal kommer öka med tiden allteftersom dina fasta kostnader betalas av. Du kommer då få råd att återinvestera vinst i verksamheten och kan t.ex. få råd att sälja choklad också. Då ökar din vinst ytterligare. Min poäng är att om du värderar glasskiosken efter den vinst du har när du har sålt dina första 100 glassar efter att du gör break even och börjar gå med vinst gör du ett misstag. Den stora risken fanns nämligen innan du gick med vinst och satt med kostnaderna men den är betydligt lägre när du redan är igång och har etablerat dig på marknaden. Naturligtvis kommer den stora förtjänsten när alla fasta kostnader är tagna men du fortsätter sälja och expandera verksamheten. Precis så fungerar det med Azelio och Minesto också!

Då och då dyker det upp de som säger att företaget idag knappt har någon omsättning. Det är riktigt. Men som exemplet med glasskiosken visar kan du inte värdera en start-upp som om den knappt är lönsam för då missar du hela poängen. Frågan blir om du tror att det lönar sig att sälja glass över huvud taget eller ej. Om nej, investera inte alls. Om ja, räkna då på vad glasskiosken kan vara värd i ett rimligt scenario när den går med vinst. I Azelios fall är det initialt precis som Pareto skriver en viss procent av förväntad produktionskapacitet på kända samförståndsavtal (MoU) diskonterad med räntekostnaden (det finns alltså fortfarande mer uppsida men de gör en rimlig riskjustering för att ta höjd för risken). I Minestos fall är det precis som Pareto skriver om dem att du förenklat bör kunna räkna med att de säljer åtminstone en normalstor park om året om 3-5 år (det finns fortfarande uppsida också här då ett företag som Vestas när de är i drift naturligtvis bör kunna sälja mer än en park per år om tekniken är kommersiellt gångbar).

Gör dig själv besväret att räkna. Gör dig själv besväret att läsa analyser och sätt dig in ordentligt vad företaget gör. Lyssna på deras företrädare när de kommunicerar med marknaden. Men ta också in kritiska synpunkter och lyssna lika mycket på dem. Det spar dig en hel del energi i längden för då kan du ta det lugnt när det kommer nyheter för du har redan tänkt igenom det scenariot när du gjorde din hemläxa.

OBS! Jag äger aktier i Azelio och Minesto som är mina näst största respektive största innehav där jag ser mig som under nuvarande ekonomiska förutsättningar långsiktigt fullinvesterad. Som inlägget illustrerar är det viktigt att alltid göra sin egen analys och läsa in sig ordentligt på företagen man investerar i. Detta inlägg ska därför inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation utan endast en reflektion över professionella analyser av de bägge aktierna.

Kopparbergs klarade sig ur pandemiåret med vinst

Kopparbergs rapporter brukar vara en kort och koncis historia. Trots att det är en relativt odramatisk tråkaktie brukar jag givet att det är ett av mina största innehav brukar jag ändå göra ett nedslag varje kvartal för att säkerställa att utvecklingen löper på som den ska. I år är det desto mer angeläget då pandemin och restriktioner på huvudmarknaderna påverkar försäljning i hotell, restaurang och pubar. Årsredovisningen hittar ni här (länk).

Kopparbergs envisas med att handlas på Nordic SME och har därför förenklade rapporteringskrav jämfört med de större listorna. Det innebär också att minicourtage är 19 kronor för handel i Kopparbergs.

Vi ser att nettoomsättningen minskade i koncernen med 2,5 procent under pandemiåret 2020. Med facit i hand är det långt lägre än jag hade befarat där jag var inställd på tvåsiffriga minskningar. Resultatet minskade dock med tvåsiffriga 17,3 procent vilket ändå är i högre spannet av vad jag hade förväntat mig. På den negativa sidan ser vi också att rörelsemarginalen minskar till 12,8 procent, ett par-tre procent lägre än normalt men ändå inte oroande lågt. Det kunde trots allt ha varit mycket värre med nedstängda hotell, restauranger och pubar större delen av året på de flesta av huvudmarknaderna. Den lilla pubverksamhet som Kopparbergs äger för av mig svårbegripliga skäl visar följaktligen en direkt dålig lönsamhet, men konstigt nog inte fullt lika dålig som under 2019. Det är en så liten del av verksamheten att det har en högst marginell påverkan på företagets totala resultat.

Kassaflödet ser på det stora hela bra ut där det ökar för alla parametrar utom den löpande verksamheten före förändringar av rörelsekapital, men ökar även där när dessa är beaktade.

Att under de omständigheterna leverera en vinst per aktie på 7,95 kronor är ett riktigt styrkebesked. Utdelningen har följaktligen också höjts till 6,75 kronor per aktie vilket innebär att jag har några tusenlappar att inkassera om ett par veckor.

Soliditeten på 48,8 procent är något lägre i koncernen än föregående år men fortsatt mycket stabil och bättre än samtliga år dessförinnan.

Kopparbergs har en tid breddat sortimentet bortom cider och öl-produkter. Det återstår att se hur lyckad satsningen på bl.a. gin blir men så här långt ser den åtminstone ut att ha lönsamhet, kanske kan den bidra till framtida vinsttillväxt också?

Något som jag är mycket spänd inför är hur det kommer påverka ciderförsäljningen i UK att Kopparbergs har öppnat upp igen. Jag tror att vi kommer få se Kopparbergs röra sig mot en vinst per aktie omkring 10 kronor om inte i år så säkert under 2022 och då finns utrymme att höja utdelningen till 7 kronor per aktie och på ett par års sikt 7,50 kronor per aktie.

Jag är i stort sett redan fullinvesterad i Kopparbergs som tillsammans med Azelio gör upp om vilket som är portföljens näst största innehav - det varierar med aktiekursernas svängningar. Inlägget ska därför inte läsas som finansiell rekommendation eller rådgivning. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut.

April 2021 - bästa utdelningsmånaden hittills!

April blev den bästa utdelningsmånaden hittills på mina fem år med portföljen. Det stannade på 13 876 kronor - ensamt nästan lika mycket som hela 2017 års utdelningar. Det innebär också att jag redan i maj kommer passera det bedrövliga utdelningsåret 2020 års totala utdelningar. 

Jag trodde att rekordet skulle infalla i maj men den stora utdelningen om över 3 000 kronor netto från Multiconsult trillade in på kontot redan igår. Den andra större utdelningen kom från Handelsbanken på något större nivå än Multiconsult och dessa bägge aktier stod för nästan halva aprilutdelningen. Utöver dessa tvenne aktier stod ytterligare tjugo aktier för återstoden av utdelningen.

Mycket efterlängtat är också att Avanza äntligen återbetalt utländsk källskatt på ett smidigare sätt än tidigare! Jag fick retroaktivt källskatten för 2018 och i tillägg lite tillskott för 2016 och 2017. Därför har jag nu gjort en "trettonde månad" i utdelningsstatistiken som visar retroaktivt återbetald utländsk källskatt.

Portföljen har annars handlat uteslutande om inlösen av mina teckningsoptioner i Minesto vilket har inneburit större insättningar än vanligt och lite omfördelningar där några mindre innehav åkte ut. Nu har jag gasat och ökat och ser med tillförsikt fram emot att följa Minestos kommersialisering till storskaliga parker de kommande åren. Det ska bli väldigt roligt! Det här är ett projekt som jag har planerat stegvis i nästan ett års tid och det känns skönt att det nu är i hamn. Nästa halvårsplan är att amortera ned portföljen igen och samtidigt minska risken genom att diversifiera i de defensiva utdelare och månadsutdelare som har fått stå tillbaka i snart två års tid. Närmast väntar jag på teknikverifieringen i vår och hoppas på den första kommersiella parkordern på åtminstone 4 kraftverk i ett första steg kanske redan före semestern.

Jag skrev senast om Minesto i veckan på förfrågan från flera läsare. Det inlägget hittar ni här (länk) och där finns också länkar till tidigare inlägg om aktien.

Portföljen landar snubblande nära 3,7 miljoner kronor men relativt insättningar minskade den något. I skrivande stund är den inte belånad alls då kapital tvärtom väntar på att lösas in till nya Minestoaktier. Det är också förklaringen till att portföljen tappar något då andelen kapital som inte rör sig är större. Allt annat lika borde kombinationen inlösen av teckningsoptioner, utdelningar och månadsinsättning för maj göra att portföljen snuddar strax under 4 miljoner kronor brutto redan om en månad (oaktat eventuell sättning).

Ett av företagen som åkte ut var Swedish Stirling. Det har att göra med att jag minskar portföljrisken i stort då Azelio och Minesto redan är mina två största innehav och risken i dessa aktier är hög. Jag kommer helt enkelt ha mindre tid att följa börsen framöver och anpassar portföljen efter det. Gillar Swedish Stirling, kommer fortsätta följa företaget och titta på att plocka in aktien igen i framtiden. Tajmingen kunde ha varit bättre men den kronan jag förlorade i Swedish Stirling har jag redan tagit igen i Minesto så det går på ett ut och jag kunde ta hem en vinst på 100 procent på innehavet. Beslutet är som jag alltid brukar göra också grundat i en egen bedömning av aktiens värde. Jag har framförallt utgått från Aktiespararna Analysguidens bedömning (senast 23-25 kronor per aktie), väl medveten om att det finns ett par betalda analyser som siktar något högre. Det är framförallt de höga kapitalkostnaderna som gör att jag tvekar lite och minskar risken något. Det är också anledningen till att jag inte har skrivit något blogginlägg om aktien, jag började nämligen själv tveka en aning medan jag läste in mig djupare och valde istället att prioritera Azelio och Minesto. Ordern igår var dock en välkommen nyhet för företaget men den utgör samtidigt bara en del av de volymer som uppgavs i tidigare samförståndsavtal och är förenad med ett köpoptionsupplägg. Jag tror att jag kommer hinna in i Swedish Stirling igen på rimliga nivåer senare i år om jag vill även om jag kanske får betala något mer per aktie än idag. Risken i företaget har hur som helst minskat något med intäkterna och aktien har sedan pressmeddelandet handlats på ganska rimliga nivåer.

Jag har också plockat ut mina bägge kvartalsutdelande fastighetsaktier då de har en förhållandevis hög risk till följd av få innehav samtidigt som det är rätt icke-volatila aktier som jag borde kunna köpa tillbaka +/- 10 procent från säljkursen om jag vill. De har tjänat sin roll väl och givit mig mellan 35 och 50 procent vardera i utdelningar redan före ränta på ränta-effekten på de här fem åren. Nu kan jag minska risk igen.

Standardavvikelsen har föga förvånande minskat när jag har kassa i portföljen och slutade på 46 procent. 

Sharpekvot blev därav 0,91. 

Maj blir i utgångspunkt en börsmånad utan köp eller sälj. Jag följer min plan för det kommande halvåret.

Avslutningsvis håller jag med Sean George om att det finns en ängslighet och oförmåga att gå bortom de invanda nätverken i den svenska finansvärlden. Tycker tyvärr att finanstwitter ofta återspeglar samma brist på mångfald och inskränkthet inför vad helst som inte är helt i överensstämmelse med den egna stammen.

SEV bekräftar första storskaliga tidvattenkraftparken, första elproduktionen och nyheter från Minesto

Färöiska energibolaget SEV publicerade igår sin årsrapport (länk). Där bekräftas den första storskaliga tidvattenparken liksom för första gången konkreta uppgifter om elproduktion.

Medan vi som följer Minesto aktivt och regelbundet känner till det mesta sedan tidigare från vad företaget själva har kommunicerat är det oavsett väsentligt att en annan part, deras samarbetspartner färöiska elbolaget SEV, går ut med information som styrker vad Minesto har kommunicerat med marknaden. 

Om man inte litade på det tidigare efter all information vi redan har som jag har återgett i tidigare blogginlägg är det här ett så tydligt återbekräftande tecken som man kan få på att ja, det kommer en order!

Egentligen hade jag vanan trogen plöjt igenom årsrapporterna från Climeon och Kopparbergs och planerat ett par blogginlägg om dem. Hade också skrivit ett inlägg om Realty Income's hållbarhetsrapport som jag råkade radera av misstag. Samtidigt har jag skrivit mycket om Minesto på senare tid och tyckte det räckte. 

Men tre av varandra oberoende läsare hörde av sig igår för att tipsa om färöiska energibolaget SEV:s årsrapport och ville att jag skulle skriva om den. Uppskattar mycket att också få tips tillbaka från er läsare så självklart kan det väl bli ett uppföljande blogginlägg som tack för bra och intressanta tips!

Första uppgiften om producerad elektricitet

Något jag tror många Minestoägare har väntat på är att få konkret produktionsdata. Nu får vi det också för första gången om än endast för den korta provkörningen i månadsskiftet november-december. Det är DG100-kraftverket Havfrúgvin (sjöjungfrun) som det gäller.

Nu kan vän av ordning invända att 17,5 kilowattimmar inte är speciellt mycket. Men det är historiskt att för första gången få siffror på vad Minesto producerade i sitt första elproduktionstest. Man behöver sätta det i sitt sammanhang. Vi vet att det test som genomfördes i månadsskiftet november-december var första, och antagligen enda, gången under 2020 som Minesto producerade elektricitet direkt i elnätet. Vi vet att testerna avbröts första veckan i december till följd av pandemirestriktioner och julledighet. Därför är den blygsamma siffran inte förvånande. Det rör sig rimligen inte ens om en hel dags elproduktion utan endast en kort första testkörning. I den dokumentär om tidvattenkraft (länk) som delats tidigare i april får vi dessutom ta del av det historiska ögonblicket. Jag korkade som bekant upp champagnen redan i december för det var den bekräftelse på att tekniken fungerar som jag slutgiltigt ville ha för att känna mig fullständigt trygg i mitt investeringscase. Att få det bekräftat även från SEV stärker mig ytterligare.

Jag brukar regelbundet läsa SEV:s hemsida efter nyheter. Igår hann ni läsare före! SEV presenterar där en fin statistik över hur mycket förnybar energi de producerar från månad till månad i de olika kraftslagen. Jag har en tid sett framför mig hur det kommer se ut när tidvattenenergin äntligen gör entré i den statistiken och vi Minesto-aktieägare löpande kan följa energin som tidvattenkraftverken levererar. Fredagens rapport var därför första gången vi får ett kvitto från en annan part än Minesto på att Minestos kraftverk har producerat energi. Och det är bara en tidsfråga innan vi månatligen kan följa elproduktionen.

SEV bekräftar att första större tidvattenkraftparken planeras

SEV bekräftar att de tillsammans med Minesto och andra partners planerar en "större tidvattenpark"  med i ett första steg fyra kraftverk om 1,2 MW vardera (rimligt att uppskatta ordervärdet till 120-160 miljoner kronor, motsvarande cirka 1 krona per aktie i intäkter före utgifter). Detta är i sig inget nytt då Minesto har kommunicerat det sedan i höstas och vi vet nu även att upphandling av nämnda kraftverk redan pågår. 

Vi får också veta att en ansökan om offentligt stöd till projektet har lämnats in. Det är antagligen den viktigaste anledningen till att projektet dröjer. Kom ihåg att de professionella analyserna i nuläget inte prisar in nya offentligfinansierade projektstöd i sina riktkurser (28 kronor).

Det är närmast komiskt hur marknaden inväntar en konkret order för att fullt ut ta till sig värdet i kundintresset. Jag har skrivit ingående om det i tidigare inlägg (länk, länk, länk) så upprepar mig inte här men konstaterar på nytt att jag finner det lustigt hur Azelio, som jag också äger en för mig stor position i, värderas till mer än dubbla Minestos börsvärde baserat på det stora principiella intresset samtidigt som de i konkreta order formaliserade i avtal räknat egentligen inte har en mycket större orderbok än Minesto.

Betryggande att höra SEV att själva har tillförsikt till tidvattenkraft

SEV lyfter fram baskraftargumentet om tidvattenkraftens förutsägbarhet. Jag gillar att höra en tidig kund själv tala sig varm för fördelarna med förnybar baskraft med tillförsikt om ett lyckligt slut på sagan.

Tidal energy, in contrast to solar and wind energy, is a predictable source of energy. This makes tidal energy a remarkably interesting addition in the amalgam of green energy resources in the Faroe Islands.

Tidal energy is constant energy. Energy production from tidal energy is of particular interest. It is the most stable energy source in our region of the world. In contrast to wind, hydropower, and solar energy, which are dependent on weather conditions and thus unstable energy resources, one can always predict the tidal movements and their strength around the islands. Thus tidal energy is a major breakthrough in energy production.

Elkonsumtionen på Färöarna ökar

Vi får i rapporten veta att Färöarna för första gången har konsumerat över 400 gigawattimmar elektricitet under 2020. Det är en ökning med 5 procent jämfört med föregående år och nästan dubbelt så mycket som för tjugo år sedan. Det är rimligt att anta att elkonsumtionen kommer fortsätta öka, inte minst om man övergår till elbilar.

I rapporten framgår att det finns en teoretisk potential om att utvinna 1 GW på Färöarna varav 150-200 MW antas kunna omsättas i praktiken. Noterbart är detta mer än elkonsumtionen idag på Färöarna. De här siffrorna är i sig inte nya men tar tillfället i akt att påminna om att 200 MW är ett dubbelt så högt ordervärde som Pareto räknade in i sin analys i mars.

Nya rekordnivåer i elproduktion - rimligt att anta 20 procent högre märkeffekt

Vi kommer inom kort få tredjepartsverifieringen från Det Norske Veritas (DNV) och vad vi förstår av tidigare pressmeddelande (länk) har Minesto redan kört kraftverket i hela spektrumet av tidvattenflöden (en tidvattencykel, det vill säga ett månvarv). Därur får vi veta att nya toppnivåer har rapporteras.

Eftersom märkeffekten var 117 kilowattimmar redan i testet ifjol som syns i dokumentären är det rimligt att anta att kraftverket nu producerat omkring 120 kW märkeffekt. Som en läsare kommenterade på ett tidigare blogginlägg är det förstås den kontinuerliga elproduktionen som räknas, inte bara toppeffekten. Men att ha en toppeffekt som är 20 procent högre än vad Minesto tidigare har sagt (och 60 procent högre än analytikerna hittills har räknat med) skvallrar om att företaget antingen kan sänka LCOE ytterligare för ett direkt marknadsmässigt erbjudande eller höja priset därefter.

Minestos kvartalsrapport visar på fortsatt god kostnadskontroll

Minesto publicerade i torsdags sin första kvartalsrapport för i år (länk). Kostnaderna ökar förvisso men det är förväntat då det har varit intensiva tester på Färöarna under hela mars månad. Min bild är att kostnadskontrollen är fortsatt god vilket stärks av att soliditeten alltjämt är 95 procent, 1 procent lägre än i årsrapporten för 2020.

I VD-ordet återbekräftas att Minesto nu producerar sina första kraftverk i 1,2 MW-skala till de bägge första parkerna på Färöarna och i Wales om 10 MW. De borde i sig ge tillräckliga intäkter för att ta Minesto in i break even och blygsam lönsamhet.

VD Edlund återbekräftar också att arbetet är i full gång att tillsammans med Schneider bredda projektportföljen. Återigen frågan om när inte om. Som vanligt ger kvartalsrapporter i sig inga kursdrivande nyheter då dessa kommuniceras direkt i pressmeddelanden men jag tycker ändå att man får en ny återbekräftelse på självförtroendet och framtidstron som ledningen utstrålar just nu.

Patentskyddet breddas

Vi fick nyligen också veta att Minesto har erhållit ytterligare patent (länk). Det är väsentligt att företaget kommer kunna bibehålla en monopolposition i långsamma tidvattenströmmar under överskådlig framtid.

Storägare och ledning har löst in samtliga teckningsoptioner

De bägge storägarna BGA och Midroc samt insynspersoner i ledningen såsom ordförande, VD, ekonomichef och teknikchef har alla löst in samtliga teckningsoptioner (länk). Det motsvarar ett tillskott i kassan på 44,7 miljoner kronor för deras andel av teckningsoptionerna. Även om det är förväntat är det alltid en bra signal att storägare och insynspersoner har tilltro till företaget och investerar nya pengar.

Teckningsperioden för teckningsoptionerna TO3 löper ut nästa vecka den 30 april. Observera att din bank kan ha andra deadlines för inlösen av TO3. I mitt fall som Avanzakund är torsdag den 29 april sista datum att tacka ja till erbjudandet alternativt onsdag den 28 april om man vill sälja sina TO3-optioner.

För egen del har jag redan tagit de sista stegen för att lösa in samtliga teckningsoptioner. Det rör sig om ett femsiffrigt antal teckningsoptioner närmare sexsiffrigt än fyrsiffrigt. Mitt innehav i Minesto är rakt igenom långsiktigt och jag känner mig trygg i att låta aktierna vara. Nu ser jag fram emot att följa det spännande arbetet de kommande månaderna och åren med att påbörja de första tidvattenenergiparkerna.

Varning utfärdas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en volatil aktie förenad med hög risk och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och personlig reflektion över den information företaget och deras samarbetspartners själva har gått ut med den senaste tiden. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.